Arinya

Jag är ju inte den sortens bloggare som lägger ut så mycket outfit-bilder, vilket ni med största sannolikhet har märkt. Mig veterligen har det hänt en gång. Men idag så! När jag är hemma mycket så går jag oftast omkring i något osnyggt men bekvämt, när det sedan blir dags att lämna hemmets trygga vrå och visa sig bland folk drar jag på mig något mer respektabelt. Men när jag faktiskt är ute så sällan som jag är nu för tiden, har jag lite mer ork och lust att lägga på utseendet. För ibland tycker jag det är ganska kul ändå, även om det oftast får stå tillbaka för min lathet. Så, idag när jag skulle ut och uträtta lite ärenden passade jag på att inviga min nya klänning.



Se där, här har vi själva klänningen (det är svårt att få med hela sig...), köpt för halva reapriset på Indiska. Ett litet fynd är vad det är! Tydligen ska det vara ekologisk bomull också, och är det det så är det ju inte fy skam. Egentligen avskyr jag knappar. Inte så där att "åh, vad drygt att man måste knäppa", mer det att jag tycker att knappar är obehagligt och lite äckligt. Dock funkar det på den här klänningen, för de knapparna är klädda. Ja, ibland är man bra konstig, helt klart. För övrigt ser jag lite lätt manisk ut på den här bilden...



Notera halsbandet jag har. Uråldrigt, fick det när jag var liten, och det var inte nytt ens då. Men hux flux blev sådana där moderna igen ett litet tag. Nåja, jag tänkte att den kunde passa till dagens utstyrsel.

Ja-a gott folk, bättre än så här blir det inte. Men jag måste nog säga att det här nog är ett av mina nya favoritplagg!

...blev av, både igår och idag. Om ni nu har oroat er ;)

...just nu är att sätta mig och läsa en mysig bok och njuta av lugnet. Men icke, nu ska det kokas saft. Av erfarenhet vet jag att det dessutom behövs diskas efter det. Och så ska det kånkas grejer fram och tillbaka till loftet. Posten ska ju hämtas också (den är en liten bit bort...). Sen var det ju barn- och ungdomsledarsamling i kyrkan ikväll också. Eh, jag kanske kan läsa på söndag? :P

I vår/Björns trädgård finns några vinbärsbuskar som vi får nyttja hur mycket vi vill. Och det försöker vi göra. I år har det inte blivit så mycket än, i och med att vi var borta tre veckor precis när bären blivit mogna, men nu så! Tidigare i veckan kokade jag lite saft (förhoppningsvis blir det mer) och igår bakade jag en vinbärskaka som avnjöts i trevligt sällskap på kvällen.

Vinbär är väldigt tacksamt att plocka tycker jag, det är så lätt och smidigt. Och det tar ju aldrig slut känns det som... När jag står ute i trädgården med en bunke i ena handen och den andra instucken bland blad och bär känner jag mig lite som den där änkan i Bibeln som knappt ägde något förutom lite olja, men när hon började hälla upp oljan i olika kärl tog den liksom inte slut. Ja, och de där vinbären tar ju aldrig slut! Man står där och plockar och plockar, men det spelar liksom ingen roll hur länge man står där, för det finns alltid mer att plocka...



Den där vinbärskakan som jag nämnde, tänkte att jag kunde lägga ut receptet (kommer dock inte ihåg var på internet jag snubblade över receptet). För den är brutalt enkel att göra och perfekt om man har lite vinbär till övers. Man kan säkert ha annat än vinbär i den också, men det har jag inte provat än. I vilket fall, det här är vad du behöver:

♥ 2 ägg
♥ 2½ dl socker
♥ 2½ dl mjöl
♥ 75 g smält smör
♥ 1-2 dl vinbär (inte så noga egentligen, jag brukar aldrig mäta upp hur mycket jag har plockat...)

1. Smält smöret och sätt ugnen på 200 grader.
2. Rör ihop ägg och socker.
3. Rör ner mjölet.
4. Rör ner smöret.
5. Bred ut i en form och tryck ner bären.
6. In i ugnen i ca 25 minuter.
7. Tadaa! Färdig. Servera med vispad grädde, vaniljvisp eller vadhelst du själv föredrar.

Tror de flesta håller med mig när jag säger att T9 är skumt! Tex kan den stava till "dementorer" men inte till "apelsin". What's up with that, liksom?

Eh, ja, det var bara det jag ville ha sagt. Ha en bra dag!

Idag lagade jag, som den hemmafru jag är, mat lagom till när min man hårt arbetande man kom hem från jobbet. Det blev egentligen inte en maträtt som är idealisk för honom att äta, han behöver något rejälare. Men jag har velat prova göra det här så länge nu, så då blev det. Och vad är det då? kanske ni undrar (nåja, i mitt huvud i alla fall). Jo, melonsallad med stekt kyckling, som jag åt hemma hos Erica för ett tag sen. Det var riktigt gott och passade utmärkt till den sommarvärmen som rådde då. Inte är det krångligt heller, men kanske det inte passar som bukfylla för stora magar.

Nå väl, jag började med att skära upp en massa vattenmelon (ananas höll jag på att skriva... Kanske funkar det också, vem vet?) och fyllde halva salladsskålen med det. För övrigt är jag väldigt förtjust i färgen på vattenmelon, den är verkligen smaskig att äta med ögonen också!



Sen hackade jag i diverse grönsaker: rödlök, gurka, sallad, bönor (vad för sort vet jag inte, bara att de är från Jan-E:s farmor och farfars land...). Sen hade jag i lite cashewnötter också. Till detta stekte jag lite kyckling och ställde fram fetaost i marinad (blanda den inte i salladen om Jan-E ska äta den). Enkelt men gott. Melon i sallad är en höjdare!

Vi kom från sensommaren i västsverige till ännu senare sommar i Dalarna för några dagar sedan. Det kändes på doften att det är dags för en annan årstid snart. Lite besviken blev jag, för jag gillar sommaren bäst av alla årstider.

Och nu, klockan nio på kvällen, är det redan mörkt ute. Det var det verkligen inte för några veckor sedan vid samma tid! Och det märker min kropp av. Usch, vad trött jag är. Kroppen blir lurad, tror att klockan är mycket mer än vad den är och signalerar läggdags. Men det är ju faktiskt ganska mysigt också när det blir mörkt ute. Däremot skulle jag gärna slippa regnet och alla kyliga kväller, det får gärna vänta.

När jag har träffat vänner och familj och allmänt trevligt folk nu i sommar har många undrat vad jag pysslar med nu för tiden, vad jag ska göra i höst nu när jag slutat skolan. Det är faktiskt ingen jätteomställning för min del om jag ska vara ärlig, till skillnad från Jan-E som går från tolkstuderande till gymnasielärare. Nä, jag frilansar som teckenspråks- och dövblindtolk i Dalarnas landsting och resten av tiden kommer jag att vara hemmafru. Som en del kanske vet har Jan-E och jag konkurrerat lite om vem som ska bli hemmfru i framtiden och uppdenbarligen vann jag! Sen kommer jag dessutom troligtvis att jobba för SDR (Sveriges Dövas Riksförbund) och deras försäljningsavdelning, som jag jobbat för i olika former de senaste åren.

Och eftersom jag ofta får förklara tolk-biten för folk gör jag väl det nu också :) Landstinget har, precis som i stort sett alla landsting i Sverige, en tolkcentral. Där kan den som behöver beställa teckenspråkstolkar, tex till föräldramöte, bilinköp, gudstjänst, arbetsplatsträff eller tandläkarbesök (kort sagt kan man beställa tolk till i princip allt). Tolkcentralen har ett antal fast anställda tolkar som de skickar ut på de här uppdragen, men när de inte räcker till kan de ta in frilanstolkar och tolkar från privata bolag. Det är alltså där jag kommer in! Man skulle kanske kunna säga att jag är lite som en timanställd, de ringer (eller i det här fallet: SMS:ar) in mig när jag behövs. Hittills har det inte varit jättemycket, lite kvällar och helger ibland. Vi får se hur det blir i höst. Men kul är det! Det känns inte så mycket som ett jobb, utan mer som något man gör för att man tycker det är så roligt. Och så får man betalt för det också, vilken lyx!

Sen skadar det ju faktiskt inte heller att jag har så bra arbetsgivare på tolkcentralen! Det märks verkligen att chefen och samordnarna är måna om oss tolkar. De är vänliga, hjälpsamma, trevliga och förklarar gärna en sjunde gång när man inte riktigt fattar hur man ska fylla i olika papper. Vilken förmån jag har som har ett så kul jobb och så bra arbetsgivare! Och kollegorna! Ja, de går inte av för hackor de. Jag har ju haft förmånen att få jobba med en del andra tolkar på mina uppdrag, både de som har varit med ett tag och de som är nyutexaminerade (med andra ord: gamla klasskompisar) och folk däremellan. Det är verkligen tolkar jag ser upp till, de är så duktiga allihopa! Jag blir så inspirerad. Visst, vi är ju inte perfekta någon av oss, men alla har alltid något som är värt att ta efter och se upp till.

Ojoj, här blev det en hel ström av ord. Det var inte riktigt meningen, men jag tycker ju så mycket om mitt jobb. Det enda är väl att jag skulle vilja jobba mer än vad jag gör... Ja, då vet ni lite om vad jag kan tänkas pyssla med. Själva tolkuppdragen kan jag självklart inte berätta något om, eftersom jag har tystnadsplikt, men om någon är nyfiken på att veta mer om själva yrket kan jag gladeligen berätta mer.

Vad gör man när man vaknar och vet att man inte kommer kunna somna om, och klockan inte ens har slagit sex? Ja, tex kan man gå en morgonpromenad i kylig luft och strålande solsken.


Ok, lite snett blev det kanske, men ni tar poängen tror jag: det är fint :)

Tänkte bara tala om att efter mycket körande under dagen (och några tupplurar på vägen) är vi äntligen hemma i Dalarna! Fy så skönt... Jag har haft jättetrevliga tre veckor, men hemma är ju ändå hemma.

Jaha, och snart är det dags för Den Stora Uppackningen. Lite har jag fått undan redan, men det är en hel del kvar...

Tids nog kommer en liten sammanfattning av bröllopsresa/semester och lite fler bilder, men eftersom det är min blogg kan det ju dröja lite ;)

Det känns lite konstigt... Överallt syns tecken på att skolorna börjar och den här speciella ett-nytt-läsår-känslan börjar infinna sig. Saken är bara den att jag inte börjar skolan i höst. Jag är färdig! Jag har gått i skolan sammanlagt 16 år (!), men nu ska jag helt plötsligt inte det längre. Jag ska inte köpa några nya block, sitta på något upprop, studera mitt schema, träffa mina klasskompisar som jag inte sett på hela sommaren... Det har i princip alltid varit så, men nu blir det inget. På sätt och vis saknar jag det.

Men jag har faktiskt funderat på att börja plugga i vår igen. Fast på halvfart och distans. Någon kurs som jag skulle plugga bara och enbart för att jag vill. Vi får se hur hösten blir först innan jag bestämmer mig. Men man kan ju alltid söka och se om man kommer in. Dock har jag aldrig gjort högskoleprovet, så jag får helt och hållet förlita mig på mina gymnasiepoäng, om jag inte bestämmer mig för att göra provet i höst (föga lockande). Jaja, vi får se...

Den sista veckan på semestern är det fullt upp, det må jag säga. Men vem vill inte träffa en massa go'ingar när man har chansen? Då får man pussla lite, och på något sätt löser det sig för det mesta. Samtidigt längtar jag hem till vardagen också. Fast inte är det väl så konstigt att man har lite hemlängtan efter snart tre veckor på resande fot?

Så där ja, nu har vi faktiskt lämnat både Visby och Gotland. Istället är vi i Borås, mer exakt hos min svärmor. Vi tänkte ägna veckan åt att träffa familj och vänner i Borås, Gbg, Kode osv. Hemfärden till Leksand är flyttad på, vi åker hem på lördagen istället för söndagen, eftersom Jan-E börjar sitt nya jobb på måndagen (skönt att hinna landa lite efter tre veckor hemifrån).

Så då vet ni. Är det så att ni befinner er i närområdet och tycker att det är på tiden att vi ses så är det bara att säga till.

I mitt förra inlägg (som dök upp över ett dygn efter att jag skrivit det...) nämnde jag att vi har goda nyheter att vara tacksamma över. (Vad det är vet ni nog om ni har läst makens blogg.) Vi har ju funderat och bett över vår ekonomi nu inför hösten. Det är nämligen så att jag jobbar som frilansande teckenspråkstolk, vilket gör att jag inte har en aning om hur mycket eller lite jobb jag kommer att ha. Juni/juli har varit lite varierande, och det är lite svårt att göra några beräkningar alls. För Jan-E:s del har det inte heller sett så stabilt ut: han kom in på en distanskurs på halvfart (Pedagogik A) som han ska läsa, så han kan visserligen få CSN-bidrag, men det är ju inte något man livnär sig på (vi vill helst inte ta några fler lån från CSN). Jan-E har kollat lite på olika möjligheter att jobba, ha praktik, vikariera mm, men det har inte gett jättemycket. Men i onsdags hörde en gammal klasskamrat till honom av sig och sa att hon skulle säga upp sig från sitt jobb och undrade om hon kunde rekommendera honom, eftersom hon trodde att han skulle passa för jobbet. Några timmar senare hade han ett muntligt avtal med Leksands gymnasium att jobba som teckenspråkslärare på halvtid. Inte illa! Vilket bönesvar!

Som ni kanske fått intrycket av har vi en riktigt go' bröllopsresa. Visby är härligt, både med och utan medeltid. Kul att träffa gamla och nya vänner, se och höra sjukt duktiga människor uppträda, äta riktigt god och spännande mat, titta på en massa lockande saker på marknaden, njuta av att inte ha några måsten osv.

Idag blev vi dessutom oerhört positivt överraskade. Jan-E och jag strosade runt på marknaden vid stägningsdags när plötsligt en "civilklädd" kille söker vår uppmärksamhet.

Han: Är ni här imorgon?
Vi (lite undrande): Ja... Det är vi väl.
Han: Vill ni ha de här?
[Han räcker fram två biljetter till föreställningen Skönheten & Odjuret. Vi tittar på dem.]
Han: Gratis. Vi ska åka imorgon, så...
Vi: Va? Ja, jättegärna!

Vi tar emot biljetterna och tackade av hjärtans lust, sen är han försvunnen.

Sicken grej, va?

Vi är riktigt förväntansfulla, det lär vara en riktigt snygg föreställning med en duktig gycklargrupp, dansare, musikalartister, eld mm. Lite extra kul eftersom vi inte riktigt har känt att vi har råd att gå på så mycket olika tillställningar som kostar pengar (bl.a. fick vi avanmäla oss till de kurser som vi planerade att vi skulle gå), bl.a. eftersom vi innan Visby-resan fick lägga ut en del pengar på bilen som tydligen behövde några delar utbytta. Så nu ska vi trots allt få se en föreställning som verkar riktigt lovande! Tacksamhet är på sin plats :)


Bild från http://www.gotland.net/files/att-gora/medeltidsveckan/Skonheten-175h.jpg

Dessutom finns andra goda nyheter som vi också är tacksamma över! Mer om det någon annan gång dock ;) (Nej, jag är inte gravid...)

Japp, Medeltidsveckan har börjat gött och kommer säkerligen att fortsätta i samma spår. Så, när jag inte hänger här är jag ute och medeltidar mig och har det bra. I fall ni undrade... Ha det fint, allihopa!

Imorgon kör medeltidsveckan igång. Yay! Redan har medeltidsnissarna börjat anlända till Visby och vi har börjat värma upp med linnebyxorna idag. Ska bli gött att träffa gamla vänner (och kanske nya?), kika på prylar som inte säljs på de flest shoppinggallerior, lyssna på livemusik och bara vara i en go' atmosfär!

Imorgon, imorgon...!

"Gud måste älska vanliga människor, eftersom han har gjort så många."

Sett i Frälsningsarméns fönster.

Man känner ju sig inte alltid så hemskt speciell, utan ganska vanlig egentligen... Då är ju detta en väldigt betryggande tanke :)

Apropå Storbritanniens energikällor:

"Men trots att regeringen skrävlade med sin dröm om förnyelsebar energi visade siffrorna att endast två procent av landets energi kom från 'sol, vind och vatten' (de nämnde ingenting om 'höga berg och djupa hav', men det kan naturligtvis bero på bristande musikintresse')."

Citatet kommer från boken nedan, som jag fick av kastöarna (tror det var när jag fyllde år). En ironiserande bok över miljöförstöring/miljöräddanden. Det är 50 korta kapitel om hur man bäst gör skada på vår planet genom allt från valutrotning till vatten på flaska.

Rolig och intressant, men inget man liksom streckläser (jag har läst i den sedan april...).

Som ni kanske läst i bloggen så kommer den här veckan och nästa vecka spenderas i Visby, Jan-E och jag är äntligen på vår bröllopsresa!

Vi kom fram igår tidigt på kvällen till rosornas ö. Visby är fortfarande lika vackert och fullt av turister :) Efter att äntligen ha installerat oss i lägenheten kunde vi utan svårighet konstatera att vi skulle trivas till fullaomed vårt boende under de här två veckorna! Också kunde jag konstatera "aldrig mer bil innanför murarna!" Vi får väl se hur det låter när vi inför avresan ska ta vårt enorma packlass till bilen igen...


Någonstans mellan Oskarshamn och Visby.


Bland Visbys gator och gränder.

Mycket möjligt att jag lägger upp några inlägg under vistelsen, men troligt är att jag kommer lägga upp mer bilder och sådant när vi kommit hem.

Nu ska vi ut en sväng igen, bye bye!

I lördags fick vi vara med om ett underbart bröllop. Det var, som ni kanske vet, Gustaf och Evelina som blev man och hustru. Vigseln (som vi kom till i sista minuten!) hölls i Brämhults kyrka, en vacker gammal träkyrka som passade de lyckliga tu utmärkt. Ja, vackra var de verkligen! Och det var allt annat också. Sångerna, psalmerna, vigseltalet, löftena...



Festen var inte illa den heller :) God mat, gott sällskap, fina tal och annat trevligt. Efter att allt var klart och de flesta på väg hem var vi och några andra kvar och städade upp i festlokalen. Trots att vi kom hem sent var det värt det. Kul att kunna hjälpa till på något sätt. Och kul städning var det! Alla var pepp och det dansades och städades för fullt.

Ännu en gång: ett stort GRATTIS till makarna Albin!