När vinden vände

Jag sa ju att jag skulle berätta om lajvet jag var på nu senast. Tja, bättre sent än aldrig...

I verkligheten var vi i en liten lajvby mitt ute i skogen någonstans utanför Ludvika. Lajvet hette När vinden vände och var ytterligare ett lajv i Thule-kampanjen, tidigare har jag varit på bl.a. Den svarta nyckeln och Vid vägens ände, det bästa lajvet var dock Tuonelas port som vi var på bara ett par veckor innan vi gifte oss, Jan-E och jag. I vilket fall, När vinden vände utspelade sig som sagt i en liten by, närmare bestämt Rödesta i Gedanien. Rödesta tillhör ett område som varit ockuperat i nio års tid. När lajvet utspelar sig har byn blivit mer eller mindre fri efter flera års förtryck, men allt är inte frid och fröjd för det. Det är nu saker och ting rörs upp som mer eller mindre har legat precis under ytan de senaste åren: vilka har stått på Furstens (alltså den ockuperandes) sida? Vissa har ju samarbetat mer eller mindre öppet med fienden, andra har i lönndom varit anslutna till motståndsrörelsen. En del kräver tillbaka egendom som varit förlorad i och med ockupationen, vad händer när någon vill återta huset du bor i? Vissa i byn är satta där av de furstliga, vad har de för rätt att bo kvar? Som om det inte är nog med alla interna stridigheter kommer även ett alliansfölje (Alliansen är motståndare till Fursten) till byn och ställer allt på ända på mer än ett sätt.


Foto: Jan-E

Jag spelade en roll som heter Aino, en kvinna från Talvala (ungefär som ett vikingatida Finland) och som bor hos en annan talvisk familj i byn. Att berätta om allt som hände under lajvet skulle ta så sjukligt mycket tid i anspråk, så jag tror faktiskt att jag hoppar över det. Ni får istället tro mig på mitt ord att jag hade hur kul som helst! Det var ilska och gråt, vattenhämtande, allvarliga samtal, glada myskvällar fyllda med sång vid elden, vild flykt ut i skogen, skratt och skoj, vardagligheter och tissel och tassel - allt blandat i en salig röra!


Jan-E:s roll Björn, rotemästare för en grupp bondesoldater.

Visst hade lajvet sina nackdelar, bl.a. att det var ohyggligt kallt och att jag aldrig riktigt får i ordning det här med mitt matintag på lajv, men det var helt klart värt det! Fantastiska arrangörer och lika fantastiska deltagare gjorde det här till ett riktigt bra lajv. Jag tyckte dessutom att det var kul att få spela Aino igen, som jag spelat en gång tidigare. Får se om det blir någon mer gång, det hade varit kul men man kan ju inte låte henne dyka upp titt som tätt på alla möjliga platser och sammanhang i Thule, någon måtta får det ju vara.



Fotona jag har lagt upp här är alla tagna ett par dagar efter lajvet, men vill ni se bilder tagna direkt efter lajvet rekommenderar jag att gå in på thulekampanjen.se och klicka på den stora bilden till höger så kommer ni till albumet för När vinden vände.




Aino ser efter Minna och Vasti. Troligtvis kommer hon aldrig att återse dem igen. De som varit hennes familj under ett och ett halvt års tid. Hon vänder sig mot Irja som står kvar och ser efter sin älskade syster som nu är som uppslukad av skogen och dimman. Aino vet att Irja känner sorg, men förhoppningsvis ska Torbjörn kunna vara till tröst. Aino lägger armarna kring Irja och även Hildur förenas i deras omfamning. Kriget är grymt vilken sida man än står på.

 


Kommentarer
Postat av: TIDSTJUVEN

Så spännande handlingen låter! :D Och det ser ju ut precis som en film när man ser på bilderna också.

2011-11-05 @ 15:19:23
URL: http://tidstjuven.blogg.se/
Postat av: Marre

Spännande var det verkligen! Det är som film, fast mycket, mycket bättre ;) Man är ju själv med!

2011-11-05 @ 17:59:25
URL: http://arinya.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0