Arinya

I tisdags hade vi under eftermiddagen en gästlärare här, hela skolan satt i aulan och lyssnade på Ingela Holmström när hon pratade om tvåspråkighet. Det hela gällde väl mest kombinationen svenska och teckenspråk och var väl i grunden riktad till föräldrar med döva och hörselskadade barn, men den handlade också mycket om flerspråkighet i största allmänhet. Hur intressant som helst! Jag tycker ju att det här med språk är riktigt kul och två- eller flerspråkighet kan jag ju relatera till själv också.

Ingela var en jätteduktig föreläsare som involverade sina lyssnare (tja, kanske lite fel ordval, tittare kanske är bättre?), var lagom personlig och hade en hel del relevant att säga. Nästan direkt när det hadde börjat tänkte jag "åh nej, det här kommer vara slut om tre timmar!". I pausen var vi några som frågade henne lite saker, bl.a. undrade Jan-E och jag lite över våra ev framtida barn, hur vi skulle kunna främja deras språkutveckling på bästa sätt. Det är nämligen så många språk vi skulle vilja ge dem. Självklart svenska, men i och med att vi bor i Sverige lär ju det komma automatiskt, det brukar liksom inte vara något problem. Sen är det ju det här med finskan, hela min sida av släkten har ju rötterna i Finland och är födda där, förutom jag och mina bröder. Där är Jan-E minst lika bestämd på att våra barn ska kunna finska språket någorlunda i alla fall, och han vill själv lära sig det så att han får en större samhörighet med den delen av familjen och släkten. Sen har vi teckenspråket, som båda tycker skulle vara fantastiskt bra om barnen lärde sig. Dessutom vill Jan-E att de ska lära sig känna igen engelska tidigt, men det tror jag inte ska bli något problem, det finns det ju ganska mycket av i samhället redan och det lär man sig i skolan om inte annat.

Ja, det hela blir väl lättare sagt än gjort... Jag fick finskan "gratis" unde rmin uppväxt, men det berodde på att det nästan uteslutande var dte språket som användes hemma när jag var liten. Så är det ju inte hemma hos Jan-E och mig nu för tiden, vårat gemensamma första språk är svenskan. Och även om mitt modersmål är finska är det ju inte mitt första språk, det kommer liksom inte helt spontant.

Nåja, vi får fundera och planera, men sen blir det väl ändå inte som man planerar ;P