Arinya

Sitter nu i mitt barndomshem, vid köksbordet. Här intill dånar köksfläkten (den har bara två lägen: "dåna mycket" och "dåna ännu mer") eftersom Jan-E är i full färd med att laga mat. Själv har jag precis läst lite bloggar och försöker uppdatera mig på en massa saker som jag ska ha koll på om två veckor på nästa lajv. Det är en del...

Tidigare idag var vi på Gärdhem (stor loppis här i Dalsjöfors), och några prylar fick allt följa med hem. Tråkigt bara att det bara är öppet tre timmar i veckan, det blir så vansinnigt mycket folk där då.

I övrigt är det grått, mulet och blött. Standard här borta med andra ord. Trist, ja, men på något sätt har jag ändå saknat det lite grann. Lite konstigt kanske att känna längtan efter det gråa, livlösa, blöta... Men det har väl att göra med att det har varit en del av ens uppväxt. Det har varit scenen för mycket. Tänkte ta och ge mig ut på någon härligt lång promenad någon dag, helst i skogen. Där är inte det trista så trist.

Korv och spagetti + tårta, är inte det en värdig fredagslunch så säg :P

Hej och god morgon! Tänkte bara rapportera att det idag bär av mot sydligare trakter. Dalsjöfors, here we come! Om ett antal timmar...

För övrigt gillar jag skarpt Morgonpasset i P3.

Vilken start på veckan, verkligen en måndag idag! Dagen började med att jag gick upp och gjorde mig redo att i månskenet åka ut på ett tolkuppdrag en bra bit härifrån. Kom dock inte så långt, eftersom ett av däcken gav upp! Typiskt... Bara att kontakta tolkcentralen och be dem fixa annan tolk, ställa upp varningstriangeln, ringa och väcka Jan-E och traska hem igen. Då är det tur att man ha världen bästa granne som gladeligen hjälper till att byta däck i soluppgången. Sedan var det bara att åka in till stan med reservdäcket på och nästan ingenting i tanken. Dags att köpa nytt däck, eftersom det gamla var "dött". För vilka pengar? Lönen som skulle kommit verkade vara på villovägar! Jaså, tekniskt strul med utbetalningarna...

Till slut löste sig allt: lönen damp ner på kontot, vi köpte fyra fina, begagnade vinterdäck till ett bra pris, satt och lunchade med Anna på SK medan däcken byttes och körde till slut hem med hela och fina däck och lite fullare tank än förut. Och vi hade dessutom tur med vädret :)

Nu har det hänt igen. En underbar människa har gått vidare från det här livet in i nästa. Den här gången var det inte en ung människa, full av liv och så mycket kvar att upptäcka och göra, som plötsligt rycktes ifrån nära och kära. Den här gången var det en make, pappa, farfar, vän... som efter sjukdom och kamp fick gå vidare. Men det betyder inte mindre sorg. Folk rycker inte på axlarna och säger "han har ju ändå hunnit med en del, det är väl ingen större fara?" Sorgen blir inte mindre. Lättnad på ett sätt, ja. Nu slipper han sjukdom och plåga. Men sorgen är kvar.

När jag är här i Leksand känner jag mig så avskuren från det som hänt. Rent fysiskt är det så längt borta. Men mina tankar går till de närmaste, till dem som kämpar just nu. Sorgen finns här också, men jag vet att det finns andra som bär en så mycket större sorg än vad jag gör.

Hoppet ligger i att vi kommer träffas igen. De som älskar varandra i Kristus ses aldrig för sista gången. Ord som använts mer än en gång, men som inte mister sin betydelse hur många gånger de än används.

Det är vid sådana här tillfällen man tänker en gång extra, uppskattar lite mer, visar sin kärlek lite mer... För man förstår att allt har ett slut, någon gång. I alla fall på den här jorden.

Tillåt mig presentera skivorna som spelas idag! Först ut är Jars of Clay med skivan "Live monsters".



En skön liveskiva med både lugn och tempo. Jag gillar Jars of Clay för att de är enkla, samtidigt som de går väldigt djupt i sina texter. Glädje, sorg, tro, tvivel... Ibland blir man träffad rakt i sig själv där man är just nu. Ja, och så gör de ju väldigt bra musik.

Ett litet smakprov från skivan.

När jag vaknade imorse såg jag genom glipan i gardinen att allt inte var som igår. Vitt. Det var vitt! Snön har lagt sig. Förvånad är jag, visst, men det här var inte lika traumatiserande som den gången jag vaknade en majmorgon och världen var täckt av ett mycket tjockt lager av det där vita...

Troligtvis smälter den inom kort bort, men här är säsongens första snö ändå.


Sned utsikt från köksfönstret.

Det var ett tag sedan jag tipsade om bloggar, jag tror att det är dags igen!

Först ut är en blogg jag tipsat om förut, men som har bytt adress. Kika in på Ericas blogg Yes Dear! Jag vill verkligen rekomendera er att när hon tipsar om olika bloggar: spana in dem! Jag har aldrig ångrat mig när jag följt Ericas bloggråd :)

En av Ericas tips på bloggare har varit Fredrik Backman. Jag tror att jag har tipsat om honom förut, men även han har flyttat till annan adress. Faderskap, sport och lite galenskap skulle jag vilja sammanfatta den bloggen som.

Om vi ändå håller på med repriser och flyttade bloggar kan vi ju lika gärna ta upp UnderbaraClara som både har flyttat hit och har en mammablogg här. Bakning, loppisfynd, inredning, graviditet, outfits...

Och nu till ett sprillans nytt tips! Vill ni läsa om hur det är att som svensk bo, plugga och vara gift i Japan? Då kan ni följa pokemongalna Mimmi som sedan tre år bor i Tokyo.

Sedan har vi den otroligt duktiga fotografen Jenny. Jättefina bilder!

Nästa bloggare på listan är Karins konstgrepp. Humor, fint foto och otroligt vackert hår! (Håret skulle ensamt kunna vara skälet till att jag följer den bloggen ;) Jag har alltid varit svag för rött hår, och hennes är dessutom väldigt vackert.)

Nä, ska vi säga att det räcker så för den här gången? Jag har fler bloggar att tipsa om, men det kan vi ta en annan gång, annars kanske det blir för mycket av det goda!

Har ni någonsin provat matvete? Jag hade inte en susning om vad det var innan jag började lajva.  Det är vete, fast utan skal då. Ett bra substitut till ris, pasta och potatis. Jag brukar ofta försöka byta ut just ris mot matvete eftersom det är ett miljövänligare alternativ, bl.a. för att det kan odlas i Sverige. Enkelt och nyttigt. Och så ser det ut som minismå Kalaspuffar innan man kokar dem ^^

Ute är det grått och blött och själv är jag seg. Det är en sådan dag då man skulle kunna sitta framför datorn i morgonrock och äta Nutella direkt är burken. Rent hypotetiskt alltså! Hrm...

Idag är jag hemma. Inga uppdrag. Noll jobb. Skönt det också ibland. Men man blir lite dagvill... Jag kan vara ledig mitt i veckan men jobba under helgen, vilket leder till att jag inte har någon "veckokänsla" överhuvudtaget. I alla fall, idag får jag se till att vara lite duktig och huslig, men förutom hemmfruandet får jag se till att skriva i mina tolkfakturor. Tycker inte det är kul alls, men det är ju en förutsättning för att faktiskt få sin lön.

Jaha, en högintressant uppdatering från Matteses alltså. Nu blir det inget mer, för jag ska ut i regnet och slänga sopor och ta en liten promenad till postlådan. (Intressepilen missade ganska grovt, va?)

Har jag någonsin nämnt hur vacker jag tycker att hösten är? Hm, ja, det har jag nog... Ja, det är bara att njuta medan det varar!

Jag har börjat lyssna på musik i bilen. Det är skönt att fylla flera timmars tystnad (när jag kör till och från olika jobb) med något. Ibland är det skönt att bara vara ensam med sina tankar och ha det tyst och lungt omkring sig, men någon måtta får det vara ;)

Ska man lyssna på musik i vår bil finns det inte många alternativt, det är kasett som gäller (näe, inte ens radio). Då är det ju toppen att jag har en hel låda kasetter från tiden då man faktiskt använde dylika saker! Och jag har faktiskt hunnit göra ett antal blandband. (För, ni yngre bloggläsare, det fanns en tid innan mp3:n, till och med innan tiden då man använde den bärbara lilla CD-spelaren, nämligen den tiden då man hade freestyle. En behändig liten apparat man använde för att lyssna på musik då man ville ha spelaren med sig. Jajjemen, några sådana har jag minsann förbrukat i mina dagar.) Dem kallade jag Absolut Marre 1 till... ja, hur många jag nu gjorde, 11 eller 12 kanske.

Det är härligt att sitta där i bilen och höra alla de här låtarna man lyssnade så mycket på när man var yngre. Det blir rena nostalgiparaden när jag sitter där bakom ratten, men i tankarna är jag i mitt gamla rum på Furuvägen 1, i centralkapprummet på högstadiet, på läger, i kyrkans dansrum... Och alla dessa människor som hör till musiken! Minnen, minnen... när jag hör The Corrs, Texas, dc Talk, Natalie Imbruglia, Simon & Garfunkle, A cross between, Rebecca St James, Petra, Savage Garden mfl.

I tisdagens Dagen (en kristen dagstidning) fanns det en intervju med Josette Bushell-Mingo (konstnärlig ledare för Tyst Teater (en del av Riksteatern som gör teckenspråkig teater). (Oj, vad många paranteser!) Intervjun finns tyvärr inte att läsa på nätet, däremot en liten artikel som var kopplad till intervjun. Den handlar om en ny sorts teaterupplevelse för, med och av personer med dövblindhet, tydligen ska den vara den första av sitt slag i världen. Går att läsas här.

Minns ni Sixpence none the richer? De hade en radiohit med "Kiss me" en gång i tiden. Jag satt och youtubeade dem igår kväll och insåg att det är ganska skön musik de har. Jag fastnade för en låt med sångerskan Leigh Nash (tror hon gjorde solokarriär någon gång). Den har gått om och om och om och om igen här hemma, hela dagen. Jag gör lätt så när jag fastnar för en låt, lyssnar på den hela tiden. Är ni nyfikna så kan ni själva lyssna på "Never finish" här nedan.

Jag tycker om att pynta och dekorera här hemma ibland. Det bästa är det som kommer från naturen tycker jag, och då är man oftast lite årstidsbunden. Ifjol blev det till stor del rönnbärskvistar och -girlanger som fick bli härliga färgklickar. I år är det ett riktigt kasst rönnbärsår, så hittills har det fått bli löv och blad. Man får passa på nu när färgerna är så härliga!


Lite eldiga blad piggar upp i fönstret.




Lönnlöv är helt klart favoriten blad höstlöv! Stenen fick vi i bröllopssgåva.

Får se vad det blir mer...

Blåsigt och mulet, ut skulle jag ändå. Och inte ångrade jag mig. Jag och min kamera hade kul bland färg, luft och lite eftermiddagsfrihet.


Oh, vad jag tycker om lönnlöv! Tur att grannen är frikostig med sina...


Ja, faktiskt, lite sådant här finns kvar.



Färg, färg, färg!


Blåsigt var det, ja.


En Marre i blåsväder!


Även om sommaren är favorit är inte hösten så tokig ändå.


Perfekta fotovantar. Stort tack till Suss som en gång i tiden gjorde dem till mig!


Inser att det börjar bli ganska många bilder... Men äsch, vill ni titta så får ni,
annars slipper ni. Fri vilja och sådant där, ni vet.


Är det inte härligt att ha en natur som kan skifta så mycket? Varje år!


"The road goes ever on and on..."

Åh, denna gamla ordvits...

I vilket fall, varför har jag inte förut insett hur beroendeframkallande det är äta ett par smörgåsrån med smör emellan? Så enkelt, så genialt! Nu får jag bara se upp så att det inte blir för mång- oj, för sent.

Även om jag tycker om att jobba så är det faktiskt skönt att ha en dag lite nu och då då man faktiskt bara är hemma, även om det innebär tvätt, städning, disk osv. Idag har det inte blivit mycket sådant, istället har jag tagit tag i den administra sidan av tolkjobbet. Jag har suttit och fyllt i fakturor, räknat restid, slagit ihop summor, dragit ifrån, fnulat på tider... Det här med siffror är ingen favorit hos mig och att sedan alla arbetsgivare har olika faktureringssystem gör inte saken lättare (jag har för närvarande fyra olika arbetsgivare, till och från). Men nu är det färdigt och inskickat! Skönt.