Då brister själen ut i lovsångsljud!
Som jag tidigare nämnt kan tolkyrket innebära en hel del bilåkande. Förutom alla avgaser jag släpper ut tycker jag faktiskt att det hela är ganska trevligt, mycket tack vare att Dalarna är så vackert! Speciellt sågmyravägen, för er som vet. Särskilt de dagar solen tittar fram nu på hösten, när träden antingen ser ut att stå i brand eller vara gjorda av guld. När man kommer upp på ett backrön och ser skogen breda ut sig, ståtlig och vacker... Då brister själen ut i lovsångsljud!
Oftast blir jag lite besviken över att jag inte har med mig kameran, så idag tog jag faktiskt med den. Dock blev det inga kort som gjorde sceneriet det minsta rättvisa...
Svensk natur är inte så pjåkig.
Ja, idag var det soligt värre.
Häromdagen ångrade jag riktigt mycket att kameran inte var med...
Mobilen fick bli en nödlösning. Oerhört vacker solnedgång!
Det är så vackert här och det är något jag är oerhört tacksam över. Naturen betyder så mycket för mig. Ibland kan jag inte låta bli att brista ut i sång när jag sitter där i min lilla Saab och ser allt det underbara omkring mig! Då är jag glad att jag sitter ensam i bilen om jag ska vara helt ärlig...
O store Gud! O store Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud! O store Gud!
Dock brukar jag bara kunna refrängen (inte så många ord att komma ihåg där) när jag ska sjunga den ur minnet, men hela sången är en stor favorit bland de gamla lovsångerna ur Segertoner (kanske finns den i psalmboken också, det vet jag inte).
Oftast blir jag lite besviken över att jag inte har med mig kameran, så idag tog jag faktiskt med den. Dock blev det inga kort som gjorde sceneriet det minsta rättvisa...
Svensk natur är inte så pjåkig.
Ja, idag var det soligt värre.
Häromdagen ångrade jag riktigt mycket att kameran inte var med...
Mobilen fick bli en nödlösning. Oerhört vacker solnedgång!
Det är så vackert här och det är något jag är oerhört tacksam över. Naturen betyder så mycket för mig. Ibland kan jag inte låta bli att brista ut i sång när jag sitter där i min lilla Saab och ser allt det underbara omkring mig! Då är jag glad att jag sitter ensam i bilen om jag ska vara helt ärlig...
När sommarvinden susar över fälten,
När blommor dofta invid källans rand,
När trastar drilla i de gröna tälten,
Vid furuskogens tysta, dunkla rand;
O store Gud! O store Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud! O store Gud!
När jag i bibeln skådar alla under,
Som Herren gjort se’n förste Adams tid,
Hur nådefull Han varit alla stunder,
Och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid;
Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud! O store Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud! O store Gud!
När slutligt alla tidens höljen falla,
Uti åskådning byter sig min tro,
Och evighetens klara klockor kalla,
Min frälsta ande till dess sabbatsro;
Då brister själen ut i lovsångsljud:
Tack store Gud! Tack store Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
Tack store Gud! Tack store Gud!
Dock brukar jag bara kunna refrängen (inte så många ord att komma ihåg där) när jag ska sjunga den ur minnet, men hela sången är en stor favorit bland de gamla lovsångerna ur Segertoner (kanske finns den i psalmboken också, det vet jag inte).
Kommentarer
Trackback
