Arinya

Jan-E och jag försöker bli med symaskin, men det är ju inte så lätt alla gånger... Var? Vilken? Bra pris? Man skulle ju vilja prova en massa symaskiner. Vi vill ha en rejäl sak som klarar av att sy i tjockt ylle och den ska ju helst vara hållbar och pålitlig. Den behöver inte ha en massa onödigt tjafs, det räcker nästan med raksöm och zick-zack. Jag hittade idag den här nedanför. Jag har ibland lånat Emmas symaskin som är av samma modell och jag tycker att den har fungerat bra. Någon annan som har en sådan och skulle kunna berätta fördelar och nackdelar? Eller har någon ett annat tips? Helst skulle jag vilja sno mammas gamla pålitliga Husqvarna som varit med så länge jag kan minnas, men det känns ju inte så sjyst...


Bild från
http://www.husqvarnaviking.com/ca/en/Images/E20_machine.jpg

Jag har haft en riktigt bra helg! Den började visserligen inte så bra med trötthet, hunger, en busschaför som struntar i att man vill in i bussen, trötthet, känsla av misslyckande osv, men sen gick det bara uppför. Lite kan ju bero på att Jan-E varit här, faktiskt :P Fredagskvällen åt vi god (men skräpig) mat, tittade på Scrubs och annat trevligt och bara njöt i allmän dåsighet. På lördagen, efter att jag varit iväg på ett kort uppdrag, åt vi lite lunch och begav oss sedan ut för att kika på Uppsala. Vi kollade på Silverbibeln, vi var i Domkyrkan, strosade på den jättefina kyrkogården, åt middag på Rififi, hängde lite i Pingstkyrkan och åkte sedan hem, där jag somnade som om jag blivit slagen med en gjutjärnspanna och förblev sovande i några timmar :P Idag har vi varit i kyrkan och sen gick vi ut och åt lite grekiskt med Amanda, och därpå fäljde lite efterrätt på ett väldigt mysigt café. Och det bästa är nog att jag fått umgås med Jan-E hela tiden (L) Och helgen är inte slut än!

Nu har det - i jämnställdehetens namn - satts upp Fru Gårman-skyltar i Uppsala. Jag har inte själv sett dem, men jag har läst om'et i tidningen. "Vi har många skyltar med karlar på, men i trafiken finns det också kvinnor" har det tydligen sagts. Jo, visserligen. Men att ändra just Herr Gårman? Jag menar, den har ju en poäng med att vara herr Gårman. Kan man inte lägga pengar och energi på att göra annat, typ rädda liv i trafik?


Bild från http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=77-AV_ID=972608,00.html?

Kanske kan ta och berätta om min dag idag? Kanske det finns någon som är lite nyfiken på vad jag gör på min praktik :)

Jag började dagen, eller rättare sagt morgonen, med att ta mig till första uppdraget där jag mötte upp med en av mina handledare. Jag kan inte skriva om vad uppdraget handlade om, jag har ju tystnadsplikt... Men jag kan ju säga att jag tyckte att det flöt på bra! Skönt att få lite revansch, igår tyckte jag nämligen inte att det gick så bra för mig... Sen tog vi oss till tolkcentralen. Där sysselsatte jag mig med lite förberedelser inför nästa uppdrag, vilket innebar att jag läste på om det det skulle handla om och lite runtomkring plus kollade upp lite tecken. Lite lunch blev det också. På eftermiddagen hade jag inga uppdrag att följa med på så jag fördrev den bäst jag kunde, hängde lite vid bordet (mitt i tolkcentralen finns ett stort bord där alla fikar, äter lunch, sitter och läser eller bara sitter och umgås), drack te, läste på, letade frenetiskt efter min lilla praktikant-skylt... När klockan närmade sig fyra insåg jag att det vore bra att få lite frisk luft så att jag vaknade till lite. Johanna skulle hem, så vi gick tillsammans. Fick hänge med henne hem till deras jättefina lägenhet. Vi satt och åt varsin jättegod muffin med vit choklad och hallon (bröllopsminnen!). Sen följde hon mig tillbaka till TC (tolkcentralen). Dock hade jag lite svårigheter att komma in, allt var ju låst vid det här laget :S Nå väl, till slut kom jag in i alla fall och åt lite middag innan det var dags för mig och min andra handledare att ta oss till kvällens uppdrag. Det var kul, en utmaning att tolka där! Vid nio kom jag hem, trött men nöjd. Jag är glad att jag har sovmorgon imorgon...

Tja, jag vet inte hur intressant det där var, men nu vet ni :) Har ni frågor så fråga på!

Min man skrev på sin blogg att han läst något inlägg av Anna Anka och efter det ville han gömma sig under en kudde. Nyfiken som jag är var jag tvungen att leta upp något av denna Anna Anka och själv läsa. Jag hittade det här. Jag blir förbryllad. Menar hon vad hon skriver eller är hon bara ute efter att provocera? För jag menar... va?! Är det ens någon idé att kommentera det där?

Ja, jag tänkte att jag tänkte ta och sammanfatta den gågna veckan lite. Det har ju varit mycket nytt, mycket spännande att prova på i tolkväg. Huvudet har varit fullt av nya intryck varje dag och jag har ofta varit ganska trött när jag kommit hem. Men det har ju så klart varit värt det! Boendet har också funkat bra, jag är väldigt tacksam att D ville hyra ut sin lägenhet till mig! Skönt med ett ordentligt kök och eget badrum. Lite skumt i början att bo i någon annans hem, men man vänjer ju sig vid det mesta :) Lite hemlängtan har det ju dock blivit, men jag har pratat med Jan-E varje dag på telefon. Även Malin fick jag mig ett litet snack med häromdagen, det var trevligt.  Under helgen har jag passat på att njuta av ledigheten, har tagit det lungt, hälsat på en kompis, gått i kyrkan och ätit med ett par gamla bekanta. Jag har till och med lyckats skriva ett svar på ett brev som jag fick för nästan ett halvår sedan.  Vad gäller själva Uppsala har jag faktiskt börjat lära mig hitta i stan. Och mina handledare är jättebra och de kommer med mycket konstruktiv kritik. Att vara på tolkcentralen är jättetrevligt, alla är så sjysta :)

Ja, jag vet ärligt talat inte om jag just nu kan ha det så mycket bättre faktiskt. Jag är nöjd. Nu får vi se hur nästa vecka blir!

Tja, det var ju inte oväntat att det blev söndag idag, men dagens innehåll var desto mer oväntat. Jag började dagen med att ta mig till Pingstkyrkan som ligger mitt i centrala Uppsala. Det är ju alltid lite smånervöst att befinna sig på en plats där man inte känner en enda människa, men när det gäller kyrkan är det inte riktigt samma sak. Visst, det är ju lite nervöst, man vet inte hur det funkar på ett nytt ställe alla gånger och det känns ju alltid tryggare med någon man känner, men man känner sig ändå på något sätt hemma. Man är där av mer eller mindre samma orsak som alla andra och man har något gemensamt med de som är där. För även om det låter lite klyschigt så är vi alla syskon!

Ja, som sagt, jag gick till kyrkan. När alla hade satt sig tillrätta och jag trodde att mötet skulle börja var det en man som ställde sig på scenen och förklarade att det idag skulle ske en TV-inspelning. Jaha ja, det förklarade ju TV-kamerorna... Tydligen är det så att de ska sända fyra gudstjänster från Uppsalas Pingstkyrka på SVT 2 med start 8 november. Predikningar och annat hade redan filmats så idag skulle de filma in sång till de fyra gudstjänsterna. Vi fick dock börja med en omplacering så att filmandet skulle funka utan att såg för tomt ut i lokalen. Ja, sen var det i princip bara att sjunga en massa härliga låtar.

Jag njöt verkligen! Massa go'a sånger, underbar gospelkör och riktigt bra komp (speciellt kompet till O, store Gud, helt underbart!). Det gav mig jättemycket och det spelade liksom ingen roll att det var TV-kameror, ett par omtagningar och lite organiserande. Ja, tänk vad underbart att man kan få lovsjunga Gud tillsammans! Men det var ju lite oväntat att få hamna mitt i en TV-inspelning... Ska hålla utkik efter det här i TV-tablån 8 november :)

Något annat som faktiskt var ännu mer oväntat och oerhört glädjande var att Amanda och Maria Holm också var där i kyrkan! Det var väldigt överaskande att stöta på ett par gamla boråsare just där och då. Vi var alla riktigt glada över den oväntade återföreningen och bestämde oss för att äta tillsammans efter gudstjänsten. Hur trevligt som helst! Vi satt och pratade om allt möjligt, mest om hur vi har det nu och vad som händer i våra liv. Jag känner mig ju grymt ouppdaterad när jag är så långt från min gamla hemstad... Hur gött som helst att dela lite tid med de go'ingarna! Men till slut var vi ju tvugna att skiljas åt. Dock kanske jag kommer få träffa Amanda någon mer gång innan praktiken är slut, hon har nämligen börjat plugga i Uppsala. Tänka sig...!

Egentligen hade jag tänkt att jag skulle åka ut till Hågadalen (ett naturreservat) för att få mig en stund ute i naturen, det är så himla härligt. Men nu blev det inte så, tiden rann liksom iväg. Men det gör inte så mycket, jag har verkligen haft en härlig eftermiddag :)

JAg har märkt att det är lite fotobrist på min blogg för tillfället... Jag får väl erkänna att jag varit ganska dålig på att ta med mig kameran den senaste tiden. Det är ju lite synd... Jag ångrade det bl.a. imorse när jag kom ut i strålande solsken och när lönnarna stod där i sina härliga höstfärger. Nåja, jag ska försöka bättra mig lite på den fronten.

Igår läste jag Metro där det fanns en intervju med bloggerskan Sanna Lundell. Verkar vara en hyggligt trevlig prick. Dock läser jag hennes tankar om äktenskap och blir lite less...

Romantikern i mig skulle nog tänka sig en förlovning. Men jag är inte supersugen på att gifta mig. Det verkar jobbigt att skilja sig.

Visst, det går ju att vrida och vända en del på vad folk säger, ta saker ur sitt sammanhang, klippa och klistra lite... Men samtidigt är ju inte det här någonting folk höjer på ögonbrynen åt och det är så här ganska många resonerar ändå. En förlovning är för många bara nästa steg i att vara ihop: "Vi är riktigt kära i varandra och det vill vi visa". För mig är en förlovning ett löfte och ett ställningstagande att man ska gifta sig med varandra. Men det är ganska många som förlovar sig och inte har några planer alls på att gå längre än så. Förlovning har lite tappat sin ursprungliga innebörd.

Sen är hon inte supersugen på att gifta sig, det verkar jobbigt att skilja sig. Det är nu man nästan har lust att dunka sitt eget huvud i väggen lite. Vad är det för inställning? Hallå! Jag håller med, har man den inställning ska man ju inte gifta sig. Punkt. Men tyvärr verkar hon ju inte vara ensam om att tänka så. Funkar det inte, tröttnar man, glider isär: skilsmässa! Jag blir så trött... Nu har ju inte jag varit gift så grymt länge, men jag har ju mina åsikter ändå. Gifter man sig tar man på sig ett ansvar tillsammans. Tillsammans ska man försöka få det att funka, man får jobba på sina fel och brister tillsammans och gemensamt hålla kärleken vid liv. (Nu vill jag inte dra alla över en kam, jag vet att det finns destruktiva äktenskap osv och det är inte sådana jag pratar om här.) Jag tycker den här attityden, att det alltid finns en bakdörr utifall man inte skulle vara nöjd, det är förkastligt! Den inställningen hör inte ihop med min bild av ett äktenskap.

Jag har en vän som jag pratade lite med om äktenskap en gång. Vi två har lite olika syn på saker och ting och här skilde sig våra åsikter. Hon ville inte att hennes ev framtida bröllopslöften skulle formuleras "tills döden skiljer oss åt" utan "så länge känslorna finns där". (Kanske inte riktigt ordagrant, men det är ungefär så jag minns det.) Och det verkar inte vara en ovanlig åsikt idag. Och jag tycker att det är så synd...

Jag skulle dessutom vilja dra det hela ännu lite längre. Det här med att vara ihop... För de flesta är det inte "om vi gör slut..." utan "när vi gör slut...". Mår man bra i sådana förhållanden? Känner man sig trygg? Ok, jag vet att alla är olika, men ändå... Är det så att man bara vill ha kul, bekräftelse och lite mys nu? Så att man liksom inte bryr sig om hur det blir framöver? Är det bara det att man vill bli tillfredsställd på en gång, man vill inte vänta? För det är ju onekligen tidens melodi: jag får det jag vill ha nu.

Ja, nu har jag babblat på en massa. Och jag vill bara klargöra att det här är mina åsikter, och det är jag själv medveten om. Jag är inte ute efter att trycka ner någon. Och jag säger inte att Sanna Lundell är en dålig människa bara för att hon inte tycker som jag ;) Men en sak vill jag bara säga: se till att du vet vad du själv tycker om du inte redan gör det. Och ställ dig frågan varför?

Jag tycker så grymt mycket om bibliotek. Det har jag alltid gjort. Att i förskolan (eller var det i första klass?) få sitt första bibliotekskort, vilken känsla! Innan dess hade jag ofta varit där med mammaledig mamma och lillebror. Det blev mycket Pettson & Findus, Den vilda bebin och en massa annat kul (på finska förstås). Böcker lånades på löpande band och lästes med iver. Men på biblioteket kunde man göra så mycket annat också. Förutom att sitta och läsa kunde man spela datorspel, bläddra i tidningar och bara vara. När jag blev lite äldre, tidigt i tonåren och i den riktiga bokslukaråldern, då var det mycket biblioteksbesök kan jag säga! I gymnasiet var den största ibformationskällan internet, men böckerna kunde inte förlora sin vikt i guld när det gällde att inhämta kunskap. På biblioteket kunde man dessutom sitta i lugn och ro och verkligen försöka vara ambitiös i sina studier.

Och allt det här finns på bibliotek! Böckernas värld, information, ett lugnt hörn att bara sitta och läsa i... Och det är till för alla, alla är välkomna och alla kan alltid hitta något. En tidning om ekologisk trädgårdskötsel, en bok på ungerska, en amatörfilm att låna hem, en skön fåtölj... Jag tycker om att veta att om jag behöver ha någonstans att gå, om jag vill sätta mig ner en stund och läsa lite, kanske fördriva lite tid, då finns alltid ett bibliotek med öppna dörrar.

Så ta till vara på den rikedom vi har i och med våra bibliotek! Biblioteken är öppna för alla och vi behöver inte betala ett öre (ja, förutom i skatt då). Besök gärna Library lovers förresten. Och gå för allt i världen till biblioteket!

Jaha, det var den veckan det... Känns lite skumt med helg, bl.a. för att jag inte fått någon riktig ordning på veckodagarna, det har varit en otrolig varition och dessutom ville mitt undermedvetna eller något ha fdet till fredag igår. Men jag måste ju säga att jag är tacksam över att få ha lite helg, ladda batterierna så att jag kan vara pigg och på alerten när jag börjar igen nästa vecka!

Nu ikväll har jag bara softat och myst, bl.a. med hjälp av en nostalgitripp i form av Anne på Grönkulla och lite hemmagjord Snickers. Imorgon ska jag hälsa på en kompis här i Uppsala, vi ska äta och ha det gött. Söndag ska jag nog till kyrkan och sen bara ta det lungt, alternativt försöka ta mig ut i skogen på något sätt. Sen är jag redo för nya utmaningar!

Japp, min tredje dag på praktiken avklarad! Det är kul det här må jag säga :D Även om man vill kunna allt nu, inte göra en massa tabbar och misstag. Men det är ju nu vi får göra sådant, nu på vår prova-på-praktik. Tja, jag kan ju inte berätta så mycket om själva uppdragen, jag har ju tystnadsplikt. Men som sagt, kul har jag. Även om jag är helt slut när jag kommer hem. På tal om det så ska jag nog gå och lägga mig nu... (Det blev inget långt inlägg den här gången heller, men ni får leva med det helt enkelt.)

Nu är denna bloggs författarinna i Uppsala. Som jag kanske sagt förut kommer jag ha min praktik här på tolkcentralen, i fyra veckor. Det här är min prova-på-praktik, vilket är precis vad det låter som. Jag ska få prova på tolkyrket. Yay! Spännande och nervöst! Imorgon kl.10 ska jag befinna mig på TC (tolkcentralen), då börjar det. Åh!

Puh, jag är helt slut... Hela skoldagen har hittills gått åt till att sitta på föreläsningar. Höll på att somna några gånger nu innan eftermiddagsrasten. Som tur är tror jag att vi ska vara lite mer aktiva nu efter rasten. Ser nästan fram emot att skolan ska ta slut idag. Speciellt eftersom vi ska ha hemgrupp efter skolan :) Den här gången ska vi äta amerikanske pannkakor och mest bara sjunga och spela och ha det my... eh, trevligt menar jag. Sen ska jag ta mig hem till min sjuka make. Får se hur han mår idag... Efter middag och sådant ska jag väl packa inför praktiken. Usch, packa är inte min grej, och nu ska jag dessutom vara borta i fyra veckor! Håhåjaja... Jag skulle hellre vilja göra mig en sats Snickers och läsa Anne på Grönkulla (lite en nostalgigrej, när jag var yngre läste jag Anne på Grönkulla och satt alltid och åt hemmagjord Snickers (och rejält med mjölk till), så de två hänger liksom ihop). Nä, nog svamlat, nu ska jag på lektion.