Gött
Idag har jag jobbat, 10-18. Det var relativt mycket folk idag, tack vare kommersens högtid. Medan jag jobbade på i Leksand (närmare bestämt SDR:s butik Gåvan), jobbade Jan-E på hemma på Matteses, bl.a. med en tvättmaskin som p.g.a. kylan gett upp och läckte vatten.
Det roliga med att jobba i butiken är helt klart när kunderna är nyfikna på SDR, döva och teckenspråk. Då får jag ibland hejda mig själv lite så att jag inte skrämmer iväg kunderna med mitt babblande :P För övrigt är det lite svårt att låta bli att inombords dra på smilbanden när man ännu en gång för den evigt första frågan i sådana sammanhand: "Men teckenspråket är väl internationellt?" För det första är ju själva frågan lite halvt ogenomtänkt kan jag (som vet svaret) tycka, men framför allt består det lustiga i att 99% av alla som ställer någon "nybörjarfråga" i ämnet teckenspråk ställer just den här frågan. Till och med när jag var i England dök frågan upp... Och det är oftast en av de första frågorna folk ställer. ("Får jag fråga en sak?" "Ja, jag vet vad du vill fråga och svaret på frågan är 'nej'." "Men hur visste du det?!") Vissa gånger tryter tålamodet och jag har lust att himla med ögonen, men för det mesta försöker jag förklara så gott det går hur det ligger till, att olika länders teckenspråk har utvecklats oberoende av varandra, precis som talade språk. Vi pratar ju inte svenska i hela världen, eller hur? Ibland får folk en aha-upplevelse och tar till sig nyss nämnda information, men vissa gånger ger de sig inte, utan pekar på hur praktiskt det skulle vara om teckenspråket var likadant i hela världen o.s.v.
Men som sagt, det är verkligen kul när folk är nyfikna och intresserade. Jag blir alltid glad när det kommer någon kund som vill köpa en bok med tecken i eller tar vår lilla folder med vardagstecken och handalfabet. Jag tycker om när folk har en vilja att lära sig saker, speciellt sådana saker som berör andra.
Det roliga med att jobba i butiken är helt klart när kunderna är nyfikna på SDR, döva och teckenspråk. Då får jag ibland hejda mig själv lite så att jag inte skrämmer iväg kunderna med mitt babblande :P För övrigt är det lite svårt att låta bli att inombords dra på smilbanden när man ännu en gång för den evigt första frågan i sådana sammanhand: "Men teckenspråket är väl internationellt?" För det första är ju själva frågan lite halvt ogenomtänkt kan jag (som vet svaret) tycka, men framför allt består det lustiga i att 99% av alla som ställer någon "nybörjarfråga" i ämnet teckenspråk ställer just den här frågan. Till och med när jag var i England dök frågan upp... Och det är oftast en av de första frågorna folk ställer. ("Får jag fråga en sak?" "Ja, jag vet vad du vill fråga och svaret på frågan är 'nej'." "Men hur visste du det?!") Vissa gånger tryter tålamodet och jag har lust att himla med ögonen, men för det mesta försöker jag förklara så gott det går hur det ligger till, att olika länders teckenspråk har utvecklats oberoende av varandra, precis som talade språk. Vi pratar ju inte svenska i hela världen, eller hur? Ibland får folk en aha-upplevelse och tar till sig nyss nämnda information, men vissa gånger ger de sig inte, utan pekar på hur praktiskt det skulle vara om teckenspråket var likadant i hela världen o.s.v.
Men som sagt, det är verkligen kul när folk är nyfikna och intresserade. Jag blir alltid glad när det kommer någon kund som vill köpa en bok med tecken i eller tar vår lilla folder med vardagstecken och handalfabet. Jag tycker om när folk har en vilja att lära sig saker, speciellt sådana saker som berör andra.
Kommentarer
Trackback
