Arinya

Pust, sa Marre igår. Det var en lång dag... Upp innan klockan ens slagit fem, packa det sista inför vår tre veckor långa frånvaro hemifrån, två timmars körning till Gävle, jobba en timma, köra hela vägen till Fristad (det tog bra många fler timmar än vi räknat med), hjälpa till med lite bröllopsförberedelser, hem till Dalsjöfors och stupa i säng vid tio. Puh, ja.

Och idag blir det bröllop! Åh, det kommer vara så otroligt vackert på alla sätt och vis, det tvivlar jag inte ett ögonblick på! Det är Gustaf och Evelina som ska vigas här i Borås. Extra näsdukar medtages...

Ja, ville bara ge er en liten uppdatering om vad det är som händer och varför det inte blivit så mycket uppdaterat. Förhoppningsvis ska jag uppdatera lite smått framöver vad vi har för oss nu på semestern, fast å andra sidan kanske jag borde hoppas på att jag inte har tid med det, för det skulle ju i så fall betyda att vi har roligare saker för oss ;)

Nu ska jag kolla om strykjärnet är ledigt. So long!

Nu sitter jag här i sängen och kommer mig liksom inte för att göra något alls förutom att slösurfa. Ingen motivation eller inspiration, ingen ork. Det finns en massa som borde göras hör hemma, eftersom vi ska iväg på en tre veckor lång, efterlängtad, skön semester på fredag. Men innan dess behövs det städas här hemma, packas i mängder (vi behöver inte bara vanlig packning för tre veckor, utan också medeltidskläder och -prylar), städa bilen, greja med de evinnerliga tackkorten (jag tror att vi kommer pyssla med dem tills vi går i pension...), koka sylt på 15 liter jordgubbar osv. Och idag är det måndag. Då är det lätt att tänka att "det är ju flera dagar kvar, ingen fara!". Men plötsligt är det torsdag och man har inte ens gjort hälften av allt man borde. Känner någon igen sig måhända? Och dessutom kommer en del tid gå åt till att åka till Gävle och jobba, åka till Gagnef, åka till Falun för att besök tolkcentralen mm. Så man borde ju ta sig i kragen och sätta igång och göra någon nytta, eller hur? Men jag kan verkligen inte förmå mig... Ugh...

Istället sitter jag här och suktar efter schweizernötschoklad och chips.


Bilder från
http://www.matservice.se/bilder/stora/7310511216405.jpg och http://www.insidesocal.com/idol/chips.jpg

Inser att jag låter som en klassisk soffpotatis i det här inlägget. Men till mitt försvar måste jag faktiskt säga att jag gick upp kvart i fem imorse, körde bil två timmar, jobbade en timme och körde sedan tillbaka samma väg i två timmar (tolklivet i ett nötskal!). Annars har jag ärligt talat inte gjort så mycket nytta förutom lagat mat och kokat lite sylt. And here I am.

Funderar på att åka in till noret och köpa cho-... eh, mat.

Ja, glest är det mellan blogginläggen nu, för skribenten jobbar. Den här veckan och förra veckan var mina enda helt lediga dagar lördagarna, så det är en del nu. Jag semestervikarierar på Gåvan (en butik som SDR äger) mån-fre, 10-17, samtidigt som jag frilansar som tolk. Det sistnämnda är jättekul, känns knappt som att jobba (förrän man kommer från uppdraget och inser att klockan är mycket, man är hungrig och hur trött som helst), medan butiksjobbet inte är riktigt lika kul. Det har ju sina höjdpunkter, när det kommer kunder man känner och så, när det ska pysslas med varorna i butiken. Men det är ju inte livat i affären om man säger så, så det mesta jag gör är att packa ihop julkort. Varken roligt eller ergonomiskt. Resultat: uttråkad Marre med en rygg som gör ont. Blä. Nåja, bara två dagar kvar. OCh det är ju faktiskt jobb, så jag borde väl inte klaga.

Resten av tiden flyger iväg... Det dyker liksom upp saker att göra, om inte hemma så på bortaplan. Det är trevligtheter det mesta, så det gör inte så mycket, men lördagen är efterlängtad!

Häromdagen (samma dag som jag tog körkort faktiskt) kom något efterlängtat: vår systemkamera! I flera år har jag suktat, och speciellt nu när min lilla röda bara förfaller... Det är mycket finesser man får lära sig och det kommer nog ta ett tag, men kul kan man ha ändå :)

Imorse vaknade jag ganska tidigt och hade svårt att somna om igen (kan bero på att jag somnade som en klubbad säl efter middagen och sedan sov djupt till morgonen...), så jag bestämde mig för att ta en liten kamerapromenad. Inte illa, inte illa... Sen morgon, fint väder, tyst och lungt och dessutom med en förträfflig kamera runt halsen, jo man tackar!


Ser ni det lilla flygfät? :)


Utmed strandpromenaden har vi väldigt vita, vackra björkar.


En inte längre så användbar eka...

Jag är verkligen inte typen med gröna fingrar. Jag är nöjd så länge mina krukväxter inte vissnar... Men det är ju lite kul med växtlighet ändå tycker jag, speciellt ute. Så i år har jag sått lite frön, någon slags blomsterkrasse tror jag att det var... Och det tar sig faktiskt lite! Nu får jag bara hoppas att de små rackarna inte ger upp.


Jag hoppas på fina blommor!

Jan-E är lite mer driftig i trädgården han. Både potatis och kryddor har han satt, och potatisen växer så att man nästan hör det.


Potatis on its way!

Egentligen har jag ju inget tålamod för sådant här, jag vill att allt ska komma upp på en gång! Men men, övning ger färdighet antar jag...

Nu behöver jag inte handledare vare sig jag tolkar eller kör bil. Idag har jag nämligen blivit med körkort! :D Hurra för mig!

Jag satt häromdagen och bläddrade i den nya Ellos-katalogen. Jag fick ögonen på en snygg klänning, den här nedanför.


En riktigt tjusig klänning!

Jag läste texten som hörde till. Från storlek 42/44? Då insåg jag att jag kommit in på avdelningen Plus Collection, alldeles utan att märka det. Nu kanske jag är helt ute och cyklar, men Plus Collection har jag fått intrycket att det är till för lite större och fylligare kvinnor. Jag märkte ingenting eftersom modellerna var inte särskilt stora alls. De såg "normalstora" ut (om man nu ska använda ett sådant uttryck).


Två andra, slumpmässigt valda, modeller från Plus Collection. Det är inte direkt så att jag tänker "överviktig!" när jag ser dem...


Samma sak gäller H&M och Haléns. Och säkerligen många andra också.

Jag tycker ju överlag att de "vanliga" modellerna i klädkataloger oftast är väldigt smala och kanske inte direkt representativa för oss vanliga dödliga, men blir det inte lite konstigt när de som är modeller för kläder som är tänkte för större tjejer faktiskt inte själva ser ut att vara nämnvärt stora? Det är ju de modellerna jag vill ska posa i kläderna som är för alla...

Ja, inte konstigt att folk har så sned kroppsuppfattning idag, både om sig själva och andra. Det enda som visas är smala och retuscherade människor. (Inte för att jag har något emot smala personer, men i ärlighetens namn finns det faktiskt mer variation än så.) Reklam, TV, datorspel, film... Ja, film, tänk på den: hur många skådespelerskor är smala egentligen? I princip alla. Hur många filmer har en lite mulligare skådespelarska som innehar en av huvudrollerna? Jag kan bara komma på Bridget Jones-filmerna så här på rak arm, och där är hon ju det bara för att rollen är lite småmisslyckad i sitt bantande.

Jag ska väl inte påstå att jag själv har gått opåverkad av det här, men i ärlighetens nämn är det oftast när jag provar kläder som jag tänker på min vikt. Visst, jag är inte smal, det är jag inte, men jag är inte heller särskilt stor. Förutom på fel ställen. Jag blir förvånad de få gånger jag hittar ett par byxor som sitter någorlunda bra. Mina kroppspropotioner stämmer inte med alla andras. Känns det som i alla fall, för varför tillverkas det i så fall kläder bara utefter en modell?

Det skulle vara så skönt om alla bara kunde få vara sig själva och se ut som de gör så länge de mår bra av det.

Loppisrundor är kul! Tråkigt nog finns det inte många bra här i Leksand, inte vad jag har hittat i alla fall. Vi har Spara & slösa här, där de säljer kläder. Hyfsat blandat är det och något har jag väl hittat ibland, men jag brukar vara kass på att hitta kläder på second hand. Dock hittade jag ett par riktigt snygga stövlar som går att använda både till vardags och på lajv, det fyndet är jag helnöjd med! Sedan har vi Kupan och Ta till vara, de är helt ok, men man snubblar ju inte över fynd där.

I Gagnef finns Tulavippan. Där hyr folk en plats där de kan ställa sina saker till försäljning. Stor lokal med massor av olika saker! Man kan hitta många spännande grejer, men tyvärr sällan till loppispris, eftersom folk oftast säljer på Tulavippan för att gå med vinst. När jag var där senast hittade Erica en radda jättefina burkar. De formligen skrek till mig att de ville följa med mig hem. Men 150:- för en burk, det är lite väl mycket. Faktiskt. I alla fall för någon med min ekonomi. Trist. De burkarna finns fortfarande i mina tankar...


Tjusiga eller vad?

En av mina favoritloppisar är Erikshjälpen i Gävle. Där är det rent av farligt att gå in: man ska vara bra skicklig om man inte kommer ut därifrån med en mängd spännande saker. Där hittar man allt möjligt: blommiga kastruller, roliga böcker, fina möbler, gammeldags galgar, näbbkängor, fåniga hattar och till och med brickor till brickbandsvävning. Och där har man faktiskt råd med grejerna också. Åh, nu blev jag sugen på ett varv i den stora skattkammaren!

Vi får väl se hur mycket loppis det blir för min del i sommar. Visserligen är det skralt i kassan, men man kan ju alltid titta. Och sommaren är verkligen högsäsong för loppisar här kring Siljan. Byloppisar, gårdsloppisar, flyttloppisar, kyrkloppisar... Leksandsbladet är speckat med loppisannonser! Det är nästan svårt att undvika dem: förra veckan hade de loppis precis bredvid vägen som går till Leksand. Det var en ganska liten, loppis men Jan-E bad mig hålla utkik efter liggunderlag (något ska han ha dem till, men inte till att ligga på skulle jag tro) så jag gjorde det och cyklade sedan hem med två stycken som jag inhandlat för en tjuga. Tänk så praktiskt!

Förändras gör man ju... Kommer ihåg att jag förut, i lite yngre år, tyckte det var skitjobbigt när pappa drog med mig på loppis. Vad fanns det där att se? Bara en massa gamla saker som folk inte ville ha längre. Och luktade konstigt gjorde det också. Nu tycker jag mest det är kul. Det finns ju så många fördelar: det finns så mycket spännande att hitta, ofta sådant som inte tillverkas längre och sådant tycker jag är lite roligare att köpa än det som finns på tex Ikea och som jag vet att några miljoner andra redan har. Dessutom är det snällt mot både plånbok och miljö.

Hm, jag tror de flesta har förståt min poäng vid det här laget... Loppis är bra!

Dagens tips för att rädda naturen: gå in på ettklickforskogen.se, klicka på deras knapp och var med och rädda svensk gammelskog. Det hela kostar inte dig annat än de få sekunder det tar att göra det hela, de som betalar är sponsorer. Hittills har två gammelskogar köpts upp och en tredje är på väg med hjälp av oss "klickare". Man kan gå in en gång om dagen och klicka, så går det till en god vana!

Idag tog jag årets andra dopp, i Siljan blev det den här gången! För er som inte vet är det kallt! Men det var det värt. Hade cyklat hem från noret (det är några kilometer) i gassande sol, så jag kände att det kunde behövas lite svalka. Även om vi bor väldigt nära sjön cyklade jag ner, så att jag inte skulle hinna ångra mig ;) Det är ju trots allt väldans kallt som sagt. Dock blev det inga smickrande bilder idag.

Du, Malin. Imorse pratade vi ju om att det är lite småpinsamt att jag inte badat än i år. Nu har det blivit ändring! Idag tog jag mig ett dopp faktiskt! Bildbevis finns till och med! Nu kanske någon tycker att det här inte räknas som bevis, det kan lika gärna vara ett montage med en nyduschad Marre. Men då säger jag: om jag genomgår mödan att fakea en bild på mig som nybadad, nog skulle jag se till att håret låg en smula snyggare? ;) Jag bjuder på den här...

Joo, så att-eh... Jag klarade teoriprovet för körkortet igår! Ganska nöjd faktiskt ^^ Nu är det bara det värsta kvar då...