Kristna lajvare på midsommar
Min midsommarhelg var fantstiskt bra! Jag bara njuter när jag tänker tillbaka. Allt var bara så... bra! Det kändes konstigt - på ett bra sätt - att sitta där i kyrkans källare med en bunt människor där majoriteten för en liten stund sen var främlingar och att i ena stunden sjunga lovsånger och i nästa prata om episka lajv och i nästa stund ha teologiska diskussioner och i nästa stund planera ett lajv och därefter brista ut i gapskratt över något som redan hunnit bli ett internskämt.
Det var så skönt att vara bland människor som varken tyckte man var konstig och allmänt blåst för att man är kristen och som inte heller trodde att man pysslade med ockulta saker eller förstörde sitt psyke för att man är lajvare. Trots att vi alla var olika var vi ändå lika på de sätten och kunde förstå varandra. Jag tror att det var det som gjorde att vi snabbt kände oss bekväma med varandra.
Helgen bestod av att vi åt i princip hela tiden (kändes det som i alla fall, eftersom vi satt kvar så länge vid bordet efter att maten blivit uppäten så snart var det dags för nästa måltid), pratade massor om stort och smått, satt uppe in på nätterna, sjöng lovsång och bad, spontanplanerade ett lajv mm.
Vi avslutade helgen med en egen gudstjänst. Lovsång, bön och nattvard. Det hela avslutades med att en av deltagarna läste upp ett bibelord, Psaltaren 3:4.
Men du, Herre, är min sköld och min ära,
Ty vet kamrater vet med sanning detta;
när ondskans horder rasar emot oss
ska vi med våra liv slåss för det rätta.
Vi kan blott segra! Fram kamrater, slåss!
Ett så snyggt sätt att knyta ihop säcken tycker jag. Bara för att det hör lajvvärlden till från början behöver det inte betyda att man inte kan använda det i kyrkan.
Kärlek till Jesus, lajv och rabarber!
Det var så skönt att vara bland människor som varken tyckte man var konstig och allmänt blåst för att man är kristen och som inte heller trodde att man pysslade med ockulta saker eller förstörde sitt psyke för att man är lajvare. Trots att vi alla var olika var vi ändå lika på de sätten och kunde förstå varandra. Jag tror att det var det som gjorde att vi snabbt kände oss bekväma med varandra.
Helgen bestod av att vi åt i princip hela tiden (kändes det som i alla fall, eftersom vi satt kvar så länge vid bordet efter att maten blivit uppäten så snart var det dags för nästa måltid), pratade massor om stort och smått, satt uppe in på nätterna, sjöng lovsång och bad, spontanplanerade ett lajv mm.
Vi avslutade helgen med en egen gudstjänst. Lovsång, bön och nattvard. Det hela avslutades med att en av deltagarna läste upp ett bibelord, Psaltaren 3:4.
Men du, Herre, är min sköld och min ära,
du är den som ger mig seger.
Det är ju en ganska vanlig bild, Gud som segrare och hjälpare i striden. Det finns många sådana stycken i Bibeln, och också om den kristne som Guds soldat, tex att vi ska ha på oss Guds och ljusets rustning. I alla fall, efter att hon läst upp det bibelordet blev det en spontan sång, som egentligen inte är någon kristen sång, men som passade väldigt bra i sammanhanget! Drag till strid åstad heter den och efter att ha hört bibelordet först hörde jag sången i ett nytt perpektiv. Ta tex det här stycket: Ty vet kamrater vet med sanning detta;
när ondskans horder rasar emot oss
ska vi med våra liv slåss för det rätta.
Vi kan blott segra! Fram kamrater, slåss!
Ett så snyggt sätt att knyta ihop säcken tycker jag. Bara för att det hör lajvvärlden till från början behöver det inte betyda att man inte kan använda det i kyrkan.
Kärlek till Jesus, lajv och rabarber!
Kommentarer
Trackback
