Teckenspråkstolk/hemlig agent?
Igenkänning, någon?
Klicka på bilden för att se den i något större storlek.
Sill-lasagne vs semlor
Idag var vi hemma, hela bunten. På onsdagar är Jan-E lektionsfri, så då kunde han passa på att vara hemma och vara sjuk tillsammans med oss andra snoringar. Det grejades och donades och sköttes under dagen och till slut blev det matdags. Kvällen innan hade ett paket frysta sillfilér tagits fram att tina, men potatis saknades visst. Vad ska man då äta till sin sill? När vi mitt i allt annat fixande försökte komma på vad vi skulle göra med sillen, råkade jag samtidigt säga att jag började bli hungrig. Jan-E får lite smått panik och börjar rota i frys och hyllor för att snabbt ordna till något. Jag säger att jag kan ju ta en macka eller något om det tar lång tid, men för sent: Jan-E:s förkylda och desperata hjärna har låst siktet på sill, lasagneplattor, spenat och ajvar. Så den här ytterst märkliga kombinationen åker in i ugnen och till slut sitter vi där med sill-lasagne på våra tallrikar. Sill-lasagne. Sill-lasagne! Det var ju inte överdrivet gott, så kan vi ju säga...
Efter denna minst sagt märkliga kulinariska upplevelse är det dags för mitt bidrag: hemmagjorda semlor. Jag tänkte nämligen baka lite semlor som tack till en person på ett av Jan-E:s jobb som lagade vår systemkamera. Det är första gången jag bakar semlor helt från grunden, men det gick faktiskt ganska bra. Jag använda receptet som finns på bakbloggen Söta saker. (Dock blir det opropotionellt mycket mandelmassa sett till mängden semlor tycker jag, men det är väl kanske en smaksak (bokstavligt talat).) I vilket fall måste man ju provsmaka innan man hivar iväg ett bakverk man aldrig gjort förut och det var inte tokigt alls faktiskt. Det var relativt lätt att göra, även om jag nog får fila lite på den där mandelmassan nästa gång. Själva bullarna var riktigt goda! Jag har helt klart underskattat släta bullar får jag erkänna.
Om vi skulle ha tävlat i angenämast smakupplevelse kan man nog påstå att jag vann. Dock var Jan-E:s bidrag helt klart det mest minnesvärda! Sill-lasagne alltså, jag säger då det...
P.S. Jan-E säger att detta kan komma att dyka upp även i hans blogg, så för att få läsa hans version: kika in på hans blogg någon gång den närmaste tiden.
Paus
Ja, kära nå'n, inte uppdateras det särskilt friskt här inte. Och inte är vi särskilt friska i familjen heller. Vi är mer eller mindre förkylda allihopa. Jan-E är hemma från jobbet idag eftersom han är så krank, jag känner mig lite skrovlig i halsen och lite småhängig och Lea är mest bara enormt snorig och lite hostig. Men nu har jag lämnat sjuknästet och sitter i Leksand istället. Eftersom Jan-E inte åkte till jobbet idag kunde han liksom inte handla på vägen hem, så det där med handlandet tar jag istället. Jag tog mig tiden att åka buss in och samtidigt njuta av det isigt vackra vinterlandskapet på vägen in till noret (lyx!). Så, nu sitter jag på biblioteket en stund, eftersom bussarna hem inte går så vansinnigt tätt och det i ärlighetens namn inte tar över en timme att handla det jag ska ha.
Det känns lite skönt på ett sätt, att vara utanför hemmets fyra väggar och dessutom själv. Inte för att jag inte gillar att hänga med Lea, men som det är nu kan man säga att hon är både mitt jobb och min fritid. Och nog för att hon är lättare att ha att göra med nu än i början men krävande är hon likväl ändå! Den egentiden jag hinner med brukar innebära toalettbesök, en matbit, borsta igenom håret. Typ det och inte mer. Sitter jag vid datorn är hon med, om jag sitter och läser något får det bli under amning, ute och går gör jag givetvis med henne. Resten av tiden går åt till att försöka hålla henne någotsånär nöjd, med varierande resultat. Ibland har vi det riktigt fint tillsammans, medan vissa gånger har jag lust att bara lägga henne i en vrå och låta henne fortsätta skrika, det spelar ju ändå ingen roll vad jag gör känns det som.
Jag vill ju vara hemma, jag är inte ett dugg sugen på att ge mig ut och jobba än. Den tiden får komma av sig själv, när jag är redo. Jag vill vara hemma, men ibland är det skönt med en paus. Och den tänker jag njuta av nu.
Kallt
Jag hade tänkt ta en barnvagnstur ute idag, men dels tog det sådan evinnerlig tid att få något gjort (det var en delvis väldigt gnällig fröken jag hade att göra med idag) och dels var det riktigt, riktigt kallt ute idag. Imorse var det arton-nitton grader och även om det blev lite "varmare" under dagen, var det fortfarande väldans kallt. Dock var jag väldigt lockad att bege mig ut, det var ju så otroligt vackert trots/tack vare kylan! Jag smet ut en snabbis och knäppte några bilder när solen gick upp, men jag stannade inte ute särskilt länge om man säger så...
2012
Efter att någon gång efter årskiftet börjat lunka runt på andras bloggar igen upptäckte jag att de flesta gjort den årliga årsresumén nu. Oj, det hade jag ju alls inte tänkt på. Så, något försenad pga glömska och sedan tidsbrist, här är mitt 2012:
Januari
Jag börjar året med en ambitiös födelsedagstårta (en vanlig prinsesstårta) som prövar mina nerver hårt. Maken och jag nördar Downton Abbey medan månaden går och jag söker ett jobb jag inte får. Men inte deppar jag ner mig över det, utan fortsätter jobba som vanligt istället. Dessutom åker jag en hel del, inte bara i jobbet, utan också ner till Skåneland och Göteborg.
En tårta blev det efter mycket slit, och en färgstark sådan!
Februari
Månaden inleds med lajvkonventet Prolog. Första gången för mig och jag är då sannerligen inte besviken på den fullspäckade helgen! Morgonen efter att jag och Jan-E kommit hem gör jag ett graviditetstest och den måndagen börjar det ännu pågående projektet att förstå att vi ska bli/är föräldrar. Efter några veckor börjar den långa illamåendeperioden som peakar med att jag får åka till akuten eftersom jag till slut inte får behålla någonting alls som passerat matstrupen.
Bulle i ugnen.
Mars
Nu börjar besöken på MVC (mödravårdscentralen) och illamåendet lugnar sig något. Istället blir månadens gissel bilen. Vi blir kort och gott tvungna att köpa en ny. Igen. Och dessutom försöka bli av med den gamla - lättare sagt än gjort! Dock får jag veta att jag inte hade några medfödda hjärtfel och inte heller vår framtida unge kommer få några sådana, åtminstone inte från min sida. Det blir också lite vedklyvning och årets första grillning tillsammans med hyresvärdarna.
Maken försöker hjälpa mig att få i mig saker och ting, ibland lyckas det.
April
Det firas påsk med Påskmusikal (inklusive teckenspråk) i Insjön och påskeld i Västsverige, med tillhörande intensiv påhälsningsturné. Min förälskelse i Hungerspelen tar sin början, jag försöker paniksy en outfit till ett lajv jag till slut inte åker på och Jan-E fyller hela 25 år.
Påskeld i Aröd.
Maj
Nu börjar våren, härligt! Dessutom outar vi att vår familj snart kommer bestå av tre, istället för två, personer efter att ha varit på ultraljud i Falun. Det hantverkas lite här hemma, bl.a. inför Leksands medeltidsmarknad, där vi i år träffar den fantastiska kören Patriarkus (som vi gör ett litet samerbete med under ett av deras nummer) och utför lite sedvanlig shopping. Jag blir inspirerad att göra om i skrivbordshörnan, men det är mycket snack och lite verkstad på den fronten...
Patriarkus, en del av dem i alla fall.
Juni
Härlig sommar tar sin början och med den kommer också gravidbyxor och små sparkar i magen! Midsommer firas ännu en gång i Leksand tillsammans med gruppen Kristna Lajvare och ännu en gång bjuds det på härliga dagar med underbart sällskap. Ännu ett ultraljud görs, då jag både ser lilla Kvisten göra en liten spark på skärmen och också känner den. Då blir allt lite, lite verkligare. Det blir en del resande den här månaden, i och med möhippa, snabbvisit i Örebro, västsverigetur... Även ett underbart bröllop bevistas, och jag svettas floder i en lånad toarpsdräkt den soliga dagen, då det dessutom ska dansas en hel del.
Dresscode var valfritt på Johannas & Arvids bröllop, men gärna folkdräkt. Det var många som tog fasta på det, även vi. (Det är ett svenskt tartan på Jan-E:s kilt! Dock är toarpsdräkten en smula modifierad för att jag ska kunna använda den...)
Juli
Vi fortsätter vår västsverigevistelse i ytterligare en vecka innan vi återvänder hem. Väl tillbaka i Dalarna är det dags för några veckors butiksjobb ackompanjerat av dagligt illamående. Det är svårt att få i sig matlådan på jobbet, så ibland går jag till byggvaruaffären intill och köper mig en glass istället. Bättre än inget, tänker jag, och så är det ju. Vi får också trevliga vänner på besök och Jan-E och jag firar mitt i allt detta vår tredje bröllopsdag. I juli dyker en hel del funderingar upp här hemma i familjen, vilket orsakar mitt blogguppehåll som varar till november.
Där inne ligger lilla Kvisten och blir större och större! Vilket även jag blir...
Augusti
Grubblerierna fortsätter under augusti och jag mår tidvis riktigt dåligt, men vi kämpar på ändå; vi har ju ändå varandra! Vi pratar, grubblar, pratar med andra - var för sig och tillsammans, vi ber... Men vi kommer just ingenstans. Dock rullar livet på ändå. Det jobbas en del, men vi hinner med lite somriga saker fortfarande, tex åker vi på festivalen Frizon. Där konstaterar vi att vi inte riktigt är tjugo längre...
Den enda konserten jag faktiskt gick på, annars blev det mest seminarier, föreläsningar, gudstjänster, talkshow osv.
September
Magen växer men jag har inga större problem förutom rejäl halsbränna på nätterna. Jan-E och jag övar oss på sjalknytning, skaffar oss de sista bebygrejerna och försöker förbereda oss så gott det går. Det känns lite pirrigt, beräknat datum för Kvistens ankomst närmar sig mer och mer och ungen kanske till och med kommer tidigt! I övrigt jobbar jag fortfarande och försöker röra på mig så gott det går, även om jag känner mig mer och mer otymplig.
Det finns lite läskiga grejer i skogarna häromkring som man kan stöta på under sina promenader.
Oktober
Beräknat datum - 15 oktober - kryper närmare och närmare, så jag trappar ner på jobbfronten och kör inte längre så långa sträckor som förut. Jag försöker förbereda mig på att gå över tiden, de flesta förstföderskor går ju över tiden. Men den 11 oktober händer det: Lea föds! Så det är det större delen av oktober handlar om: Lea. Ta hand om henne och själv försöka överleva alla skriknätter, men också att sitta och dumstirra på henne när hon sover och inse hur underbar hon är.
November
November handlar till stor del om folk som kommer på besök. Och så klart att försöka hitta någon slags balans i vår nya tillvaro. Efter en månads gemensam föräldraledighet är det dessutom dags för Jan-E att börja jobba igen. På något sätt klarar vi av även den här månaden, även om det inte hela tiden känns som att vi kan ta det för givet... Jag känner att det är dags att börja blogga igen, även om det inte sker i racerfart.
[Det verkar som att jag faktiskt inte tagit en enda bild som inte är på Lea under hela november, så november får bli utan bild...]
December
Vardagen börjar bli lättare att hantera, även om inte allt rullar på utan gupp och gropar. Julstämningen infinner sig, dock utan det sedvanliga pyntet och bakandet. Några dagar före jul åker vi ner till västsverige och är där nästan året ut; dagen innan nyårsafton åker vi hem igen och avslutar året tillsammans med goda vänner och bockbränning som sig bör!
Lite vintervy medan dagsljus fortfarande finns...
Ja, och det var det året, lite kort sammanfattat. Det har varit händelserikt, jobbigt, spännande och riktigt härligt. Jag har en känsla av att 2013 kommer att bli mer, på alla sätt. Mycket är ännu oklart och höljt i dunkel, men så länge man har varandra så löser sig resten!
Jag hoppas erat 2013 blir fantastiskt!
Hemma med familjen
Så, då är alla turer kring jul och nyår avklarade. Skönt, även om vi haft det bra. Vi tog en familjebesöksspäckad tur till Västsverige över jul. Kul att få träffa folket där borta, men det tog ju lite på krafterna, speciellt nu när vi hade en extra person att ta hänsyn till. Får se när vi orkar göra om det hela... På hemvägen fick vi sällskap av ett härligt gäng som även firade nyår med oss. Igår åkte de sista av dem hem, så idag har vi tre bara varit hemma och tagit det lugnt och matat hyresvärdens katter.
Förresten, Jan-E vill att jag hälsar till er från honom. Extra mycket till Theo Axner. Eh, ja, jag bara vidarebefordrar...
