Min finlandssvenska namne, aka Tidstjuven, har gjort ett inlägg apropå Emma Watsons FN-tal. "
Jämställdhet är allas ansvar" och ja, jag kan ju inte annat än att hålla med. Men det finns ju som bekant alltid människor som ska opponera sig, så även denna gång. I kommentarsfältet finner vi någon som kallar sig Den alldagliga killen och som bl.a. skriver
"att mannen faktiskt glöms bort i den feministiska debatten" och där resten av meningen faktiskt lyder:
"den vita heterosexuella mannen skall nu kuvas och få tillbaka för tider av förtryck". (Det är ok att bli road av citatet. Eller sucka.)
Det är vad den här killen seriöst har för uppfattning om feminism. Eh...? Jag kunde inte låta bli att kommentera, men jag är glad att Maria hann före och på ett lugnt och pedagogsikt sätt förklarade för honom att vi inte är ute efter världsherravälde, utan jämställdhet, alltså att alla ska ha det lika bra. Även några bra länkar slank med, bl.a.
33 anledningar (varför feminism behövs) som jag starkt kan rekommendera. Dock kunde jag inte låta bli att skriva några rader jag också... Den som är intresserad kan ju själv läsa i kommentarsfältet under Marias blogginlägg.
Alltså, det här är ju inga superovanliga åsikter, de dyker upp titt som tätt och det gör mig så trött... Feminismens mål är jämställdhet, det är liksom ganska basic. Nu sitter männen på väldigt många privilegier, typ högre lön, makt, slipper objektiferas i samma - enorma! - utsträckning som kvinnor, inte blir våldtagna i närheten av den utsträckning som kvinnor blir och så vidare i alla oändlighet... Självklart drabbas männen också av patriarkatet och det är inget att sopa under mattan, tex straffas man socialt om man inte är tillräckligt manlig, män blir utsatta för de flesta våldsbrotten (och förrövaren är oftast man), men det gör inte att vi kan sluta kämpa för kvinnors rättigheter. Om du tycker att det pratas för lite om mansfrågor, ta upp kampen, gör något och visa ditt engagemang! Men klaga inte för den skull på att feministerna gör för lite.