2017, del 3

September
September kom med umgänge, jobb, barnloppis, sista rättviksglassen och härlig septemberluft - typ som varje september. Det som skilde sig rejält från andra septembrar - och resten av mitt liv hittills - var att jag fick en slags överraskningsuppmuntran: en resa till London! Så oväntat och fantastiskt och rörande! Jan-E var planens upphovsperson, men många fina människor bidrog på olika sätt. Jag och Isabelle åkte tillsammans, åt hotellfrukostar, såg Les Mis och Shakespeare, gick på Portobello Road Market, åt en hel del pubmat, besökte museum och kul butiker och turistade i största allmänhet. Så otroligt tacksam över den resan! London, vilket ställe! När jag sen kom hem var det Jan-E:s tur att fara iväg på sin 30 års-present i Stockholm.
 
Marre, som snart ska titta på Les Misérables - live! - i London, woho!
 
Jo men såatteh... Jag kan ju säga att jag tillät mig själv att vara hyfsat turistig... Så till den grad att jag fotade de klassiska postlådorna (fast det är ju inte lådor... Cylindrar?)
 
Älskar septemberluft!
 
 
Oktober
En månad när vi firade både kanlebullens dag (oh, vad duktig jag kände mig efter den bedriften!) och Leas femårsdag! Vi fick diverse besök, jag njöt av oktobernaturen och så sydde jag en hel del, för även i oktober blev det lajv för min del. Ännu ett KH-lajv: "Det är vår jord". Ett fantastiskt helglajv där jag fick spela en roll som hade anledning att kastas mellan tusen känslor! Fantastiskt! Dock var det ett lajv som verkligen stannade kvar länge, på gott och ont. Dagen efter var det, hur "lajvbakis" jag än var, dags att ta tåget ner till västsverige med barnen. 
 
  
Oktobersol <3
 
 Oktobermorgon.
 
Foto: Anton Hag
 Oktoberlajv.
 
 
November
Efter ett par dagar anslöt sig Jan-E och det blev en knapp vecka i västsverige den här gången. Det var inte många vi hann träffa, men vi hann bli med en till bil, som vi sedan körde hem hela familjen i. Strax efter det flängde jag iväg igen, till Stockholm för att träffa lite vänner där. Ibland är det skönt att komma iväg själv också, om en har möjlighet. Så himla gött att få hänga med vänner, vara lite spontan, hänga till sent på natten och dessutom sova länge på morgonen utan någons fot i armhålan! Resten av november var kyla, fredagsmys, perunarieska, shopping (bläh...), jobb, bibliotek, ved och gräsänka i salig blandning.
 
Stockholmsvisit som ägnades åt att träffa bl.a. Gabbi!
 
  
 Vacker novemberkyla.
 
December
December blev som december brukar bli ungefär. Snö, mörker, julförberedelser i den mån vi orkat, en minskning av jobb kring julafton och framåt, och så lite julfirande och så, vilket blev med goda vänner i år (barn överallt!). Jan-E var på lajv, jag gav blod, vi såg den nya Star Wars-filmen (fast inte samtidigt då) och kring storhelgerna och deras efterdyningar har vi verkligen varit lediga så det står härliga till! Välbehövligt, helt klart. Året avslutades hemma hos oss med en kompisfamilj och en massa mat (som sig bör!).
 
 
Vinteridyll
 
 Vi hade lite julkortverkstad och mina föräldrar fick ett lite internt julkort.
 
 
Ja, det var det året det. Så här i efterhand känns det som ett ganska långt år. Något annat jag sett i efterhand är hur dåligt jag mådde en bra bit in på året, och egentligen har gjort ganska länge. Det var inte förrän jag började må bättre som mitt mående började klarna för mig. Men oh! så härligt det är att faktiskt må bra! Självklart är det inte ett ständigt lyckorus med fluffiga moln och inte ett enda bekymmer i världen, men att faktiskt kunna vara glad på riktigt, mer än för en kort stund, att inte slafsa runt i en enda grå sörja, det är ta mig tusen värt så otroligt mycket!
 
Vad gäller året som ligger framför, det färska 2018, vet jag inte riktigt vad jag har för förväntningar och förhoppningar. Så klart hoppas jag ju att den nya sysselsättningssituationen vi har ska funka, att alla ska få må bra osv, men utöver det? Jag vet redan nu ett par saker av lite större karaktär som jag håller tummarna för det här året, men det här med att ropa hej innan en har hoppat över bäcken osv, så jag håller på dem ett litet tag till innan jag berättar... Sen så låter det väl kanske lite tråkigt, men jag förväntar mig inget storslaget 2018 faktiskt. Allt har sin tid, och just nu tror jag inte det är rätt tid i mitt liv för stordåd och härliga förändringar. Jag önskar istället en trygg och stabil vardag med mycket kärlek. Kanske blir det så, när tillvaron varit gungig ett tag, när det dykt upp lite väl många motgångar - då kanske det är lugn och trygghet som lockar mest? Och jag menar, jag kommer ju att ha tid för allt det andra också, men det är inte rätt tid just nu bara. Jag är glad så länge jag får tillbringa tid med nära och kära och kanske ägna mig åt något kreativt då och då - bara det ger så himla mycket på må bra-kontot! Så, det får vara mina förhoppningar för 2018: kärlek och kreativitet!

2017, del 2

Här kommer del två av mitt 2017 (om nu inte det framgick av rubriken...), alltså maj till augusti.
 
Maj
Den första maj åkte jag och en av mina fantastiska kollegor till Stockholm och tolkade lite första maj-tal, det var ett riktigt litet äventyr och en ego-boost som var välbehövd! I slutet på månaden gjorde jag ett annat jättekul tolkuppdrag: jag teckenspråkstolkade en föreställning med gycklargruppen Mareld! I övrigt vill jag minnas att det var en både kall och solig maj månad. Vi hade dock fint väder under en av vårens höjdpunkter: Leksands medeltidsmarknad. Den här gången jobbade vi lite med att hjälpa till hos Korps, där det nu fanns två Vide:ar, inte ett dugg förvirrande...
 
Så himla glad över att ha fått vara med om de lite ovanligare tolkuppdragen den här månaden!
 
 En bild av en bild av en bild... Även glad åt att det blev en del penna-och-papper-tid för mig.
 
 Även medeltid blev det (även om den här outfiten drar mer åt vikingatid...).
 
Juni
I juni åkte jag till Stockholm en sväng för att delta på ett speltest för ett lajv. Det varade i några timmar men var en riktigt häftig upplevelse, med bra förberedande workshops och olika metatekniker under själva spelet (mer än vad jag är van vid, vilket i och för sig är ganska lite...). Jag var dock inte beredd på hur stark upplevelsen faktiskt skulle bli för min del. Strax där efter åkte vi ner till västsverige och sen var det jobb, jobb, jobb, för både Jan-E och mig. Det innebar en del stress, inte minst eftersom jag hade ett stort lajv att åka på i juli, med massor av förberedelser!
 
När en inte är hemma kan en njuta av att ligga kvar under täcket och dra sig.
 
Västkustselfie.
 
 Lajvprepp, om någon undrar.
Juli
Tack vare insatser från främst Jan-E men också många vänner, blev jag till slut färdig att åka på lajvet. Det var Krigshjärta VIII, ett av mina få större lajv jag varit på. Det blev en väldigt blandad upplevelse för min del, och nu i efterhand finns det en del saker jag skulle gjort annorlunda, men jag är glad över att ha fått uppleva ett stort KH-lajv. Och så tacksam och rörd över all den hjälp och pepp mina vänner ställde upp med! Under juli bevistade vi även ett vackert bröllop och hängde med vänner, vilket gav guldkant åt tillvaron.
 
Foto: Mathias Daniel Tervo
Jag spelade Valerie de Foix på Krigshjärta VIII.
 
 Alltså, naturen <3 Så otroligt terapeutisk på alla sätt och vis.
 
Tydligen var vi inte klara med sjalandet. Japp, kan fortfarande rekommendera det.
 
Augusti
I början av augusti skulle jag ha åkt iväg på min 30 års-present: en resa till Island (jag har fortfarande lite svårt att greppa den presenten...!), men av ganska många anledningar, och efter mycket trixande och fixande och lösande och grubblande, fick jag se mig besegrad av omständigheterna och avboka resan. Den kommer att bli av, men det här var helt uppenbart inte alls rätt tid. Däremot blev det lite ströjobb (både tolkeri men också på PMU i Leksand), sommarliv, besök av mor och far, bärplockande och syltande. I slutet på augusti åkte vi dessutom på en roadtrip som tog oss till vänner i Linköping, ett besök på Kolmården (mesta tiden spenderades på Bamses värld men jag hann också bli lite åksjuk efter ett par åk i den nya, grymma berg-och-dal-banan), stressinförskaffande av finkläder (alltid glömmer en något hemma...) och slutligen bevistade vi ett fantastiskt bröllop med vigsel i fårhage, festivalstämning, mycket kärlek och dans till långt in på natten!
 
Åh, vad jag gillar att bo i vår by! Varje årstid är fantastisk här, men sommaren är något extra.
 
En av de roligare delarna med att sylta: skriva etiketter... 
 
 Ett par fantastiska, nygifta människor!

2017, del 1

Även om bloggen inte är så livlig just nu ville jag göra en årsresumé, om inte annat så är det ju kul att ha för att titta tillbaka på åren som gått ibland. Jag delar upp den i tre den här gången.
 
Januari
Vi började året med att fira Vides födelsedag, tänk att det redan och bara hade gått ett år sedan vi fick träffa honom för första gången! Kort därefter tog han också sina första steg. Även jag fyllde år, och firade lite lätt med en riktigt chokladig tårta tillsammans med lite vänner och familj. Det blev en del större och mindre milstolpar under januari, bla tog Jan-E körkort - skönt att ha det avklarat till slut! Han åkte iväg på lajv och efteråt blev jag så himla peppad och lajvsugen av allt jag läste och hörde om lajvet, vilket bla resulterade i lite ritande. Jan-E blev även sjukskriven terminen ut, vilket gav lite blandade känslor och behov av nya rutiner i vardagen. I slutet på månaden tog vi en tur ner till västsverige och bevistade då ett 80-årskalas och tog en sväng på Sjöfartsmuseet. 
 
Ibland kan det kännas lite så här... 
 
Chokladig chokladtårta indeed!
 
Januarikyla.
 
 
Februari
Vi fick en del besök under helgerna den här månaden. Härligt, eftersom det lätt blir att en som föräldraledig blir lite isolerad om en inte har så mycket ork. Jag tog mitt första tolkuppdrag på över ett år och mjukstartade så mitt jobbande. Lite ringrostig, men skönt att vara ute på fältet igen! Det var också nu vi bestämde oss för ändrade nattvanor för att bespara vårt äktenskap en massa onödigt bråk och tjafs och allmän sorg på grund av trötthetsirritation. Alltså blev det madrass i barnens rum för min del och ingen amning för Vides del. Det hände inte ofta, men till slut fick jag sova min första hela natt utan avbrott! En del av er förstår nog storheten i det...!
 
 
Jag började lite smått att preppa sommarens lajv. Gött, behöver inte tänka på att fixa tältplats när jag har de här brokorna!
 
Marre winter edition
 
Mars
Ja, vardagen rullade på, om än lite knaggligt vissa gånger. Vi var på 30-årskalas, klädbytardag, öppet hus på Västanvik och traditionsenliga våfflor hos våra våffelkompisar (dock blir det väldigt sällan på just våffeldagen...). Vi såg med glädje att Lea nu faktiskt trivdes bra på förskolan och att hon tyckte jättemycket om gymnstiken hon nu började. En minnesvärd kväll tog hon och jag spontant med oss kvällsmaten ut i skogen bakom garaget och satt i mörkret och snön med våra ficklampor och sörplade varm choklad. I slutet på månaden gick jag faktiskt på bio, jag såg Sameblod - en viktig film om Sveriges mörka historia som sträcker sig in i modern tid.
 
 
Det går i vågor, men biblioteket är ett ställe vi alltid återkommer till i vår vardag.
 
Jag var lite krasslig ett tag, men som tur är har jag en omtänksam Lea som ordnar sällskap åt mig.
 
April
Den sjunde april hände något fruktansvärt i Stockholm: en lastbil rusade fram och körde ihjäl flera personer och orsakade kaos och rädsla. Det som dock gjorde ett stort intryck var den enorma värme, solidaritet och okuvlighet männsikor visade. Istället för att översvämma nätet med hat och rädsla, spreds hjälp, omtanke och välvilja ♥ I april hände även sådant som brukar hända i april, typ påsk och memma och tussilago och Jan-E:s födelsedag. Fast det här året var det 30 år jämnt som gällde, så det blev en lite större fest än vanligt med nära och kära från när och fjärran. 
 
  
  
Två säkra vårtecken.
 
En lite sen födelsedagspresent: en pussel-intrig till sommarens KH-lajv!

Post-storhelgs-tillvaro

Ja, nytt år och sådant där. Nya möjligheter, brukar det heta också. Nåja, nya rutiner är vad det blir här i alla fall. Det känns som att varje ny termin innebär nya rutiner, på gott och ont. Den här terminen ska Jan-E börja plugga igen (han var ju sjukskriven förra vårterminen och sen på höstterminen jobbade han på halvtid), så nu får vi lägga upp vardagarna uteefter det helt enkelt. Så vi får se hur det blir, Lea kommer ju gå på förskola och Vide kommer vara hemma med mig även denna termin och hur det blir med mitt jobbande får vi se. Jag kommer ju fortsätta frilansa och ta de uppdrag jag får och har möjlighet att ta, men det är ju alltid svårt att veta hur många förfrågningar det blir. Ja, utöver det finns det inte så många storslagna planer. Tja, ska väl försöka komma iväg och simma någon gång i veckan i alla fall. Knepigt det där med träningen, skulle vilja träna som förut, men törs inte riktigt med den här kroppen (saker och ting kan ändras en del när en varit gravid ett par gånger...). 
 
Men än så länge lever vi i storhelgernas förlovade land: "jullov" (fast den enda av oss som egentligen har jullov är Lea). Sena och långdragna frukostar (nåja, barnen är ganska snabba på att äta, de är inte i det skedet i livet att de uppskattar en lugn och lååång frukost), knappt någon arbetsinsats vid matlagning (restfest!), allmänt softande (jaja, sen ser ju hemmet ut därefter också...) och knappt en endaste tid att passa. Ganska njutbar tillvaro. 
 
Hur har ni det, så här i storhelgernas kölvatten?

Det funkar ju bra

 
Jag är själv hemma med barnen, har varit det fyra dagar i rad nu och fler blir det, nu när Jan-E är iväg på sin födelsedagspresent: egentid i Stockholm. Och det slog mig hur bra det faktiskt har gått. Tidigare när jag varit själv hemma med barnen flera dygn i rad har det ju ofta känts förunderligt att jag kommit levande ur det. Det var å andra sidan när Vide var bebis, det mesta blir ju lättare efter ett och ett halvt års ålder, tycker jag. Visst, det har varit kinkigt, bråkigt, skrikigt och uttröttande (nu kan man ju inte sova i skift, det är helt enkelt erbarmerligt tidig morgon som gäller (eventuellt inte supersmart att sitta uppe sent och blogga då, jag vet, men det är grymt skönt att ha lite tid för sig själv efter en intensiv och barnspäckad dag)) - men det har varit görbart, hanterbart och jag har inte känt att jag inte klarar av detta. Men inte bara det: det har varit mysigt, jag har fått saker gjorda, vi har haft kul och det har varit mycket kärlek. Jag har liksom känt mig som en kompetent förälder som har hållt hela det här skeppet flytande och dessutom oftast på rätt kurs. Och det är ju alltid en trevlig känsla. Speciellt när jag kan jämföra med hur det var för typ ett år sen... 
 
Och eftersom jag har hängt typ oavbrutet med barnen de senaste dygnen, och det hela har hängt helt på mig och ingen annan, så har jag varit mer här och nu (klysch-uttryck, jag vet, förlåt), varit mindre splittrad. Jag har liksom kunnat fokusera på di små liven på ett annat sätt, för det är "bara" de och jag. Det är bara jag som kan ge dem uppmärksamhet, hjälp och närhet just nu. Fullt (ok, nästan i alla fall) fokus på dem. Men visst, folk (oftast mammor) har klarat av att ha hand om barn själva i alla tider och jag vet att jag inte förrättar några stordåd just nu, men för mig är det åtminstone lite stort. Och det är ju alltid gött att känna sig som en kompetent förälder. Dock är jag glad att det finns en pappa med i bilden som kommer hem om några dagar. Så grymt imponerad över hur alla ensamstående småbarnsföräldrar får ihop livet...!
 
Nä, nu ska den här kompetenta mamman gå och lägga sig, för snart piggnar väl barnen till...
 
 

Ny termin, nya tag!

Och så har vardagen så sakteligen börjat i ny form: hösten 2018-edition. Nu jobbar Jan-E halvtid som folkhögskolelärare (på våran gamla skola Västanvik) och resten av tiden är han föräldraledig, jag är föräldraledig den tiden Jan-E jobbar och resten av tiden är jag tillgänglig för frilansuppdrag, Lea har börjat sitt sista läsår på förskolan och Vide hänger hemma och på öppna förskolan med Jan-E och/eller mig. Det ska bli skönt med lite mer fasta rutiner! Allt har inte lagt sig till rätta än, men jag tror vi kommer in i vardgaslunken ganska snart och hittar de sätt som funkar bra för oss. Sen får vi se hur det blir nästa termin, då är ju tanken att Jan-E ska tillbaka till plugget. Men nu är det hösttermin än så länge - en termin i taget!
 
 

PMU i Leksand

Jag har i sommar jobbat några dagar på Pingstkyrkans second hand i Leksand. Det har jag verkligen trivts med! Jag har tyckt om att ha fasta arbetstider, tydliga arbetsuppgifter med utrymme för eget ansvar och initiativ, trevliga arbetskamrater och så klart möjligheten att faktiskt värma sin lunch ;) Jag har mest jobbat med kläderna (jag har då bla jobbat med att sortera, prismärka, galga, hänga ut i butiken och allt kringjobb...) men jag har även jobbat lite med leksaker och att hjälpa kunder när vi haft öppet. Igår hade vi lite fredagsfeeling och möblerade om lite i butiken (barnklädesavdelningen blev flyttad och fick sig verkligen ett lyft!) och det blev lite ny skyltning bla i form av en tjusig slipstavla! Kom gärna och titta själva hur bra det blev nästa gång det är öppet, vilket är på onsdag 14-18 (japp, det är slut med sommartider nu). Det är bra grejer som säljs i butiken, till fina priser. Varje gång vi har varit där som kunder har vi alltid kommit ut med något, vare sig vi varit ute efter något särskilt eller bara kollat runt lite. Om inte annat kan man ju ta en fika i cafét! Här hittar du adress och öppettider.
 
Det är både skönt och roligt att varva tolkeriet med helt andra jobb ibland. Variation förnöjer! Man kan ju inte få allt alltid, så då kan det vara kul att prova på lite annat, även om det är tolkning jag alltid kommer hålla på med i första hand, men speciellt när det är lågsäsong för tolkningen, som det ju är på sommaren, kan det vara både trevligt och behövligt att bryta av med ett tillfälligt extrajobb.
 
Så, PMU har varit en riktigt trevlig arbetsplats och det är helt klart en av mina favoritaffärer i Leksand. Bor du i närheten kan jag helt klart rekommendera dig att göra ett besök!

Och så blev det sommar

Jag är ju ganska kass på att höra av mig till nära och kära, så även här på bloggen märker jag. Det var några månader sen sist. Jag tänker faktiskt ibland att det skulle vara kul att blogga lite mer, om inte annat så för att det är kul att gå tillbaka och läsa om vad man gjort, tankar, aktuella händelser mm. Men så fortgår resten av livet och jag skyller lite på barnen. För det blir ju fullt upp, åtminstone med den som är ett och ett halvt år nu (men hjälp, det går så fort! Samtidigt som det känns som "va, bara ett och ett halvt år? Det var ju en evighet sen vi hade bara ett barn."). Och är det inte fullt upp med den ungen så är det den andra, eller de där tre miljoner sakerna som behöver göra hemma och... Näe, nu skulle inte det här bli ännu ett inlägg om hur mycket jag har att göra så att jag inte hinner prioritera bloggen, även om jag skulle vilja blogga mer. Det är gjort tillräckligt många gånger från mitt håll.
 
Det är mitt i sommaren, men det känns inte så. Jag förknippar sommaren framför allt med värme och ledighet. Det har inte infunnit sig så mycket av någondera i år tycker jag. Jo, det har ju varit varmt en del, men också ganska kallt (min tekonsumtion brukar sjunka drastiskt på sommaren, pga värmen. Inte i år. Igår tror jag att jag drack 3-4 muggar te (vilket är ganska mycket på en dag för mig under övriga året också...). Om vi nu ska mäta sommarvärme i min te-konsumtion...). Och visst har jag jobbat försvinnande lite den här sommaren, men istället är jag föräldraledig, och är ganska mycket själv med barnen. Det är en annan femma om både Jan-E och jag är lediga, för då kan man ju få sig en skvätt egentid ibland men framför allt hjälps man åt med barnen så att det blir ett lagomt lass och man kan ha kul ihop på ett annat sätt, kanske rent av åka bort ibland.
 
Alltså, nu låter det som att jag haft en helvissen sommar. Det har jag inte. Det har inte varit bara guld och gröna skogar, men den har varit bra. Vi har varit iväg ett par svängar, bla en släktbesökar-trip till västsverige, jag har varit på lajv, vi har haft härliga besök hemma hos oss... Och ätit glass - som sig bör. Nu får vi se hur resten blir. Den blir inte helt som planerat, vilket är ganska trist, men det kan ju så klart bli bra ändå. Just nu är det dock mest jobb som ligger framför både Jan-E och mig den allra närmaste tiden. Den ännu närmare tiden (idag) ser det inte uta att bli bättring på det kalla vädret, Jan-E ska snart iväg igen och spendera kvällen på jobbet och jag ska hänga med Fisen och Skrutten (nej, inte två kaniner, mina barn). Sen kanske en lugn kväll med te och Orphan Black? 
 
En liten sommarselfie i blåst och solnedgång på västkusten.

Sorg och solidaritet i Sverige idag

Precis som många andra har jag chockats av nyheterna från Stockholm; lastbilen som i full fart körde ihjäl flera personer och orsakade kaos, panik och rädsla. Fruktansvärt. Men svårt att sätat ord på, jag tror inte ens att jag liksom har lyckats ta till mig det hela ordentligt. Kanske för att Stockholm är så långt bort från min vardag, kanske för att hela händelsen är så långt bort från min vardag... Hemskt och ogreppbart.
 
Men samtidigt blir jag varm i hjärtat. Samtidigt får jag hopp. För när det här händer, det fruktansvärda, ställer sig folk tillsammans, ställer upp. Många erbjöd skjuts, öppnade sina hem, hjälpte varandra, stöttade och visade så mycket värme och kärlek! På sociala medier men också ute på fältet, vad jag har förstått. Jag har också uppfattat att polisen gjorde ett fantastiskt bra jobb, vilket så klart skänker trygghet. Visst finns det sådant som jag hade önskat inte behövde vara, tex medias rapportering, ryktesspridning och en del fördomsfulla och hatiska kommentarer på nätet, men det som ändå ger störst intryck efter att detta hänt är den överväldigande värme och solidaritet människor visat. Självklart kan inget av det ändra den oerhörda sorg och tragedi som nu drabbat många människor, men det ger ändå hopp. Och hopp är något vi behöver i dessa tider.
 
Ta hand om varandra ♥
 
 

En liten snabbvisit på bloggen

Vårväder med bländande solsken, smältvattenpölar på gräsmattan och den här mamman med för lite sömn i bagaget ("för lite bagage i sömnen" höll jag på att skriva, ni ser ju...). Ja, varför sitter jag här då? undrar jag faktiskt nu. Jag borde gå ut. Passa på. Nu är ärendena på datorn uträttade, jag orkar ändå inte ta tag i några sysslor pga obscent lite sömn och nödchokladen är uppäten. Så, nu går jag ut. Tjingeling!

2016 - del 3

Så, nu kommer slutligen tredje och sista delen av mitt 2016. Enjoy!
 
September
September bjöd på mycket härligt väder: både perfekta sensommardagar och höstdimmiga morgnar. Vi inledde september med ved. En kompis och jag ägnade en hel dag åt vedhämtning, medan övriga skötte markservice. Sen var det bara lite kapning, kärrning och stapling kvar... Och än var det inte slut på syltandet! Jag fick även ofrivilligt göra något för första gången: krocka med ett rådjur. Så klart inte kul, men tyvärr inte helt oväntat med tanke på att vi har en hel drös här i Hjulbäck.
 
Något av det roligaste med att sylta är ju att göra etiketter!
 
 Familjen åkte på sjalträff - eller knytkalas (haha!) - och kände och klämde på allehanda sköna bärdon.
 
Oktober
Hösten var som höstar brukar vara: lite tung så där. Men nu var det lite mycket på något sätt... Dock hittades det ljuspunkter, bl.a. blev vår underbara Fis ännu ett år äldre (alltså, vi har en fyraåring i familjen, wow!), vi träffade vänner och jag gick faktiskt på teater.
 
Ja men, så kan det kännas ibland...
 
Som jag har väntat på att den ska dyka upp på biblioteket... Lätt en av de bästa barnböckerna! 
 
November
I november blev det en hel del träffande av folk - trevligt! Nog var jag väl lite lappsjuk i perioder under hösten, jag minns att jag var helt lyrisk efter att ha träffat hela två kompisar under en och samma eftermiddag! I slutet på månaden blev det en tur neråt landet. Det blev Ikea x 3 (perfekt ställe att stanna och pausa på när man är iväg med barn), vindstömning, loppis, Naturhistoriska museet och så klart att träffa nära och kära. 
 
Marre i härligt november-ljus.
 
 Naturhistoriska muséet i Göteborg.
 
December
Jag sökte ett jobb faktiskt, gick på intervjun men fick det inte. Jättetråkigt, men inte mycket att göra åt. Men som bonus gick familjen på Vasamuseet, alltid något! Sen svishade december månad förbi, precis som den brukar göra. Vi försökte skala bort så många jul-måsten som möjligt, men hann ändå med julkortsmakeri, kolakokande, diverse bakning och annat. Julafton firades på ett mycket trevligt sätt med brunch tillsammans med vänner och sedan middag, paketöppning och mys (så klart var det fortfarande allt det där stojet och grejandet som hör till när man har en Fis och en Skrutt...!). I mellandagarna fick vi besök av lite vänner och sen var det dags för lite magsjuka, woho! Vi var visserligen friska till nyår men ansåg ändå att ett lugnt firande nog var vad vi mäktade med. Vi avslutade 2016 med en relativt stillsam kväll med familjen, god mat och slutligen en himla massa skratt och flum - inte dumt alls!
 
Ett av julkorten vi gjorde. Så himla kul, det här med julkortsmakeri! 
 
 Pepparkakshuset som går på temat "man tager vad man haver", omgivet av traditionstyngda figurer så som tomte, dalahäst och diverse dinosaurier.

2016 - del 2

Alltså, jag är ju pinsamt seg med årssammanfattningen den här gången... Nåja, nu är del två av tre klar i alla fall. Hugg in!
 
Maj
Aprilväder är jag varje år beredd på och räknar inte riktigt helt med att våren är ordentligt kommen förrän i maj, men nu blev det visst aprilväder i maj också... På en vecka gick vi från vinterjackor till shorts, för att sedan få snö igen! I början på månaden hade vi Sara Begner och fotograf-Maria hemma hos oss på blixtvisit, det lagades mat till en kall matlåda och fotograferades och kändes ganska stockholmskt... Jan-E drog ännu en gång till Karlstad (oh, vad jag börjat avsky Karlstad!), vi fick besök av mina föräldrar, min mobil gav upp andan och jag åkte på frilansträff med minstingen. Sista helgen i maj var det som vanligt Leksands Medeltidsmarknad, en av vårens stående höjdpunkter. Själva marknaden imponerade inte särsdeles mycket i år, men det var kul att träffa alla härliga människor!
 
Ett vårigt Mora - äntligen sol och grönska!
 
Leonora i Mareld undehåller med gyckel på medeltidsmarknaden - som sig bör! 
 
 
Juni
Juni började med ovanligt mycket sjukvårdsbesök, mest rutingrejer och vacciner. Det var också nu Vide och jag fick några dagar på tu man hand eftersom Jan-E och Lea drog iväg på jobb i Hedemora. Min nya mobil (en Fairphone 2) kom och det var dags att vänja sig vid den. Vi försökte hitta på lite "somriga" grejer tillsammans när vi väl var hemma allihopa, typ grilla på byns strand (småregningt, blåsigt och bajsigt...) och gå på skogskyrkis. Sen var det dags för Jan-E att sommarjobba heltid och då passade vi på att åka på semester en vecka, ända till Leksand!
 
Skördesäsongen börjar så smått med rabarber.
 
Äntligen grönt och lummigt och varmt ute! 
 
Juli
När Jan-E:s jobbvecka var slut återvände vi hem igen. Vi drog fram det 40-50 år gamla tältet ur förrådet och körde lite trädgårdstältning och sov till och med ute i tältet hela familjen. Vi kostade på oss lyxvarianten och släpade ut diverse kuddar och madrasser! Vi gick med Lea på fotbollslek, vilket kändes så oerhört ovant, eftersom vi direkt inte är de mest sportiga föräldrarna på den här sidan någonting alls... Och så drog kalasveckan igång med att min efterlängtade Rino-klänning kom hem och kort därefter började folk att droppa in under några dagar, för att sedan kulminera i mitt 30 års-kalas, wihoo! Vi hade folk hemma i en hel vecka, tidvis lite slitidgt men kul! Sedan drog vi iväg till en kompisfamilj och deras sommarstuga i skärgården, så oerhört idylliskt var det. Kort efter att vi kommit hem fick vi ett hemskt besked: en kär vän hade gått bort. Så overkligt och så fruktansvärt på en och samma gång...
 
 
 Rino-klänningen
 
 Solnedgångsmys på klipporna med Lea.
 
Augusti
Jan-E fortsatte jobba på, det blev långa dagar ensam hemma med båda barnen... Så kom begravningen, vacker, varm, personlig och så oerhört tung. När Jan-E slutligen jobbat färdigt sina veckor blev det en liten tripp ner till Landet, alltså (Jan-E:s) farmor och farfars sommarstuga nere på västkusten. Det var sol, bad, farmors mat, släktingar, kex - ja, precis som det brukar vara med andra ord. Både på vägen ner och på vägen upp gjorde vi stopp hos kompisar, eftersom vi satsade på nattkörning och jag inte orkar köra 47 mil så sent på dygnet. På hemvägen åkta vi dessutom via Smultronstället, glassrestaurangen i Söderköping! Det var också i augusti den Coop-tidningen dök upp där vår familj figurerade. I övrigt var det mycket plockande och konserverande under augusti månad: vinbärssylt, blåbärsylt, äppelmos, blåbärsmarmelad, plommonmarmelad... 
 
En av alla läckra tapeter på landet.
 
  
 Det blev en hel del blåbärsturer i skogen. Dock fick svampen stanna kvar.

2016 - del 1

Ok, nog för att jag brukar vara seg med mina årssammanfattningar, men det här borde väl vara något slags rekord?? Nåja, bättre sent än aldrig. Den här gången kör vi året indelat i tre inlägg. Först ut är januari till april.
 
Januari
Vi började året där det förra slutat, hemma hos familjen Roos. Årets första dag firades med två födelsedagar: vi började ypperligt med födelsedagsbrunch til Ericas ära och slutade med  en annan födelsedag, nämligen Vides! Efter det var ju januari, särskilt början, lite halvkaosig, rörig och med bristand ork. Tur då att man han vänner som kommer och ställer upp med allt från att ge oss matlådor till att umgås med Lea. Mitt i alltihopa fyllde jag 30 år, men eftersom jag bara en vecka tidigare hade fött barn blev det inget hejdundrande kalas, istället ett stillsamt men tårtfyllt firande med familjen. Det var också i januari som vintern körde igång på allvar, ett tag pendlade temperaturen mellan tjugo och tjugofem minus, då även strömmen passade på att gå ett antal gånger. Utöver det som nu nämnts gick såklart en hel del tid åt till blöjbyten, amning, bärande och tvättande (tänk vad mycket en så liten människa kan påverka...!).
 
Sov du lilla Vide ung...
 
Januarisol och kyla.
 
 
Februari
Mina föräldrar kom och hälsade på och fick träffa Vide för första gången. Det var även då vädret betedde sig ganska drygt: slaskfest lite då och då, följt av minusgrader och så lite blött på det = halt! Efter att hela familjen varit hemma tillsammans en månad blev det så dags för Jan-E och Lea att återgå till jobb respektive förskola, dags att vänja sig vid en ny vardag med andra ord. Februari var också semlor, sjalande och försök att börja med pennorna igen.
 
Semmelfail...
 
Alltså, sjalen! ♥
 
Mars
Nu började almanackan fyllas på mer och mer. Trots att jag inte jobbade så var det inte brist på aktivitet... Det var många bäckar små: brukarråd på förskolan, lunchdejt, kvällsjobb för Jan-E (vilket alltid resulterar i ett logistikpussel), påhälsningar, lekland mm. Det var även i mars som jag för första gången var ensam hemma med barnen i ett par dagar (självklart övergick de hyfsade nätterna till mardrömsnätter just de nätterna när jag var ensam vårdnadshavare...). Även påsken kom, inklusive den årliga påskmusikalen "Vem är den mannen?"; jag gick som sig bör på den teckenspråkstolkade/-gestaltade föreställningen. I övrigt firades påsk med svärmor och hennes särbo, lugnt och med mycket godis. Vi hann också med vår första sjalträff och jag fick lite mer hands on uppleva skillnaden på sjal och sjal, och var helt lyrisk efteråt och hyfsat inställd på något slags köp av bärdon. I slutet av mars klippte Jan-E av sig majoriteten av sin långa man och jag gick omkring och insåg återigen hur snygg han är! Ja, och så präglades ju nästan hela mars av min nyfunna entusiasm för Instagram som jag äntligen lyckades skaffa.
 
Min snygging <3
 
Ellen Ekman hade författarprat i Borlänge, sånt går ju bara inte att missa!
 
April
Så här i efterhand känns april som en hyfsat grå, tung och stressig månad. Mycket logistik som skulle ordnas, saker som skulle fixas, barnloppisar som skulle besökas, däck som skulle bytas, ännu en karlstadfärd för Jan-E, mående som inte var på topp för någon av oss... Sedan fanns ju ljusglimtar också: till stor del bestod de i vänner som vi träffade! Dessutom deltog jag efter mycket velande i en lettering-workshop som leddes av Sofie Björkgren-Näse (aka Fia-Lotta Jansson). Jag njöt i fulla drag av att få sitta och få vara organiserat kreativ! Dagen efter var jag med Lea på Tyst Teaters familjeföreställning Lilla Röd, en föreställning med drakar, teckenspråk och en fjantig kung - helt klart en hit! I slutet på april inföll som vanligt Jan-E:s födelsedag, så det blev tårta, blommor och presenter. Vi avslutade månaden i Örebro och lite i Storfors, där vi träffade vänner.
 
 
Lettering-kursen var verkligen sååå rolig och givande!!
 
 April var som det brukar vädermässigt: härlig vår och blaskig snö...

"Är du gravid?"

I mitt Facebook-flöde dök det upp en status om att en tjej fått frågan om hon var gravid. Det landade inte i god jord och kommentarerna handlade om hur fel det är att fråga kvinnor om de är gravida. Det här är ju inget ovanligt, jag kan väldigt mycket relatera till händelsen. Min kroppsform inbjuder ganska ofta till frågan. Och jag tycker att det är fel att fråga! Men nu för tiden är anledningen inte densamma som den var för några år sedan. Dessutom skaver de där kommentarerna min bekant fick, om hur otroligt ohyfsat det är att antyda att någon kanske är gravid. Låt mig förklara!
 
Anledningen till varför så många tycker - och jag tidigare tyckte - att det är ohyfsat att fråga om någon är gravid är gravid = stor mage = tjock. För tjock ska en till varje pris inte vara! (Om en inte är gravid, men då ska det ju helst bara vara en klädsam liten kula, ingen annan viktuppgång, tack!) Det är fult, en har ingen självdisciplin, är lat, en är antagligen ofräsch, omoralisk osv. Det används som skällsord. Att vara tjock är att vara någon andra har full rätt att se ner på. En vill helt enkelt inte vara tjock! Eller? Det är i alla fall det vi lärt oss sen barnsben, om än i maskerade ord. Ni vet vad jag talar om. Visst har du suckat åt din spegelbild i provhytten? Visst har du hört (eller kanske rent av själv använt) skällsord som "tjockis" eller fetto"? Visst har du sett veckotidningsrubriker i stil med "gå ner i vikt"? Visst har du bedyrat en kompis om att hen inte alls ser tjock ut? Ja, ni har nog fattat min poäng vid det här laget.
 
Grejen är att vi kan inte hålla på och gradera folk efter kroppsform! Lika lite som vi kan poängsätta folk efter hudfärg, kön, läggning eller vad som helst! Att en ska behöva säga detta 2016: alla har samma värde, punkt! Men ja, normen säger ju något annat. Vi har blivit inprogrammerade att tycka annat. Men det är fel, människovärdet sitter inte i underhudsfettet, preferenser, pigment, IQ, prestation eller något annat. Människor är människor, vi behöver inte leva upp till alla vridna ideal som finns i samhället. Men ja, jag erkänner att jag tyvärr också sitter fast i samma tankemönster alldeles för många gånger. Men jag kan i alla fall försöka tänka på vad jag för vidare till andra, hur och vad jag reproducerar och cementerar. Det är inte dåligt att vara tjock (kom inte dragandes med alla hälsoaspekter, det kan vi diskutera någon annan gång), lika lite som det gör dig till en sämre människa att... nej, vet ni, jag är trött på att komma med argument och liknelser, jag hoppas att ni fattar ändå faktiskt. Tjock är en kroppsform, punkt.
 
Så, varför tycker jag att det är fel att fråga om någon är gravid, om det nu inte är någon big deal att se tjock ut? Jo, för att 1. det här med graviditet kan vara ganska känsligt, och 2. det är väl ändå något en vill berätta själv? Om vi börjar med 1 då: det här med graviditet är inte en så himla enkel sak som en kan tro, innan en själv är där. För en del går det på första försöket och allt är frid och fröjd. Andra försöker och längtar och försöker och hoppas och försöker och upplever en hel del sorg under resans gång. Att då hela tiden bli påmind om det som är en kamp är inte nödvändigtvis jätteroligt. Många, många har upplevt missfall och kan tycka att det är oerhört tungt. Fler än en tror är ofrivilligt barnlösa och för många är det en stor sorg och saknad i livet. Sen kan det handla om att det har upptäckts att barnet har en sjukdom eller skada, en är orolig för om det ens kommer födas ett nytt litet liv... Ja, listan kan göras lång, för det är ofta långt ifrån en dans på rosor det här med att bli fler i familjen. Och sen är det ju inte alla som vill ha barn, då kan frågor och kommentarer ur "när är det dags för er då?"-genren vara minst sagt tröttsamma - det går bra att sluta banka barnfamiljsnormen i huvudet på folk nu, tack. Känner du inte personen i fråga väl, då kan du lika gärna låta bli att fråga, oavsett hur hon kan tänkas känna inför en eventuell graviditet eller icke-graviditet.
 
Och så 2 då: Det är inte alla som på en gång vill avslöja graviditeten, ofta vill en vänta tills den kritiska första tiden är förbi. Att då få frågan innan dess gör att en tvingas ljuga, undvika frågan eller svara jakande mot sin vilja. Och när en sen faktiskt vill berätta, då är det väl roligast att själv få avslöja de glada nyheterna? I alla fall tycker jag det, och även om jag tror att det finns en hel del som inte bryr sig nämnvärt (men tänk då i alla fall på punkt 1!) så vet jag att många håller med mig. 
 
Sammanfattningsvis: jag tycker inte att det är fel att fråga om någon är gravid, pga att ett nekande skulle betyda att hon är tjock, utan eftersom det kan riva upp en hel del jobbiga känslor eller att hon faktiskt själv kanske vill berätta, om hon nu är gravid.
 
♥ ♥ 
 
Lite bonusläsning om ofrivillig barnlöshet, skriven av Unga fru Kajson, om ni inte redan läst den.

Lite uppdatering

Åh, jag saknar faktiskt bloggen! Tid och prioritering - det är det som sätter käppar i hjulet som vanligt... Men men, det är ju inget nytt! Låt oss nu istället ta en snabb uppdatering.
 
♦ Jag är fortfarande föräldraledig. Vi får se hur länge till. Från början hade vi en plan, Jan-E och jag. Sen kom verkligheten ikapp och vi skrotade planen helt och gjorde en ny. Sen kändes inte den planen särskilt bra, så vi reviderade den. Nu blir det troligtvis en fjärde version, men vi vet inte riktigt... Tanken är dock att jag ska börja ta lite uppdrag då och då för att fasa in mig på fältet igen.
 
♦ Efter att det varit väldigt tumultartat på förskolefronten den senaste tiden, har det nu lugnat sig och vi har hittat en helt ok lösning som alla parter är nöjda med. Och oj! vad ledsen och arg man kan bli när ens barn utsätts för något!
 
♦ Jag har börjat rita lite mer igen! Hurra hurra! Inte på samma nivå som när det begav sig, men mer än ingenting ändå. Det mesta sådana, plus en del annat, hittar en på mitt instagram (lillasyster_hallonsylt för den som är intresserad).
 
♦ Jag försöker sy, plugga och peppa för sommarens storlajv: Krigshjärta VIII. Det blir mitt första stora KH och jag åker inte specifikt med någon, så lite nervositet finns det ju! Plus redan nu stressen att jag inte ska hinna färdigt, yay... (Oh, klicka här för en massa snygga, coola och inspirerande bilder från kampanjen! Det finns så himla mycket begåvade och kreativa och duktiga människor där ute!) 
 
♦ Prick nu är vi i västsverige. Det var 80-årskalas i helgen som gick och nu passar vi på att träffa våra föräldrar lite. 

Om

Min profilbild

Marre

RSS 2.0