Arinya

I mitt förra inlägg (som dök upp över ett dygn efter att jag skrivit det...) nämnde jag att vi har goda nyheter att vara tacksamma över. (Vad det är vet ni nog om ni har läst makens blogg.) Vi har ju funderat och bett över vår ekonomi nu inför hösten. Det är nämligen så att jag jobbar som frilansande teckenspråkstolk, vilket gör att jag inte har en aning om hur mycket eller lite jobb jag kommer att ha. Juni/juli har varit lite varierande, och det är lite svårt att göra några beräkningar alls. För Jan-E:s del har det inte heller sett så stabilt ut: han kom in på en distanskurs på halvfart (Pedagogik A) som han ska läsa, så han kan visserligen få CSN-bidrag, men det är ju inte något man livnär sig på (vi vill helst inte ta några fler lån från CSN). Jan-E har kollat lite på olika möjligheter att jobba, ha praktik, vikariera mm, men det har inte gett jättemycket. Men i onsdags hörde en gammal klasskamrat till honom av sig och sa att hon skulle säga upp sig från sitt jobb och undrade om hon kunde rekommendera honom, eftersom hon trodde att han skulle passa för jobbet. Några timmar senare hade han ett muntligt avtal med Leksands gymnasium att jobba som teckenspråkslärare på halvtid. Inte illa! Vilket bönesvar!