Träningsvärk i händerna

Idag har jag träningsvärk i händerna, det ni! Jag känner av det när jag ska greppa saker i stil med vattenflaskan. Folk frågar lite vitsigt om det är för att jag har tolkat så mycket. Men nej, jag har huggt ved i helgen. Vi spenderade ett antal timmar, Jan-E, hyresvärdarna och jag, med att kapa, klyva och stapla ved i lördags. Det var riktigt fint väder och vi passade på att premiärgrilla när vi ändå skulle vara ute. Mums! Jan-E hade fixat marinerat kött, hemmagjord potatissallad, grönsallad och majskolvar. Ljuvligt gott, han kan det där med mat den där karln.

Idag är vädret inte lika ljuvligt, istället är det mulet och dant. Men det är ok, så fint väder som vi fått ha den senaste tiden känns det inte mer än rätt att ha det lite mulet. Dock är hästarna på andra sidan vägen ystra och busar runt i hagen utan att bry sig om bristen på solsken, och det är ju ganska trevligt att titta på.

Nä, nu ska jag ta och försöka lägga ut vår gamla bil på Blocket.

Smått och blandat

Bra dag igår. Det är trevligt att vara hemma hos Leo, äta Jan-E:s goda potatisgratäng och sitta med en mugg te och handfålla en stor ylleklänning som ligger över benen och värmer så skönt. Mys!

Jag försöker vänja mig vid nya bilen, jag känner mig verkligen som en liten myra när jag sitter i den! Men så länge den håller bättre än de tre andra bilarna som vi avverkat under loppet av 2,5 år så är jag nöjd.

Idag är jag hemma. Det är således en sådan dag då jag borde ta tag i en massa saker. Både av arten kontakta folk/instutitioner/företag och dessutom hemmasysslor. Det har varken funnits tid eller ork åt det sistnämnda på ett tag, så det är lite smått kaotiskt här hemma nu, med dammråttefarmar i alla hörn, uppstaplad disk, saker i kylskåpet som håller på att sakteligen byta skepnad till något oidentifierbart, högar (i bästa fall) med tidningar och annat pappersjox lite varstans... Jag brukar inte ha särskilt mycket emot hushållssysslor, men när det blir så här mycket känns det lite smått oöverkomligt och jag vet inte riktigt i vilken ända jag borde börja.

Inga medfödda hjärtfel. Jag var iväg och gjorde andra och sista delen på en hjärtundersökning häromdagen, eftersom jag har medfödda hjärtfel i släkten. Allt såg bra ut, jag har inga medfödda hjärtfel och eventuella framtida barn kommer inte ärva några hjärtfel från min sida släkten. Bra det.

Nä, ingen idé att sitta här och dra ut på det: nu är det dags att ta tag i, i alla fall något...

Bra dag med solljus på burk

Oj, tiden går fort, nu var det över en vecka jag visade några som helst livstecken här på bloggen. Tja, så kan det bli. Dagarna har varit fyllda av både det ena och det andra, bl.a. bilsökande (även om Jan-E utan tvekan dragit det tyngsta lasset där), ganska mycket jobb, Skype-samtal och en Örebro-tripp med tillhörande 25 års-fest. Det har gått lite upp och ner, vissa dagar särdeles mycket ner medan andra har varit fantastiskt bra. Idag skulle jag vilja kalla dagen en bra dag. Vi har nämligen köpt en bil - en Volvo, det känns stabilt - även om vi blev lite fattigare på kuppen, årets första uteglass inmundigades, jag har kontaktat en lajv-arrangör och dessutom bestämt träff med en härlig Leo. Dessutom är det så ljust ute nu så när solen går ner har vår lilla solljusburk kraft nog att stå och sprida ett mjukt sken i fönstret.


Icke producerad text

Här hade jag - med tanke på snacket som går en dag som denna - tänkt skriva några väl valda ord om varför vi bör fortsätta (eller i vissa fall börja) att kämpa för jämställdheten. Men som ni säkert också har märkt någon gång: det är svårt att tvinga fram en bra text. Vissa dagar går det hur fint som helst att formulera sig, andra dagar får man verkligen inte fram det man menar. Så jag hoppar över det idag.

Däremot kan jag avslöja att en Magnum Mandel sitter fint även en dag då snön singlar ner utanför fönstret. Mums!

Depp och pepp

Det har inte varit jättetoppen den senaste tiden, det kan jag inte påstå. Jag har varit sjuk och eländig, och förutom allmänna fysiska obehag har det dessutom lett till inkomstbortfall. Bilkrångel igen, visserligen är den körbar men vi bör hitta en ny ganska snart. Jag sliter mitt hår över Försökringskassans blankett som jag måste försöka fylla i: den måste vara antingen antagningsprovet till Mensa eller ett säkert sätt att bli i behov av Valium. Jag avundas dem som har att fast jobb att gå till varje vardagsmorgon. Vi kommer inte kunna köpa några madrasser till vår lite bredare säng som står i förrådet och väntar på att tas i bruk, eftersom pengarna kommer behövas till att lösa det här med bilen. And on and on it goes...

Ok, det är inte särskilt krisartade saker och det verkar så fjuttigt när man väl skriver ner det, men ibland blir det lite tungt ändå. Men - och med risk för att låta drygt peppig - det kunde varit så mycket värre, och jag är trots allt tacksam för det jag faktiskt har: min Gud som lyfter, min underbare man som ställer upp mer än vad jag trodde var möjligt, vänner, familj... och så är våren på väg!

Jag kan ju inte direkt påstå att jag ser det fina i tillvaron varje stund av varje dag (det är ju så mycket lättare att göra det när man är utvilad och mätt till att börja med...), men det finns där ändå och väntar på att tröga jag ska få upp ögonen för det. Och det gör jag ibland, vilket jag är tacksam över!

"Legomuren mellan pojkar och flickor"

Med risk för att bli tjatig... Men den är värd att läsa!

Something in the water

Jag har en låt som jag inte kan sluta lyssna på. Jag vet inte vad det är i den som gör att jag tycker den är så bra, jag är bara fast!

Tyvärr går den inte att lägga in i blogginlägg, så du måste själv göra ansträgningen att klicka här för att få lyssna på den.

Brooke Fraser, som sjunger den fantastiska låten.

Bildkälla

 

give me something fun to do like a life of loving you
kiss me quick now baby I'm still crazy over you


"Män och kvinnor är lika som bär"

För att fortsätta på det inslagna temat finns här en länk till en artikel i DN som tar upp forskning vad gäller skillnader mellan könen. En liten spoiler: det är inte så stor skillnad. Alls.

Jag tror visserligen att män och kvinnor är skapta olika, men jag tror att vi människor har vridit om det hela till vår egen nackdel, begränsat oss och förstört en hel del för oss själv. Men det är ju bara vad jag tycker, det finns ju många åsikter i frågan...

Det här med Legot då

Häromdagen var Jan-E i en leksaksbutik och kom föga förvånande ut med den nya Lego-katalogen. Han var lika ställd som jag blev, över hur ojämställt Lego faktiskt är. När vi var små var Lego något man byggde med, antingen efter intrsuktioner för att få till någon speciell modell eller så byggde man bara vad man kände för. Lego var byggklossar i princip, och det var till för alla. Idag ser det inte riktigt ut så. Det mesta av utbudet är idag häftigt, actionfyllt och helt tydligt riktat till killar. Tjejerna får dock också bygga med Lego, men då har de ett särskilt utbud att välja på. Det heter Friends och är sött, pastelligt och med en tydlig målgrupp: tjejer. Det är dessutom väldigt lättbyggt och med små variationsmöjligheter.

Bildkälla

Nu tänker nog många att det spelar väl ingen roll, det är väl bara inskränkt att tänka att bara killar kan leka med det tuffa Legot och tjejer med det gulliga? Jag tror tyvärr inte att det är så enkelt. Om en vuxen köper Lego till sitt barn, vad tror ni att hen väljer? Och när barnet väl har tillgång till Lego vad får hen får för intryck vad gäller genus i kill- respektive tjejlego? Om man tittar på själv legofigurerna alltså. Hur ofta dyker det upp en kvinnlig legofigur bland killegot? Inte så vansinnigt ofta, eller hur? Och när det väl gör det, hur vet man att det är en tjej? Enkelt: långt hår, stora läppar, ögonfransar, byst och ev en klänning. Resten av figurerna vet man är män, för det är normen. Man måste tydliggöra om det faktiskt skulle vara en kvinnlig legofigur inblandad. Och detsamma, men ovänt gäller tjejlegot: det är tjejer som gestaltas, görandes "tjejiga" saker. Jan-E kollade bland Friends-produkterna i Lego-katalogen och han hittade en figur av motsatt kön. Det var en pappa som grillade.

Produkterna är som sagt väldigt tydligt riktade till sina respektive målgrupper. Och barn vet vad som förväntas av dem. En kille vet att han inte "ska" leka skönhetssalong med pastellfärgat Lego och en tjej vet att hon inte "ska" leka med tuffa dinosaurier. Visst, det finns undantag, det gör det absolut. Jag själv är ett. Jag lekte mycket mer med mina brorsor Lego än mitt eget när jag var liten. Det kan visserligen bero på olika saker, bl.a. hade de mer Lego än vad jag hade, men framför allt tror jag att barn idag blir mycket mer utsatta för sådan här påverkan än vad vi ungar på det glada 80-talet blev. Det räcker med att vandra in på barnavdelningen i en klädbutik, gå in i en leksaksaffär eller överhuvudtaget titta på barn idag för att få det bevisat.

Idag är barn inte barn, de är flickor och pojkar. Vad är det med det då? Flickor är flickor och pojkar är pojkar, så är det bara. Det är ett argument som jag absolut köper, men det är konsekvenserna av det som jag har lite svårt med. Om det hela skulle stanna vid att vi har olika kroppar, punkt, skulle det vara lugnt för min del. Men det stannar inte där. Vi blir olika behandlade, får olika förutsättningar av omgivningen och stoppas i olika fack beroende på vilket kön vi har. Inte hur vi är som personer, utan vilket kön vi har. Det sker mer eller mindre omedvetet och formar oss mer än vad vi själva antagligen skulle vilja erkänna. Och det begränsar oss.

Jag menar inte att vi ska förbjuda flickor att vara flickor och pojkar att vara pojkar, men problemet är att det finns liksom inget svängrum inom de ramarna. Är man flicka så är man så här, är man pojke så är man så här. Och det visar Lego ett tydligt exempel på.

RSS 2.0