Och så blev det sommar

Jag är ju ganska kass på att höra av mig till nära och kära, så även här på bloggen märker jag. Det var några månader sen sist. Jag tänker faktiskt ibland att det skulle vara kul att blogga lite mer, om inte annat så för att det är kul att gå tillbaka och läsa om vad man gjort, tankar, aktuella händelser mm. Men så fortgår resten av livet och jag skyller lite på barnen. För det blir ju fullt upp, åtminstone med den som är ett och ett halvt år nu (men hjälp, det går så fort! Samtidigt som det känns som "va, bara ett och ett halvt år? Det var ju en evighet sen vi hade bara ett barn."). Och är det inte fullt upp med den ungen så är det den andra, eller de där tre miljoner sakerna som behöver göra hemma och... Näe, nu skulle inte det här bli ännu ett inlägg om hur mycket jag har att göra så att jag inte hinner prioritera bloggen, även om jag skulle vilja blogga mer. Det är gjort tillräckligt många gånger från mitt håll.
 
Det är mitt i sommaren, men det känns inte så. Jag förknippar sommaren framför allt med värme och ledighet. Det har inte infunnit sig så mycket av någondera i år tycker jag. Jo, det har ju varit varmt en del, men också ganska kallt (min tekonsumtion brukar sjunka drastiskt på sommaren, pga värmen. Inte i år. Igår tror jag att jag drack 3-4 muggar te (vilket är ganska mycket på en dag för mig under övriga året också...). Om vi nu ska mäta sommarvärme i min te-konsumtion...). Och visst har jag jobbat försvinnande lite den här sommaren, men istället är jag föräldraledig, och är ganska mycket själv med barnen. Det är en annan femma om både Jan-E och jag är lediga, för då kan man ju få sig en skvätt egentid ibland men framför allt hjälps man åt med barnen så att det blir ett lagomt lass och man kan ha kul ihop på ett annat sätt, kanske rent av åka bort ibland.
 
Alltså, nu låter det som att jag haft en helvissen sommar. Det har jag inte. Det har inte varit bara guld och gröna skogar, men den har varit bra. Vi har varit iväg ett par svängar, bla en släktbesökar-trip till västsverige, jag har varit på lajv, vi har haft härliga besök hemma hos oss... Och ätit glass - som sig bör. Nu får vi se hur resten blir. Den blir inte helt som planerat, vilket är ganska trist, men det kan ju så klart bli bra ändå. Just nu är det dock mest jobb som ligger framför både Jan-E och mig den allra närmaste tiden. Den ännu närmare tiden (idag) ser det inte uta att bli bättring på det kalla vädret, Jan-E ska snart iväg igen och spendera kvällen på jobbet och jag ska hänga med Fisen och Skrutten (nej, inte två kaniner, mina barn). Sen kanske en lugn kväll med te och Orphan Black? 
 
En liten sommarselfie i blåst och solnedgång på västkusten.

Sorg och solidaritet i Sverige idag

Precis som många andra har jag chockats av nyheterna från Stockholm; lastbilen som i full fart körde ihjäl flera personer och orsakade kaos, panik och rädsla. Fruktansvärt. Men svårt att sätat ord på, jag tror inte ens att jag liksom har lyckats ta till mig det hela ordentligt. Kanske för att Stockholm är så långt bort från min vardag, kanske för att hela händelsen är så långt bort från min vardag... Hemskt och ogreppbart.
 
Men samtidigt blir jag varm i hjärtat. Samtidigt får jag hopp. För när det här händer, det fruktansvärda, ställer sig folk tillsammans, ställer upp. Många erbjöd skjuts, öppnade sina hem, hjälpte varandra, stöttade och visade så mycket värme och kärlek! På sociala medier men också ute på fältet, vad jag har förstått. Jag har också uppfattat att polisen gjorde ett fantastiskt bra jobb, vilket så klart skänker trygghet. Visst finns det sådant som jag hade önskat inte behövde vara, tex medias rapportering, ryktesspridning och en del fördomsfulla och hatiska kommentarer på nätet, men det som ändå ger störst intryck efter att detta hänt är den överväldigande värme och solidaritet människor visat. Självklart kan inget av det ändra den oerhörda sorg och tragedi som nu drabbat många människor, men det ger ändå hopp. Och hopp är något vi behöver i dessa tider.
 
Ta hand om varandra ♥
 
 

En liten snabbvisit på bloggen

Vårväder med bländande solsken, smältvattenpölar på gräsmattan och den här mamman med för lite sömn i bagaget ("för lite bagage i sömnen" höll jag på att skriva, ni ser ju...). Ja, varför sitter jag här då? undrar jag faktiskt nu. Jag borde gå ut. Passa på. Nu är ärendena på datorn uträttade, jag orkar ändå inte ta tag i några sysslor pga obscent lite sömn och nödchokladen är uppäten. Så, nu går jag ut. Tjingeling!

2016 - del 3

Så, nu kommer slutligen tredje och sista delen av mitt 2016. Enjoy!
 
September
September bjöd på mycket härligt väder: både perfekta sensommardagar och höstdimmiga morgnar. Vi inledde september med ved. En kompis och jag ägnade en hel dag åt vedhämtning, medan övriga skötte markservice. Sen var det bara lite kapning, kärrning och stapling kvar... Och än var det inte slut på syltandet! Jag fick även ofrivilligt göra något för första gången: krocka med ett rådjur. Så klart inte kul, men tyvärr inte helt oväntat med tanke på att vi har en hel drös här i Hjulbäck.
 
Något av det roligaste med att sylta är ju att göra etiketter!
 
 Familjen åkte på sjalträff - eller knytkalas (haha!) - och kände och klämde på allehanda sköna bärdon.
 
Oktober
Hösten var som höstar brukar vara: lite tung så där. Men nu var det lite mycket på något sätt... Dock hittades det ljuspunkter, bl.a. blev vår underbara Fis ännu ett år äldre (alltså, vi har en fyraåring i familjen, wow!), vi träffade vänner och jag gick faktiskt på teater.
 
Ja men, så kan det kännas ibland...
 
Som jag har väntat på att den ska dyka upp på biblioteket... Lätt en av de bästa barnböckerna! 
 
November
I november blev det en hel del träffande av folk - trevligt! Nog var jag väl lite lappsjuk i perioder under hösten, jag minns att jag var helt lyrisk efter att ha träffat hela två kompisar under en och samma eftermiddag! I slutet på månaden blev det en tur neråt landet. Det blev Ikea x 3 (perfekt ställe att stanna och pausa på när man är iväg med barn), vindstömning, loppis, Naturhistoriska museet och så klart att träffa nära och kära. 
 
Marre i härligt november-ljus.
 
 Naturhistoriska muséet i Göteborg.
 
December
Jag sökte ett jobb faktiskt, gick på intervjun men fick det inte. Jättetråkigt, men inte mycket att göra åt. Men som bonus gick familjen på Vasamuseet, alltid något! Sen svishade december månad förbi, precis som den brukar göra. Vi försökte skala bort så många jul-måsten som möjligt, men hann ändå med julkortsmakeri, kolakokande, diverse bakning och annat. Julafton firades på ett mycket trevligt sätt med brunch tillsammans med vänner och sedan middag, paketöppning och mys (så klart var det fortfarande allt det där stojet och grejandet som hör till när man har en Fis och en Skrutt...!). I mellandagarna fick vi besök av lite vänner och sen var det dags för lite magsjuka, woho! Vi var visserligen friska till nyår men ansåg ändå att ett lugnt firande nog var vad vi mäktade med. Vi avslutade 2016 med en relativt stillsam kväll med familjen, god mat och slutligen en himla massa skratt och flum - inte dumt alls!
 
Ett av julkorten vi gjorde. Så himla kul, det här med julkortsmakeri! 
 
 Pepparkakshuset som går på temat "man tager vad man haver", omgivet av traditionstyngda figurer så som tomte, dalahäst och diverse dinosaurier.

2016 - del 2

Alltså, jag är ju pinsamt seg med årssammanfattningen den här gången... Nåja, nu är del två av tre klar i alla fall. Hugg in!
 
Maj
Aprilväder är jag varje år beredd på och räknar inte riktigt helt med att våren är ordentligt kommen förrän i maj, men nu blev det visst aprilväder i maj också... På en vecka gick vi från vinterjackor till shorts, för att sedan få snö igen! I början på månaden hade vi Sara Begner och fotograf-Maria hemma hos oss på blixtvisit, det lagades mat till en kall matlåda och fotograferades och kändes ganska stockholmskt... Jan-E drog ännu en gång till Karlstad (oh, vad jag börjat avsky Karlstad!), vi fick besök av mina föräldrar, min mobil gav upp andan och jag åkte på frilansträff med minstingen. Sista helgen i maj var det som vanligt Leksands Medeltidsmarknad, en av vårens stående höjdpunkter. Själva marknaden imponerade inte särsdeles mycket i år, men det var kul att träffa alla härliga människor!
 
Ett vårigt Mora - äntligen sol och grönska!
 
Leonora i Mareld undehåller med gyckel på medeltidsmarknaden - som sig bör! 
 
 
Juni
Juni började med ovanligt mycket sjukvårdsbesök, mest rutingrejer och vacciner. Det var också nu Vide och jag fick några dagar på tu man hand eftersom Jan-E och Lea drog iväg på jobb i Hedemora. Min nya mobil (en Fairphone 2) kom och det var dags att vänja sig vid den. Vi försökte hitta på lite "somriga" grejer tillsammans när vi väl var hemma allihopa, typ grilla på byns strand (småregningt, blåsigt och bajsigt...) och gå på skogskyrkis. Sen var det dags för Jan-E att sommarjobba heltid och då passade vi på att åka på semester en vecka, ända till Leksand!
 
Skördesäsongen börjar så smått med rabarber.
 
Äntligen grönt och lummigt och varmt ute! 
 
Juli
När Jan-E:s jobbvecka var slut återvände vi hem igen. Vi drog fram det 40-50 år gamla tältet ur förrådet och körde lite trädgårdstältning och sov till och med ute i tältet hela familjen. Vi kostade på oss lyxvarianten och släpade ut diverse kuddar och madrasser! Vi gick med Lea på fotbollslek, vilket kändes så oerhört ovant, eftersom vi direkt inte är de mest sportiga föräldrarna på den här sidan någonting alls... Och så drog kalasveckan igång med att min efterlängtade Rino-klänning kom hem och kort därefter började folk att droppa in under några dagar, för att sedan kulminera i mitt 30 års-kalas, wihoo! Vi hade folk hemma i en hel vecka, tidvis lite slitidgt men kul! Sedan drog vi iväg till en kompisfamilj och deras sommarstuga i skärgården, så oerhört idylliskt var det. Kort efter att vi kommit hem fick vi ett hemskt besked: en kär vän hade gått bort. Så overkligt och så fruktansvärt på en och samma gång...
 
 
 Rino-klänningen
 
 Solnedgångsmys på klipporna med Lea.
 
Augusti
Jan-E fortsatte jobba på, det blev långa dagar ensam hemma med båda barnen... Så kom begravningen, vacker, varm, personlig och så oerhört tung. När Jan-E slutligen jobbat färdigt sina veckor blev det en liten tripp ner till Landet, alltså (Jan-E:s) farmor och farfars sommarstuga nere på västkusten. Det var sol, bad, farmors mat, släktingar, kex - ja, precis som det brukar vara med andra ord. Både på vägen ner och på vägen upp gjorde vi stopp hos kompisar, eftersom vi satsade på nattkörning och jag inte orkar köra 47 mil så sent på dygnet. På hemvägen åkta vi dessutom via Smultronstället, glassrestaurangen i Söderköping! Det var också i augusti den Coop-tidningen dök upp där vår familj figurerade. I övrigt var det mycket plockande och konserverande under augusti månad: vinbärssylt, blåbärsylt, äppelmos, blåbärsmarmelad, plommonmarmelad... 
 
En av alla läckra tapeter på landet.
 
  
 Det blev en hel del blåbärsturer i skogen. Dock fick svampen stanna kvar.

2016 - del 1

Ok, nog för att jag brukar vara seg med mina årssammanfattningar, men det här borde väl vara något slags rekord?? Nåja, bättre sent än aldrig. Den här gången kör vi året indelat i tre inlägg. Först ut är januari till april.
 
Januari
Vi började året där det förra slutat, hemma hos familjen Roos. Årets första dag firades med två födelsedagar: vi började ypperligt med födelsedagsbrunch til Ericas ära och slutade med  en annan födelsedag, nämligen Vides! Efter det var ju januari, särskilt början, lite halvkaosig, rörig och med bristand ork. Tur då att man han vänner som kommer och ställer upp med allt från att ge oss matlådor till att umgås med Lea. Mitt i alltihopa fyllde jag 30 år, men eftersom jag bara en vecka tidigare hade fött barn blev det inget hejdundrande kalas, istället ett stillsamt men tårtfyllt firande med familjen. Det var också i januari som vintern körde igång på allvar, ett tag pendlade temperaturen mellan tjugo och tjugofem minus, då även strömmen passade på att gå ett antal gånger. Utöver det som nu nämnts gick såklart en hel del tid åt till blöjbyten, amning, bärande och tvättande (tänk vad mycket en så liten människa kan påverka...!).
 
Sov du lilla Vide ung...
 
Januarisol och kyla.
 
 
Februari
Mina föräldrar kom och hälsade på och fick träffa Vide för första gången. Det var även då vädret betedde sig ganska drygt: slaskfest lite då och då, följt av minusgrader och så lite blött på det = halt! Efter att hela familjen varit hemma tillsammans en månad blev det så dags för Jan-E och Lea att återgå till jobb respektive förskola, dags att vänja sig vid en ny vardag med andra ord. Februari var också semlor, sjalande och försök att börja med pennorna igen.
 
Semmelfail...
 
Alltså, sjalen! ♥
 
Mars
Nu började almanackan fyllas på mer och mer. Trots att jag inte jobbade så var det inte brist på aktivitet... Det var många bäckar små: brukarråd på förskolan, lunchdejt, kvällsjobb för Jan-E (vilket alltid resulterar i ett logistikpussel), påhälsningar, lekland mm. Det var även i mars som jag för första gången var ensam hemma med barnen i ett par dagar (självklart övergick de hyfsade nätterna till mardrömsnätter just de nätterna när jag var ensam vårdnadshavare...). Även påsken kom, inklusive den årliga påskmusikalen "Vem är den mannen?"; jag gick som sig bör på den teckenspråkstolkade/-gestaltade föreställningen. I övrigt firades påsk med svärmor och hennes särbo, lugnt och med mycket godis. Vi hann också med vår första sjalträff och jag fick lite mer hands on uppleva skillnaden på sjal och sjal, och var helt lyrisk efteråt och hyfsat inställd på något slags köp av bärdon. I slutet av mars klippte Jan-E av sig majoriteten av sin långa man och jag gick omkring och insåg återigen hur snygg han är! Ja, och så präglades ju nästan hela mars av min nyfunna entusiasm för Instagram som jag äntligen lyckades skaffa.
 
Min snygging <3
 
Ellen Ekman hade författarprat i Borlänge, sånt går ju bara inte att missa!
 
April
Så här i efterhand känns april som en hyfsat grå, tung och stressig månad. Mycket logistik som skulle ordnas, saker som skulle fixas, barnloppisar som skulle besökas, däck som skulle bytas, ännu en karlstadfärd för Jan-E, mående som inte var på topp för någon av oss... Sedan fanns ju ljusglimtar också: till stor del bestod de i vänner som vi träffade! Dessutom deltog jag efter mycket velande i en lettering-workshop som leddes av Sofie Björkgren-Näse (aka Fia-Lotta Jansson). Jag njöt i fulla drag av att få sitta och få vara organiserat kreativ! Dagen efter var jag med Lea på Tyst Teaters familjeföreställning Lilla Röd, en föreställning med drakar, teckenspråk och en fjantig kung - helt klart en hit! I slutet på april inföll som vanligt Jan-E:s födelsedag, så det blev tårta, blommor och presenter. Vi avslutade månaden i Örebro och lite i Storfors, där vi träffade vänner.
 
 
Lettering-kursen var verkligen sååå rolig och givande!!
 
 April var som det brukar vädermässigt: härlig vår och blaskig snö...

Lite uppdatering

Åh, jag saknar faktiskt bloggen! Tid och prioritering - det är det som sätter käppar i hjulet som vanligt... Men men, det är ju inget nytt! Låt oss nu istället ta en snabb uppdatering.
 
♦ Jag är fortfarande föräldraledig. Vi får se hur länge till. Från början hade vi en plan, Jan-E och jag. Sen kom verkligheten ikapp och vi skrotade planen helt och gjorde en ny. Sen kändes inte den planen särskilt bra, så vi reviderade den. Nu blir det troligtvis en fjärde version, men vi vet inte riktigt... Tanken är dock att jag ska börja ta lite uppdrag då och då för att fasa in mig på fältet igen.
 
♦ Efter att det varit väldigt tumultartat på förskolefronten den senaste tiden, har det nu lugnat sig och vi har hittat en helt ok lösning som alla parter är nöjda med. Och oj! vad ledsen och arg man kan bli när ens barn utsätts för något!
 
♦ Jag har börjat rita lite mer igen! Hurra hurra! Inte på samma nivå som när det begav sig, men mer än ingenting ändå. Det mesta sådana, plus en del annat, hittar en på mitt instagram (lillasyster_hallonsylt för den som är intresserad).
 
♦ Jag försöker sy, plugga och peppa för sommarens storlajv: Krigshjärta VIII. Det blir mitt första stora KH och jag åker inte specifikt med någon, så lite nervositet finns det ju! Plus redan nu stressen att jag inte ska hinna färdigt, yay... (Oh, klicka här för en massa snygga, coola och inspirerande bilder från kampanjen! Det finns så himla mycket begåvade och kreativa och duktiga människor där ute!) 
 
♦ Prick nu är vi i västsverige. Det var 80-årskalas i helgen som gick och nu passar vi på att träffa våra föräldrar lite. 

Ny höst

Så var hösten igång (fast det för all del inte riktigt känns så med varmt solsken och ljumma vindar). Ny termin, nytt läsår, ny förskoleavdelning, nya kurser på universitetet... Hösten är verkligen nystart - varje år! Jag saknar det här med att gå i skolan och starta igång höstterminen med tomma skrivblock, något nytt plagg, påfylld energi efter sommaren, kanske nya klasskompisar eller att återse sina gamla klasskompisar, nya saker att lära sig, förväntningar och pirr! Nu är det ju inte riktigt så längre, det var länge sedan jag pluggade. Trots det så blir det ju ändå höst igen, med allt vad det innebär. Jag ska dock inte köra igång med något nytt, jag ska "bara" fortsätta att vara hemma med Vide. Däremot ser vardagsrutinerna för familjen som helhet annorlunda ut den här terminen, så då blir det ju annorlunda för mig också. Jan-E har slutat jobba och ska istället fokusera enbart på plugget, som ju ändå är på 100%. Han pluggar visserligen på distans, men den här terminen har de ändå en hel del tider som kräver närvaro via internet - dock slipper vi att han åker iväg till Karlstad och det är för mig ett enormt glädjeämne! För att skippa en del långrandiga detlajer så kan jag ju sammanfatta det hela med att det blir mer regelbundna tider och kortare "ensam vuxen med barn"-dagar för min del, vilket redan nu känns väldans skönt. Sen försöker både Jan-E och jag komma igång med lite träning också, för bådas del för att må bättre generellt och för min del vill jag orka alla äventyr som hägrar nästa sommar. Dessutom ska vi få lite hjälp utifrån med att få livet att rulla lite lättare. Som en del av er vet, i alla fall de av er vi känner privat, har vi haft det ganska tufft av olika anledningar, så då har en vän erbjudit sig att åka en massa mil typ en gång i månaden för att komma hit och vara ett par extra vuxenhänder. Det känns jättebra! Eventuellt blir det stöttning från andra håll också, vi får se. Plus att vi har lovat oss själva att bli bättre på att be folk om hjälp och inte säga nej å deras vägnar innan vi ens frågat dem.
 
Så även om det inte blir några enorma omställningar vad gäller min sysselsättning, så innebär hösten ändå ett visst mått av nystart. Sen är ju faktiskt Vide äldre också och har utvecklats en hel del sen i våras, så exakt likadant blir det ju inte, den tiden vi är hemma han och jag. Just nu känns det ändå som att familjen har ett hyfsat bra grundschema som vi ska finslipa lite, det känns någorlunda hoppfullt faktiskt. Och än så länge är hösten dessutom väldans fin!
 
 
 
 

Vad är det för en dag??

I vår väggalmanacka kan man på dagens datum läsa att det idag är sverigefinnarnas dag. Jag känner mig lite träffad, då jag ju är andra generationenes sverigefinne. Kul att vi har en egen dag i almanackan! Eller...? Jag har liksom ingen aning hur denna dag ska uppmärksammas. Ska man fira med syltgris-kalas, sitta och minnas turer man tagit till det ljuva Finland, tycka lite extra illa om SD...? Själv sitter jag här vid datorn med min Suomi-tröja och käkar importerad kanelskorpa, dock inte med någon särskild hänsyn till vilken dag det är...
 
På Wikipedia finns följande att läsa: "Dagen började firas 2011 och från och med 2013 finns den som en officiell dag i den svenska almanackan. Sverigefinnar utgör den största nationella minoriteten i Sverige och dagen ska synliggöra den sverigefinska minoritetens historia, språk och kultur som en del av det svenska kulturarvet."
 
Efter lite googlande har jag kommit fram till att det inte är en dag som uppmärksammas på många håll, men det som händer är lite olika kulturevenemang, typ finsk musik och "kom och skapa din egen vapensköld eller logotyp med en finsktalande konstnär". Inte så konstigt kanske, att detta inte är en jätteuppmärksammad dag i vårt avlånga land, med tanke på att den 1. riktar sig till en minoritetsgrupp och 2. instiftades hyfsat nyligen.
 
Ja, nu vet ni alltså det. Och om ni nu slutligen undrar vad en sverigefinne är, kan jag upplysa om att det helt enkelt är en person bosatt i Sverige med finskt ursprung och finska som modersmål (du kan läsa mer här). Sverigefinskan har en officiell ställning som ett av Sveriges fem (eller sex, beroende på hur man ser på det) minoritetsspråk, och är faktiskt den största minoritetsspråksgruppen. Och vad innebär det då? Jo, man kan ha rätt att få använda sitt modersmål i myndighetskontakter, få möjlighet till tex skolgång på sitt modersmål mm (läs mer här och du vill veta mer).
 
Det var väl dagens allmänbildning det! Slutligen: nedan en sverigefinsk flagga.
 
Bildkälla
 

2015 - del 4

Oktober
Tja, ingen jättespektakulär månad. Vi försökte träffa en del vänner och hänga och ha det bra - vilket vi lyckades med vill jag påstå. Och mitt i alltihopa fyllde våran Lea hela tre år! Fort går det... Jan-E och jag repeterade andning och pratade förlossning en del med vår doula, vilket resulterade i mindra oro och rädsla inför förlossningen - typiskt bra grej! Sen, mitt i en vanlig vecka, drog jag till Stockholm och gick på teater. Jag var tillsammans med Helena på en föreläsning som Lotta Lundgren höll i. Lite starstruck bytte jag några ord med henne efteråt. Jag tror för övrigt att det de flesta av oss kommer minnas efter den förläsningen är kul nu-apan! Sen drog vi ner till syd- och västsverige. Vi hängde lite med farmor och farfar (alltid en så härlig vila att vara med dem!) innan vi drog ner till Halmstad för att träffa Kattis. Det är ju alltid hon som får masa sig upp till Leksand när vi träffas, så nu var det dags att göra något åt den saken. Dock drog vi till Ullared den dagen Kattis var upptagen på annat håll. Ge-Kås på en löningslördag under ett lov, rekommenderas inte... Vi tröståt glass på Riccardos efteråt åtminstone. Tyvärr blev Jan-E sjuk, vilket i och för sig inte stoppade oss i vår framfart att träffa vänner och familj, men det dämpade det roliga en smula så att säga. 
 
Vackra höstfärger.
 
Hjulbäcks långbrygga i höstlandskapet. 
 
Så här kan det se ut på Dramalogen.
 
 
November
Den första november kom vi hem efter våran sydliga, lilla resa - via ett besök hos ett par vänner halvvägs hem. Det har besiktigats bil, bil har lämnats på lagning, det har varit gråtande i bil, byte av bilens däck och så klart en himla massa körande med bil. Sen har jag faktiskt gjort en del saker som jag inte gjort på länge, tex var jag ute och åt med en kompis - bara vi två! Jag har också varit på bio (sista hungerspelsfilmen) med Jan-E, vilket inte har hänt sen Lea föddes! Wow, det kändes så himla lyxigt! Något annat som varit lyxigt har varit att få en heldag hemma, helt ensam. Sen har det ju varit en del gravid-relaterat, typ besök hos barnmorskan och träffa vår doula. Mina föräldrar var på besök en sväng, vilket var väldigt trevligt, även om jag stundtals var trött och grinig. I övrigt har jag varit stressad över ett lajv. Mycket roddande och försöka ordna med det praktiska (bl.a. låna typ hälften av utrustningen, eftersom jag inte var pigg på att sy kläder som ev bara används en gång...) och försöka klura ut roll. Sen kom själva lajvet och jag överlevde.
 
Jan-E hjälper mig att förbereda inför lajvet. Vår granne kom in i det här skedet och misstog de förblodade (inte riktigt blod) bandagen för något julpyssel vi gjort med Lea...
 
Jag som sjukvårdsgardist Joelle på lajvet "Du, var är mitt luftskepp?"
Fotograf: Kalle Burbäck
 
December
Första halvan av december haglar jobben tätt, sen lovar jag Jan-E att ta det lite lugnare med tanke på att jag är höggravid och så... Det krånglas med både arbetsgivarintyg (det är ju alltid en fröjd att vara frilans med flera olika arbetsgivare) och bil (det känns inte allt för härligt när man har en bil som krånglar över tio mil hemifrån, en fredag eftermiddag när de flesta verkstäder stänger, man är jättegravid, hungrig och toanödig och inte alls verkar kunna lösa situationen - tack och lov då för en driftig make som löser det hela med bravur, på distans dessutom!). Vi försöker förbereda oss för förlossningen genom att träffa våran doula, skriva förlossningsbrev, packa BB-väska mm. Äntligen köper vi större säng, som en del av bebisförberedelserna (svårt att bekvämt få plats hela familjen i en 160-säng...). Vi hets-skriver julkort, lagar lite julmat, går på Leas första luciatåg och annat juligt. Själva julafton firar vi tre hemma i lugn och ro. Årets sista dag spenderas med en annan, lika trött, barnfamilj. Det resulterar i en massa god mat och mer skratt än på riktigt länge. Ett väldigt bra avslut på 2015 helt enkelt!
 
Inte mycket snö - men kyla har vi.
 
 
Julbak

2015 - del 3

Juli
Första veckan i juli minns jag som Den Varma Veckan. Då passade Jan-E på att åka på ett lajv som var placerat inte allt för långt utanför Borås. Efter det började vårt husvaktande, även om vi gjorde lite avbrott bl.a. för att åka till Göteborg, där Lea fick gå på Universeum med sin farfar och hans fru. Vi tog också en tur till Stockholm för att vara med på ett födelsedagsgrillhäng i en lajvby (ett ställe bra som något!). Vi tog oss även till Örebro den här månaden, för inte kan man ju missa glasscafét i Asker när det är sommar! Senare blev det ännu en tur till västkusten där vi bland annat puttrade omkring på Nordre älv med mamma och pappa i deras lilla båt och smaskade prinsesstårta. Det blev också ett par lugna dagar på landet hos farmor och farfar, alltid välbehövligt! Sen träffade vi ju också en himla massa trevliga vänner och bekanta, det sitter ju aldrig fel. Något av det som kändes mest i mammahjärtat den här månaden var att Lea sov utan sina föräldrar för första gången, det var inte lätt för mig kan jag säga (det kom ganska oväntat, så jag var inte särskild beredd på det, men det var på Leas egen begäran). Innan vi for från västsverige blev det ett par trevliga spelkvällar med kompisar och ett hett efterlängtat besök på Babbel för lite tapasätande (jag överskattar alltid hur mycket jag egentligen orkar äta...). Ja, sen lämnade vi ju faktiskt landet och for i österled till mina rötter: Finland. Där blev det stugliv, släktträffande, huvudstadsbesök och annat, och innan vi åkte hem hann månaden ta slut!
 

 Att måla med ukki är kul, tycker Lea!
 
Även att klättra i stora popcorn är roligt.
 
 
Och att återse Hiidenlinna, tycker jag! (Även om det är bra mycket mindre än när jag var liten...)
 
Augusti
I början av augusti var vi fortfarande i Finland, såg på fornfynd, träffade släkt och åt glass. Så småningom var det dags att borda färjan hemåt. Och, oh! vad skönt det var att få komma hem efter så lång tid på vift. Dock hann vi inte vara hemma många dagar förrän Jan-E och jag lämnade Lea hos barnvakterna och styrde kosan mot Örebro och Malins och Axels bröllop. Vackert brudpar, undertbart bröllop! Efter en hotellnatt åkte vi hem igen, passade på att träffa lite kompisar som inte alltid befinner sig i Dalarna, syltade jordgubbar, jobbade, brunchade och träffade ännu mer trevligt folk. Dessutom var vi på ultraljud, där allt såg bra ut, puh! Vi tog även en sväng på Ikea och shoppade loss på kontorsfronten. Sen blev det då slutligen dags för Söderköpings gästabud; efter att ha försökt i flera år lyckades vi alltså äntligen ta oss dit! Den helgen blev ingen besvikelse, med marknad, glassrestaurang, kompishäng, en massa hästar, eldshow... Ett bra avslut på augusti helt enkelt!
 
Vi spanade in Eura-dräkten!
 
 
Aaah, finsk sommar!
 
Glass på glassrestaurangen Smultronstället - omnomnomnom!
 
 
September
Så kom även september, och förutom sedvanligt jobbande, MVC-besök, barnklädesloppisar och sådant så blev det äntligen ett lajv för min del! Härligt! Och inte nog med det: även en liten vandring tillsammans med Anna blev det. Inte så lång visserligen, men det kändes skönt att efter för många års uppehåll få komma ut i skogen, traska på i terrängen och nästa dag vakna till en riktigt kall morgon. Även ett besök på Dövas Dag 2015 blev det, nu när det faktiskt var i Leksand och allt. Insåg att senast jag var på Dövas Dag (i Stockholm den gången), var jag även då gravid. Får se om det blir någon slags trend för min del... Även frisören fick sig ett besök av mig, då jag passade på att bättra på det härligt lila i håret. Ja, i övrigt så deltog Jan-E och jag på en handledarutbildning, så nu kunde han äntligen övningsköra med någon i samma hushåll. Och så tog ju Leas Kusekul slut (knatte-ridskolan som hon varit med på och tyckt varit så spännande, och där vi helt klart kunnat konstaterat pälsdjursallergi för hennes del...). Sista kvällen i september var jag dessutom på en föreläsning: Fula ord- finns de? Kul och intressant, om inte annat så för att jag ju jobbar med just språk. Minnesvärt citat från föreläsningen: "Liksom, typ, alltså, bah - det är som verbalt mjäll."
 
 Det bar av på lajv!
 
Och på vandring.
 
 Håret färgades ännu en gång.

2015 - del 2

April
Månaden inleddes med påsk! Vi tog vårt pick och pack och drog ner till Västsverige för en liten påskturné. Första stoppet blev hos (Jan-E:s) farmor och farfar på landet i Bohuslän. Det var påskbrasa och äggletning, påskmat och gungande i mängder. Efter det blev det besök hos mina föräldrar där vi fick den saknade påskdelen: memma. Till pappas stora glädje var Lea mycket förtjust i det! Vi besökte också vänner och övriga svärisar, jag klippte mig (inte helt nöjd med vad frisörens fria händer gjorde: en sfinxfrisyr...), vi strosade runt i ett vårigt Göteborg och hade det allmänt bra. Dock var det efterlängtat och skönt att till slut komma hem! Jobbet fortsatte i en förvånande maklig takt. Jag var på mitt första utvecklingssamtal som målsman! Jag färgade håret för första gången på länge, fast bara halva. Vi hade ett fint kompishäng hemma hos oss en hel helg, inklusive en tur till Böle. Måndagen efter höll jag i trådarna till en fortbildning som Jan-E föreläste på (han är bra duktig på undervisning, tur att han jobbar med det också!). Därefter rullade det på med jobb, träning, barnklädesloppis och Jan-E:s födelsedag (som dock uppmärksammades lite mer ordentligt senare).
 
Påsk på landet, då ingår diverse utomhusarbete (som att laga lekstugans tak).
 
 Och påskeld så klart!
 
 Stark vårsol och ny frisyr.
Foto: Jan-E
 
Ett lite mindre grönskande Böle än vad jag är van vid.
Foto: Leonora Halvars?
 
Maj
I början på maj gjorde jag ett test som visade att jag var gravid. Jag hade ju misstänkt det ett tag, men nu var det bekräftat. Och så inleddes väntan på att de tolv första veckorna skulle vara över... Efter att april varit ganska lugnt på jobbfronten kom maj med en våg av arbete! Mitt i allt detta var Jan-E tvungen att infinna sig i Karlstad nästan en vecka och då passade bilen på att gå sönder i Bollnäs. Det var även då gravidhormonerna dansade runt lite och gjorde mig illamående, jättetrött och emotionellt tok-känslig. Som tur var kom det ingen repris på Kräkfest 2012, puh...! Men bra mådde jag inte. Vi fick mycket hjälp av vänner och bekanta, annars hade vi aldrig klarat den veckan! Sista helgen i maj var det sedvanlig medeltidsmarknad som gällde i Leksand. Utöver det var helgen fylld med gäster, grillning, pannkakor och en himla massa regn.
 
När Jan-E själv dekorerar sin födelsedagstårta kan det bli så här.
 
 Det vankas medeltidsmarknad...
 
 
...med gycklare som tappert trotsar regnet...
 
...och musiker med ös!
 
 
Juni
Största delen av juni var det vanlig vardag med jobb och annat hyfsat alldagligt, blandat med förberedelser inför sommaren, typ fixa eftersändning av post, vaccinera Lea mot TBE, införskaffa resevagn och annat smått och gott. Sen var jag faktiskt en sväng i Örebro på en härlig möhippa. Veckan efter var det återigen dags för midsommarfirande hemma hos oss. Det blev en massa god mat, kära återseenden, bofferkubb, Gropen och allmänt välbefinnande. Sen var det faktiskt dags att lämna Dalarna, men vår första etapp blev inte så lång: vi stannade i Fagersta och sov över hos ett par goda vänner och sedan fortsatte det i samma stil ner genom Norrköping (där vi nog var med resans höjdpunkt enligt Lea: Bamses värld på Kolmården!) och Linköping tills vi kom till de gamla hemtrakterna. 
 
Malins möhippa. 
 
 Kan man vara annat än lycklig när man får krama sina hjältar och idoler?
 
Sen kan man behöva en matpaus på tomma läktare.
 

2015 - del 1

Jag brukar ju försöka sammanfatta året som gått, så även denna gång. Nu har jag dessutom varit riktigt ambitiös och skrivit massor - så pass mycket att det nog är bäst att dela upp året i några separata blogginlägg, ett kvartal i taget. Egentligen är det kanske mest för min egen skull jag skriver det här, eftersom det är kul att kunna gå tillbaka och titta på vad som faktiskt hände under året. Kamera och mobilkamera har dock använts relativt sparsamt under vissa perioder, så på bildfronten är det inte fantastiskt mycket alla gånger... Nu kör vi!
 
Januari
Årets första dagar var Jan-E, Lea och jag fortfarande kvar i Borås, där vi försökte återhämta oss från vår kollektiva magsjuka. Sen var det dags att bila upp igen, med Kattis i sällskap. Väl hemma anslöt sig ett antal fina människor: Leo, Isabelle och Emil; några välbekanta, andra mindre bekanta - när våra dagar tillsammans var till ända var vi alla överens om att detta Pepphäng måste hända igen! I slutet av Pepphänget kom både min födelsedag och Malin och det åts tårta. Malin återsåg jag lyckligtvis bara två veckor senare, då jag hämtade upp henne i Örebro och vi tillsammans bilade ner till Linköping för att hänga hos Anna. Det blev ännu ett besök på Annas jobb, mums! Även Henke kom och vi myste tillsammans med oss och katterna. Januari har inte varit lika jobbspäckad som hösten 2014, så jag bestämmer mig för att åka ner till Uppsala några dagar och prova frilanslivet där, vilket jag gör efter min linköpingsvistelse. Jag blir inte heller där direkt överhopad av jobb, men jag får några uppdrag ändå. Jag fascineras av att vara i en stad där det liksom är gångavstånd överallt, jag hittar The English Shop och tittar länge på engelska matvaror i butikshyllorna och jag njuter av sovmorgnar hemma hos Alma och Morgan. Dock har jag hemlängtan och njuter i fulla drag när jag får träffa min lilla familj igen. Snart nog rullar hjulbäcksvardagen igång som vanligt igen.
 
 Det vanns nattplagg från Polarn o Pyret, nice!
 
 Vintrigt värre.
 
Med rätt att tolka!
 
Februari
I februari exploderade typ en jobb-bomb! Sjukt mycket att göra blev det! I efterhand kändes februari som ett enda töcken av förskolelämningar, jobb, bilkörande och schemaläggande. Det blev åter igen några dagars jobb i Uppsala, men den här gången tog jag familjen med mig. Det kändes bra, jag tycker ju så himla mycket om dem! Jag var faktiskt hos optikern en sväng för att kolla synen, eftersom jag upplevde mig se sämre än innan och det ju inte är helt ovanligt att synen (och en himla massa annat kroppsligt) förändras i och med graviditet och amning. Dock var min syn toppenbra, så det blev inga glasögon för min del. I mitten på månaden var det Jan-E:s tur att dra iväg, det blev exotiska Karlstad för plugg. Och som ett brev på posten fick jag heldagsförfrågning på jobbfronten när Jan-E inte var hemma, men då är det tur att man har grannar som ställer upp och hjälper till med Lea. Veckan därefter blev jag gräsänka igen, då Jan-E åkte iväg för att träffa Kattis. Sedan sammanstrålade vi allihop i Västerås på lajvkonventet Prolog. Och mitt under Prolog tog februari slut!
 
Nutellans dag firas med... Nutella. Fem kilo, som jag fick i julklapp av Jan-E.
 
Nutella kan även användas i tårta.
 
Mars
Så fort mars började, började också en lite välkommen minskning av tolkuppdrag. Nu blev det en mer hanterbar mängd jobb istället, vilket var skönt. Istället kunde jag lägga lite krut på att försöka arrangera en fortbildning för tolkar (ju fler personer som är inblandade i att något ska gå ihop, desto svårare att få ihop det...). Årets första stora vedarbete gjordes på gården, med tillhörande grillpremiär. Det var i början på månaden när det var helt fantastiskt vårväder med en massa solsken och vårkänslor! Sen kom snön igen... I slutet på månaden åkte vi till Värmland och hade en helg hos en kompis. Där badade jag badkar och blev bortskämd av Sofia, med levande ljus och gott att dricka där jag låg i vattnet! Rent bokstavligt var mars en ljusare månad, mer dagsljus och längre dagar - helt underbart! Då känns det faktiskt som att dygnet blir längre, vilket är högst välkommet när man tycker att tiden rent generellt inte räcker till.
 
 Inte så mycket vårkänsla för tillfället...
 
Lea har en intensiv pusselperiod.

God jul!

önskar familjen Grenlund! Hoppas att ni får en skön, fridfull och kärleksfull jul, oavsett hur och om ni firar den!
 
Fotograf: Jan-E

Andra och sista inlägget i november

Ojoj, november är snart slut och ett ynka litet blogginlägg har skrivits. Lite tråkigt. Har ju en hel del jag skulle vilja skriva och visa och berätta och kommentera, men det är ju de vanliga bristerna som gör sig gällande: tid och ork. Det har varit en ganska körig månad nu, med mycket jobb och en del annat som krävt tid. Sen är ju inte orken på topp i åttonde månaden när man är gravid, även om det är på en ganska ok nivå nu jämfört med förut när jag nästan svimmade av utmattning om jag inte fick en sovstund någon gång under dagen. 
 
Just idag är jag gräsänka, eftersom Jan-E är på Karlstad universitet till imorgon (han pluggar ju på distans, men ibland har de "inne-dagar"). Jag har hunnit med två vändor till Mora (puh!), och typ inget annat känns det som. Egentligen borde jag ligga och sova nu för att orka morgondagen, men eftersom jag har en tendens att själv somna när jag nattar vårt kära barn och det den här gången inte fanns någon Jan-E med i bilden som kunde väcka mig, är jag inte särdeles trött nu - trots att klockan snart är halv ett på natten. Typiskt... Nåja, jag borde ju göra ett försöka att somna i alla fall, och det kommer ju inte hända så länge jag sitter här vid datorn.
 
Jag hoppas på att kunna berätta om mina strpatser från helgen snart om inte annat. Håller tummarna!

Tröttheten regerar

Puh, det är tröttsamt att vara gravid. Jag är ju en hyfsta trött person annars också, skulle behöva sova åtta-nio timmar per natt, men så mycket blir det oftast inte... Nu måste jag ta en tupplur om dagen för att orka. Men det gör mig inte så mycket, att sova är så skönt! Ok, det är inte så produktivt och man missar en del tid - men det är ta mig tusan skönt att inte vara så himla produktiv hela tiden! 
 
En väldigt bra grej med att vara iväg så här och inte vara hemma är att man ju faktiskt inte kan ta tag i särskilt många måsten. Det är svårt att göra sina egna hushållssysslor när man är hemma hos någon annan. Skönt. Steget till att lägga sig och ta en välbehövlig vila blir dessutom inte så långt då. Det är det jag njuter av nu de här dagarna. Även om vi hattar runt mellan olika platser så blir det ändå ganska vilsamt när man får lov att släppa alla tankar på de där sakerna som borde fixas, alla sysslor som behöver göras, alla papper som hopar sig - för man kan ändå inte göra något av det just nu.
 
Skrivet av en trött Marre som funderar på att gå och vila för andra gången idag.

Ingen hemma

En liten lägesuppdatering bara: nu är vi i syd- och västsverige, på en liten istället-för-julturné-resa, eftersom jag kommer att vara synnerligen höggravid nästa jul, kanske till och med nyförlöst (svårt att veta sådant där...). Exakt nu är vi i Halmstad, jag är närmare bestämt på Kattis jobb Dramalogen. Kul att se stället IRL efter att ha hört så mycket om det. Vi har sett en föreställning, fikat och snackat med nyanlända. 
 
Sen blir det lite familjepåhälsningar och hem åker vi om en vecka. Så då vet ni det!

Snabbvisit i Stockholm

I förrgår stack jag till Stockholm, var där knappt ett dygn. Under den tiden hann jag med att strosa runt ett tag på egen hand i bl.a. Gamla stan (dock var det ingen höjdare att gå i butiker eftersom jag på en gång blev jättevarm...), träffa Sara och äta med henne, gå på Dramaten med nämnda Sara och Isabelle och sedan sova över hos Isabelle. Dessutom hann jag oväntat springa några personer jag känner och tappa korken till min glasflaska. Jag brukar inte vara särdeles förtjust i Stockholm, men det känns som att det inte var så farligt den här gången. Vem vet, kanske jag en dag kommer tycka om Stockholm?
 
En liten bit av Gamla stan.
 
Foto: Sara Domström
 
 Jag behövde inte känna mig helt bortkommen: lite kurbits gav hemkänsla!
Foto: Sara Domström
 
Men Dramaten då, det är ju inte varje dag jag är där (det här var andra gången i mitt 29-åriga liv). Det vi var där för att se var en teckenspråkstolkad uppsättning av Klanen. (Här kan du läsa mer om den.) Tyvärr hade man kunnat lösa tolkningen på ett bättre sätt, som det var nu stod tolken vid sidan av så att man var tvungen att välja mellan att titta på tolken eller på skådespelarna (se bilden nedan). Annars tyckte jag att själva pjäsen var bra. Intressanta karaktärer, även om skådespelarinsatserna var lite ojämna. Jag hängde ju med Isabelle hem efteråt, och hon är ju lite mer kunnig på teaterområdet än vad jag är, men vi tyckte ändå rätt lika kring bl.a. de olika skådespelarinsatserna.
 
Daniel och BIlly.
Foto: Sara Domström
 
Dagen efter var det dags att gå upp tidigt för att åka tillbaka till Leksand i tid till ett besök på mödrahälsovården för att kolla så att Kiwi växer som hen ska och att mina olika värden ser bra ut (vilket de gjorde). Tur att man kan sova på tåget, för det blev inte många timmars sömn...
 Frostigt landskap utanför tågfönstret.
 
Tack Stockholm för den här gången!

Vandring på Östgötaleden

Ja, sist jag skrev var jag ju på väg till Linköping för lite vandring tillsammans med Anna. Det var ju ett par veckor sen, men jag tänkte rapportera lite om hur det gick ändå. Jag kom ju fram på söndagen och då var det införskaffande av mat som gällde, sen for Anna och jag till stallet där Anna brukar rida. Där fick jag assistera som paraplyviftare när Anna klicker-tränade hästen Pelle. Sen var det till att åka hem till Anna, Stefan och Leo för pannkaksmiddag och förberedelser inför morgondagen.
 
Packningen, som den såg ut under färden till Linköping. Sedan dess ändrades innehållet en smula, och lädergrejerna fick inte följa med på vandring (de skulle bara levereras till Anna och Stefan).

Så kom då morgondagen och vi kom efter diverse förberedelser iväg. Först skjuts av Stefan in till Linköping och därifrån buss till Bjärka Säby där vi började vår vandring. Jag började stabilt med att bli blöt om fötterna... Kängorna jag hade var gamla och väl ingångna, men tyvärr lite slitna och spruckna, så blött gräs var ju ingen höjdare. Men när vi hade en paus lite senare och jag ändå passade på att byta till lite mindre varma kläder (ojoj, vad lite extra blod i kroppen kan göra för värmealstringen, speciellt om man rör på sig!), så passade jag på att byta strumpor och problemet var löst; skönt!
 
Det blev inget jättehögt tempo på vandrandet, eftersom min kondition inte är i topp och jag blir just nu jätteflåsig av minsta lilla backe. Men det var trivsamt! Vi vandrade utmed Östgötaleden som bjöd på väldigt varierad terräng, vilket var trevligt. Dock blev jag väldigt indignerad när vi gick en oändligt lång (ok, den kanske bara kändes oändlig) sträcka där någon slags skogsmaskin hade förstört leden fullständigt och tvingade oss att skutta över diverse vattensamlingar samtidigt som vi försökte undvika den djupaste leran. Hjulspåren var gigantiska och terrängen så snårig vid sidan av "leden" att vi inte kunde gå där. Vem gör så mot en vandringsled?! Får man ens det? Jag var lite upprörd, kan man säga...
 
Jag hade väldiga problem med att komma ihåg namnen på platserna, men vi började i alla fall vid Bjärka Säby slott och fortsatte under första dagen söderut mot Sätravallen och därifrån vidare mot dagens slutmål: ett vindskydd vid Nedre Långsjön. (Jag har googlat platsnamnen nu efteråt...)
 
Så här kan det så ut vid Nedre Långsjön.
 
Och så här.
 
Där njöt vi av att sitta ner och inte ha på oss våra tunga ryggsäckar. Med ömmande axlar gjorde vi i ordning i vindskyddet och lagade mat. Sällan har väl bacon, pasta, svamp och crème fraiche smakat så gott! Nu när vi väl var stilla var det inte så varmt längre, så det pälsades på lager efter lager, men när man väl kröp ner i sovsäcken var det varmt och gott! Åtminstone halva natten... Jag är fortfarande ganska imponerad av att jag lyckades krångla på mig ett par sockor inne i sovsäcken, trots gravidmagen!
 
Det svåra dagen efter var ju att förmå sig att lämna sovsäcken. Det var ju inga behagliga temperaturer så där på morgonen, men till slut kom vi upp och påbörjade dagen. Jag hade varit orolig över att min axlar skulle vara superömma, men ryggsäcksbärandet gick över förväntan, även om jag för all del var en smula mör. Dagen innan hade varit ganska växlande rent vädermässigt men med en hel del sol ändå. Dag två däremot var mulen, blåsig och stundvis hyfsat blöt. Jag gick runt och var både kall och varm samtidigt, vilket inte var så behagligt. Eftersom vädret inte lockade till några längre utfärder beslutade vi oss att det var lagom att gå till Brokind och ta bussen därifrån tillbaka till Linköping. Sagt och gjort, så blev det. Och i Linköping letade vi upp en pizzeria. Tänk, att förutom pizza kan man på ett sådant ställe njuta av ett toalettbesök med rinnande vatten! Härligt. 
 
Sen blev det ytterligare en busstur och en liten sträcka promenad till innan vi var hemma hos Anna och Stefan igen. Där kunde vi njuta av ännu mera lyx: dusch och något varmt och torrt och mjukt att ligga på! Allt som allt hade vi nu gått ca 23-25 km (vi gick fel vid ett tillfälle, så det ökade kilometerantalet lite). Inte en enorm sträcka, men det var lagom med tanke på vilken form jag var i; man ska ju kunna njuta av vandrandet också, tänker jag.
 
Nästa dag satte jag mig på tåget igen och åkte hem, nöjd och glad trots väntetider och byten. När jag sedan satt på tåget insåg jag hur jag kunde har reglerat en del remmar på ryggsäcken så att den hade passat bätte över ryggen. Kände mig lite snopen att jag inte kommit på det förrän då, men bättre sent än aldrig antar jag. Bra att veta till nästa gång.
 
Fötter som vandrat färdigt för den här gången.
 
Nöjd Marre, hemma.
Foto: Jan-E

Mot Östergötland!

Nu är jag på vift igen, den här gången på väg till Linköping tågledes. Skönt att slippa köra! Anna och jag ska ut och vandra lite, vilket jag inte gjort på år och dar.
 
Just nu sitter jag alltså på tåget, och jag är hemskt nöjd med min mattermos! Jag köpte den för över ett år sedan för att kunna ha varm mat med mig när jag jobbar. Jag frilansar ju, så jag har oftast inte tillgång till en personalmatsal där jag kan värma upp min matlåda. Och jag är ju ganska förtjust i, och blir mättare av, varm mat.
 
(Jag hade tänkt ha med en bild på min fenomenala termos, men mobilen vill inte som jag vill...)

Tidigare inlägg
RSS 2.0