Jobbresa

I lördags kom vi hem, efter flera dagar i Stockholm. Hela familjen var iväg: jag för att jobba och Jan-E som föräldraledig, så lite ombytta roller blev det i några dagar. Det hela kretsade kring jobbet jag nämnde i förra inlägget, men en gnutta annat hann vi med också faktiskt. (Förresten, visst låter det lite fancy med "jobbresa till Stockholm"?) Och vad var det för jobb nu då? Jo, det blev faktiskt ännu en tillgänglighetstolkning, men teater den här gången. Det var på scen och det var mer ett samarbete än en neutral tolkning där tolken liksom "står utanför" situationen. Att jobba på det sättet jag gjorde nu var helt nytt för mig och jag skulle ljuga grovt om jag påstod att det inte var nervöst! Men det var också roligt, spännande, intressant och framförallt utmanande! Det är helt klart något jag skulle vilja göra igen, men just nu är jag innerligt glad över att få vara hemma igen och "bara" vara föräldraledig - jag blir nästan lite allergisk mot jobb när jag är föräldraledig! Bara tanken på att arbeta känns motig liksom. Jag tänker att var sak har sin tid, och är jag fullt upptagen med att ta hand om och vänja mig vid ett nytt litet liv - ja, då är inte förvärvsarbete så högt på prio-listan, inte ens om det är mitt drömyrke. Trots det är jag oerhört glad att jag tog det här uppdraget - det är liksom något jag velat prova väldigt länge och det var som sagt väldigt spännande och det har gett mig helt nya erfarenheter på yrkesområdet. 
 
Jag ska försöka skriva ett mer ingående inlägg om just det här uppdraget, vad det gick ut på, hur vi tänkte och resonerade, hur vi gjorde rent praktiskt osv. Jag tycker ju själv om att läsa om sådant (även om det inte skrivs mycket sånt, möjligtvis ibland i Tolktrycket), så kanske det finns någon annan som också skulle uppskatta det.
 
Att kliva fram för ett applådtack och dessutom få blommor, det hör inte till vanligheterna i tolksammanhang, men ibland så...

Icke-bloggfrämjande vardag

Ja, nu har det typiskt nog ekat lite tomt här på bloggen igen den senaste tiden. Anledningen heter "ny vardag", då Jan-E:s föräldraledighet är slut för den här gången (tanken är att det blir mer av den varan om ett år igen) och jag således är hemma själv med 1-3 stycken barn, varav en är väldigt liten, i stort behov av omsorg och närhet och sover tyvärr som en kratta om dagarna, och sedan också ett barn som har en härlig period av skrik och raseriutbrott (med "härlig" menar jag "så långt ifrån härlig man kan komma"), och den kombinationen är en smula... energikrävande. Har hänt att jag slocknat vid sju på kvällen. Jag är så himla glad över att Jan-E inte jobbar heltid just nu, det är då ett som är säkert! Nu har vi dessutom haft lite avslastning de senaste dagarna, vilket har varit ljuuuvligt! Snart ska vi dock tillbaka till ordinarie program...
 
Sen går också en del tid åt att förbereda ett jobb som är i antågande. Det är något utöver det vanliga (för mig), med en del förberedelser både vad gäller själva tolkningen men också runtomkring. Det ska bli spännande! Ja, så nu vet ni varför det är lite inaktivt för tillfället, men jag hoppas snart (tja, om ett par veckor i all fall...) ha åtminstone lite mer tid till att skriva här. Ha det så gott tills dess!

Teckenspråkstolkning på Leksands medeltidsmarknad

Jo, jag nämnde ju förut att jag var med på att hörn av medeltidsmarknaden i år, och att jag skulle ta upp det i ett eget blogg-inlägg. Marknaden fick ju som sagt nya arrangörer i och med att de gamla lade ner, och i den vevan blev Jan-E indragen även han. Då såg vi vår chans: att lobba för en mer tillgänglig marknad för döva och hörselskadade genom att teckenspråkstolkning erbjuds. Tyvärr är ju teckenspråkstolkning en tillgänglighetsaspekt som ofta glöms bort i väldigt många sammanhang, så även i medeltidssvängen (jag har i alla fall aldrig sett teckenspråkstolkning mer än än gång på de medeltidsarrangemang jag varit på under årens lopp, förutom den Mareld-föreställningen jag själv tolkade ifjol). Och är det något vi har lärt oss under marknaderna genom åren så är det att det är snacket som gör halva showen, och hör du inte så är det så klart mycket du missar. Dessutom bor det relativt många döva i just Leksand, så ett arrangemang med teckenspråkstolkning skulle helt klart göra att fler lokala besökare skulle kunna ta del av det! Arrangörerna var absolut positivt inställda till vårat förslag att ha tillgänglighetstolkning* på marknaden, men problemet var så klart det som alltid sätter käppar i hjulet: ekonomin. I sådana lägen är det toppen att ha kontakter att rådfråga, så det slutade med att vi sökte och fick beviljat bidrag från studieförbundet Sensus och Rättighetscentrum Dalarna, heja!
 
När den ekonomiska frågan var löst var det dags för nästa steg: samordning och planering. Jag gillar ju det här med att planera, skriva listor, fnula på logisitik osv, men det här var... helt klart en utmaning! Jag och kollegan som skulle tolka under helgen kom fram till att det vi skulle göra var att helt enkelt tolka olika programpunkter: de som vi trodde skulle vara populärast, men ändå försöka få någorlunda bredd på de olika programpunkterna (så att vi tex inte bara tolkade olika gycklarföreställningar), försöka samordna så att de olika tolkningarna inte överlappade allt för mycket, tillräckligt många programpunkter så att vi kom upp i rätt antal tolktimmar och dessutom att vi fick möjlighet att få förberedelsetid för vissa av programpunkterna (förberedelsen kunde då bestå i att få text i förväg eller att gå och se en föreställning innan man tolkade den). Vi hade funderingar på att även ha stand by-tolk som man kunde använda sig av om man tex hade frågor till olika försäljare eller så, men vi insåg att det nog var en tillräcklig utmaning att samordna programpunktstolkningarna, i och med att detta var första gången vi gjorde något sådant här. Och ja, att samordna tolkningarna blev sannerligen en utmaning! Det var bra svårt att få ihop allt, få alla siffror rätt, hålla logistiken flytande och att inte bli tokig på kuppen! Men till slut var schemat satt, det mesta förberedelsematerialet hade vi fått in och nu var det bara att tuta och köra!
 
Fast så "bara" var det väl kanske inte... Programpunkter som blev inställda, folk som inte befann sig där man trodde att de skulle vara, sjukt varmt (lägg till en stor gravidmage på det... Duschade ca tre gånger om dagen!), programpunkter som både tog längre och kortare tid än angivet... Och även om vi inte hade någon stand by-tolk så blev det till att rycka ut och tolka lite här och där när kommunikationen brast på olika håll. Vilken tur då att vi tolkar har ordet flexibilitet inpräntat riktigt ordentligt i skallen! Men kul var det! Det vi tolkade var bla gycklarföreställningar, tornerspel, modevisning/-föreläsning och körsång. Jag är verkligen glad att detta blev av: medeltidsmarknaden i Leksand är en av årets höjdpunkter för vår familj och tillgänglighet... tja, det är helt enkelt en bra grej att de som vill ska kunna få ta del av saker som händer, på samma vilkor som andra! Vi hoppas att detta inte är en engångsgrej och rent av att fler marknader kanske tar efter.
 
Fotograf: Stéphanie Andersson
Jag tolkar körsång av grymma gruppen Valkyrie.
 
Avslutningsvis vill jag bara säga att det inte behöver vara ett oöverstigligt berg att tillgängliggöra sitt arrangemang mer, det går bara man vill. Inte ens det ekonomiska behöver vara ett hinder, det finns bidrag att söka. Är du tveksam till hur du ska gå till väga när du ska försöka få tag på tolk och hur det egentligen funkar kan du försöka ta kontakt med tolkcentralen i ditt landsting eller din region eller med ett lokalt tolkföretag. Även jag kan försöka svara på frågor så gott det går. Inkludering och tillgänglighet är bra grejer, jag lovar!
 
P.S. Om du var på Leksands medeltidsmarknad och tog del av tolkning och känner att du vill ge feedback på det hela, så är du hjärtligt välkommen att göra det!
 
*När man har tolk till ett arrangemang av något slag (vanligt på olika scenframträdanden, som första maj-tal, teater mm, men även andra arrangemang och event), utan att veta om det kommer folk med behov av tolk eller inte. Syftet med det hela är att tillgängliggöra sitt evenemang mer, så att så många som möjligt kan ta del av det, även spontant och utan att bestämma sig två veckor innan för att vara säker på att det finns tolk när man bokar det.

PMU i Leksand

Jag har i sommar jobbat några dagar på Pingstkyrkans second hand i Leksand. Det har jag verkligen trivts med! Jag har tyckt om att ha fasta arbetstider, tydliga arbetsuppgifter med utrymme för eget ansvar och initiativ, trevliga arbetskamrater och så klart möjligheten att faktiskt värma sin lunch ;) Jag har mest jobbat med kläderna (jag har då bla jobbat med att sortera, prismärka, galga, hänga ut i butiken och allt kringjobb...) men jag har även jobbat lite med leksaker och att hjälpa kunder när vi haft öppet. Igår hade vi lite fredagsfeeling och möblerade om lite i butiken (barnklädesavdelningen blev flyttad och fick sig verkligen ett lyft!) och det blev lite ny skyltning bla i form av en tjusig slipstavla! Kom gärna och titta själva hur bra det blev nästa gång det är öppet, vilket är på onsdag 14-18 (japp, det är slut med sommartider nu). Det är bra grejer som säljs i butiken, till fina priser. Varje gång vi har varit där som kunder har vi alltid kommit ut med något, vare sig vi varit ute efter något särskilt eller bara kollat runt lite. Om inte annat kan man ju ta en fika i cafét! Här hittar du adress och öppettider.
 
Det är både skönt och roligt att varva tolkeriet med helt andra jobb ibland. Variation förnöjer! Man kan ju inte få allt alltid, så då kan det vara kul att prova på lite annat, även om det är tolkning jag alltid kommer hålla på med i första hand, men speciellt när det är lågsäsong för tolkningen, som det ju är på sommaren, kan det vara både trevligt och behövligt att bryta av med ett tillfälligt extrajobb.
 
Så, PMU har varit en riktigt trevlig arbetsplats och det är helt klart en av mina favoritaffärer i Leksand. Bor du i närheten kan jag helt klart rekommendera dig att göra ett besök!

Föräldraledig teckenspråkstolk

Just nu är jag föräldraledig med nyaste tillskottet i familjen, är inne på sjättemånaden nu. Så skönt! När man är mitt uppe i ekorrhjulet av jobbvardag kan det visserligen kännas som lite mycket ibland, men när man kliver ur det hela märker man (jag) hur välbehövligt det är att pausa från sådant ibland. Inte för att det är en dans på rosor att vara hemmaförälder heller, men det är ju inte stressigt på samma sätt ändå. 
 
Så i veckan fick jag hem senaste numret av Tolktrycket (medlemstidningen man får om man är med i STTF (Sveriges Teckenspråkstolkars Förening)) och har suttit och läst i den och blivit påmind om vilket fantastiskt yrke jag har! Jag blir så inspirerad och peppad av att läsa om andra tolkar och deras funderingar, forskning, yrkesliv mm. Jag blir påmind om hur mycket jag älskar tolkyrket och vilka fantastiska kollegor det finns ute på fältet, hur mycket man får lära sig, uppleva, vara del av (utan att vara delaktig) osv, men det bästa: att få möjliggöra kommunikation och på så sätt vara med och bygga broar. Åh, vad klyshigt det låter... men så är det! Jag är så glad att jag bestämde mig för att plugga till teckenspråks- och dövblindtolk och att jag dessutom klarade utbildningen.
 
Samtidigt är det som sagt skönt att just nu vara föräldraledig. Först och främst för att kunna ta hand om mina barn så klart, men också för att jag nog faktiskt behövde en paus från jobbandet. Jag älskar själva yrket (som ni nog har fattat vid det här laget...), men det har varit lite påfrestande också. Som ni kanske vet har jag ingen fast anställning, utan frilansar i huvudsak för två landsting (och jobbar lite smått för andra arbetsgivare också då och då). Jag gillar själva frilanskonceptet, att få vara obunden och så. Men det har ju sina nackdelar också tyvärr, och dem saknar jag inte nu när jag är hemma, så att säga.
 
Vi får väl se vad framtiden bär med sig. Och vad jag i slutändan själv vill och kan. Tolkningen vill jag fortsätta med så länge jag kan i alla fall! Jag blev förresten lite fundersam när jag läste Tolktrycket: det var en avgångsklass som fick berätta lite om sig själva, bla vad deras drömuppdrag är. Vad är mitt drömuppdrag? På ett annat ställe i tidningen fanns en intervju med en tolk som jobbar mycket med kultur, bla med att tolka teater. Det skulle jag också vilja göra mer av! Skuggtolka teater (följa efter skådespelarna på scenen och tolka vad de säger), det vore något det! Det hade också varit spännande att få prova utbildningstolkning på universitetsnivå. Eller för all del på en folkhögskoleutbildning, typ en konst- eller hantverkslinje! Sen hade det ju varit spännande att få prova tolka på ett lajv (har det ens gjorts förut?)! Haha, jag det finns mycket kvar som jag skulle vilja prova på, vi får se vad som händer som sagt. Tills vidare njuter jag av att få vara hemma, vilket jag också är väldigt förtjust i att vara!
 
Sådant som just nu - bokstavligen - ligger och samlar damm.
 
♥♥♥
 
Har du något drömtolkuppdrag? Eller om du jobbar med något annat: har du något särskilt du skulle vilja uppleva rent yrkesmässigt?

Hej, Uppsala!

En liten uppdatering kan ju vara på sin plats: jag är i Uppsala för tillfället. Jag inledde med ett par dagars kompisträff i Linköping med Anna, Henke och Malin (tumme upp!), sov över hos Malin i Örebro och anlände igår hit till Uppsala och började besöket med lite jobb. Det är huvudsakligen därför jag är här: jobb. Fast jag vet inte hur mycket eller lite det blir, det får vi se. Resten av tiden... tja, jag har semester helt enkelt.
 
Idag hade jag inga uppdrag, så då har jag bl.a. besökt tolkcentralen för att få mig ett ansikte på samordningen (som ju är de jag har kontakt med). Jag fick också heja på mina gamla handledare som jag hade under min prova på-praktik i Uppsala för drygt fem år sen. I övrigt har jag uträttat lite småärenden, tex hittade jag The English Shop där de hade Toffee Crisp, som Jan-E är jätteförtjust i - viktiga grejer!
 
Nu ska jag ta och sova, så får vi se vad som händer imorgon.

Apropå det här med att kliva ur sin bekvämlighetszon ibland

Häromdagen läste jag Marias inlägg om att utmana sig själv och att kliva ut ur sin egen lilla bekvämlighetszon ibland. Cred till Maria som gjorde just det: tänjde på gränserna för vad som känns bekvämt och tryggt. Ibland tänker jag på det, hur långt ut från min bekvämlighetszon jag tagit mig genom åren. Eller rättare sagt hur jag har vidgat min bekvämlighetszon, för inte lever jag i daglig nervositet för att jag har klivit längre och längre ut ur den där zonen ;) Jag har ju alltid varit mer eller mindre blyg och lite introvert, speciellt i sammanhand med okända människor. I ärlighetens namn har det länge varit bland det värsta som jag kan tänka mig: hamna ensam bland en massa okända ansikten som man förväntas interagera med på ett eller annat sätt. Tja, jag tycker fortfarande att det kan vara lite läskigt, men det har sannerligen blivit bättre! Jag tror mycket beror på att jag har gått den utbildning jag gått och nu jobbar med ett yrke där man nästan vid varje jobbtillfälle träffar åtminstone en obekant människa. Och man är liksom tvungen att hantera det och klara av det, annat finns inte på kartan om man vill jobba som tolk. Kallprata, göra sig osynlig i och med sin tolkroll, ta plats när det behövs... det kanske inte låter som någon big deal, men för mig är det stort att våga sådant!
 
Sen tror jag nog att annat har påverkat också, som till exempel att jag har börjat lajva (fortfarande skitnervös innan varje lajv dock!), jobbat som telefonförsäljare (ack...) eller att jag tog den där illustrationsteckningskursen (jag funderade länge på hur dum i huvudet jag egentligen var som anmälde mig till något sådant, men jag överlevde ju bevisligen!). Men jag tror också att det faktum att jag blivit äldre och kanske faktiskt kommit lite till ro i mig själv på något sätt, att det har påverkat en del också. Men! det gäller att inte nöja sig, utan att fortsätta utmana sig själv och hitta nya sätt att utvecklas på. Lättare sagt än gjort ibland, när vardagen rullar på utan att man hinner med att tänka på annat än det som är väsentligt just nu. Men ibland dyker möjligheter upp, och jag hoppas att jag har mod och ork att ta tag i dem när de gör det!

Jobblördag, check

Puh, nu sitter jag och pustar ut för dagen... Har varit iväg och jobbat på heldagsuppdrag, dessutom med rejäl resväg. Ja, sådant kan man ju också pyssla med en lördag. Eller, det är väl i princip det jag pysslat med veckans alla dagar den här veckan faktiskt. Man får passa på medan det finns jobb. Men kommande veckan ska jag vara lite försiktig med att tacka ja till fler uppdrag än dem som redan är inbokade, Jan-E läser ju en mattekurs på halvtid och han har väl i ärlighetens namn inte riktigt fått möjlighet att plugga så mycket som han skulle behöva, my bad!
 
När vi ändå snackar jobb måste jag bara passa på att säga att jag har så himla bra kollegor! Kloka, duktiga, proffsiga, kompetenta, go'a, roliga, förstående och liksom allmänt bra! Ett extra tack till Fredrika som gjorde min fredagkväll (jag må vara lättsmickrad, men ibland behöver man sådant också ;) ).

Lugna jobbgatan

Det är lite segt på jobbfronten nu i januari, som vanligt. Det nya året börjar aldrig i rasande fart för mig, rent jobbmässigt sett alltså. Lite drygt är det ju, man vill ju komma igång och dessutom hänger ju ekonomin en del på att jag får in jobb, men samtidigt är det lite skönt att få vara hemma. Inga tider att passa, mer tid för familjen, man hinner fixa och dona hemma (även om det inte syns så mycket som jag skulle vilja...). Det är ju ingen idé att stressa upp sig heller, jobben kommer om de kommer och det är inget jag kan styra över.
 
På tal om jobb så ska Jan-E faktiskt söka ett hederligt gammalt sommarjobb i år, precis som man gjorde när man var yngre! Grejen är att efter ännu en "hoppa runt hos en massa folk och träffa så många som möjligt på så kort tid som möjligt"-jul har vi tröttnat lite, bl.a. på stressen. Vi började prata om att det vore skönt att ta ett längre besök till Västsverige under några veckor, kanske en månad till och med. Dock skulle det ju vara trist med inkomstbortfallet som skulle komma på köpet (ingen av oss har någon fast anställning = ingen betald semester). Då kläckte Jan-E den briljanta idéen att han ju kunde söka sommarjobb i Borås/Göteborg. Det hade ju varit perfekt. Dock måste han ju hitta - och framför allt få! - ett jobb först. Tips och förslag mottages tacksamt!

Många mil i bil

Idag har jag kört och kört och kört och kört och kört och... Ja, ni fattar. Jag har kört kopiösa mängder! Egentligen hade jag räknat med att vara hemma idag, men imorse fick jag ett sms med en förfrågan om att ta ett par timmars uppdrag långt bort. Tja, jobb är jobb och ska man frilansa som tolk lär man vara flexibel, så det var bara att pallra sig iväg. Så idag har jag kört sju (7) timmar (!!) och jobbat typ en halvtimme. 49 mil väg har jag avverkat. Mer än om jag skulle åkt ner till Borås! Fatta vad mör i kroppen jag var när jag satt i bilen och "bara" hade en timmes körning kvar... Man kan bli knäckt av mindre! Nä, nu ska jag sluta klaga och gå och lägga mig istället, så kanske jag hinner panikstäda lite imorgon, för då kommer svärmor med sin andra hälft. Må hända dyker det upp några Jehovas vittnen också. Men det är en annan historia, läggdags var det ja...

 

P.S. Jag tycker inte om att köra bil...

 

 

 

Två dagars dagens

 
Tänkte lägga upp den här redan igår, men bilden strulade jättemycket, så det bidde inget av det. Ingen större förlust dock, dessutom kan jag återanvända den idag eftersom jag ju hade samma kläder även idag. (Variation, vad ska man med det till?)
 
Det har då sannerligen varit skönt med helg! Det är välbehövligt när man jobbar och kör bil en massa och inte får sova så bra på nätterna. En viss unge har haft lite svårt att sova på ett lugnt och sansat sätt sista delen på nätterna... Inte för att jag fått sova så mycket mer nu på helgen, men jag slipper de oändligt många pendlingstimmarna i alla fall. För att köra bil gör mig sliten och trött, riktigt rejält. Sen hjälper det ju inte att jobbdagarna har varit långa. Dock är det ju som sagt kul att få jobba igen och den här veckan har det dessutom varit frilansträff för oss teckenspråkstolkar i Dalarna, en riktigt bra träff dessutom.
 
I torsdags kom jag iväg på mitt andra Friskis & Svettis-pass för den här terminen. Jag behöver verkligen träna och om det krävs att jag gör det i grupp så får det vara så, även om jag fortfarande tycker att det är fånigt att ta bilen till träningen. Den bästa träningen är den som blir av! Dock är det bara en tid i veckan (av typ 6-7 pass eller hur det nu är!) som funkar för den här familjen, så det blir ju lite lite och missar man en gång blir det långt mellan träningstillfällena. Men bättre lite än inget: jag behöver verkligen få igång kroppen mer om jag ska orka den här vardagen och dessutom må bra. Vi börjar så här och ser sen vad nästa steg blir.
 
 
 

Slut efter jobbet - vilken lycka!

Jag har ju börjat jobba igen. Började officiellt förra veckan och skrapade ihop hela två och en halv timme arbetstid. Den här veckan har det varit desto mer och jag kom för en stund sen hem från ett uppdrag som gjorde mig helt slut i både kropp och knopp. Och det känns så bra! Det här är mitt jobb, det är fantastiskt roligt och det är kul att verkligen känna att man fått ta i lite. Jag är ju lite ringrostig och min tolkkondition är inte direkt på topp, så att komma till nivån där jag behöver ta i är ju inte så svårt för tillfället. Men ändå! I'm back!
 
Jag känner mig så himla lyckligt lottad som faktiskt får jobba med det här, det som varit min dröm och mitt mål i flera år. Jag är nästan lite förvånad att jag ens kom på vad det var jag ville pyssla med i framtiden. Men här sitter jag alltså nu i det som inte längre är framtiden utan faktiskt nutiden, med yrkestiteln teckenspråks- och dövblindtolk. Heja mig, liksom!
 
(Nu tänkte jag skriva en liten ursäkt om att jag sitter här och dunkar mig själv i ryggen och tycker att jag har det så himla bra och bla bla bla. Men nej, det ska jag inte göra. För jag får tycka att jag är lyckligt lottad, jag får vara glad över sakerna som är bra i mitt liv utan att hålla på och ursäkta mig i äkta jantelagsanda. Det fattar väl folk att jag inte ser ner på andra eller att jag inte liksom vill rub it in hur bra jag har det, pilutta dig. Så nä, jag tänker inte ursäkta mig.)

Back in the game. Lite i alla fall.

Då är jag ute i jobbsvängen igen då. I fredags jobbade jag för första gången på nästan exakt sju månader! Det var lite nervöst innan jag började, men sen gick det rätt bra ändå. Jag har ju inte haft ett så här långt tolk-uppehåll förut, så jag var orolig över att jag skulle vara väldigt ringsrostig, men det visade sig vara ett lagom uppdrag att kicka igång med. Nu längtar jag efter att få komma ut och jobba lite mer och jag funderar på att meddela Tolkcentralen att jag är tillgänglig på onsdagar också (eftersom Jan-E då är lektionsfri och brukar vara hemma på dagtid). Jag har ju suttit i kyrkan på söndagarna och kastat suktande blickar på tolkarna som jobbar då, men ändå inte riktigt kännt att det är dags att börja jobba igen. Nu däremot, nu känner jag mig redo! Inte att kasta mig ut på heltid, men det hade verkligen inte suttit fel att få komma ut och jobba lite då och då! Både för att jag vill börja jobba lite, men också för att jag nog behöver den egentiden tror jag - det är trots allt skönt att få komma hemifrån ibland och göra något helt annat för en stund.
 
 
 
 

Teckenspråkstolk/hemlig agent?

Igenkänning, någon?
 
Klicka på bilden för att se den i något större storlek.

En frilanstolks vardag

Flexibel ska man ju vara som tolk. Idag åkte jag hemifrån tidigt på morgonen och förväntade mig inte att komma hem förrän vid fyra på eftermiddagen. När jag kört några mil blir jag meddelad att dagens jobb är inställt. Jaha. Bara att vända bilen och köra hem igen.

Tills för någon timme sen såg det ut som att vi imorgon eftermiddag skulle fira lilla mamma med grillning och tårta. Dock fick jag nu säga åt Jan-E att de skulle få lov att börja utan mig eftersom jag fick ett uppdrag den eftermiddagen. Så här i sommartid vill man inte tacka nej till allt för många uppdrag eftersom man vet att de inte direkt står som spön i backen den kommande tiden.

Dock tackade jag idag nej till en annan uppdragsförfrågan, vilket skar lite i tolkhjärtat. Det verkade som ett riktigt kul och utmanande uppdrag, men det krockade lite för mycket med privatlivet tyvärr. Då är det bara att svälja förtreten och samtidigt muttra surt om att kloningstekniken - alternativt tidsmaskinsuppfinnandet - ligger på en så himla låg nivå än så länge.

Frilansträff

Igår var det träff för frilanstolkarna i Dalarna. Tolv av oss dök upp, så även tolkchef, samordnare och en av de anställda landstingstolkarna. Jag tyckte det var ett bra möte, om inte annat så är det kul att få träffa sina kollegor (jag har fortfarande inte hunnit jobba med alla...). Det blev information, fika, tid för frågor, dementerande av rykten mm, och jag till och med gjorde mina åsikter och funderingar hörda. Vet inte direkt om det leder till något positivt, men jag är lite lätt imponerad över mig själv att jag gjorde det. Innan vi sedan gick fick vi också varsin julklapp. Som sagt: bra möte, jag tycker vi ska ha sådant oftare. Jag tror att man behöver få ventilera lite, träffa andra i samma situation, få ett ansikte på folk och få en IRL-kontakt med tolkcentralen.

Jag samåkte dit och tillbaka med ett par kollegor, och som väntat blev det i bilen en hel del prat och åsiktsutbyten, uppdateringar och upprördhet. Även om inte allt som avhandlades i bilbrummandet var positivt, så fick jag mig några välbehövliga och uppmuntrande ord.

Dock är inte alla problem som finns lösta och det finns fortfarande frågetecken, men allt som allt var det en givande kväll må jag säga. När ses vi nästa gång?

Not me

Jag sökte ju ett jobb här för ett tag sen, som jag nämnde lite hastigast. Ett tolkjobb, ett vikariat på sex månader. Tjoho! Nackdel: Jönköping. För er som inte vet kan jag säga att det är ganska långt bort, i klass med min hemstad ungefär. Så, sex månader långt hemifrån men med drömjobbet. Svårt val, kanske inte för alla men för mig. Nåja, jag sökte som sagt, tänkte att jag kan ju grubbla mer om de överhuvudtaget tycker att det är jag som ska ha jobbet. Sen våndades jag lite, för jag visste att om jag skulle bli erbjuden jobbet skulle jag ångra mig jättemycket om jag inte tog det, men det skulle samtidigt vara riktigt jobbigt att vara hemifrån och borta från Jan-E ett halvår, hade varit bättre om man bara behövt välja en av dem...

Nu behöver jag varken våndas eller grubbla längre, för jag fick inte jobbet. Lite tråkigt på ett sätt, det hade ju varit kul att bli erbjuden det, men samtidigt väldigt skönt att slippa välja. End of that story...

Ettårsjubileum

Igår var det exakt ett år sedan jag blev teckenspråks- och dövblindtolk. Marre - med rätt att tolka, haha. Det känns helt overkligt att jag har varit tolk ett år nu! Och vilket spännande år! För er som inte vet kan jag tala om att jag inte är anställd någonstans, istället frilansar jag i Dalarnas landsting, Gävleborgs landsting och ibland åt ett privat bolag. Dalarna anställer inte längre några tolkar, men det finns visserligen anställningar att söka ute i landet, men eftersom min man och jag inte vill flytta så är det så jag har löst jobbdelen. Det har hittills funkat bra och jag får vara hemma en del, vilket jag ju faktiskt vill. Visst skulle det vara tryggt och skönt att ha en fast anställning någonstans, men jag är faktiskt ganska nöjd som det är just nu. Sen har jag ju faktiskt lite svårt att tro att jag kommer fortsätta såhär ända till pensionen, men vi får se helt enkelt. Fördelen är att det är väldigt fritt, jag är inte fast någonstans och vill jag vara ledig så är jag det, jag bestämmer ganska mycket själv helt enkelt. Dock kan jag ju inte bestämma mig för att jobba mer än vad det finns jobb att få, det kan ju vara en nackdel ibland.

Det har som sagt varit ett spännande första år som tolk. Det har varit jätteroligt och kämpigt, uppåt och neråt. Jag har lärt mig otroligt mycket, både kunskap om olika situationer men också tolkning. Det är otroligt givande att jobba med kollegor tycker jag, för man lär sig alltid något av varandra, får nya infallsvinklar osv.

Deesutom är jag så tacksam över bemötandet jag fått från tolkcentralen i Falun (självklart mina andra arbetsgivare också, men det är ju Falun jag har haft mest kontakt med). De har varit hjälpsamma och peppande, glada och trevliga, alltid tagit sig tid att svara på mina otaliga frågor... Så igår när jag ändå var i Falun åkte jag dit med en liten rosbukett. Tyvärr har ju de två samordnarna som varit med från min start slutat båda två, men chefen skulle hälsa till dem också. Det är ju så lätt att klaga och kritisera när man är missnöjd, men det är inte så ofta man tänker på att visa sin uppskattning, så jag är glad att jag faktiskt gjorde det. För det är de värda!

Det finns mycket som man skulle kunna säga om det här första året - och ännu mycket mer om jag inte hade haft tystnadsplikt - men jag kan väl sammanfatta det hela med att det inte är mycket som blir som man tänkt sig, på gott och ont. Livet som tolk blev ju inte helt och hållet som jag trodde, men blir det någonsin det med något? Jag trivs i alla fall och väntar med spänning på allt som kommer hända under mitt andra år som tolk. Det är ett spännande yrke med stor bredd och en massa överraskningar!


Papper, siffror och suck...

Även om jag tycker om att jobba så är det faktiskt skönt att ha en dag lite nu och då då man faktiskt bara är hemma, även om det innebär tvätt, städning, disk osv. Idag har det inte blivit mycket sådant, istället har jag tagit tag i den administra sidan av tolkjobbet. Jag har suttit och fyllt i fakturor, räknat restid, slagit ihop summor, dragit ifrån, fnulat på tider... Det här med siffror är ingen favorit hos mig och att sedan alla arbetsgivare har olika faktureringssystem gör inte saken lättare (jag har för närvarande fyra olika arbetsgivare, till och från). Men nu är det färdigt och inskickat! Skönt.

Frilansträff

I tisdags var jag på den efterlängtade frilansträffen för tolkar i Dalarna. Vi var ett ganska stort gäng som samlades i en av landstingets lokaler: nästan alla från tolkcentralen (tolkchef, samordnare och anställda tolkar) och alla vi frilanstolkar. (Behöver jag tillägga att bara två av alla bärvaranade var män?) Det var roligt att se vilka alla ens kollegor är, jag har ju bara jobbat några månader så jag har inte hunnit jobba med alla (även om man ändå kände igen flera stycken efter sina år i Dalarna och på Västanvik). Dessutom roligt att återse folk som man träffat en hel del i samband med skolan förut. Lite lustigt att vi var så många, i våras hade de tydligen bara haft en frilanstolk.

Vi hann ta upp en hel del under kvällen, även om tiden gick fort. Dock blev det en anstormning av frågor när vi repeterade hur man fyller i fakturor och reserapporter. Jahaja, nu när jag äntligen trodde att jag fått kläm på det hela visar det sig att jag har gjort fel hela tiden... En mindre spännande sida av tolkyrket ;)

Tidigare inlägg
RSS 2.0