Frilansande tolk som hemmafruar

När jag har träffat vänner och familj och allmänt trevligt folk nu i sommar har många undrat vad jag pysslar med nu för tiden, vad jag ska göra i höst nu när jag slutat skolan. Det är faktiskt ingen jätteomställning för min del om jag ska vara ärlig, till skillnad från Jan-E som går från tolkstuderande till gymnasielärare. Nä, jag frilansar som teckenspråks- och dövblindtolk i Dalarnas landsting och resten av tiden kommer jag att vara hemmafru. Som en del kanske vet har Jan-E och jag konkurrerat lite om vem som ska bli hemmfru i framtiden och uppdenbarligen vann jag! Sen kommer jag dessutom troligtvis att jobba för SDR (Sveriges Dövas Riksförbund) och deras försäljningsavdelning, som jag jobbat för i olika former de senaste åren.

Och eftersom jag ofta får förklara tolk-biten för folk gör jag väl det nu också :) Landstinget har, precis som i stort sett alla landsting i Sverige, en tolkcentral. Där kan den som behöver beställa teckenspråkstolkar, tex till föräldramöte, bilinköp, gudstjänst, arbetsplatsträff eller tandläkarbesök (kort sagt kan man beställa tolk till i princip allt). Tolkcentralen har ett antal fast anställda tolkar som de skickar ut på de här uppdragen, men när de inte räcker till kan de ta in frilanstolkar och tolkar från privata bolag. Det är alltså där jag kommer in! Man skulle kanske kunna säga att jag är lite som en timanställd, de ringer (eller i det här fallet: SMS:ar) in mig när jag behövs. Hittills har det inte varit jättemycket, lite kvällar och helger ibland. Vi får se hur det blir i höst. Men kul är det! Det känns inte så mycket som ett jobb, utan mer som något man gör för att man tycker det är så roligt. Och så får man betalt för det också, vilken lyx!

Sen skadar det ju faktiskt inte heller att jag har så bra arbetsgivare på tolkcentralen! Det märks verkligen att chefen och samordnarna är måna om oss tolkar. De är vänliga, hjälpsamma, trevliga och förklarar gärna en sjunde gång när man inte riktigt fattar hur man ska fylla i olika papper. Vilken förmån jag har som har ett så kul jobb och så bra arbetsgivare! Och kollegorna! Ja, de går inte av för hackor de. Jag har ju haft förmånen att få jobba med en del andra tolkar på mina uppdrag, både de som har varit med ett tag och de som är nyutexaminerade (med andra ord: gamla klasskompisar) och folk däremellan. Det är verkligen tolkar jag ser upp till, de är så duktiga allihopa! Jag blir så inspirerad. Visst, vi är ju inte perfekta någon av oss, men alla har alltid något som är värt att ta efter och se upp till.

Ojoj, här blev det en hel ström av ord. Det var inte riktigt meningen, men jag tycker ju så mycket om mitt jobb. Det enda är väl att jag skulle vilja jobba mer än vad jag gör... Ja, då vet ni lite om vad jag kan tänkas pyssla med. Själva tolkuppdragen kan jag självklart inte berätta något om, eftersom jag har tystnadsplikt, men om någon är nyfiken på att veta mer om själva yrket kan jag gladeligen berätta mer.

Fack tack

Det är ju bra att vara med i ett fackförbund har jag hört. Så jag tänkte bli medlem. Problemet är att det inte riktigt finns något klockrent fack som vi teckenspråkstolkar tillhör. En del är med i DIK, en del i SKTF, kanske finns det andra som är med i något annat fack också. Men vilket ska jag välja? Det här med val är inte riktigt min grej... Tips, någon?

Inte längre tolk-fyror



Övre raden fr v: Helena, Malin, Johanna (lärare), jag
Nedre raden fr v: Anne-Maj (lärare), Caroline, MM (lärare), Malin, Linda, Göran (lärare), Annica, Mina


(Taget med farmor och farfars kamera av Jan-E)

Nyare inlägg
RSS 2.0