Sorg

Nu har det hänt igen. En underbar människa har gått vidare från det här livet in i nästa. Den här gången var det inte en ung människa, full av liv och så mycket kvar att upptäcka och göra, som plötsligt rycktes ifrån nära och kära. Den här gången var det en make, pappa, farfar, vän... som efter sjukdom och kamp fick gå vidare. Men det betyder inte mindre sorg. Folk rycker inte på axlarna och säger "han har ju ändå hunnit med en del, det är väl ingen större fara?" Sorgen blir inte mindre. Lättnad på ett sätt, ja. Nu slipper han sjukdom och plåga. Men sorgen är kvar.

När jag är här i Leksand känner jag mig så avskuren från det som hänt. Rent fysiskt är det så längt borta. Men mina tankar går till de närmaste, till dem som kämpar just nu. Sorgen finns här också, men jag vet att det finns andra som bär en så mycket större sorg än vad jag gör.

Hoppet ligger i att vi kommer träffas igen. De som älskar varandra i Kristus ses aldrig för sista gången. Ord som använts mer än en gång, men som inte mister sin betydelse hur många gånger de än används.

Det är vid sådana här tillfällen man tänker en gång extra, uppskattar lite mer, visar sin kärlek lite mer... För man förstår att allt har ett slut, någon gång. I alla fall på den här jorden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0