Arinya

Ja... Jag håller med det Jan-E skrev: det känns overkligt. Här går livet vidare som vanligt, utan avbrott. Och jag känner mig så läskigt oberörd, så långt borta från det hela. Kanske är det det intensiva förnekandet från i söndags som hänger sig kvar, kanske är det det geografiska avståndet. I vilket fall är det svårt att ta det till sig och verkligen förstå innebörden av det.

Jag skulle vilja vara i Borås nu... Samtidigt är jag tacksam för det jag har här. Jag är tacksam för de vänner som vet och förstår, som ställer upp bara genom att finnas (låter klyschigt, men det är verkligen så). Jag är tacksam över att veta att det ändå finns några andra här som sitter i samma båt.



Tre månader. Så lång tid var det sen jag träffade dig sist. Du var dig lik...

Det har hänt igen. Det där som man aldrig tror ska hända... Och orden finns aldrig där för att beskriva.

Jag tänker på dig...

Tja, jag brukar ju inte berätta så mycket om vad jag gör i skolan, så jag tänkte ta och göra ett försök idag. Dagen började med att klassen delades i två, hälften kvar i klassrummet och hälften (den hälft jag tillhörde) upp till Kruthgården. Där satt vi fem elever (japp, klassen består av tio tjejer, i fall du inte visste det) plus läraren MM. Vi skulle taltolka en inspelad intervju. Det var två pensionärer som blev intervjuade om deras dövförening. Ja, det var svårt må ni tro! Precis som hörande pensionärer har ett visst sätt att prata, har döva pensionärer givetvis ett visst sätt att teckna. Att försöka taltolka det på ett bra sätt var som sagt svårt...!

Efter halva förmiddagen bytte vi: vi fick vara i klassrummet och öva punktskrift. Det finns ju en hel del personer som inte vet så mycket om döva och som tror att om man inte hör läser man punktskrift istället för grafisk text, men så är inte fallet. De flesta döva läser en text precis så som vi hörande. Dock finns det personer som är både hörsel- och synskadade (personer med dövblindhet), och många av dem läser punktskrift. Och eftersom vi i vårat framtida yrke kommer möta dem också, kan det vara bra att ha lite kunskap om blindskrift.




Det ni ser här är en punktskriftmaskin. Den är inte som våra tangentbord - en tangent för varje bokstav. Istället har man sex tangenter för alla sex punkter som ingår i ett tecken, och dem kan man sedan kombinera på olika sätt för att bilda olika bokstäver, siffror och skiljetecken. Det var i vart fall kul att sitta och knappra på maskinen, även om jag gjorde en hel del fel och tryckte alldeles för hårt på tangenterna (pappret gick sönder).

Efter lunch hade vi FFVV (Fria Föreläsningar på VästanVik), då Helena och Linda redovisade sitt PD-arbete om Carl Larsson. Sen redovisade ytterligare en Helena om islandshästar. Efter det var det tid för självstudier innan det var dags för en show med Nina och Ali (två av skolans elever). Riktigt kul! Det var trolleri och teckenspråkspoesi. Det slog mig att det de gjorde skulle jag inte tyckt var alls lika roligt innan jag började här på VV och fick del av en helt ny kultur. Vilka olika världar man lever i ändå! Andra referensramar, tankesätt och normer... Spännande!

Ja, det var det.

Jag tänkte tipsa om Leksands medeltidsmarknad som går av stapeln 29-31 maj. Deras hemsida är inte så flashig och snygg, men om inte annat så kan man besöka den för att se ett ganska stämningsfångande film, ihopklippt från ifjols medeltidsmarknad. Den som har ögonen med sig kan se en skymt av Jan-E och mig. Jag rekomenderar ett besök på den marknaden! Jättemysigt och stämningsfullt, massa kul prylar att titta på (och kanske t.o.m. köpa om man har en slant över), mycket inspiration, duktiga musiker och gycklare, god mat m.m.

Ses vi på Leksands medeltidsmarknad 2009? Jag hoppas det!


(Bilden är från http://www.medeltidsmarknad.se/ och är tagen av Jenny Björklund)

Trots gnäll så har det på olika sätt varit en bra dag också. Dagens stora glädjeämne var återfinnandet av min sjal som Malin virkat åt mig. Har letat efter den sen i söndags och till och med ringt SK för att kolla om jag glömt den där... Den låg tydligen i aulan. Där ser man... I vilket fall är jag glad att den till slut kom till rätta.

(Intressesmurferna hoppar högt.)

Humöret har inte direkt varit det bästa idag. Anledning? Tja, många bäckar små... Jag ska väl inte gå in på allt här på bloggen, men jag kan ju säga att en av orsakerna till att humöret säknkts är ännu ett litet bakslag i bröllopsplanerna. Den här gången gäller det tyget till min klänning och Jan-E:s skjorta. Grejen är ju den att Suss ska sy våra kläder, och hon råkar bo i Skåne. Lite svårt att träffas och titta på tyger då, för att hon ska kunna köpa något som hon vet fungerar till ändamålet och som Jan-E och jag trivs med. Så då var det ju så perfekt att både Suss och jag hade tygprover från Korps, för då kunde vi ju prata om tygerna och veta att den andre förstod vad och vilket vi pratade om. Till slut beställde jag 7 meter av ett tyg, så att hon skulle kunna börja sy under påsklovet (bara fyra månader kvar nu, så det är ju jättebra om hon får tillgång till tyget så snart som möjligt!). Jag beställde förra veckan och idag fick jag ett mail från dem att tyget hade tagit slut precis innan min beställning kommit in. Surt... Vi får väl se hur vi gör nu då.

På väggarna i mitt rum har jag en hel del: vykort som folk har skickat under läsåret, ett väggur, en stor art nouveau-almanacka införskaffad i Berlin, en tvåpipig träflöjt som ingen lyckats spela ordentligt på men som jag tycker är fin, en dikt om gryning... 

                                                 


Men det finns en sak till, något som jag värderar högt. Det är min Jimi Hendrix-tavla som pappa gjort till mig. Det här är inget jättebra kort, men så här ser den ut i alla fall...

                                                                

Den är jag riktigt stolt över! När jag ser den tänker jag ofta på min pappa. Som sagt, det är min pappa som har gjort den, efter vissa önskemål från min sida. Jag tycker att han är så duktig! Hemma har vi flera tavlor som han har målat, de flesta med naturmotiv (hav är en återkommande favorit), men också ett porträtt av mig när jag var några år gammal. Pappa har också alltid uppmuntrat mig att måla, rita och teckna, så långt tillbaka i tiden jag kan minnas. Självklart var mamma uppmuntrande och beundrande (precis så som mammor ska vara :) ), men det var ändå pappa som satte upp ett litet staffli åt mig så att jag kunde stå och måla min första tavla när jag var ungefär lika gammal som jag var när mitt porträtt målades, det var pappa som visade mig hur jag skulle använda akvarell och också gav mig min ask med akvarellfärger, det var han som tog med mig till Wahlström Konst o.s.v. Jag har mycket att tacka min pappa för, och det här är en av de sakerna. Jag har alltid tyckt att det är roligt att låta kreativiteten forma sig på papper och jag är verkligen glad att jag hela mitt liv blivit uppmuntrad att göra det. 

För att vara lite osvensk kan jag ju säga att jag tycker nog att jag är bra på att teckna (därmed inte sagt "bäst"), och jag vet inte riktigt om jag är bra bara för att jag tycker att det är roligt eller om jag tycker att det är roligt för att jag är bra på det. En del säger att pappas konstnärsådra har gått i arv till hans förstfödda. Kanske är det så att det är arv, men det skulle lika gärna kunna vara miljö: jag har växt upp i det och blivit uppmuntrad och stöttad i det. Kanske är det det ena eller det andra, kanske båda. Men egentligen spelar det ingen roll, det är som det är och det är jag tacksam för, och jag är tacksam över att ha den pappan jag har!

Den här veckan har mina blogg-inlägg inte direkt duggat tätt eller varit särskilt innehållsrika... Beror lite på, som jag skrev förut, att jag varken haft tiden eller orken. Det är inte direkt så att jag prioriterar bloggen jättehögt om jag ska vara ärlig. Men nu ska jag försöka med nya, friska tag! Nåja, lite grann i alla fall ;)

Som jag nämnt förut brukar jag läsa underbaraclaras blogg. Nyligen skrev hon en debattartikel i Expressen bl.a. angående kondomer och avhållsamhet och ikväll medverkade hon i Aktuellt. Jag tittade på Aktuellt efter att ha läst hennes artikel och jag kan säga att jag tycker att hon har en hel del vettigt att komma med. Tycker bara att det är så synd att folk verkar vända dövörat till så fort hon nämner avhållsamhet eller när folk förstår att hon är kristen. Det känns på något sätt som att många tycker att det hon säger liksom inte längre är lika trovärdigt då. Vill ni läsa hennes blogg och ha länk till artikeln i fråga kan ni klicka in på http://www.folkbladet.nu/?cat=89 och vill ni se Aktuellt-avsnittet hittar ni det här. Ett annat inlägg i debatten som jag tycker är värt att läsa är Jan-E:s skriverier om ämnet, som du hittar genom att klicka här.

Och vad händer annars då? Tja, imorse stod jag utanför fönstret och taltolkade morgonsamlingen som hölls inne i aulan. (Anledningen till att vi står utanför fönstret och tolkar är för att vi ska kunna öva på att tolka "live", men utan att störa + att nu har fyrorna förtur till att tolka på morgonsamlingarna.) Sen på lektionen fortsatte vi med transkriptionen och vi fick även prova att syntolka lite mr Bean. Det var... intressant :P

Eftermiddagen spenderades på noret. Trevligt. Gick i ett par second hand-affärer, köpte kuvert, kikade runt i största allmänhet och satt på SK ett bra tag med en riktigt god semla (tack till Erica för tipset!) och en bra Terry Pratchett-bok. Träffade på både Ida med barn och Anna.

Idag redovisade Annica och jag våra evinnerliga dalahästar. Med andra ord: PD på teckenspråk är äntligen avklarat! Vilken lättnad...! Ja, det var bara det jag ville säga, en stor sten har lyfts från mina axlar och nu ska jag sova gott!

Det känns som att det var hiskeligt länge sedan jag skrev, men det är det ju inte. Egentligen. Jag vill så gärna skriva, men för tillfället har jag varken tiden eller orken att göra det, så det får vänta. Nu ligger ganska mycket fokus på Projekt Dalarna som ska redovisas imorgon. Så jag har alltså inte glömt min blogg (även om det nu inte skulle vara helt omöjligt (och det är här jag får medhåll om det är någon som känner mig som läser det här)), jag kommer tillbaka snart!

Simma lugnt & god natt!

                                                       

Idag har varit en lagom händelserik dag för att fortfarande vara en soft dag, dock inte så produktiv som den borde varit... Det började med att Johanna, Jan-E och jag promenerade de x kilometrarna till kyrkan, var med på en kort gudstjänst och sedan gick ner med Sara och fikade medan församlingen hade administrationsmöte. Trevligt, trevligt; vi satt och pratade på ett bra tag om ganska mycket. Till slut var det dags att röra på sig, vilket började med en tur på Coop. Jag har konstaterat att jag i fruktväg inte kan vara fullt miljövänlig, jag kan nämligen knappt äta någon frukt som odlas i Sverige. Låt se, vi har ju äpplen, päron och plommon som är ganska vanligt. Allergisk. Ok, körsbär då? Samma sak där. Ibland jordgubb också. Och det odlas ju inte så mycket banan, apelsin, sharon eller kiwi här uppe i norr...

Jaja. Sen traskade vi i alla fall tillbaka till Västanvik i det härliga vårvädret. Smältvatten, sol och torra asfaltsfläckar, det är grejer det! Även om jag inte riktigt vågar hoppas på vår än, kan jag inte låta bli att känna en lite sprittande glädje i magtrakten. Eller är det i halsen? Till slut gick vi där utan jackor och njöt av solen, samtidigt som vi innerligt längtade efter en gång- och cykelväg.

Väl hemma slängde jag i mig lite paj från igår (den var helt ok, men lite för stark. Sen är ju inte bönor min stora passion, men med lite modifieringar kan den nog passa även mig. Receptet hittar ni här http://vegalex.blogspot.com/2008/01/het-mexikansk-bnpaj.html) innan det var dags för lite övningskörning. Det var inte riktigt meningen från början, men det hela artade sig så att jag körde in till noret. Genom rondellen! Och över bron! Över bron! Jag har alltid tyckt att den verkar så skrämmande att köra över, men både jag och mina medpassagerare överlevde! För dem som inte är så Leksands-vana kan jag tala om att bron i fråga är lika trafikerad som den är smal, dvs väldigt. Wow, jag måste faktiskt säga att jag imponerade på mig själv: i fredags körde jag runt på en parkering och övade på att starta bilen, idag körde jag på vägen och inne på noret! Vilket kliv. Det kanske inte är ett helt omöjligt projekt ändå.

Sen på kvällen blev det lite mysfirande av vår sötnos Malin som är nyss fyllda 22! Anna hade gjort en smarrig tårta (hon är så bra på sånt!) och Malin fick både klamydia och en förkylning. Som mjukisdjur. Sen var det te och en massa prat i köket. Nice. Det är så här man ska ha det :)

Och nu sitter jag här i skenet av levande ljus och skriver. Jag inbillar mig att jag är lite miljömedveten när jag använder levande ljus istället för elektriska. Om inte annat så är det mycket mysigare...

God natt!

Bröllopsförberedelserna går sakta framåt. (Och bakåt... Men det löser sig.) Vi har ju bestämt oss för att försöka fixa en hel del själva och så mycket som möjligt få hjälp av kompisar att fixa det vi själva inte kan (stort tack till alla som ställer upp på ena eller andra sättet!). Det innebär bl.a. en del klippande och klistrande. Så pysselådran lär ju få sin beskärda del under den här tiden ;)


                                                       


Idag kör Jan-E och jag på en veg-dag, så dagens middag blir en mexikansk bönpaj. Recepttipset fick vi från Anna, och om jag gillar det kommer det dyka upp här också till slut!
                                                                                                       
                                                                                                                                                                                                                                                                                     


När jag satt och och läste lite blogg förut idag tänkte jag att jag också skulle göra en sådan där "dagens out-fit". Men skillnaden mellan riktiga modebloggare och mig är ju milsvidd... (Och det kändes inte alls fånigt att ta bilden...) Här följer i alla fall en perfekt out-fit för en slö lördag!

Förresten, en lite glädjande nyhet som jag fick höra häromdagen: Johanna ska fortsätta nästa år också! Hon funderade ju länge på om hon skulle gå ett eller två år på VV, men nu har hon bestämt sig :) Bra val, Johanna!

Idag hade vi lektion med Julia (dramaläraren på skolan som tyvärr ska ta tjänsteledigt och jobba på annat håll framöver) eftersom ordinarie lärare är i Stockholm. Vi hade tillsammans med tolk4 en lektion om Deafhood. Det var intressant och tiden gick fort... Men det som gjorde störst intryck på mig var när Julia berättade att det inte var mer än tre år sedan som man slutade använda sig av den oralistiska metoden på dövskolorna i Storbritannien. Tre år sen! Det trodde jag inte om ett modernt, civiliserat och - framför allt - demokratiskt land som Storbitannien!

(Jag försökte skriva ihop en förklaring till min upprördhet och vad oralism innebär, men den blev så långt och jag vet inte riktigt om den blev så begripligt, så jag skippar den. Men om du vill läsa mer om Deafhood och oralism kan du gå in på http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/artikel_641043.svd. Dock kan jag väl inte säga att jag ställer mig bakom allt Patrik Nordell säger...)

Sen har jag faktiskt varit ute och övningskört idag också,  och eftersom jag vet att det finns i alla fall en person som är nyfiken på hur det gick, kan jag ju rapportera att det gick hyfsat bra (eller vad säger du, Malines?). Jag körde runt utanför Ejendals i ungefär en timme. Det var mycket "stanna-starta", men det behövdes: jag måste träna bort mina kärringstopp.

Nu har jag mest suttit i Jan-E:s säng, ätit choklad och läst skrämmande rapporter. Äntligen helg!

Jag tycker verkligen om min hemgrupp! (Eller cellgrupp, husgrupp, bönegrupp eller vad man nu vill kalla det.) Vi brukar träffas en gång i veckan hemma hos någon, fika, läsa lite ibland, prata en hel del - allt från djupa teologiska saker till totalt banala småsaker - och i slutet be ihop. Idag träffades vi igen och efteråt slogs jag av hur tacksam jag är över den här gruppen. Från början bestod den av två personer, men allt eftersom tiden gått har vi blivit fler och nu är vi ett gôtt gäng på sex pers. Redan från början var hemgruppen en skön oas i vardagen, en tid när man kan koppla av, vara öppen, fundera högt, prata tro, stötta varandra och framförallt att be ihop! Jag är verkligen tacksam över den gemenskapen (oh, vilket överanvänt ord på den här skolan...) vi får ha och för det jag får ut av att träffa de här personerna!

Sitter här bredvid min härliga fästman. Båda sitter och knapprar på varsitt tangentbord (att ha en bärbar dator är inte så tokigt alla gånger) och det är bloggar, skolarbete, bilddagboken, MSN m.m. Jag tycker om det, att sitta och göra någonting för sig själv, men ändå tillsammans.

Fram till ganska nyligen var jag lite skeptisk till bloggar och bloggande. Inte för att jag läst särskilt mycket bloggar, men alla hör väl hört om alla dessa modebloggare och ordbajsare som tjänar ohyfsat med pengar på sina skriverier. Så då drog jag alla över en kam. Logiskt, hrm. Sen tog jag mig faktiskt tid att läsa en eller annan blogg när jag letade lite inspiration och tips till bröllopet (om du undrar så finns det otaliga bloggare som behandlar ämnet bröllop!). Och hux flux var det några av mina vänner som tydligen hade börjat blogga, vilket var en glädjande nyhet eftersom jag då kunde följa deras tankar och funderingar i vardagen och läsa vad som hände bl.a. där borta i de gamla hemtrakterna. Bloggar verkar ju kunna vara ganska trevliga ändå kom jag fram till till sist. Så varför inte göra ett försök själv? Sen så är jag ju lite realistisk, jag vet att jag inte kommer ha en drös med folk som läser mina inlägg, men det kan ju ändå vara kul att skriva lite, och om inte annat så kan man ju låtsas att man kan skriva ;) Under tiden fortsätter jag att läsa bloggar som jag tycker om. De jag faktiskt inte tycker om är det ju inte så svårt att låta bli att läsa.

Och när vi ändå pratar om bloggar: besök gärna underbaraclaras blogg (http://www.folkbladet.nu/?cat=89). Bra läsning! En tjej som bloggar om allt möjligt: mode, matlagning & bakning, tro, pyssel, bloggande, miljömedvetenhet, självförtroende etc. Det är ofta uppmuntrande och skön läsning med god eftersmak :)

För att återknyta till mitt förra inlägg: de där små mumsbitarna har fått ytterligare ett namn, nämligen kaststjärnor. Det var Erica som tyckte att de såg lite sådana ut. Yes, kaststjärnor är ju tufft! ;)

Och mina inlägg blir bara intressantare och intressantare... (Vad är ironi för något?)

Ja, idag har jag gjort något som jag aldrig förut gjort en dag i mars - jag har bakat julstjärnor. Eller joulutähtiä/joulutorttuja som de heter på originalspråk. Och som ni kanske kan lista ut av namnet hör de hemma under kategorin Jul. Visserligen hade jag mina skäl till att baka dem idag, men det kändes onkeligen konstigt att sitta och knapra på en julstjärna och dricka julmust när jag väldigt väl visste att julen sedan länge är förbi... Det värsta är att jag har låtit mig påverkas av en viss fästman: nuförtiden kallar jag dem inte bara vid deras rätta namn, utan också för hitlerkakor. Ja, jag känner mig lite hemsk... Bilden kanske är en ledtråd till varför, även om det är mer uppenbart innan de blivit gräddade.

Skönt med lördag! Efter frukost gick Malin och jag ner till Grottan där det pågår ett Star Wars-maraton hela dagen. (Behöver jag säga att Jan-E är en smula inblandad? Jag var med och såg tvåan, sen var det dags för lite mat för min del innan jag tog mig i kragen och städade klart rummet - vilket var på tiden! En dusch senare var det dags att pallra sig ner till Grottan igen, precis i tid till fjärde filmen. Den underbara lakritsen jag hade med mig tog slut ganska fort (om du har möjlighet att köpa Porvoonlakritsa någon gång: gör det!) och nu sitter jag här och uppdaterar bilddagbok och blogg.

Annars kan jag ju säga att bröllopsförberedelserna går framåt, sakta men säkert. Men vad mycket det är som ska göras...! Tolkar fixas, papper klippas, sånger väljas, tårtor smakas (min personliga favorit!), översättningar göras... Men nu börjar jag tycka det är roligt igen! :) Lite jobbigt dock att bo så långt ifrån en del som kommer att hjälpa till (bl.a. Höör, Gävle och Borås ligger ju inte nästgårds precis...). För övrigt en stor eloge till alla som ställer upp, vet inte vad vi skulle gjort utan er!

Japp, det finns faktiskt en biosalong i Leksand, och där spenderade jag min kväll med Malin. Vi såg Män som hatar kvinnor på den stora duken. Den var i mitt tycke väldigt bra! Jag är dock glad över att det var så länge sen jag läste boken, nu kunde jag ju uppskatta filmen mer utan att störa mig på saker som var "fel"... Det drog i magen och det kröp i skinnet! Den var helt klart sevärd. Visst, en del detaljer var ju inte som jag tyckte att de skulle vara, men det var väl egentligen inget som störde. Förutom att Lisbeth var lite av en besvikelse... Men hon är ju en så speciell karaktär i boken, så jag tror att de flesta får en helt egen uppfattning om henne. I vilket fall så var inte det här min Lisbeth Salander. Men som film funkar det. Nåja, som sagt: helt klart sevärd.

Ja, tro't eller ej, jag har skaffat en blog. Vi får väl se hur det här går...

Idag var det tillbaka till skolan igen efter ett skönt och produktivt lov. Produktivt, ja. Speciellt på matfronten... Jan-E och jag har praktiskt taget bott i köket det här lovet! Bröd, saft, bullar, sylt, snickers... Men det var det värt :)

Eftersom jag ändå skriver kan jag ju passa på att tipsa om en rätt nice hemsida jag snubblade över igår: jordklok.se Där kan man handla diverse miljövänliga trevligheter, allt från biologiskt nedbrytbara tops till dynamodrivna ficklampor. Väl värt ett besök!