Arinya

Så, nu är vi här igen. Kvällen innan avresa till sydligare delar av Sverige. Det är ju dags för en liten julturné på två veckor. Det har städats, packats, burits bord, skruvats fast lastgaller i bilen, fixats med julklappar, betalats hyra och annat fix som man vill ordna med innan man sticker iväg ett par veckor för att sedan komma tillbaka med besök i huset. Jag gissar på att det blir en intensiv tid som ligger framför nu... Vi har ju inte varit söderöver sen i somras, så det ska bli trevligt att träffa lite familj och vänner.

 

Det är ju lite kvar att fixa med innan vi är resklara, men jag sitter helt lugnt och skjuter dylikt framför mig genom att skriva i min blogg som jag sannerligen har lämnat helt åt sitt eget öde. Alldeles bortglömd har den fått förtvina i deccembermörkret, stackaren... Jag är lite förvånad att folk fortfarande tittar in här. Besöksstatistiken levererar inga hisnande siffror, men tydligen finns det antingen några tappra själar som inte ger upp hoppet om ett nyskrivet inlägg, eller så snubblar folk bara in här av en slump och skyndar sedan besviket vidare. Inte vet jag. Tyvärr leverar jag lika lite åt båda grupperna just nu. (Eller "just nu" är väl kanske inte rätt ordval; "det senaste året" passar nog bättre.)

 

Nä, ni ser ju vad jag sitter här och bara vräker ur mig ord för att slippa återgå till reseförberedelserna! Skärpning! Nu går jag, bloggen får klara sig bäst den kan utan mig en stund till.