Arinya

Årets midsommarfirande blev kort och lugnt. Ganska lagom faktiskt när man känner sig mer eller mindre trött hela tiden. Lite god midsommarmat med familjen och Olof och sen en liten sväng i Gropen och heja på folk. Sen åkte vi faktiskt hem innan själva resningen började, vädret var inte direkt optimalt och Lea behövde ändå komma i säng.

 

Jag brukar inte ha så stora krav på midsommar, jag har liksom inte firat det innan jag flyttade upp till Dalarna och slutade åka till Borås över sommaren. Jag tycker nog att midsommar är en rätt trevlig högtid, förutom att det blir pintjockt med turister i Leksand. Och tydligen är alkohol en jätteviktig del av firandet, och jag är ju inte ett jättestort fan av de dryckerna... Men så länge jag får vara med folk jag gillar så är jag nöjd :)

 

Igår var ingen bra dag. Jag var allmänt nere, allt kändes depp och frustrerande, jag var grymt trött på Lea som bara var konstant på tvären... Till slut satt Jan-E och jag och pratade och jag öste ur mig allt och var övermåttans negativ. Mitt i tårar och trulighet kunde jag inte låta bli att helt plötsligt gapskratta åt en bild jag fick i huvudet efter att Jan-E försökt trösta mig med att jag helt enkelt hade en dipp.

 

Jag träffar ofta människor som säger att man nog borde lära sig teckenspråk egentligen, att man alltid velat lära sig teckenspråk eller att det är synd att man aldrig lärde sig teckenspråk. Jag säger bara två saker: det är aldrig för sent och det behöver inte vara svårt!

 

Teckenspråk är så olikt talade språk så man kan på en gång sluta tänka på hur jobbigt det var att traggla tyska verb eller fransk stavning, det är en milsvidd skillnad! Sen har ju teckenspråket sina egna utmaningar, t.ex. kan en del som ska lära sig det tycka att det är knepigt att berätta beskrivande eller att avläsa andra. Men om man vill lära sig teckenspråk bestämmer man själv hur mycket eller lite man vill lära sig. En del kanske bara vill lära sig handalfabetet medan andra kanske vill plugga på universitetet, och sedan finns ju allt där emellan. Nedan följer en liten lista på vad man kan kika på om man vill lära sig teckenspråk.

 

Bildkälla

 

Du kan försöka lära dig lite själv hemma vid datorn eller gå till ditt lokala bibliotek och fråga efter teckenspråksmaterial. Jag tror att det är lättare om man lär sig i interaktion med andra, men att lära sig på egen hand är bättre än att inte lära sig alls. Några länkar som kan vara bra:

 

♥ Handalfabetet på Youtube Att kunna handalfabetet är en bra början, även om det tar tid om man ska bokstavera alla ord i en konversation. Handalfabetet är en bra grund och något man helt klart får nytta av om man vill kommunicera på teckenspråk.

♥ UR Teckenspråk Här tecknar olika kända svenskar en del tecken och här finns också lite fakta om teckenspråk. UR Teckenspråk 2 innehåller mer fraser, dialoger och grammatik (och minus kändisarna) och jag tycker att faktadelen är mycket bra och pedagogisk. Rekommenderas!

♥ Teckenspråkslexikon Här kan du helt enkelt slå upp specifika ord. Det finns 8076 tecken och det finns också avdelningar för t.ex. ortstecken, matematiska tecken, idrottstecken m.m. Kom dock ihåg att teckenspråket inte är svenska fast med tecken istället, utan ett eget språk. Lär dig gärna grammatiken också, även om tecken utan grammatik är bättre än inga tecken.

 

En del gymnasieskolor har teckenspråk som språkval. Om du går i gymnasiet eller snart ska börja där kan det vara värt att kolla upp om möjligheten finns att läsa teckenspråk. Det finns också en gymnasieskola - Birger Sjöberggymnasiet - som har både Samhällsprogrammet och Vård och omsorgspragrammet med inriktning på teckenspråk. Där kan man som mest läsa 700 poäng teckenspråk (vanligtvis kan en gymnasieskola erbjuda max 300 poäng) och de har riksintag. Läs mer här.

 

Det finns många studieförbund m.fl. som erbjuder bl.a. kvälsskurser och studiecirklar i teckenspråk (ABF, Studieförbundet Vuxenskolan, Folkuniversitetet, Studiefrämjandet och Medborgarskolan, för att nämna några). Kolla med dina lokala förbund vad de kan erbjuda. Ibland kan nya kurser och cirklar startas upp om det visas intresse.

 

En del folkhögskolor erbjuder kortkurser i teckenspråk. Då är det vanligt att man åker till den aktuella skolan, bor där en vecka och pluggar teckenspråk helt enkelt. Det finns olika nivåer, allt från nybörjare till lite mer avancerade kurser. Här kan man kika på några av de olika folkhögskolorna som erbjuder kortkurser. Vill man ha ett större utbud kan man googla.

 

Vill man satsa lite större på teckenspråket så kan man gå ett år eller två på någon folkhögskolas teckenspråkslinje. Personligen tycker jag mycket om folkhögskoleformen, som är flexibel och där studierna känns relevanta. Man får inga betyg, så vill man slippa den hetsen är det ju bra. Jag har ju visserligen bara erfarenhet från en folkhögskola, men jag tror nog de flesta funkar på ungefär samma sätt. Personlig utveckling är viktigare är att prestera på tentor och inlämningar (vilket det inte är så mycket av...). Kika på de olika folkhögskolornas samlingssida.

 

Sen om jag ska vara lite partisk så tycker jag nog att man ska överväga Västanviks folkhögskola lite extra om man vill satsa på teckenspråk. Förutom de hörande som pluggar teckenspråk och/eller tolkning är det bara döva och hörselskadade som går på skolan, så de brukar profilera sig som en teckenspråkig folkhögskola vilket innebär att man bör teckna på alla offentliga platser för att inte utesluta någons möjlighet till delaktighet. Man lär sig oerhört mycket genom att teckna med sina skolkamrater och lärare när man liksom är "tvungen" (hur ska man annars kommunicera?).

 

Vill man bli tolk kan man även plugga till det på folkhögskola. Utbildningen är fyra år och man blir då teckenspråks- och dövblindtolk. Det är en tuff utbildning men man utvecklas mycket, både språkligt och mot yrkesrollen, men också personligt. Det är ett väldigt spännande och varierande jobb och jag är i det stora hela väldigt nöjd med den utbildningen som förberedde mig för det. Dock tänker jag varken romantisera utbildningen eller yrket: det är långt ifrån alla som börjar tolklinjen som sedan tar examen och chanserna till jobb är ju inte alltid stora om man inte bor i "rätt" del av landet. Men känner man sig sugen och inte är rädd för att satsa så säger jag: go for it! Ofta märker man efter ett tag om det är det här man vill pyssla med eller inte. Även här gäller det att kika på folkhögskola.nu om man vill hitta samlad information.

 

Om det är ett mer akademiskt stuk man är ute efter kan man gå in på antagningen.se och söka på "teckenspråk" för att se vilka kurser och program som erbjuds för tillfället. Mycket av det som då dyker upp ges vanligtvis på Stockholms universitet, dock är en del distanskurser och en del andra högskolor och universitet finns också representerade. Själv tycker jag att kursen "Språk och kultur i teckenspråkssamfundet" verkar väldigt intressant!

 

En del dövföreningar anordnar mer eller mindre regelbundet teckenspråkskurser. Mest aktiva är ju för det mesta de föreningarna som finns i storstäderna, men andra kan också erbjuda kurser ibland. Kolla helt enkelt om din ort har en dövförening och vad de i så fall har på programmet. Här hittar du de allra flesta dövföreningarna i Sverige. Ska man lära sig ett språk är det ju alltid lättast att göra det när man är med dem som använder språket!

 

***

 

Ja, det blev en mastig lista känns det som. Jag kan ju absolut ha missat något, säg gärna till i så fall så att jag genast kan åtgärda det!

 I år blev det inte så mycket kameratid för mig, så det här blir de sista bilderna jag lägger upp från LMM-13.