Lea

 Ni som har läst min blogg kommer nog ihåg att jag blev gravid för ett tag sedan. Och gravid kan man ju inte vara hur länge som helst, faktiskt. Så den 11 oktober kl.17:24 var det helt klart slut på graviditeten, för då föddes vår Lea. Hal, ihopknölad och inte så väldans söt. Men tänk, äntligen var hon hos oss! Vår Lea, som funnits med oss längre än nio månader, hon är hos oss nu.
 
De här sju veckorna har gått så sjukt fort, samtidigt som de innehållit de långsammaste av minuter... Hon är det underbaraste lilla knyte som finns, samtidigt som man ibland kan bryta ihop över skrik, mjölksyrearmar, hunger och utebliven sömn. Ibland undrar man hur sjutton det är meningen att man ska gå ur det här med förståndet i behåll, men i nästa stund ler hon stort med hela ansiktet och man kan inte göra annat än att le minst lika stort tillbaka medan hjärtat smälter en aning. Jag vet: idel klyschor... Men ack så sanna!
 
Jag tror att jag nog har landat lite i det här med att ha fått barn, även om det fortfarande känns märkligt att se sig själv som en mamma. Men nu är jag det. Nu är jag Leas mamma.
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Lisbeth

Ja, nu är du mamma. Du är mamma till mitt barnbarn och en bättre mamma kan hon inte få. Och när du tror att ditt tålamod snart är slut pga av sömnlösa nätter, skrik så ska du snart upptäcka att tålamodet har inga gränser. Det växer för varje dag. Och kärleken blir större för varje dag. Och ibland kan du undra hur ett sånt "litet" liv kan väcka såna enorma känslor av kärlek att man nästan går sönder. Jag önskar dig och din familj Guds rika välsignelse och att Han är med er varje sekund. Många kramar från din svärmor.

Svar: Tack, kära svärmor :)
Marre

2012-11-29 @ 18:02:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0