Tillbaka på Västanvik

Som titeln lite subtilt anytder är jag tillbaka på Västanvik. Vi kom igår eftermiddag, så jag har väl vant mig vid klimatomställning och allt. För en liten omställning är det allt, precis som det var en omställning att komma ner till ett vårigt Borås efter ett vintrigt Leksand. Efter att spenderat lite drygt en vecka bland vitsippor, bikinisolande människor, glass och allmänt varmt väder, är det nästan lite av ett bakslag att komma tillbaka till Dalarna. Visserligen har snön försvunnit nästan helt (några trötta drivor här och var finns kvar) och några fler blommor tittar tappert upp ur myllan, men mer än så är det inte. Nåja, våren kommer väl hit också så småningom.

För första gången på länge saknar jag faktiskt hemtrakterna. Jag saknar det västgötska landskapet. Ekar. Vitsippor. Trollskog. Jag tycker verkligen om Dalarna, mycket. Men på våren finns det inte mycket som slår en ekhage med en vit matta... Människorna saknar jag också. Man träffar så sällan vännerna i Borås. Hm, jag tror att jag för första gången på länge faktiskt har lite hemlängtan. Antar att det säkert är nyttigt att ha det också lite emellanåt.

Det är i alla fall trevligt att vara tillbaka på VV, även om jag längtar hem också. Jag har fått spela lite flöjt igen, planterat om tusenmodern jag fick från Anna, tittat på en TV-serie på Jan-E:s dator med Henke, druckit det traditionsenliga kvällsteet med Malin... Jag är hemma.
 

Ja, hemma i rummet vid min dator igen då...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0