Arinya

Ja-a, då är det jul igen då! Idag har vi varit på tomtevinkning, det står en driva med julgodis i köket, granen står så grön och sned på bordet och imorgon är det julafton. Jag ska visserligen jobba en stund - vilket känns lite ovant så där på en julafton! - men sen kommer jag hem till min lilla familj och våra vänner som är här över julen, så ska vi ha en skön, mysig och opretentiös julafton. Vi har lovat varandra att inte ha några måsten eller inre krav: underbart! Bara njuta och ha det bra.

 

Nu är jag klar med kvällens papperssysslor, så nu ska jag gå ner till det varma köket och bara njuta av sällskapet och tänka på hur välsignat det är att ha människor i sin närhet som man tycker så mycket om!

 

Jag hoppas verkligen att ni också har en riktigt bra jul!

Åh, jag borde verkligen koncentrera mig på sista illustrationsuppgiften nu, men jag måste bara få dela med mig av en ny upptäckt: Sayonara September! Det är en svensk manga i tre delar av Åsa Ekström. Jag har visserligen inte läst den tredje och sista delen (jag spar den njutningen lite till!), men jag är såld! Den har allt: spännande story, snygg estetik, sköna karaktärer, inspiration till att själv sätta sig att producera (huvudpersonen pluggar till serietecknare!)... Är man som jag serieintresserad och något av en manganördswannabe så är det här det man ska spana in! Den känns dessutom mer verklighetsförankrad än en hel del annan manga jag läst, det utspelar sig i Sverige och det går liksom att relatera. Det är dessutom snyggt gjort, det känns inte som att tecknaren krampaktigt försöker anamma den nya mangastilen som kidsen tycker är hett (eh, är det fortfarande inne med manga bland tonåringarna? Jag har noll koll...), utan gör det på ett så himla snyggt, naturligt och genomarbetat sätt: det märks att hon har koll på vad det är hon pysslar med!

 

Jag råkade snubbla över Sayonara September på bibliotekets barn- och ungdomsavdelning, men man behöver inte vara tretton år för att uppskatta det här. Tag och läs!

 

Åh, kära nån! Det är visst över en månad sedan som jag lade upp ett blogginlägg senast. Vad tiden swishar förbi! September och oktober var verkligen fullspäckade med jobb kändes det som, men sedan har det lugnat sig lite, på den fronten åtminstone. Men det har ju inte saknats något att göra för det! Varje dag är en ny övning i prioritering och jag har ständigt saker som väntar på att bli avbockade. Visst, jag är ju inte inte supereffektiv från morgon till kväll, det blir ju en del slappande och latande och oproduktiv tid. Typ. Men tråkigt hinner jag ändå inte ha, på gott och ont. Jag satt faktiskt och funderade på det förut: när var jag senast uttråkad egentligen? Alltså inte för att jag gör något som är trist, utan för att jag inte har något att göra. Nä, jag kan verkligen inte minnas när det hände sist. Jag kommer ihåg förr, när jag kunde sitta en hel lördag i sängen och bara läsa och läsa och läsa. För att jag kände för det. Oj oj, det var tider det. Nu är det andra tider. Inte sämre tider, bara andra tider helt enkelt.

 

Fort går den som sagt, tiden. Lea är redan över ett år. Ett år som har gått sjukt fort! Hon har verkligen utvecklats så otroligt mycket den här tiden, så häftigt! Och samtidigt som det har gått fort, känns det som att det var en halv evighet sedan jag satt i köket med frukostskålen balanserandes på den oerhört runda magen. Det känns nästan som en avlägsen dröm att jag var gravid, födde fram ett barn och gick runt på ett nattligt BB för att försöka lugna en vilt skrikande bebis som var lika ovan som jag vid den nya situationen.

 

Inte fick jag sova så mycket de nätterna, men nu har jag möjlighet att sova desto mer, bäst att ta den chansen medan den finns. Känns annars som att skulle kunna bli sittande här alldeles för länge och producera en massa svammel i skriven form. Så: god natt!