Arinya

Ja, vi väntar ett litet pyre, Jan-E och jag. Det känns fortfarande overkligt och svårt att greppa att det är en lite person inne i mig som viftar och har sig, suger på tummen och grimaserar. Och att vi dessutom ska bli föräldrar, med allt vad det innebär! Lite obegripligt är det ju faktiskt... Det verkar dock som att andra har lättare att fatta att vi väntar barn än vad vi själva har. Sen är det ju faktiskt ett antal månader kvar, så förhoppningsvis hinner man vänja sig någorlunda innan det lilla livet behagar joina omvärlden. Det känns ju lite verkligare nu efter ultraljudet och jag kan tänka mig att en eller annan polett trillar ner när man börjar känna någon exercera i magen.