Ny termin, nya tag!

Och så har vardagen så sakteligen börjat i ny form: hösten 2018-edition. Nu jobbar Jan-E halvtid som folkhögskolelärare (på våran gamla skola Västanvik) och resten av tiden är han föräldraledig, jag är föräldraledig den tiden Jan-E jobbar och resten av tiden är jag tillgänglig för frilansuppdrag, Lea har börjat sitt sista läsår på förskolan och Vide hänger hemma och på öppna förskolan med Jan-E och/eller mig. Det ska bli skönt med lite mer fasta rutiner! Allt har inte lagt sig till rätta än, men jag tror vi kommer in i vardgaslunken ganska snart och hittar de sätt som funkar bra för oss. Sen får vi se hur det blir nästa termin, då är ju tanken att Jan-E ska tillbaka till plugget. Men nu är det hösttermin än så länge - en termin i taget!
 
 

PMU i Leksand

Jag har i sommar jobbat några dagar på Pingstkyrkans second hand i Leksand. Det har jag verkligen trivts med! Jag har tyckt om att ha fasta arbetstider, tydliga arbetsuppgifter med utrymme för eget ansvar och initiativ, trevliga arbetskamrater och så klart möjligheten att faktiskt värma sin lunch ;) Jag har mest jobbat med kläderna (jag har då bla jobbat med att sortera, prismärka, galga, hänga ut i butiken och allt kringjobb...) men jag har även jobbat lite med leksaker och att hjälpa kunder när vi haft öppet. Igår hade vi lite fredagsfeeling och möblerade om lite i butiken (barnklädesavdelningen blev flyttad och fick sig verkligen ett lyft!) och det blev lite ny skyltning bla i form av en tjusig slipstavla! Kom gärna och titta själva hur bra det blev nästa gång det är öppet, vilket är på onsdag 14-18 (japp, det är slut med sommartider nu). Det är bra grejer som säljs i butiken, till fina priser. Varje gång vi har varit där som kunder har vi alltid kommit ut med något, vare sig vi varit ute efter något särskilt eller bara kollat runt lite. Om inte annat kan man ju ta en fika i cafét! Här hittar du adress och öppettider.
 
Det är både skönt och roligt att varva tolkeriet med helt andra jobb ibland. Variation förnöjer! Man kan ju inte få allt alltid, så då kan det vara kul att prova på lite annat, även om det är tolkning jag alltid kommer hålla på med i första hand, men speciellt när det är lågsäsong för tolkningen, som det ju är på sommaren, kan det vara både trevligt och behövligt att bryta av med ett tillfälligt extrajobb.
 
Så, PMU har varit en riktigt trevlig arbetsplats och det är helt klart en av mina favoritaffärer i Leksand. Bor du i närheten kan jag helt klart rekommendera dig att göra ett besök!

Och så blev det sommar

Jag är ju ganska kass på att höra av mig till nära och kära, så även här på bloggen märker jag. Det var några månader sen sist. Jag tänker faktiskt ibland att det skulle vara kul att blogga lite mer, om inte annat så för att det är kul att gå tillbaka och läsa om vad man gjort, tankar, aktuella händelser mm. Men så fortgår resten av livet och jag skyller lite på barnen. För det blir ju fullt upp, åtminstone med den som är ett och ett halvt år nu (men hjälp, det går så fort! Samtidigt som det känns som "va, bara ett och ett halvt år? Det var ju en evighet sen vi hade bara ett barn."). Och är det inte fullt upp med den ungen så är det den andra, eller de där tre miljoner sakerna som behöver göra hemma och... Näe, nu skulle inte det här bli ännu ett inlägg om hur mycket jag har att göra så att jag inte hinner prioritera bloggen, även om jag skulle vilja blogga mer. Det är gjort tillräckligt många gånger från mitt håll.
 
Det är mitt i sommaren, men det känns inte så. Jag förknippar sommaren framför allt med värme och ledighet. Det har inte infunnit sig så mycket av någondera i år tycker jag. Jo, det har ju varit varmt en del, men också ganska kallt (min tekonsumtion brukar sjunka drastiskt på sommaren, pga värmen. Inte i år. Igår tror jag att jag drack 3-4 muggar te (vilket är ganska mycket på en dag för mig under övriga året också...). Om vi nu ska mäta sommarvärme i min te-konsumtion...). Och visst har jag jobbat försvinnande lite den här sommaren, men istället är jag föräldraledig, och är ganska mycket själv med barnen. Det är en annan femma om både Jan-E och jag är lediga, för då kan man ju få sig en skvätt egentid ibland men framför allt hjälps man åt med barnen så att det blir ett lagomt lass och man kan ha kul ihop på ett annat sätt, kanske rent av åka bort ibland.
 
Alltså, nu låter det som att jag haft en helvissen sommar. Det har jag inte. Det har inte varit bara guld och gröna skogar, men den har varit bra. Vi har varit iväg ett par svängar, bla en släktbesökar-trip till västsverige, jag har varit på lajv, vi har haft härliga besök hemma hos oss... Och ätit glass - som sig bör. Nu får vi se hur resten blir. Den blir inte helt som planerat, vilket är ganska trist, men det kan ju så klart bli bra ändå. Just nu är det dock mest jobb som ligger framför både Jan-E och mig den allra närmaste tiden. Den ännu närmare tiden (idag) ser det inte uta att bli bättring på det kalla vädret, Jan-E ska snart iväg igen och spendera kvällen på jobbet och jag ska hänga med Fisen och Skrutten (nej, inte två kaniner, mina barn). Sen kanske en lugn kväll med te och Orphan Black? 
 
En liten sommarselfie i blåst och solnedgång på västkusten.

Sorg och solidaritet i Sverige idag

Precis som många andra har jag chockats av nyheterna från Stockholm; lastbilen som i full fart körde ihjäl flera personer och orsakade kaos, panik och rädsla. Fruktansvärt. Men svårt att sätat ord på, jag tror inte ens att jag liksom har lyckats ta till mig det hela ordentligt. Kanske för att Stockholm är så långt bort från min vardag, kanske för att hela händelsen är så långt bort från min vardag... Hemskt och ogreppbart.
 
Men samtidigt blir jag varm i hjärtat. Samtidigt får jag hopp. För när det här händer, det fruktansvärda, ställer sig folk tillsammans, ställer upp. Många erbjöd skjuts, öppnade sina hem, hjälpte varandra, stöttade och visade så mycket värme och kärlek! På sociala medier men också ute på fältet, vad jag har förstått. Jag har också uppfattat att polisen gjorde ett fantastiskt bra jobb, vilket så klart skänker trygghet. Visst finns det sådant som jag hade önskat inte behövde vara, tex medias rapportering, ryktesspridning och en del fördomsfulla och hatiska kommentarer på nätet, men det som ändå ger störst intryck efter att detta hänt är den överväldigande värme och solidaritet människor visat. Självklart kan inget av det ändra den oerhörda sorg och tragedi som nu drabbat många människor, men det ger ändå hopp. Och hopp är något vi behöver i dessa tider.
 
Ta hand om varandra ♥
 
 

En liten snabbvisit på bloggen

Vårväder med bländande solsken, smältvattenpölar på gräsmattan och den här mamman med för lite sömn i bagaget ("för lite bagage i sömnen" höll jag på att skriva, ni ser ju...). Ja, varför sitter jag här då? undrar jag faktiskt nu. Jag borde gå ut. Passa på. Nu är ärendena på datorn uträttade, jag orkar ändå inte ta tag i några sysslor pga obscent lite sömn och nödchokladen är uppäten. Så, nu går jag ut. Tjingeling!

2016 - del 3

Så, nu kommer slutligen tredje och sista delen av mitt 2016. Enjoy!
 
September
September bjöd på mycket härligt väder: både perfekta sensommardagar och höstdimmiga morgnar. Vi inledde september med ved. En kompis och jag ägnade en hel dag åt vedhämtning, medan övriga skötte markservice. Sen var det bara lite kapning, kärrning och stapling kvar... Och än var det inte slut på syltandet! Jag fick även ofrivilligt göra något för första gången: krocka med ett rådjur. Så klart inte kul, men tyvärr inte helt oväntat med tanke på att vi har en hel drös här i Hjulbäck.
 
Något av det roligaste med att sylta är ju att göra etiketter!
 
 Familjen åkte på sjalträff - eller knytkalas (haha!) - och kände och klämde på allehanda sköna bärdon.
 
Oktober
Hösten var som höstar brukar vara: lite tung så där. Men nu var det lite mycket på något sätt... Dock hittades det ljuspunkter, bl.a. blev vår underbara Fis ännu ett år äldre (alltså, vi har en fyraåring i familjen, wow!), vi träffade vänner och jag gick faktiskt på teater.
 
Ja men, så kan det kännas ibland...
 
Som jag har väntat på att den ska dyka upp på biblioteket... Lätt en av de bästa barnböckerna! 
 
November
I november blev det en hel del träffande av folk - trevligt! Nog var jag väl lite lappsjuk i perioder under hösten, jag minns att jag var helt lyrisk efter att ha träffat hela två kompisar under en och samma eftermiddag! I slutet på månaden blev det en tur neråt landet. Det blev Ikea x 3 (perfekt ställe att stanna och pausa på när man är iväg med barn), vindstömning, loppis, Naturhistoriska museet och så klart att träffa nära och kära. 
 
Marre i härligt november-ljus.
 
 Naturhistoriska muséet i Göteborg.
 
December
Jag sökte ett jobb faktiskt, gick på intervjun men fick det inte. Jättetråkigt, men inte mycket att göra åt. Men som bonus gick familjen på Vasamuseet, alltid något! Sen svishade december månad förbi, precis som den brukar göra. Vi försökte skala bort så många jul-måsten som möjligt, men hann ändå med julkortsmakeri, kolakokande, diverse bakning och annat. Julafton firades på ett mycket trevligt sätt med brunch tillsammans med vänner och sedan middag, paketöppning och mys (så klart var det fortfarande allt det där stojet och grejandet som hör till när man har en Fis och en Skrutt...!). I mellandagarna fick vi besök av lite vänner och sen var det dags för lite magsjuka, woho! Vi var visserligen friska till nyår men ansåg ändå att ett lugnt firande nog var vad vi mäktade med. Vi avslutade 2016 med en relativt stillsam kväll med familjen, god mat och slutligen en himla massa skratt och flum - inte dumt alls!
 
Ett av julkorten vi gjorde. Så himla kul, det här med julkortsmakeri! 
 
 Pepparkakshuset som går på temat "man tager vad man haver", omgivet av traditionstyngda figurer så som tomte, dalahäst och diverse dinosaurier.

2016 - del 2

Alltså, jag är ju pinsamt seg med årssammanfattningen den här gången... Nåja, nu är del två av tre klar i alla fall. Hugg in!
 
Maj
Aprilväder är jag varje år beredd på och räknar inte riktigt helt med att våren är ordentligt kommen förrän i maj, men nu blev det visst aprilväder i maj också... På en vecka gick vi från vinterjackor till shorts, för att sedan få snö igen! I början på månaden hade vi Sara Begner och fotograf-Maria hemma hos oss på blixtvisit, det lagades mat till en kall matlåda och fotograferades och kändes ganska stockholmskt... Jan-E drog ännu en gång till Karlstad (oh, vad jag börjat avsky Karlstad!), vi fick besök av mina föräldrar, min mobil gav upp andan och jag åkte på frilansträff med minstingen. Sista helgen i maj var det som vanligt Leksands Medeltidsmarknad, en av vårens stående höjdpunkter. Själva marknaden imponerade inte särsdeles mycket i år, men det var kul att träffa alla härliga människor!
 
Ett vårigt Mora - äntligen sol och grönska!
 
Leonora i Mareld undehåller med gyckel på medeltidsmarknaden - som sig bör! 
 
 
Juni
Juni började med ovanligt mycket sjukvårdsbesök, mest rutingrejer och vacciner. Det var också nu Vide och jag fick några dagar på tu man hand eftersom Jan-E och Lea drog iväg på jobb i Hedemora. Min nya mobil (en Fairphone 2) kom och det var dags att vänja sig vid den. Vi försökte hitta på lite "somriga" grejer tillsammans när vi väl var hemma allihopa, typ grilla på byns strand (småregningt, blåsigt och bajsigt...) och gå på skogskyrkis. Sen var det dags för Jan-E att sommarjobba heltid och då passade vi på att åka på semester en vecka, ända till Leksand!
 
Skördesäsongen börjar så smått med rabarber.
 
Äntligen grönt och lummigt och varmt ute! 
 
Juli
När Jan-E:s jobbvecka var slut återvände vi hem igen. Vi drog fram det 40-50 år gamla tältet ur förrådet och körde lite trädgårdstältning och sov till och med ute i tältet hela familjen. Vi kostade på oss lyxvarianten och släpade ut diverse kuddar och madrasser! Vi gick med Lea på fotbollslek, vilket kändes så oerhört ovant, eftersom vi direkt inte är de mest sportiga föräldrarna på den här sidan någonting alls... Och så drog kalasveckan igång med att min efterlängtade Rino-klänning kom hem och kort därefter började folk att droppa in under några dagar, för att sedan kulminera i mitt 30 års-kalas, wihoo! Vi hade folk hemma i en hel vecka, tidvis lite slitidgt men kul! Sedan drog vi iväg till en kompisfamilj och deras sommarstuga i skärgården, så oerhört idylliskt var det. Kort efter att vi kommit hem fick vi ett hemskt besked: en kär vän hade gått bort. Så overkligt och så fruktansvärt på en och samma gång...
 
 
 Rino-klänningen
 
 Solnedgångsmys på klipporna med Lea.
 
Augusti
Jan-E fortsatte jobba på, det blev långa dagar ensam hemma med båda barnen... Så kom begravningen, vacker, varm, personlig och så oerhört tung. När Jan-E slutligen jobbat färdigt sina veckor blev det en liten tripp ner till Landet, alltså (Jan-E:s) farmor och farfars sommarstuga nere på västkusten. Det var sol, bad, farmors mat, släktingar, kex - ja, precis som det brukar vara med andra ord. Både på vägen ner och på vägen upp gjorde vi stopp hos kompisar, eftersom vi satsade på nattkörning och jag inte orkar köra 47 mil så sent på dygnet. På hemvägen åkta vi dessutom via Smultronstället, glassrestaurangen i Söderköping! Det var också i augusti den Coop-tidningen dök upp där vår familj figurerade. I övrigt var det mycket plockande och konserverande under augusti månad: vinbärssylt, blåbärsylt, äppelmos, blåbärsmarmelad, plommonmarmelad... 
 
En av alla läckra tapeter på landet.
 
  
 Det blev en hel del blåbärsturer i skogen. Dock fick svampen stanna kvar.

2016 - del 1

Ok, nog för att jag brukar vara seg med mina årssammanfattningar, men det här borde väl vara något slags rekord?? Nåja, bättre sent än aldrig. Den här gången kör vi året indelat i tre inlägg. Först ut är januari till april.
 
Januari
Vi började året där det förra slutat, hemma hos familjen Roos. Årets första dag firades med två födelsedagar: vi började ypperligt med födelsedagsbrunch til Ericas ära och slutade med  en annan födelsedag, nämligen Vides! Efter det var ju januari, särskilt början, lite halvkaosig, rörig och med bristand ork. Tur då att man han vänner som kommer och ställer upp med allt från att ge oss matlådor till att umgås med Lea. Mitt i alltihopa fyllde jag 30 år, men eftersom jag bara en vecka tidigare hade fött barn blev det inget hejdundrande kalas, istället ett stillsamt men tårtfyllt firande med familjen. Det var också i januari som vintern körde igång på allvar, ett tag pendlade temperaturen mellan tjugo och tjugofem minus, då även strömmen passade på att gå ett antal gånger. Utöver det som nu nämnts gick såklart en hel del tid åt till blöjbyten, amning, bärande och tvättande (tänk vad mycket en så liten människa kan påverka...!).
 
Sov du lilla Vide ung...
 
Januarisol och kyla.
 
 
Februari
Mina föräldrar kom och hälsade på och fick träffa Vide för första gången. Det var även då vädret betedde sig ganska drygt: slaskfest lite då och då, följt av minusgrader och så lite blött på det = halt! Efter att hela familjen varit hemma tillsammans en månad blev det så dags för Jan-E och Lea att återgå till jobb respektive förskola, dags att vänja sig vid en ny vardag med andra ord. Februari var också semlor, sjalande och försök att börja med pennorna igen.
 
Semmelfail...
 
Alltså, sjalen! ♥
 
Mars
Nu började almanackan fyllas på mer och mer. Trots att jag inte jobbade så var det inte brist på aktivitet... Det var många bäckar små: brukarråd på förskolan, lunchdejt, kvällsjobb för Jan-E (vilket alltid resulterar i ett logistikpussel), påhälsningar, lekland mm. Det var även i mars som jag för första gången var ensam hemma med barnen i ett par dagar (självklart övergick de hyfsade nätterna till mardrömsnätter just de nätterna när jag var ensam vårdnadshavare...). Även påsken kom, inklusive den årliga påskmusikalen "Vem är den mannen?"; jag gick som sig bör på den teckenspråkstolkade/-gestaltade föreställningen. I övrigt firades påsk med svärmor och hennes särbo, lugnt och med mycket godis. Vi hann också med vår första sjalträff och jag fick lite mer hands on uppleva skillnaden på sjal och sjal, och var helt lyrisk efteråt och hyfsat inställd på något slags köp av bärdon. I slutet av mars klippte Jan-E av sig majoriteten av sin långa man och jag gick omkring och insåg återigen hur snygg han är! Ja, och så präglades ju nästan hela mars av min nyfunna entusiasm för Instagram som jag äntligen lyckades skaffa.
 
Min snygging <3
 
Ellen Ekman hade författarprat i Borlänge, sånt går ju bara inte att missa!
 
April
Så här i efterhand känns april som en hyfsat grå, tung och stressig månad. Mycket logistik som skulle ordnas, saker som skulle fixas, barnloppisar som skulle besökas, däck som skulle bytas, ännu en karlstadfärd för Jan-E, mående som inte var på topp för någon av oss... Sedan fanns ju ljusglimtar också: till stor del bestod de i vänner som vi träffade! Dessutom deltog jag efter mycket velande i en lettering-workshop som leddes av Sofie Björkgren-Näse (aka Fia-Lotta Jansson). Jag njöt i fulla drag av att få sitta och få vara organiserat kreativ! Dagen efter var jag med Lea på Tyst Teaters familjeföreställning Lilla Röd, en föreställning med drakar, teckenspråk och en fjantig kung - helt klart en hit! I slutet på april inföll som vanligt Jan-E:s födelsedag, så det blev tårta, blommor och presenter. Vi avslutade månaden i Örebro och lite i Storfors, där vi träffade vänner.
 
 
Lettering-kursen var verkligen sååå rolig och givande!!
 
 April var som det brukar vädermässigt: härlig vår och blaskig snö...

"Är du gravid?"

I mitt Facebook-flöde dök det upp en status om att en tjej fått frågan om hon var gravid. Det landade inte i god jord och kommentarerna handlade om hur fel det är att fråga kvinnor om de är gravida. Det här är ju inget ovanligt, jag kan väldigt mycket relatera till händelsen. Min kroppsform inbjuder ganska ofta till frågan. Och jag tycker att det är fel att fråga! Men nu för tiden är anledningen inte densamma som den var för några år sedan. Dessutom skaver de där kommentarerna min bekant fick, om hur otroligt ohyfsat det är att antyda att någon kanske är gravid. Låt mig förklara!
 
Anledningen till varför så många tycker - och jag tidigare tyckte - att det är ohyfsat att fråga om någon är gravid är gravid = stor mage = tjock. För tjock ska en till varje pris inte vara! (Om en inte är gravid, men då ska det ju helst bara vara en klädsam liten kula, ingen annan viktuppgång, tack!) Det är fult, en har ingen självdisciplin, är lat, en är antagligen ofräsch, omoralisk osv. Det används som skällsord. Att vara tjock är att vara någon andra har full rätt att se ner på. En vill helt enkelt inte vara tjock! Eller? Det är i alla fall det vi lärt oss sen barnsben, om än i maskerade ord. Ni vet vad jag talar om. Visst har du suckat åt din spegelbild i provhytten? Visst har du hört (eller kanske rent av själv använt) skällsord som "tjockis" eller fetto"? Visst har du sett veckotidningsrubriker i stil med "gå ner i vikt"? Visst har du bedyrat en kompis om att hen inte alls ser tjock ut? Ja, ni har nog fattat min poäng vid det här laget.
 
Grejen är att vi kan inte hålla på och gradera folk efter kroppsform! Lika lite som vi kan poängsätta folk efter hudfärg, kön, läggning eller vad som helst! Att en ska behöva säga detta 2016: alla har samma värde, punkt! Men ja, normen säger ju något annat. Vi har blivit inprogrammerade att tycka annat. Men det är fel, människovärdet sitter inte i underhudsfettet, preferenser, pigment, IQ, prestation eller något annat. Människor är människor, vi behöver inte leva upp till alla vridna ideal som finns i samhället. Men ja, jag erkänner att jag tyvärr också sitter fast i samma tankemönster alldeles för många gånger. Men jag kan i alla fall försöka tänka på vad jag för vidare till andra, hur och vad jag reproducerar och cementerar. Det är inte dåligt att vara tjock (kom inte dragandes med alla hälsoaspekter, det kan vi diskutera någon annan gång), lika lite som det gör dig till en sämre människa att... nej, vet ni, jag är trött på att komma med argument och liknelser, jag hoppas att ni fattar ändå faktiskt. Tjock är en kroppsform, punkt.
 
Så, varför tycker jag att det är fel att fråga om någon är gravid, om det nu inte är någon big deal att se tjock ut? Jo, för att 1. det här med graviditet kan vara ganska känsligt, och 2. det är väl ändå något en vill berätta själv? Om vi börjar med 1 då: det här med graviditet är inte en så himla enkel sak som en kan tro, innan en själv är där. För en del går det på första försöket och allt är frid och fröjd. Andra försöker och längtar och försöker och hoppas och försöker och upplever en hel del sorg under resans gång. Att då hela tiden bli påmind om det som är en kamp är inte nödvändigtvis jätteroligt. Många, många har upplevt missfall och kan tycka att det är oerhört tungt. Fler än en tror är ofrivilligt barnlösa och för många är det en stor sorg och saknad i livet. Sen kan det handla om att det har upptäckts att barnet har en sjukdom eller skada, en är orolig för om det ens kommer födas ett nytt litet liv... Ja, listan kan göras lång, för det är ofta långt ifrån en dans på rosor det här med att bli fler i familjen. Och sen är det ju inte alla som vill ha barn, då kan frågor och kommentarer ur "när är det dags för er då?"-genren vara minst sagt tröttsamma - det går bra att sluta banka barnfamiljsnormen i huvudet på folk nu, tack. Känner du inte personen i fråga väl, då kan du lika gärna låta bli att fråga, oavsett hur hon kan tänkas känna inför en eventuell graviditet eller icke-graviditet.
 
Och så 2 då: Det är inte alla som på en gång vill avslöja graviditeten, ofta vill en vänta tills den kritiska första tiden är förbi. Att då få frågan innan dess gör att en tvingas ljuga, undvika frågan eller svara jakande mot sin vilja. Och när en sen faktiskt vill berätta, då är det väl roligast att själv få avslöja de glada nyheterna? I alla fall tycker jag det, och även om jag tror att det finns en hel del som inte bryr sig nämnvärt (men tänk då i alla fall på punkt 1!) så vet jag att många håller med mig. 
 
Sammanfattningsvis: jag tycker inte att det är fel att fråga om någon är gravid, pga att ett nekande skulle betyda att hon är tjock, utan eftersom det kan riva upp en hel del jobbiga känslor eller att hon faktiskt själv kanske vill berätta, om hon nu är gravid.
 
♥ ♥ 
 
Lite bonusläsning om ofrivillig barnlöshet, skriven av Unga fru Kajson, om ni inte redan läst den.

Lite uppdatering

Åh, jag saknar faktiskt bloggen! Tid och prioritering - det är det som sätter käppar i hjulet som vanligt... Men men, det är ju inget nytt! Låt oss nu istället ta en snabb uppdatering.
 
♦ Jag är fortfarande föräldraledig. Vi får se hur länge till. Från början hade vi en plan, Jan-E och jag. Sen kom verkligheten ikapp och vi skrotade planen helt och gjorde en ny. Sen kändes inte den planen särskilt bra, så vi reviderade den. Nu blir det troligtvis en fjärde version, men vi vet inte riktigt... Tanken är dock att jag ska börja ta lite uppdrag då och då för att fasa in mig på fältet igen.
 
♦ Efter att det varit väldigt tumultartat på förskolefronten den senaste tiden, har det nu lugnat sig och vi har hittat en helt ok lösning som alla parter är nöjda med. Och oj! vad ledsen och arg man kan bli när ens barn utsätts för något!
 
♦ Jag har börjat rita lite mer igen! Hurra hurra! Inte på samma nivå som när det begav sig, men mer än ingenting ändå. Det mesta sådana, plus en del annat, hittar en på mitt instagram (lillasyster_hallonsylt för den som är intresserad).
 
♦ Jag försöker sy, plugga och peppa för sommarens storlajv: Krigshjärta VIII. Det blir mitt första stora KH och jag åker inte specifikt med någon, så lite nervositet finns det ju! Plus redan nu stressen att jag inte ska hinna färdigt, yay... (Oh, klicka här för en massa snygga, coola och inspirerande bilder från kampanjen! Det finns så himla mycket begåvade och kreativa och duktiga människor där ute!) 
 
♦ Prick nu är vi i västsverige. Det var 80-årskalas i helgen som gick och nu passar vi på att träffa våra föräldrar lite. 

Ny höst

Så var hösten igång (fast det för all del inte riktigt känns så med varmt solsken och ljumma vindar). Ny termin, nytt läsår, ny förskoleavdelning, nya kurser på universitetet... Hösten är verkligen nystart - varje år! Jag saknar det här med att gå i skolan och starta igång höstterminen med tomma skrivblock, något nytt plagg, påfylld energi efter sommaren, kanske nya klasskompisar eller att återse sina gamla klasskompisar, nya saker att lära sig, förväntningar och pirr! Nu är det ju inte riktigt så längre, det var länge sedan jag pluggade. Trots det så blir det ju ändå höst igen, med allt vad det innebär. Jag ska dock inte köra igång med något nytt, jag ska "bara" fortsätta att vara hemma med Vide. Däremot ser vardagsrutinerna för familjen som helhet annorlunda ut den här terminen, så då blir det ju annorlunda för mig också. Jan-E har slutat jobba och ska istället fokusera enbart på plugget, som ju ändå är på 100%. Han pluggar visserligen på distans, men den här terminen har de ändå en hel del tider som kräver närvaro via internet - dock slipper vi att han åker iväg till Karlstad och det är för mig ett enormt glädjeämne! För att skippa en del långrandiga detlajer så kan jag ju sammanfatta det hela med att det blir mer regelbundna tider och kortare "ensam vuxen med barn"-dagar för min del, vilket redan nu känns väldans skönt. Sen försöker både Jan-E och jag komma igång med lite träning också, för bådas del för att må bättre generellt och för min del vill jag orka alla äventyr som hägrar nästa sommar. Dessutom ska vi få lite hjälp utifrån med att få livet att rulla lite lättare. Som en del av er vet, i alla fall de av er vi känner privat, har vi haft det ganska tufft av olika anledningar, så då har en vän erbjudit sig att åka en massa mil typ en gång i månaden för att komma hit och vara ett par extra vuxenhänder. Det känns jättebra! Eventuellt blir det stöttning från andra håll också, vi får se. Plus att vi har lovat oss själva att bli bättre på att be folk om hjälp och inte säga nej å deras vägnar innan vi ens frågat dem.
 
Så även om det inte blir några enorma omställningar vad gäller min sysselsättning, så innebär hösten ändå ett visst mått av nystart. Sen är ju faktiskt Vide äldre också och har utvecklats en hel del sen i våras, så exakt likadant blir det ju inte, den tiden vi är hemma han och jag. Just nu känns det ändå som att familjen har ett hyfsat bra grundschema som vi ska finslipa lite, det känns någorlunda hoppfullt faktiskt. Och än så länge är hösten dessutom väldans fin!
 
 
 
 

Föräldraledig teckenspråkstolk

Just nu är jag föräldraledig med nyaste tillskottet i familjen, är inne på sjättemånaden nu. Så skönt! När man är mitt uppe i ekorrhjulet av jobbvardag kan det visserligen kännas som lite mycket ibland, men när man kliver ur det hela märker man (jag) hur välbehövligt det är att pausa från sådant ibland. Inte för att det är en dans på rosor att vara hemmaförälder heller, men det är ju inte stressigt på samma sätt ändå. 
 
Så i veckan fick jag hem senaste numret av Tolktrycket (medlemstidningen man får om man är med i STTF (Sveriges Teckenspråkstolkars Förening)) och har suttit och läst i den och blivit påmind om vilket fantastiskt yrke jag har! Jag blir så inspirerad och peppad av att läsa om andra tolkar och deras funderingar, forskning, yrkesliv mm. Jag blir påmind om hur mycket jag älskar tolkyrket och vilka fantastiska kollegor det finns ute på fältet, hur mycket man får lära sig, uppleva, vara del av (utan att vara delaktig) osv, men det bästa: att få möjliggöra kommunikation och på så sätt vara med och bygga broar. Åh, vad klyshigt det låter... men så är det! Jag är så glad att jag bestämde mig för att plugga till teckenspråks- och dövblindtolk och att jag dessutom klarade utbildningen.
 
Samtidigt är det som sagt skönt att just nu vara föräldraledig. Först och främst för att kunna ta hand om mina barn så klart, men också för att jag nog faktiskt behövde en paus från jobbandet. Jag älskar själva yrket (som ni nog har fattat vid det här laget...), men det har varit lite påfrestande också. Som ni kanske vet har jag ingen fast anställning, utan frilansar i huvudsak för två landsting (och jobbar lite smått för andra arbetsgivare också då och då). Jag gillar själva frilanskonceptet, att få vara obunden och så. Men det har ju sina nackdelar också tyvärr, och dem saknar jag inte nu när jag är hemma, så att säga.
 
Vi får väl se vad framtiden bär med sig. Och vad jag i slutändan själv vill och kan. Tolkningen vill jag fortsätta med så länge jag kan i alla fall! Jag blev förresten lite fundersam när jag läste Tolktrycket: det var en avgångsklass som fick berätta lite om sig själva, bla vad deras drömuppdrag är. Vad är mitt drömuppdrag? På ett annat ställe i tidningen fanns en intervju med en tolk som jobbar mycket med kultur, bla med att tolka teater. Det skulle jag också vilja göra mer av! Skuggtolka teater (följa efter skådespelarna på scenen och tolka vad de säger), det vore något det! Det hade också varit spännande att få prova utbildningstolkning på universitetsnivå. Eller för all del på en folkhögskoleutbildning, typ en konst- eller hantverkslinje! Sen hade det ju varit spännande att få prova tolka på ett lajv (har det ens gjorts förut?)! Haha, jag det finns mycket kvar som jag skulle vilja prova på, vi får se vad som händer som sagt. Tills vidare njuter jag av att få vara hemma, vilket jag också är väldigt förtjust i att vara!
 
Sådant som just nu - bokstavligen - ligger och samlar damm.
 
♥♥♥
 
Har du något drömtolkuppdrag? Eller om du jobbar med något annat: har du något särskilt du skulle vilja uppleva rent yrkesmässigt?

Instagrammandet

Ja, det är som vanligt med mitt bloggande nu för tiden: näst intill obefintligt... Dock är jag desto mer aktiv på Instagram nu! Har ju till och med lyckats få det att funka på min egna mobil, det ni! Om ni är intresserade av att kika så heter jag där lillasyster_hallonsylt. Det är ingen enorm trafik där, men jag tycker att det är kul, det har snabbt blivit en av mina favorit-sociala medier. Det är lite lagom o-pretto, samtidigt som man kan hitta en massa inspiration! Och jag har lite anammat #tbt (through back thursday) och visar då upp gamla saker jag har ritat och tecknat. Jag försöker ju visa upp lite mer samtida grejer också, men de är ju inte så många för tillfället... Jaja, in och kika nu! Och om jag inte redan följer dig, lämna gärna ett litet spår efter dig :)

Marre på Instagram, en förlust och ett sjalbarn

Nu har jag faktiskt också gått och skaffat mig Instagram! Dock med viss begränsning, eftersom appen ligger på Jan-E:s mobil... :P Ja, min mobil är så himla besvärlig, det finns inte alls mycket plats för appar, så jag kan bara ha det nödvändigaste. Frustrerande. Så, jag kommer kanske inte vara så väldigt aktiv eftersom ju Jan-E faktiskt brukar ha med sig sin mobil när han inte är hemma. Hittills har jag lagt upp två (2) bilder... Men jag kan ju för all del följa andra, utan att ha hans mobil till hands, så kommentera gärna om ni har ett instagramkonto eller tips på andras. 
 
På tal om bilder klantade jag till det riktigt rejält idag! Jag skulle lägga över bilder från mobilen till datorn. Jag hade en himla massa gamla foton från mms och sådant som jag suttit och sparat över till mobilens minne just för att kunna lägga över till datorn. När jag är klar så trycker jag in kommandot ctrl+z (vilket är ett kortkommande för "ångra") och allt försvinner! Spårlöst! Och jag har ju inte kopierat bilderna, nej nej! Jag har bara klippt ut dem rakt av, vilket jag aldrig brukar göra (just eftersom sådant här klanteri kan hända). Och fråga mig inte varför jag tryckte ctrl+z! Helt oförklarligt...Och jag har verkligen provat allt för att få tillbaka bilderna, till och med ringt Windows support. Men, som killen på supporten sa, det är bara att bita i det sura äpplet. Och sannerligen, surt är det!
 
Och en tredje sak på temat foto: här kommer en bild som jag är glad att jag har kvar: Vide i bärsjal. Det är så grymt mysigt! Lea bar vi mycket i olika slags bärdon när hon var bebis, men knappt något i långsjal. Nu har vi fått låna en jättehärlig sjal, så nu övas det knytning!
 
 

Vad är det för en dag??

I vår väggalmanacka kan man på dagens datum läsa att det idag är sverigefinnarnas dag. Jag känner mig lite träffad, då jag ju är andra generationenes sverigefinne. Kul att vi har en egen dag i almanackan! Eller...? Jag har liksom ingen aning hur denna dag ska uppmärksammas. Ska man fira med syltgris-kalas, sitta och minnas turer man tagit till det ljuva Finland, tycka lite extra illa om SD...? Själv sitter jag här vid datorn med min Suomi-tröja och käkar importerad kanelskorpa, dock inte med någon särskild hänsyn till vilken dag det är...
 
På Wikipedia finns följande att läsa: "Dagen började firas 2011 och från och med 2013 finns den som en officiell dag i den svenska almanackan. Sverigefinnar utgör den största nationella minoriteten i Sverige och dagen ska synliggöra den sverigefinska minoritetens historia, språk och kultur som en del av det svenska kulturarvet."
 
Efter lite googlande har jag kommit fram till att det inte är en dag som uppmärksammas på många håll, men det som händer är lite olika kulturevenemang, typ finsk musik och "kom och skapa din egen vapensköld eller logotyp med en finsktalande konstnär". Inte så konstigt kanske, att detta inte är en jätteuppmärksammad dag i vårt avlånga land, med tanke på att den 1. riktar sig till en minoritetsgrupp och 2. instiftades hyfsat nyligen.
 
Ja, nu vet ni alltså det. Och om ni nu slutligen undrar vad en sverigefinne är, kan jag upplysa om att det helt enkelt är en person bosatt i Sverige med finskt ursprung och finska som modersmål (du kan läsa mer här). Sverigefinskan har en officiell ställning som ett av Sveriges fem (eller sex, beroende på hur man ser på det) minoritetsspråk, och är faktiskt den största minoritetsspråksgruppen. Och vad innebär det då? Jo, man kan ha rätt att få använda sitt modersmål i myndighetskontakter, få möjlighet till tex skolgång på sitt modersmål mm (läs mer här och du vill veta mer).
 
Det var väl dagens allmänbildning det! Slutligen: nedan en sverigefinsk flagga.
 
Bildkälla
 

Om

Min profilbild

Marre

RSS 2.0