Kvällen före

Hur kommer det sig att alltid när jag ska någonstans, så sitter jag uppe kvällen före och förbereder när jag verkligen borde sova istället? Dålig planering, kass framförhållning, bristande självdisciplin? Ofta. Men den här gången somnade jag för tidigt. Jag nattade Lea, var själv toktrött och somnade helt enkelt. Eftersom Jan-E inte är hemma fanns det ingen som kunde väcka mig, så klockan var över tio innan jag kom till medvetande igen. Det var i och för sig inte särskilt konstigt att jag var så trött, jag gick nämligen upp kvart över fem imorse och har varit igång sedan dess. Tyvärr resulterade hela sömnfadäsen med att jag nu sitter här och grejar inför imorgon och inte är ett dugg trött och klockan är nästan tolv. Om sju timmar ska jag upp igen, håhåjaja.
 
Vad är det som händer nu då, kan man fråga sig. Jag har ju inte hunnit skriva något om det, det har ärligt talat varit tokmycket nu i februari... Men i vilket fall som helst, så ska jag och resten av familjen på Prolog igen. Det är ett årligt lajvkonvent i Västerås, ett mycket deltagarstyrt sådant. Med det menar jag att det är deltagarna själva som arrangerar de allra flesta programpunkterna. Det blir föreläsningar, workshops, lajv, filmvisning, träffar för diverse grupper mm. Jag peppar bl.a. för workshopen Bekänn, konfrontera, gräla offentligt och lägg dig i, lajvet Om- och om- och omvården, workshopen Impro! och passet med Lajvpresentationer för det kommande året. Jag har suttit med en utskrift av schemat och markerat och antecknat, så får vi se vad det i slutändan blir sen. Det är ju ett himla pussel: dels för att det är sjukt många programpunkter och många av dem överlappar varandra och dels för att Jan-E och jag behöver samordna oss lite eftersom vi har Lea med oss. Men det ska nog gå bra det här!
 
 
Det ska bli fint att få träffa en massa gamla - och förhoppningsvis nya - vänner och bekantskaper! Det enda jag inte riktigt ser fram emot är våran sovlösning. Vi kommer inte sova i konventslokalerna (pga Lea), så vi kommer bo på ett ställe en bit bort (dock inte lika långt bort som förra gången, då var vi någonstans utanför Västerås!). Nåja, det är bara att köra på och göra det bästa av det.
 
Nä, om man faktiskt skulle ta och gå och lägga sig. På riktigt den här gången. God natt!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0