Arinya

I fredags gick jag på bio med Jan-E och Ivar. Jag går inte på bio så ofta, så jag tycker fortfarande att det är lite lyxigt att sitta där i salongen med den där stora duken framför sig. Dock kändes det inte så lyxigt att en överväldigande majoritet av biopubliken var tonåringar. Inget ont om tonåringar, men när man inte själv är en så kan man ibland tycka att deras beteende kan vara lite... störigt. Man ser liksom inte riktigt fram emot de tysta partierna i filmen, eftersom nämnda tonåringar då hörs mer. Det är prat, ett "käften!" då och då och så detta eviga fnitter. Nåja, jag ska inte uppehålla mig vid en längre beskrivning av publiken, det har Fredrik Backman redan gjort.

Jag har för en gångs skulle inte läst boken, annars brukar det vara fallet när jag ser en film som har en bok som förlaga. Jag tror det var ett bra drag, eftersom jag vet att jag annars sitter med boken i bakhuvudet när jag ser filmen och dömmer sedan filmen efter dess förlaga, och det är ju tråkigt att dömma ut något bara pga en jämförelse. Nu hade jag liksom inget att jämföra med och det enda jag vissta om filmen/boken är ju det jag hört på radio och det jag sett i folks statusuppdateringar på Facebook. Åsikterna har dessutom gått isär så väldigt mycket så jag har otroligt nog lyckats hålla mig hyfsat neutral i mina förväntningar. Eller så har jag lärt mig min läxa efter Twilight-hypen...

I vilket fall, filmen då. Jag gillade den. Jag tror främst att det beror på världen, är världen övertygande och spännande funkar de flesta historier. Dessutom gillade jag huvudrollen. Ofta brukar jag ha svårt för den kvinnliga huvudrollen eftersom man - speciellt i sådana här filmer - försöker få henne att vara tuff, sexig och samtidigt i behov av att räddas och det är sällan man lyckas med konststycker att dessutom göra det hela övertygande, men Kattnis spelades bra och jag köpte det. I sådana här filmer är det dessutom lätt att göra det hela svart eller vitt, men på något sätt tycker jag ändå att de får in gråskalor i Hungerspelen. Kattnis och Peeta verkar inte vara så renhåriga mot varandra hela tiden, "the bad guys" är inte känslolösa och kallsinniga bara för sakens skull osv.

Som sagt: jag gillade den. Och nu är jag sugen på mer! Dags att läsa boken, om den inte skulle varit väldigt utlånad på biblioteken...