2015 - del 1

Jag brukar ju försöka sammanfatta året som gått, så även denna gång. Nu har jag dessutom varit riktigt ambitiös och skrivit massor - så pass mycket att det nog är bäst att dela upp året i några separata blogginlägg, ett kvartal i taget. Egentligen är det kanske mest för min egen skull jag skriver det här, eftersom det är kul att kunna gå tillbaka och titta på vad som faktiskt hände under året. Kamera och mobilkamera har dock använts relativt sparsamt under vissa perioder, så på bildfronten är det inte fantastiskt mycket alla gånger... Nu kör vi!
 
Januari
Årets första dagar var Jan-E, Lea och jag fortfarande kvar i Borås, där vi försökte återhämta oss från vår kollektiva magsjuka. Sen var det dags att bila upp igen, med Kattis i sällskap. Väl hemma anslöt sig ett antal fina människor: Leo, Isabelle och Emil; några välbekanta, andra mindre bekanta - när våra dagar tillsammans var till ända var vi alla överens om att detta Pepphäng måste hända igen! I slutet av Pepphänget kom både min födelsedag och Malin och det åts tårta. Malin återsåg jag lyckligtvis bara två veckor senare, då jag hämtade upp henne i Örebro och vi tillsammans bilade ner till Linköping för att hänga hos Anna. Det blev ännu ett besök på Annas jobb, mums! Även Henke kom och vi myste tillsammans med oss och katterna. Januari har inte varit lika jobbspäckad som hösten 2014, så jag bestämmer mig för att åka ner till Uppsala några dagar och prova frilanslivet där, vilket jag gör efter min linköpingsvistelse. Jag blir inte heller där direkt överhopad av jobb, men jag får några uppdrag ändå. Jag fascineras av att vara i en stad där det liksom är gångavstånd överallt, jag hittar The English Shop och tittar länge på engelska matvaror i butikshyllorna och jag njuter av sovmorgnar hemma hos Alma och Morgan. Dock har jag hemlängtan och njuter i fulla drag när jag får träffa min lilla familj igen. Snart nog rullar hjulbäcksvardagen igång som vanligt igen.
 
 Det vanns nattplagg från Polarn o Pyret, nice!
 
 Vintrigt värre.
 
Med rätt att tolka!
 
Februari
I februari exploderade typ en jobb-bomb! Sjukt mycket att göra blev det! I efterhand kändes februari som ett enda töcken av förskolelämningar, jobb, bilkörande och schemaläggande. Det blev åter igen några dagars jobb i Uppsala, men den här gången tog jag familjen med mig. Det kändes bra, jag tycker ju så himla mycket om dem! Jag var faktiskt hos optikern en sväng för att kolla synen, eftersom jag upplevde mig se sämre än innan och det ju inte är helt ovanligt att synen (och en himla massa annat kroppsligt) förändras i och med graviditet och amning. Dock var min syn toppenbra, så det blev inga glasögon för min del. I mitten på månaden var det Jan-E:s tur att dra iväg, det blev exotiska Karlstad för plugg. Och som ett brev på posten fick jag heldagsförfrågning på jobbfronten när Jan-E inte var hemma, men då är det tur att man har grannar som ställer upp och hjälper till med Lea. Veckan därefter blev jag gräsänka igen, då Jan-E åkte iväg för att träffa Kattis. Sedan sammanstrålade vi allihop i Västerås på lajvkonventet Prolog. Och mitt under Prolog tog februari slut!
 
Nutellans dag firas med... Nutella. Fem kilo, som jag fick i julklapp av Jan-E.
 
Nutella kan även användas i tårta.
 
Mars
Så fort mars började, började också en lite välkommen minskning av tolkuppdrag. Nu blev det en mer hanterbar mängd jobb istället, vilket var skönt. Istället kunde jag lägga lite krut på att försöka arrangera en fortbildning för tolkar (ju fler personer som är inblandade i att något ska gå ihop, desto svårare att få ihop det...). Årets första stora vedarbete gjordes på gården, med tillhörande grillpremiär. Det var i början på månaden när det var helt fantastiskt vårväder med en massa solsken och vårkänslor! Sen kom snön igen... I slutet på månaden åkte vi till Värmland och hade en helg hos en kompis. Där badade jag badkar och blev bortskämd av Sofia, med levande ljus och gott att dricka där jag låg i vattnet! Rent bokstavligt var mars en ljusare månad, mer dagsljus och längre dagar - helt underbart! Då känns det faktiskt som att dygnet blir längre, vilket är högst välkommet när man tycker att tiden rent generellt inte räcker till.
 
 Inte så mycket vårkänsla för tillfället...
 
Lea har en intensiv pusselperiod.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0