Preggo bloggare

Tidigare gånger när jag varit gravid har det alltid varit någon eller några bloggare jag följer som också varit gravida, men som legat lite före mig. Den här gången har det också varit några andra bloggare som varit gravida samtidigt, men jag har lyckats klämma ut en unge innan dem. Och eftersom det är en del bebisfokus här på min blogg just nu, så kan jag lika gärna bre på ordentligt och länka till dessa gravida bloggare! ↓
 
1. Min finlandssvenska namne Maria, aka Tidstjuven, väntar sitt första barn (arbetsnamn verkar vara Gäddan - älskar originella arbetsnamn!)
 
Bildkälla
 
2. Anna ritar har bulle nummer två i ugnen. Arbetsnamn Småtting.
 
Bildkälla
 
3. Underbaraclara ska precis som jag bli trebarnsförälder.
 
Bildkälla
 
Alla tre bloggar är oavsett graviditetsstatus värda att följa tycker jag. In och läs!
 

Reflektioner med nyföding hemma

→ Känslan av att varje gång man själv ska äta, då ska bebisen amma. Möjligtvis inte varje gång, men det är så det känns... Varm mat - vad är det?
 
→ Det här med att fötterna återfått sin urpsungsvolym - ljuvligt! Det var alltså så här de såg ut i vanliga fall, inte som om de var konstant getingstungna, coolt!
 
→ Både fascinerande och frustrerande med så totalt icke-existerande magmuskler...
 
→ Nu när vi faktiskt har en bebis som inte skriker sig igenom natten och som faktiskt går att söva, då förstår jag hur folk kan gå igenom bebistiden utan att vara fullständiga vrak. Jag vet att det kan vända när som helst, men just nu njuter jag!

Hon kom till slut

Ja, vi fick vänta. Och vänta och vänta på det lilla Knyttet som verkade ha bestämt sig för att aldrig lämna min mage. Till slut fick vi en tid för planerad igångsättning, men eftersom Knyttet inte alls lät sig styras av våra planer eller förväntningar när hen skulle komma, så bestämde hen sig för att det var dags att göra entré i den stora världen kvällen innan igångsättningen. Det var snabbt och intensivt och så var hon hos oss! En välmående liten varelse som vi äntligen fick träffa.
 
Det här med namn är ju svårt, tycker vi, inte minst den här gången. Vi fick ju veta på ultraljudet att det högst troligt var en flicka, så vi kunde ju åtminstone utgå från det när vi skulle fundera på namn. Men det var ju inte lätt för det... Ett namn fastnade ganska tidigt, men vi var osäkra in i det längsta. När vi till slut testade olika namn på BB var det dock detta namn som fick vår lilla avkomma att både le och fisa, så då var det ju inte längre något att diskutera (fast jo, det var det, veliga som vi är...)!
 
Det blev en liten Tuva ♥
 
 

Tredje gången

Ja, som jag skrev förra gången väntar vi barn igen. En tredje unge, en femte familjemedlem. Det fattades liksom någon i vår lilla flock. Det är ju med lite skräckblandad förtjusning vi kastar oss in i detta igen. Både Jan-E och jag tycker ju att första tiden är tuff (så klart beroende vilket slags barn man får...), kanske särskilt för mig eftersom jag har ammat och då liksom varit mer "låst" i situationen. Dessutom kommer vi föräldrar att vara i numerärt underläge! Men samtidigt längtar vi efter att ha en till liten unge i vår kaosiga lilla familj, en till att älska och bli helt tokig på ♥
 
Man skulle ju kunna tro att det inte behöver köpas något nytt alls till unge nummer tre, man har väl redan allt? Inte vi, tydligen... Vi har bl.a. köpt en syskonvagn (Lea var ju så stor när Vide kom, så hon kunde ta sig fram för egen maskin för det mesta, men Vide är fortfarande så pass liten, så vi inbillar oss att det kan vara bra att ha ett åkdon till både honom och Knyttet), lite fler tygtvättlappar (de gamla har börjat bli ganska nötta nu) och plastad frotté (på något sätt går det inte att ha för mycket! Och vi lyckas tydligen tappa bort just plastad frotté...). Kläder har vi ju en mängd av, men efter den här sommaren kändes det vettigt att investera i ett par kortärmade bodies och jag har planerat att införskaffa några par lite tunnare byxor också. De andra två är ju födda på hösten och vintern, så deras klädbehov såg ju lite annorlunda ut. Sen tycker ju jag att det är trevligt att till varje barn köpa något som är införskaffat med bara just dem i tanken. Så det blev till att köpa en totalt onödig men söt liten body också. 

 Men visst är den ljuvlig? Vänta bara tills den sitter på en liten pyttebebis!
 
Fast i ärlighetens namn känns det just nu som att den där ungen kommer stanna i magen i evigheters evighet. De två första kom ju några dagar innan beräknad förlossning, så - mot bättre vetande - räknade jag med ett liknande scenario även denna gång. Men ack nej! Nu har jag gått över med drygt en vecka och det känns som att det här tillstånd som kommer hålla i sig jämt... Nåja, om inte annat så kommer jag ju att bli igångsatt om ingenting händer. Men lite frustrerande att inte veta, att ständigt behöva vara beredd på alla eventualiteter när resten av livet ju faktiskt inte tar paus i väntan på denna sega lilla varelse. Men men, det finns ju inte så mycket annat att göra än att anpassa sig till situationen och försöka lösa det hela. I sinom tid kommer hen ju faktiskt, och är då mer än välkommen!

Jag har inte glömt bloggen...

... eventuellt bara övergett den ett halvår eller så. Grejen är att det har hänt en del det senaste halvåret och energin och annat har väl inte varit på topp hela tiden. En av de stora anledningarna och en av de stora nyheterna (åtminstone för er som inte känner mig annat än via bloggen) är att vi väntar vårat tredje barn! Jag blev gravid i november och som vanligt var jag sjuuukt trött i början, plus illamående. Det sistnämnda har dock blivit lättare och lättare för varje graviditet, den här gången var ju a walk in the park jämfört med första gången, då jag var tvungen att åka till akuten till slut... Ja, så det här med att ha en bulle i ugnen har ju tagit en del energi och ork, speciellt i början och nu på slutet när vi haft en så ohyggligt varm sommar. Och där emellan har, vilket betydligt färre vet, Jan-E och jag haft den utan tvekan värsta tiden i vår relation. Jag tänker inte gå in på några detaljer, det känns helt klart allt för privat och personligt, men det har varit astufft, kämpigt och rent ut sagt fruktansvärt. Men vi är tillsammans och vi älskar varandra, vi tänker fortsätta med det och vi jobbar för att det ska bli bättre. Med det sagt, så har väl inte bloggen varit prio ett, så att säga...
 
Men nu, nu tänker jag göra ett blygsamt litet försök att skaka liv i bloggen igen. Vi får väl se hur det går, tanken är ju att det ska dimpa ner en bebis mitt i vår vardag snart, och då brukar det bli lite undantagstillstånd hemma hos oss ett tag.
 
Men vad, förutom det jag redan skrivit, har hänt sen sist då? Tja, under vårterminen pluggade Jan-E igen och jag försökte jobba så gott det gick. Vide har ju inte börjat förskolan än, så det har ju blivit lite pusslande med Jan-E:s plugg och mitt jobb och jag har helt enkelt fått tacka nej till en del, eftersom det ju varit jag som varit föräldraledig. Våren präglades också mycket av Leksands medeltidsmarknad. I och med att de förra arrangörerna lade ner och nya tog över, blev även Jan-E involverad i det hela och i slutänden blev även jag med på ett hörn, men det kan jag ju kanske ta i ett annat blogginlägg. Förutom att arrangera marknad var Jan-E även med och arrangerade ett lajv, så det var väl kanske ingen lugn vår direkt. Ja, och jag passade ju på att åka på ett lajv jag också, för vem vet när det blir läge nästa gång?
 
Sommaren har rullat på, minst sagt. I början på sommaren åkte vi på en väldigt kort västsverigetripp och träffade i princip bara föräldrar och farföräldrar. Sen var det dags för Jan-E att kasta sig in i sitt sommarjobb inom vården, och barnen och jag var mest hemma, även om jag åkte ut på några enstaka uppdrag också. Precis som alla andra har vi svettat oss igenom sommaren, usch vad dåligt tajmat att dessutom vara höggravid nu! I augusti slutade Jan-E sitt sommarjobb, för nu kunde ju Knyttet födas vilken dag som helst! Dock har ju inte det hänt... Men det var skönt att ha ett par veckor hemma tillsammans, hela familjen, innan Jan-E nu i veckan återigen började jobba, denna gång på en högstadieskola där han ska vara det kommande året. Och snart börjar Lea skolan! F-klass minsann. Och några veckor senare börjar Vide så slutligen förskolan. Och jag ska vara föräldraledig med Knyttet (om hen kommer någon gång...). Det blir med andra ord ny vardag för alla i familjen! Spännande.
 
Ja, det var väl det, lite snabbt så där. Jag ska försöka skriva lite mer här framöver, men jag törs inget lova. Ha det fint där ute i sen sista snutten av sommare nu!
 
Foto: Jan-E
Jag och mina go'a ungar! Bilden är tagen för lite drygt en månad sen, så magen har hunnit ändra karaktär något.

2017, del 3

September
September kom med umgänge, jobb, barnloppis, sista rättviksglassen och härlig septemberluft - typ som varje september. Det som skilde sig rejält från andra septembrar - och resten av mitt liv hittills - var att jag fick en slags överraskningsuppmuntran: en resa till London! Så oväntat och fantastiskt och rörande! Jan-E var planens upphovsperson, men många fina människor bidrog på olika sätt. Jag och Isabelle åkte tillsammans, åt hotellfrukostar, såg Les Mis och Shakespeare, gick på Portobello Road Market, åt en hel del pubmat, besökte museum och kul butiker och turistade i största allmänhet. Så otroligt tacksam över den resan! London, vilket ställe! När jag sen kom hem var det Jan-E:s tur att fara iväg på sin 30 års-present i Stockholm.
 
Marre, som snart ska titta på Les Misérables - live! - i London, woho!
 
Jo men såatteh... Jag kan ju säga att jag tillät mig själv att vara hyfsat turistig... Så till den grad att jag fotade de klassiska postlådorna (fast det är ju inte lådor... Cylindrar?)
 
Älskar septemberluft!
 
 
Oktober
En månad när vi firade både kanlebullens dag (oh, vad duktig jag kände mig efter den bedriften!) och Leas femårsdag! Vi fick diverse besök, jag njöt av oktobernaturen och så sydde jag en hel del, för även i oktober blev det lajv för min del. Ännu ett KH-lajv: "Det är vår jord". Ett fantastiskt helglajv där jag fick spela en roll som hade anledning att kastas mellan tusen känslor! Fantastiskt! Dock var det ett lajv som verkligen stannade kvar länge, på gott och ont. Dagen efter var det, hur "lajvbakis" jag än var, dags att ta tåget ner till västsverige med barnen. 
 
  
Oktobersol <3
 
 Oktobermorgon.
 
Foto: Anton Hag
 Oktoberlajv.
 
 
November
Efter ett par dagar anslöt sig Jan-E och det blev en knapp vecka i västsverige den här gången. Det var inte många vi hann träffa, men vi hann bli med en till bil, som vi sedan körde hem hela familjen i. Strax efter det flängde jag iväg igen, till Stockholm för att träffa lite vänner där. Ibland är det skönt att komma iväg själv också, om en har möjlighet. Så himla gött att få hänga med vänner, vara lite spontan, hänga till sent på natten och dessutom sova länge på morgonen utan någons fot i armhålan! Resten av november var kyla, fredagsmys, perunarieska, shopping (bläh...), jobb, bibliotek, ved och gräsänka i salig blandning.
 
Stockholmsvisit som ägnades åt att träffa bl.a. Gabbi!
 
  
 Vacker novemberkyla.
 
December
December blev som december brukar bli ungefär. Snö, mörker, julförberedelser i den mån vi orkat, en minskning av jobb kring julafton och framåt, och så lite julfirande och så, vilket blev med goda vänner i år (barn överallt!). Jan-E var på lajv, jag gav blod, vi såg den nya Star Wars-filmen (fast inte samtidigt då) och kring storhelgerna och deras efterdyningar har vi verkligen varit lediga så det står härliga till! Välbehövligt, helt klart. Året avslutades hemma hos oss med en kompisfamilj och en massa mat (som sig bör!).
 
 
Vinteridyll
 
 Vi hade lite julkortverkstad och mina föräldrar fick ett lite internt julkort.
 
 
Ja, det var det året det. Så här i efterhand känns det som ett ganska långt år. Något annat jag sett i efterhand är hur dåligt jag mådde en bra bit in på året, och egentligen har gjort ganska länge. Det var inte förrän jag började må bättre som mitt mående började klarna för mig. Men oh! så härligt det är att faktiskt må bra! Självklart är det inte ett ständigt lyckorus med fluffiga moln och inte ett enda bekymmer i världen, men att faktiskt kunna vara glad på riktigt, mer än för en kort stund, att inte slafsa runt i en enda grå sörja, det är ta mig tusen värt så otroligt mycket!
 
Vad gäller året som ligger framför, det färska 2018, vet jag inte riktigt vad jag har för förväntningar och förhoppningar. Så klart hoppas jag ju att den nya sysselsättningssituationen vi har ska funka, att alla ska få må bra osv, men utöver det? Jag vet redan nu ett par saker av lite större karaktär som jag håller tummarna för det här året, men det här med att ropa hej innan en har hoppat över bäcken osv, så jag håller på dem ett litet tag till innan jag berättar... Sen så låter det väl kanske lite tråkigt, men jag förväntar mig inget storslaget 2018 faktiskt. Allt har sin tid, och just nu tror jag inte det är rätt tid i mitt liv för stordåd och härliga förändringar. Jag önskar istället en trygg och stabil vardag med mycket kärlek. Kanske blir det så, när tillvaron varit gungig ett tag, när det dykt upp lite väl många motgångar - då kanske det är lugn och trygghet som lockar mest? Och jag menar, jag kommer ju att ha tid för allt det andra också, men det är inte rätt tid just nu bara. Jag är glad så länge jag får tillbringa tid med nära och kära och kanske ägna mig åt något kreativt då och då - bara det ger så himla mycket på må bra-kontot! Så, det får vara mina förhoppningar för 2018: kärlek och kreativitet!

2017, del 2

Här kommer del två av mitt 2017 (om nu inte det framgick av rubriken...), alltså maj till augusti.
 
Maj
Den första maj åkte jag och en av mina fantastiska kollegor till Stockholm och tolkade lite första maj-tal, det var ett riktigt litet äventyr och en ego-boost som var välbehövd! I slutet på månaden gjorde jag ett annat jättekul tolkuppdrag: jag teckenspråkstolkade en föreställning med gycklargruppen Mareld! I övrigt vill jag minnas att det var en både kall och solig maj månad. Vi hade dock fint väder under en av vårens höjdpunkter: Leksands medeltidsmarknad. Den här gången jobbade vi lite med att hjälpa till hos Korps, där det nu fanns två Vide:ar, inte ett dugg förvirrande...
 
Så himla glad över att ha fått vara med om de lite ovanligare tolkuppdragen den här månaden!
 
 En bild av en bild av en bild... Även glad åt att det blev en del penna-och-papper-tid för mig.
 
 Även medeltid blev det (även om den här outfiten drar mer åt vikingatid...).
 
Juni
I juni åkte jag till Stockholm en sväng för att delta på ett speltest för ett lajv. Det varade i några timmar men var en riktigt häftig upplevelse, med bra förberedande workshops och olika metatekniker under själva spelet (mer än vad jag är van vid, vilket i och för sig är ganska lite...). Jag var dock inte beredd på hur stark upplevelsen faktiskt skulle bli för min del. Strax där efter åkte vi ner till västsverige och sen var det jobb, jobb, jobb, för både Jan-E och mig. Det innebar en del stress, inte minst eftersom jag hade ett stort lajv att åka på i juli, med massor av förberedelser!
 
När en inte är hemma kan en njuta av att ligga kvar under täcket och dra sig.
 
Västkustselfie.
 
 Lajvprepp, om någon undrar.
Juli
Tack vare insatser från främst Jan-E men också många vänner, blev jag till slut färdig att åka på lajvet. Det var Krigshjärta VIII, ett av mina få större lajv jag varit på. Det blev en väldigt blandad upplevelse för min del, och nu i efterhand finns det en del saker jag skulle gjort annorlunda, men jag är glad över att ha fått uppleva ett stort KH-lajv. Och så tacksam och rörd över all den hjälp och pepp mina vänner ställde upp med! Under juli bevistade vi även ett vackert bröllop och hängde med vänner, vilket gav guldkant åt tillvaron.
 
Foto: Mathias Daniel Tervo
Jag spelade Valerie de Foix på Krigshjärta VIII.
 
 Alltså, naturen <3 Så otroligt terapeutisk på alla sätt och vis.
 
Tydligen var vi inte klara med sjalandet. Japp, kan fortfarande rekommendera det.
 
Augusti
I början av augusti skulle jag ha åkt iväg på min 30 års-present: en resa till Island (jag har fortfarande lite svårt att greppa den presenten...!), men av ganska många anledningar, och efter mycket trixande och fixande och lösande och grubblande, fick jag se mig besegrad av omständigheterna och avboka resan. Den kommer att bli av, men det här var helt uppenbart inte alls rätt tid. Däremot blev det lite ströjobb (både tolkeri men också på PMU i Leksand), sommarliv, besök av mor och far, bärplockande och syltande. I slutet på augusti åkte vi dessutom på en roadtrip som tog oss till vänner i Linköping, ett besök på Kolmården (mesta tiden spenderades på Bamses värld men jag hann också bli lite åksjuk efter ett par åk i den nya, grymma berg-och-dal-banan), stressinförskaffande av finkläder (alltid glömmer en något hemma...) och slutligen bevistade vi ett fantastiskt bröllop med vigsel i fårhage, festivalstämning, mycket kärlek och dans till långt in på natten!
 
Åh, vad jag gillar att bo i vår by! Varje årstid är fantastisk här, men sommaren är något extra.
 
En av de roligare delarna med att sylta: skriva etiketter... 
 
 Ett par fantastiska, nygifta människor!

2017, del 1

Även om bloggen inte är så livlig just nu ville jag göra en årsresumé, om inte annat så är det ju kul att ha för att titta tillbaka på åren som gått ibland. Jag delar upp den i tre den här gången.
 
Januari
Vi började året med att fira Vides födelsedag, tänk att det redan och bara hade gått ett år sedan vi fick träffa honom för första gången! Kort därefter tog han också sina första steg. Även jag fyllde år, och firade lite lätt med en riktigt chokladig tårta tillsammans med lite vänner och familj. Det blev en del större och mindre milstolpar under januari, bla tog Jan-E körkort - skönt att ha det avklarat till slut! Han åkte iväg på lajv och efteråt blev jag så himla peppad och lajvsugen av allt jag läste och hörde om lajvet, vilket bla resulterade i lite ritande. Jan-E blev även sjukskriven terminen ut, vilket gav lite blandade känslor och behov av nya rutiner i vardagen. I slutet på månaden tog vi en tur ner till västsverige och bevistade då ett 80-årskalas och tog en sväng på Sjöfartsmuseet. 
 
Ibland kan det kännas lite så här... 
 
Chokladig chokladtårta indeed!
 
Januarikyla.
 
 
Februari
Vi fick en del besök under helgerna den här månaden. Härligt, eftersom det lätt blir att en som föräldraledig blir lite isolerad om en inte har så mycket ork. Jag tog mitt första tolkuppdrag på över ett år och mjukstartade så mitt jobbande. Lite ringrostig, men skönt att vara ute på fältet igen! Det var också nu vi bestämde oss för ändrade nattvanor för att bespara vårt äktenskap en massa onödigt bråk och tjafs och allmän sorg på grund av trötthetsirritation. Alltså blev det madrass i barnens rum för min del och ingen amning för Vides del. Det hände inte ofta, men till slut fick jag sova min första hela natt utan avbrott! En del av er förstår nog storheten i det...!
 
 
Jag började lite smått att preppa sommarens lajv. Gött, behöver inte tänka på att fixa tältplats när jag har de här brokorna!
 
Marre winter edition
 
Mars
Ja, vardagen rullade på, om än lite knaggligt vissa gånger. Vi var på 30-årskalas, klädbytardag, öppet hus på Västanvik och traditionsenliga våfflor hos våra våffelkompisar (dock blir det väldigt sällan på just våffeldagen...). Vi såg med glädje att Lea nu faktiskt trivdes bra på förskolan och att hon tyckte jättemycket om gymnstiken hon nu började. En minnesvärd kväll tog hon och jag spontant med oss kvällsmaten ut i skogen bakom garaget och satt i mörkret och snön med våra ficklampor och sörplade varm choklad. I slutet på månaden gick jag faktiskt på bio, jag såg Sameblod - en viktig film om Sveriges mörka historia som sträcker sig in i modern tid.
 
 
Det går i vågor, men biblioteket är ett ställe vi alltid återkommer till i vår vardag.
 
Jag var lite krasslig ett tag, men som tur är har jag en omtänksam Lea som ordnar sällskap åt mig.
 
April
Den sjunde april hände något fruktansvärt i Stockholm: en lastbil rusade fram och körde ihjäl flera personer och orsakade kaos och rädsla. Det som dock gjorde ett stort intryck var den enorma värme, solidaritet och okuvlighet männsikor visade. Istället för att översvämma nätet med hat och rädsla, spreds hjälp, omtanke och välvilja ♥ I april hände även sådant som brukar hända i april, typ påsk och memma och tussilago och Jan-E:s födelsedag. Fast det här året var det 30 år jämnt som gällde, så det blev en lite större fest än vanligt med nära och kära från när och fjärran. 
 
  
  
Två säkra vårtecken.
 
En lite sen födelsedagspresent: en pussel-intrig till sommarens KH-lajv!

Post-storhelgs-tillvaro

Ja, nytt år och sådant där. Nya möjligheter, brukar det heta också. Nåja, nya rutiner är vad det blir här i alla fall. Det känns som att varje ny termin innebär nya rutiner, på gott och ont. Den här terminen ska Jan-E börja plugga igen (han var ju sjukskriven förra vårterminen och sen på höstterminen jobbade han på halvtid), så nu får vi lägga upp vardagarna uteefter det helt enkelt. Så vi får se hur det blir, Lea kommer ju gå på förskola och Vide kommer vara hemma med mig även denna termin och hur det blir med mitt jobbande får vi se. Jag kommer ju fortsätta frilansa och ta de uppdrag jag får och har möjlighet att ta, men det är ju alltid svårt att veta hur många förfrågningar det blir. Ja, utöver det finns det inte så många storslagna planer. Tja, ska väl försöka komma iväg och simma någon gång i veckan i alla fall. Knepigt det där med träningen, skulle vilja träna som förut, men törs inte riktigt med den här kroppen (saker och ting kan ändras en del när en varit gravid ett par gånger...). 
 
Men än så länge lever vi i storhelgernas förlovade land: "jullov" (fast den enda av oss som egentligen har jullov är Lea). Sena och långdragna frukostar (nåja, barnen är ganska snabba på att äta, de är inte i det skedet i livet att de uppskattar en lugn och lååång frukost), knappt någon arbetsinsats vid matlagning (restfest!), allmänt softande (jaja, sen ser ju hemmet ut därefter också...) och knappt en endaste tid att passa. Ganska njutbar tillvaro. 
 
Hur har ni det, så här i storhelgernas kölvatten?

Det funkar ju bra

 
Jag är själv hemma med barnen, har varit det fyra dagar i rad nu och fler blir det, nu när Jan-E är iväg på sin födelsedagspresent: egentid i Stockholm. Och det slog mig hur bra det faktiskt har gått. Tidigare när jag varit själv hemma med barnen flera dygn i rad har det ju ofta känts förunderligt att jag kommit levande ur det. Det var å andra sidan när Vide var bebis, det mesta blir ju lättare efter ett och ett halvt års ålder, tycker jag. Visst, det har varit kinkigt, bråkigt, skrikigt och uttröttande (nu kan man ju inte sova i skift, det är helt enkelt erbarmerligt tidig morgon som gäller (eventuellt inte supersmart att sitta uppe sent och blogga då, jag vet, men det är grymt skönt att ha lite tid för sig själv efter en intensiv och barnspäckad dag)) - men det har varit görbart, hanterbart och jag har inte känt att jag inte klarar av detta. Men inte bara det: det har varit mysigt, jag har fått saker gjorda, vi har haft kul och det har varit mycket kärlek. Jag har liksom känt mig som en kompetent förälder som har hållt hela det här skeppet flytande och dessutom oftast på rätt kurs. Och det är ju alltid en trevlig känsla. Speciellt när jag kan jämföra med hur det var för typ ett år sen... 
 
Och eftersom jag har hängt typ oavbrutet med barnen de senaste dygnen, och det hela har hängt helt på mig och ingen annan, så har jag varit mer här och nu (klysch-uttryck, jag vet, förlåt), varit mindre splittrad. Jag har liksom kunnat fokusera på di små liven på ett annat sätt, för det är "bara" de och jag. Det är bara jag som kan ge dem uppmärksamhet, hjälp och närhet just nu. Fullt (ok, nästan i alla fall) fokus på dem. Men visst, folk (oftast mammor) har klarat av att ha hand om barn själva i alla tider och jag vet att jag inte förrättar några stordåd just nu, men för mig är det åtminstone lite stort. Och det är ju alltid gött att känna sig som en kompetent förälder. Dock är jag glad att det finns en pappa med i bilden som kommer hem om några dagar. Så grymt imponerad över hur alla ensamstående småbarnsföräldrar får ihop livet...!
 
Nä, nu ska den här kompetenta mamman gå och lägga sig, för snart piggnar väl barnen till...
 
 

Ny termin, nya tag!

Och så har vardagen så sakteligen börjat i ny form: hösten 2018-edition. Nu jobbar Jan-E halvtid som folkhögskolelärare (på våran gamla skola Västanvik) och resten av tiden är han föräldraledig, jag är föräldraledig den tiden Jan-E jobbar och resten av tiden är jag tillgänglig för frilansuppdrag, Lea har börjat sitt sista läsår på förskolan och Vide hänger hemma och på öppna förskolan med Jan-E och/eller mig. Det ska bli skönt med lite mer fasta rutiner! Allt har inte lagt sig till rätta än, men jag tror vi kommer in i vardgaslunken ganska snart och hittar de sätt som funkar bra för oss. Sen får vi se hur det blir nästa termin, då är ju tanken att Jan-E ska tillbaka till plugget. Men nu är det hösttermin än så länge - en termin i taget!
 
 

PMU i Leksand

Jag har i sommar jobbat några dagar på Pingstkyrkans second hand i Leksand. Det har jag verkligen trivts med! Jag har tyckt om att ha fasta arbetstider, tydliga arbetsuppgifter med utrymme för eget ansvar och initiativ, trevliga arbetskamrater och så klart möjligheten att faktiskt värma sin lunch ;) Jag har mest jobbat med kläderna (jag har då bla jobbat med att sortera, prismärka, galga, hänga ut i butiken och allt kringjobb...) men jag har även jobbat lite med leksaker och att hjälpa kunder när vi haft öppet. Igår hade vi lite fredagsfeeling och möblerade om lite i butiken (barnklädesavdelningen blev flyttad och fick sig verkligen ett lyft!) och det blev lite ny skyltning bla i form av en tjusig slipstavla! Kom gärna och titta själva hur bra det blev nästa gång det är öppet, vilket är på onsdag 14-18 (japp, det är slut med sommartider nu). Det är bra grejer som säljs i butiken, till fina priser. Varje gång vi har varit där som kunder har vi alltid kommit ut med något, vare sig vi varit ute efter något särskilt eller bara kollat runt lite. Om inte annat kan man ju ta en fika i cafét! Här hittar du adress och öppettider.
 
Det är både skönt och roligt att varva tolkeriet med helt andra jobb ibland. Variation förnöjer! Man kan ju inte få allt alltid, så då kan det vara kul att prova på lite annat, även om det är tolkning jag alltid kommer hålla på med i första hand, men speciellt när det är lågsäsong för tolkningen, som det ju är på sommaren, kan det vara både trevligt och behövligt att bryta av med ett tillfälligt extrajobb.
 
Så, PMU har varit en riktigt trevlig arbetsplats och det är helt klart en av mina favoritaffärer i Leksand. Bor du i närheten kan jag helt klart rekommendera dig att göra ett besök!

Och så blev det sommar

Jag är ju ganska kass på att höra av mig till nära och kära, så även här på bloggen märker jag. Det var några månader sen sist. Jag tänker faktiskt ibland att det skulle vara kul att blogga lite mer, om inte annat så för att det är kul att gå tillbaka och läsa om vad man gjort, tankar, aktuella händelser mm. Men så fortgår resten av livet och jag skyller lite på barnen. För det blir ju fullt upp, åtminstone med den som är ett och ett halvt år nu (men hjälp, det går så fort! Samtidigt som det känns som "va, bara ett och ett halvt år? Det var ju en evighet sen vi hade bara ett barn."). Och är det inte fullt upp med den ungen så är det den andra, eller de där tre miljoner sakerna som behöver göra hemma och... Näe, nu skulle inte det här bli ännu ett inlägg om hur mycket jag har att göra så att jag inte hinner prioritera bloggen, även om jag skulle vilja blogga mer. Det är gjort tillräckligt många gånger från mitt håll.
 
Det är mitt i sommaren, men det känns inte så. Jag förknippar sommaren framför allt med värme och ledighet. Det har inte infunnit sig så mycket av någondera i år tycker jag. Jo, det har ju varit varmt en del, men också ganska kallt (min tekonsumtion brukar sjunka drastiskt på sommaren, pga värmen. Inte i år. Igår tror jag att jag drack 3-4 muggar te (vilket är ganska mycket på en dag för mig under övriga året också...). Om vi nu ska mäta sommarvärme i min te-konsumtion...). Och visst har jag jobbat försvinnande lite den här sommaren, men istället är jag föräldraledig, och är ganska mycket själv med barnen. Det är en annan femma om både Jan-E och jag är lediga, för då kan man ju få sig en skvätt egentid ibland men framför allt hjälps man åt med barnen så att det blir ett lagomt lass och man kan ha kul ihop på ett annat sätt, kanske rent av åka bort ibland.
 
Alltså, nu låter det som att jag haft en helvissen sommar. Det har jag inte. Det har inte varit bara guld och gröna skogar, men den har varit bra. Vi har varit iväg ett par svängar, bla en släktbesökar-trip till västsverige, jag har varit på lajv, vi har haft härliga besök hemma hos oss... Och ätit glass - som sig bör. Nu får vi se hur resten blir. Den blir inte helt som planerat, vilket är ganska trist, men det kan ju så klart bli bra ändå. Just nu är det dock mest jobb som ligger framför både Jan-E och mig den allra närmaste tiden. Den ännu närmare tiden (idag) ser det inte uta att bli bättring på det kalla vädret, Jan-E ska snart iväg igen och spendera kvällen på jobbet och jag ska hänga med Fisen och Skrutten (nej, inte två kaniner, mina barn). Sen kanske en lugn kväll med te och Orphan Black? 
 
En liten sommarselfie i blåst och solnedgång på västkusten.

Sorg och solidaritet i Sverige idag

Precis som många andra har jag chockats av nyheterna från Stockholm; lastbilen som i full fart körde ihjäl flera personer och orsakade kaos, panik och rädsla. Fruktansvärt. Men svårt att sätat ord på, jag tror inte ens att jag liksom har lyckats ta till mig det hela ordentligt. Kanske för att Stockholm är så långt bort från min vardag, kanske för att hela händelsen är så långt bort från min vardag... Hemskt och ogreppbart.
 
Men samtidigt blir jag varm i hjärtat. Samtidigt får jag hopp. För när det här händer, det fruktansvärda, ställer sig folk tillsammans, ställer upp. Många erbjöd skjuts, öppnade sina hem, hjälpte varandra, stöttade och visade så mycket värme och kärlek! På sociala medier men också ute på fältet, vad jag har förstått. Jag har också uppfattat att polisen gjorde ett fantastiskt bra jobb, vilket så klart skänker trygghet. Visst finns det sådant som jag hade önskat inte behövde vara, tex medias rapportering, ryktesspridning och en del fördomsfulla och hatiska kommentarer på nätet, men det som ändå ger störst intryck efter att detta hänt är den överväldigande värme och solidaritet människor visat. Självklart kan inget av det ändra den oerhörda sorg och tragedi som nu drabbat många människor, men det ger ändå hopp. Och hopp är något vi behöver i dessa tider.
 
Ta hand om varandra ♥
 
 

En liten snabbvisit på bloggen

Vårväder med bländande solsken, smältvattenpölar på gräsmattan och den här mamman med för lite sömn i bagaget ("för lite bagage i sömnen" höll jag på att skriva, ni ser ju...). Ja, varför sitter jag här då? undrar jag faktiskt nu. Jag borde gå ut. Passa på. Nu är ärendena på datorn uträttade, jag orkar ändå inte ta tag i några sysslor pga obscent lite sömn och nödchokladen är uppäten. Så, nu går jag ut. Tjingeling!

Om

Min profilbild

Marre

RSS 2.0