Arinya

I helgen hade vi besök av Niclas. Mycket trevligt! Igår kväll när vi skjutsat Jan-E till jobbet och tagit oss en kvällsmacka blev jag sugen på att åka till Böle. Det var inte svårare än att sätta sig i bilen och köra iväg. Jag hade i och för sig bara varit där en gång tidigare och dessutom aldrig åkt bil dit, så jag var lite osäker på vägen (trots att det faktiskt var skyltat). Jag var ju där med Malin, Johanna och Jan-E för nästan två år sedan och ända sedan dess suktat tillbaka. Men det här med tummen då va... Men nu, äntligen!

Vi gick där i hagarna och bara njöt, Niclas och jag. Borta var min kvällsslöhet. Jag försökte ta in så mycket av utsikten som möjligt, höra stillheten, känna på de mjuka granskotten, ta in hela skapelsen. Och när jag trodde att det inte kunde bli så mycket bättre när vi stod där längst upp i hagen, då tar Niclas fram sin flöjt och spelar bland annat Rövarsången! Åh, vad bra man kan må då!

Jag tog en hel massa bilder, men så klart kan ingenting överträffa det verkliga Böle.


Raststugan som vi sov i för två år sedan.


Gammalt trä är verkligen fint.


Njuter av utsikten i hagen. Behöver jag säga något mer?


En "närmare" bild på utsikten.


Vacker kvällshimmel som inte kommer till sin rätt i ett enkelt fotografi.


Kommentarer känns överflödiga...


Lite längre upp i hagen.






Häggen doftade fortfarande en smula.

Vi tittade även på ödehus, försökte följa stigarna i skogen, letade efter vatten och hörde besynnerliga läten i skogen. Vilken härlig plats! Rofyllt och livfullt på samma gång. Jag är fortfarande helt salig av Böle-besöket och har en vänlig känsla i magtrakten.