Det ska börjas i tid...

Läste det här blogginlägget, även det här blogginlägget som handlar om det förstnämnda blogginlägget. Om ni tänker läsa vidare i mitt blogginlägg är det lika bra att du går in på de länkarna, det tar inte lång tid.

Jag läste och skakade på huvudet. Tyvärr är jag inte förvånad, men inte mindre irriterad för det. Varför inte låta barn vara barn? Varför inpränta hos dem att de är pojkar och flickor, och att det är riktigt stor skillnad. Jag har inte något emot att killar har tuffare kläder i grönt och blått och att tjejer har lite sötare kläder som går i rosa och lila. Men måste alla ha det så? Är flickkläderna dessutom inte anpassade till att "busa runt i", ja då blir det väl ännu tydligare att flickor ska vara söta och lugna, medan killar ska vara tuffa och busiga. Och varför ska det behöva vara så? Är det inte bättre att låta personligheten få styra?

När jag var liten köpte mina föräldrar ofta likadan kläder till mig och min bror. Visst, ibland kunde vi få könsstyrda färger, men ofta ärvde min lillebror mina urväxta kläder utan problem, och vice versa när han växte om mig.  Dessutom var kläderna sådana att man faktiskt kunde springa ute och leka i dem, inte satte min mamma på mig kjol eller vita byxor en vardag. Därmed inte sagt att jag inte var flickig när jag var liten, visst var jag det, men ville jag leka indianer och cowboys istället för med mina My Little Pony så var det inget problem. Inte behövde jag byta om för att göra det...

Det känns som att barn - även bebisar - idag ska vara små kopior av vuxna. Många föräldrar idag verkar vara riktigt modemedvetna, inte bara när det gäller dem själva. Det ska vara märkeskläder redan innan ungarna kan gå. Och det ska dessutom spegla de vuxna som sagt. Gärna tufft slitna jeans (Behöver barn kläder som är slitna på förhand? Jag har fått intrycket att de klarar det galant att slita kläderna på alldeles egen hand...) på killar och och små söta tunikor på flickor.


Båda bilderna är från lindex.com

Visst, jag får ju erkänna att jag inte har så stor erfarenhet av att själv köpa kläder till barn, jag har ju inga egna. Och som sagt tycker jag inte det är fel med tuffa killkläder och söta tjejkläder, så länge det inte är det enda alternativet! Jag vet att det finns företag och butiker som har en del unisex, men intrycket jag har fått är att de stora kedjorna är ganska könssegregerade när det gäller barnkläder, för det är det folk köper.

Ja, jag vet att det är skillnad på tjejer och killar, oavsett vilka kläder man har på sig. Men att veta att man ska vara på ett visst sätt för att man är pojke/flicka, det är tråkigt tycker jag. Man ska kunna leka med både lego och dockor om man vill tycker jag, inte behöva rata det ena för att man vet att inte pojkar/flickor leker med sådant.

Som sagt, jag har ju inga egna barn, så det är ju lätt att tycka väldigt mycket. Hur tänker och resonerar ni som har barn? Vore intressant att veta.

Kommentarer
Postat av: Helena

Om du tittar tillbaka i historien så har barn förr varit ännu mer "kopior av vuxna" än idag. Men jag håller med dig för övrigt :) Själv köper jag barnkläder och inte pojkkläder. Vilka färger som helst. Så ska det vara.

2011-01-27 @ 19:58:44
Postat av: Marre

Absolut, det är ju inget nytt fenomen. Men jag vet inte hur praktiskt det är att leka i "vuxenkläder", det var väl mest det jag menade.



Får man vara lite nyfiken och fråga var du köper barnkläder? Är det de vanliga kedjorna eller loppis eller nätbutiker...?

2011-01-28 @ 10:05:00
URL: http://arinya.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0