Arinya

Ja, det ligger ett litet lager vitt över Dalsjöfors idag. I Borås - 13 km bort - finns tydligen inte en flinga, men det är inte ovanligt. Planen är att snart ge sig ut i det vita och ta en riktigt behövlig långpromenad. Senare blir det till att göra stan och ikväll blir det tapas med vänner. Inte helt orimligt att tänka sig att sådant skulle kunna väga upp det mindre roliga i tillvaron idag. För jag måste ju säga att ett stort plus med att besöka västsverige är den mängden trevliga människor man träffar på så kort tid, mycket angenämt!

Nu har inte jag uppdaterat bloggen på väldans länge, men det har sina orsaker kan jag lova. Någon dag innan julafton tystnade det rejält på telefon- och internetfronten i vår del av byn. Det visade sig att telefonledningarna inte riktigt var där de skulle: de låg på bilvägen. Reparation skulle givetvis ske - men inte förrän 29 december. Vi firade en stillsam och erhört fridfull och skön jul hemma, Jan-E och jag. Och jag måste säga att det var faktiskt bara positivt att inte ha internet. Med ett undantag... På annandagen skulle vi ta tåget ner till Göteborg för att traditionsenligt fira jul med svärfars sida av släkten. Men i och med bristen på internet, TV och allt sådant hade vi missat att det skulle härja en storm i vår del av landet. Vi fick dock tips av en kompis att kolla så att tågen åkte som de skulle. Och vad vi kunde se så gjorde de det. Verkligheten såg dock lite annorlunda ut, men vi tog oss faktiskt till Göteborg till slut, mycket tack vare några främlingar som också behövde ta sig till Göteborg och fixade privat skjuts en bit av vägen. Så vi kom som sagt fram till slut, även om det den här gången tog oss elva timmar...

För att sedan göra en lång historia kort har jag inte suttit vid en dator förrän idag, så jag tänkte att det är på tiden att skriva några rader här, om inte annat så för att önska er alla en God Jul! För visst är det fortfarande juletider, i alla fall om du frågar mig.

Just nu befinner vi oss i mitt föräldrahem och jag har fått basta. Nu är planen att fortsätta slappa. Är det julledigt så är det! Hoppas ni andra har det skönt också!

Idag damp min nya almanacka ner i brevlådan. Sedan några år tillbaka beställer jag alltid från personligalmanacka.se, det är så kul att utforma den själv tycker jag. Och det blir ju bara fler och fler alternativ för varje år! Dock brukar jag alldeles för sent komma på att det ska vara en framsida på det hela, och jag som är lite kinkig vad gäller bilder vill ju ha något klockrent. Men eftersom jag alltid är så sent ute brukar jag inte hitta något på så kort tid. Årets variant blev visserligen lite småfin, men inte det jag hade hoppats på. Helst skulle jag ju vilja rita något själv, något snyggt och färgfullt. Kanske får ta och skriva in en påminnelse i god tid i almanackan, så att jag nästa år kan ha den framsida jag önskar.

Det känns lite smått onödigt att uppdatera när jag varken har något vettigt att skriva och inte heller orkar eller hinner lägga något engagemang bakom texten. Men jag känner ändå att en liten uppdatering kan vara på sin plats.

Så, nu är i alla fall slutinlämningen i kursen inskickad. Återstår att se om jag blev godkänd eller inte. Den här veckan jobbar jag i butik. Inte så vansinnigt spännande, det är hyfsat få kunder så mesta delen av tiden sorterar jag typ papper och får ont i ryggen. Dock simmade jag idag efter jobbet, och jag tror faktiskt att det hade en positiv inverkan på min rygg, för jag har inte ont i den nu och känner mig inte jättetrött i den heller, trots att jag har bakat och grejat här hemma. Bakat, ja... Ja, det är mycket kvar som jag vill baka innan julafton infinner sig. Idag bakade jag bara lite frallor eftersom brödet snart är slut här hemma, men det finns bra mycket juligare saker på min baklista. Imorgon satsar jag i och för sig på kålrotslåda, men den ska ju ugnsbakas om inte annat. Får se om vi ids ordna en gran i år, den lyser just nu med sin frånvaro, liksom julpyntet med få undantag. Men vad ska man göra när det inte finns tid och ork att högprioritera allt? Man får sålla helt enkelt, och då blir det som det blir. Men ja' ä' int' bitter! Det finns viktigare saker än att julgardinerna sitter på plats och att det finns rykande färska lussebullar (med saffran om jag får be, Jan-E!), och jag är glad att jag inte låter hela min tillvaro stå och falla med allt det där "borde" som kanske inte alla gånger är så viktigt egentligen, som bara är en bonus. Men det är mycket mu ändå, trots sållandet...

Ja, det ska sannerligen bli skönt när julhelgen tar vid. Bara slappa här hemma i lugn och ro, sen blir det en liten julturné i västsverige då man får träffa en massa go'ingar. Nä, nu är det väl ändå dags att dra sig till sängs så att jag orkar mig upp till jobbet imorgon. Håhåjaja...

Jag sitter här och sörplar i mig fisksoppa (helt ljuvligt god btw!) och ska snart sätta tänderna i inlämningsuppgiften igen. Jag satt med den imorse innan jag hastade iväg på lite jobb och nu är jag verkligen motiverad och inspirerad, ämnet är roligt igen! Dock har jag planerat min dag riktigt dåligt, så jag har inte så mycket tid som jag skulle kunna ha haft. Jag får helt enkelt köra järnet i lite drygt två timmar och hoppas på att resultatet blir tillräckligt bra. Nu har jag inte tid att sitta här på bloggen något mer, men jag kan åtminstone säga så mycket att den gamla KP-klassikern Eva & Adam bara blir en bättre och bättre ungdomsserie i mina ögon! Mitt ämne är inte så vansinngt djuplodat, jag kunde tagit något vuxnare, något djupare, något konstnärligare... (något mer pretto med andra ord ;) ) men jag trivs bra med det jag till slut valde, och nu ska jag fortsätta med det medan tid fortfarande finns.

Nu är det en sådan där period igen. En sådan period då jag bläddrar, läser, gör anteckningar... Och jag gör det som vanligt alldeles för sent. Nu är det dock sista rycket: det är slutinlämningen till kursen som ska in. Den här gången kommer betygsskalan dock vara U-MVG istället för U-G som den har varit på alla inlämningar hittills. Och det hade ju varit kul att komma över G-strecket... Men men, hellre G än U kan jag väl säga. Så, dags att gå till handling!

Häromdagen läste jag en kort artikel som gjorde mig förvånad och arg. Jag hittar ingen länk till artikeln, så den följer här nedan:


Osloskola segregerar elever
En gymnasieskola i Oslo har börjat dela in eleverna efter etnisk bakgrund. Bjerke videregående skole vill samla etniska norska elever i två klasser för att förhindra att föräldrarna sätter dem i andra skolor. Ett svårt val för att bibehålla mångfalden, säger skolledningen.
- Rena rama apartheid, säger juristprofessorn Henning Jakhelln.
Dagen, 11 11 25


Det här kan inte båda gott!

Igår var det träff för frilanstolkarna i Dalarna. Tolv av oss dök upp, så även tolkchef, samordnare och en av de anställda landstingstolkarna. Jag tyckte det var ett bra möte, om inte annat så är det kul att få träffa sina kollegor (jag har fortfarande inte hunnit jobba med alla...). Det blev information, fika, tid för frågor, dementerande av rykten mm, och jag till och med gjorde mina åsikter och funderingar hörda. Vet inte direkt om det leder till något positivt, men jag är lite lätt imponerad över mig själv att jag gjorde det. Innan vi sedan gick fick vi också varsin julklapp. Som sagt: bra möte, jag tycker vi ska ha sådant oftare. Jag tror att man behöver få ventilera lite, träffa andra i samma situation, få ett ansikte på folk och få en IRL-kontakt med tolkcentralen.

Jag samåkte dit och tillbaka med ett par kollegor, och som väntat blev det i bilen en hel del prat och åsiktsutbyten, uppdateringar och upprördhet. Även om inte allt som avhandlades i bilbrummandet var positivt, så fick jag mig några välbehövliga och uppmuntrande ord.

Dock är inte alla problem som finns lösta och det finns fortfarande frågetecken, men allt som allt var det en givande kväll må jag säga. När ses vi nästa gång?

Nu har morotslådor blivit till. Så där ja, en sak mindre att tänka på.

Tja, nu är väl inte den här köttförssåsen egentligen särskilt asiatisk i sig skulle jag tippa på, men den har väl lite asiatiska smaker. Hur som helst är den väldans god och inte krångligare att göra än en vanlig köttfärssås. Variation förnöjer ju som bekant. Receptet fick jag från Carro, tror hon i sin tur fick det från Ica... Well, here we go:

♥ 500 g köttfärs
♥ 1 gul lök
♥ 2 (eller 3, eller 4...) vitlöksklyftor
♥ 1 morot
♥ 1 msk rapsolja
♥ 1 msk färsk, riven ingefära
♥ 3 msk tomatpuré
♥ 1 dl vatten
♥ 1 buljongtärning (i receptet står det hönsbuljong, men vi brukar ta grönsaksbuljong)
♥ 400 ml kokosmjölk
♥ 3 msk ketjap manis (en indonesisk, söt soja; eftersom man kan köpa den i Leksand utgår jag ifrån att den inte är svår att få tag på)
♥ salt och peppar

1. Skala lök, vitlök och morot.
2. Hacka lök, riv vitlök och morot.
3. Fräs lök och färs i olja.
4. Blanda i moroten och fräs några minuter.
5. Rör ned ingefära, tomatpuré, vatten, buljongtärning och kokosmjölk. Låt koka sakta i ca 15 minuter.
6. Smaksätt med resten av ingredienserna.
7. Servera med förslagsvis nudlar.

Något som mamma tycker om. Jag tycker det är helt ok, men jag blir ju inte direkt eld och lågor över det... Det är typ som en lite tjockare pepparkaka med ett lager kristyr på. Jag har fått för mig att det är något typiskt finskt, men jag vet inte. Någon annan som vet? Om inte annat så är den i alla fall estetiskt tilltalande enligt mig.

Elfwood är en fantastisk sida på nätet om man vill ta del av andras fantasybilder, och för all del om man själv vill dela med sig av sina skapelser. Man kan bl.a. hitta en tjej vid namn Anke Katrin Eissmann som gör en hel del riktigt snygga Tolkien-illustrationer, t.ex. den här nedan.

Ett inlägg på bloggen Karins Konstgrepp genererade väldigt många kommentarer, till och med självaste Linda Öhrn (chefredaktör på VeckoRevyn) har gjort ett inlägg i debatten. Jag rekommenderar dig att läsa själva inlägget (som är ganska kort) och kommentarerna den har genererat, men för den som inte orkar göra det kan jag säga att Karin berättar om ett par saker VeckoRevyn lärt henne för många år sedan, bl.a. att man har hängbröst om man kan placera en penna under bröstet och den ligger kvar. Hon frågar också sina läsare vad de lärt sig från VeckoRevyn och i kommentarsfältet rullas det upp exempel på exempel på hur VeckoRevyn och liknande tidningar har påverkat unga tjejer och deras uppfattning om sig själva.

Jag sitter där och läser kommentar efter kommentar och blir sur, arg. Inte bara på VR, utan hela samhället med alla sjuka normer om hur man ska vara, se ut, bete sig, hur man behagar killarna... Allt handlar om andras blick på en själv, på hur man uppfattas. Självkänsla, själförtroende och "duger som man är" är på sin höjd bara fina ord, i slutändan är det ytan som räknas, man ska passa in i formen.

Och jag tänker att all slags media har så stor makt, det är skrämmande och jag själv känner mig så liten i sammanhanget. Hur ska man någonsin kunde vända den här vidriga trenden? Normer är inget man lätt förändrar eller ens ifrågasätter. Men det måste börja någonstans. Vi måste fråga oss de obekväma frågorna och svara sanningsenligt. Varför tycker vi, gör, säger och uttrycker vi det vi gör? Är det för att "jag själv vill känna mig fin"? Är det för att det är sådan jag är? Är det för att jag själv tycker det? Är det för att jag själv gillar det och det? Gå till botten med det hela och fråga dig själv irriterande många "varför?". Är det verkligen från mig själv allt detta kommer, eller är det normerna som dikterar att det ska vara si och så?

Jag önskar så att vi kunde vara fria från alla sjuka normer... Jag säger inte att alla normer och oskrivna regler är av ondo, men mycket i vår självuppfattning och syn på vilka vi är och vilka vi borde vara, mycket av det är väldigt skevt. Jag tror aldrig att vi blir nöjda om vi hänger upp vår lycka på andras bekräftelse och jag tror aldrig att vi kommer känna oss vackra om vi speglar oss i andras ögon. Självklart kan uppmuntran och bekräftelse från andra vara något oerhört värdefullt, men vårat självförtroende ska inte stå och falla med det.

Jag önskar att alla, inklusive jag själv, kan känna att man både vågar och vill vara nöjd med den man är, och inte bara nöjd utan stolt. Vi har alla saker och ting som behöver jobbas på, ovanor och destruktivtet som inte är nyttigt. Men i grund och botten är vi fantastiska och vackra personer. Man kan inte vara älskad av alla, men att älska sig själv är verkligen inte kattpiss. Det är inte alla gånger en lätt sak men du är värd det. Och är det någon som ser nedsättande på ditt utseende, dina åsikter, om du tar den plats du är värd, dina passioner... Their loss! Vi behöver inte göra om oss för att vara värda. Punkt.