Arinya

Det där med tårtan då... Igår var jag upp över öronen frustrerad. Till slut bestämde jag mig för att göra en ny tårtbotten. Nä nä, inte tillräckligt med socker hemma... Mer frustration! Nåja, nya tag nästa dag, alltså idag. Jag bilade iväg till närmaste matbutik och inhandlade nödvändigheter. Hem igen och vispa ihop en ny smet, men den här gången hällde jag hela härligheten i en mindre form. Och tadaaa: det blev en bra tårtbotten! För säkerhets skull fick Jan-E skära upp den, mina tårtskärarskills har sina brister och jag ville inte riskera att behöva baka ännu en tårtbotten bara för att jag råkat skära på tok för snett. Så, äntligen ett steg framåt i tårtmakandet! Då var det dags att konstruera själva tårtan. Först ut kom sylten vars konsistens jag varit så skeptisk mot. Visst, den var lite rinnig men den gick att använda som tårtfyllning utan problem.

Sedan spritsade (oh! vad kul det är! Att man inte spritsar saker och ting oftare...!) jag på lite grädde och lade på nästa lager tårtbotten. Dags för vaniljkrämen. Jag provsmakade den först nu. Helt ok, även om jag inte tyckte den smakade särskilt mycket alls, speciellt inte vanilj. Värre kunde det ju varit så jag klagade inte. Jag kletade på krämen och sedan på med locket. På med grädde på hela konkarongen och sedan var det dags att färga marsipanen.

Jag har aldrig färgat marsipan och i receptet stod det inte vilka mängder färg jag skulle använda, så jag chansade lite. Grönt och en gnutta gult, det blev en ganska fin grön färg även om den inte alls liknade prinsesstårtegrönt.

Till slut blev det dags att kavla ut den. Eh, hur gör man det då? Det stod inget om det i receptet, men jag har ju sett Anna kavla ut sugar paste några gånger och då har hon vad jag minns kavlat ut på florsocker. Och det är nog inte så smart att kavla ut något som innehåller rikliga mängder grön, blöt färg på en träbänk. Då tänkte jag att det nog kunde vara smart att kavla ut på en florsockerpudrad plåt.

Efter några misslyckade försök gav jag upp och bad Jan-E kolla vad det stod i Vår kokbok angående utkavling av marsipan. Mellan två bakplåtspapper? Jaha ja. Det gick ju bra mycket smidigare, speciellt eftersom jag hade en Jan-E som assisterade genom att hålla bakplåtspapprena på plats. Sedan lyckades vi till och med lägga det hela på tårtan utan några missöden. Jag vek ihop "fållen" på sina ställen och började sedan med dekorationerna. Jag hade en klutt marsipan som jag färgade röd, även här med en skvätt gult. Jag har aldrig använt mig av marsipan, så det blev en helt ny erfarenhet att försöka skulptera något att ha som tårtdekoration. Till sist blev det dock två rosor och en liten slinga. Jag blev ganska nöjd över resultatet med tanke på att jag aldrig gjort något sådant förut.

Och det viktigaste då? Hur smakade det? Bra! Visst, det var inte den godaste tårta jag ätit (det är svårt att klå vår bröllopstårta), men helt klart god. Jag var nöjd, gästerna var nöjda: bra! Fy vad drygt om den inte varit värd besväret... Det finns en liten bit kvar någonstans, den tänker jag smaska på imorgon.

Så, då har jag provat och jag har klarat det. Check. Men jag kommer nog inte göra några fler prinsesstårtor än på ett tag. Fast nu vet jag å andra sidan hur jag ska respektive inte ska göra, så det blir nog lättare om det blir någon nästa gång.

Och Jan-E:s tårta? Tja, över halva är uppäten, vilket betyder att risken att få wasabin är ganska stor nu. Jag tänker inte smaka, faktiskt...

Det är Jan-E som tagit alla bilderna.