Arinya

Ok, nog för att jag brukar vara seg med mina årssammanfattningar, men det här borde väl vara något slags rekord?? Nåja, bättre sent än aldrig. Den här gången kör vi året indelat i tre inlägg. Först ut är januari till april.

 

Vi började året där det förra slutat, hemma hos familjen Roos. Årets första dag firades med två födelsedagar: vi började ypperligt med födelsedagsbrunch til Ericas ära och slutade med  en annan födelsedag, nämligen Vides! Efter det var ju januari, särskilt början, lite halvkaosig, rörig och med bristand ork. Tur då att man han vänner som kommer och ställer upp med allt från att ge oss matlådor till att umgås med Lea. Mitt i alltihopa fyllde jag 30 år, men eftersom jag bara en vecka tidigare hade fött barn blev det inget hejdundrande kalas, istället ett stillsamt men tårtfyllt firande med familjen. Det var också i januari som vintern körde igång på allvar, ett tag pendlade temperaturen mellan tjugo och tjugofem minus, då även strömmen passade på att gå ett antal gånger. Utöver det som nu nämnts gick såklart en hel del tid åt till blöjbyten, amning, bärande och tvättande (tänk vad mycket en så liten människa kan påverka...!).

 

 

Mina föräldrar kom och hälsade på och fick träffa Vide för första gången. Det var även då vädret betedde sig ganska drygt: slaskfest lite då och då, följt av minusgrader och så lite blött på det = halt! Efter att hela familjen varit hemma tillsammans en månad blev det så dags för Jan-E och Lea att återgå till jobb respektive förskola, dags att vänja sig vid en ny vardag med andra ord. Februari var också semlor, sjalande och försök att börja med pennorna igen.

 

 

Nu började almanackan fyllas på mer och mer. Trots att jag inte jobbade så var det inte brist på aktivitet... Det var många bäckar små: brukarråd på förskolan, lunchdejt, kvällsjobb för Jan-E (vilket alltid resulterar i ett logistikpussel), påhälsningar, lekland mm. Det var även i mars som jag för första gången var ensam hemma med barnen i ett par dagar (självklart övergick de hyfsade nätterna till mardrömsnätter just de nätterna när jag var ensam vårdnadshavare...). Även påsken kom, inklusive den årliga påskmusikalen "Vem är den mannen?"; jag gick som sig bör på den teckenspråkstolkade/-gestaltade föreställningen. I övrigt firades påsk med svärmor och hennes särbo, lugnt och med mycket godis. Vi hann också med vår första sjalträff och jag fick lite mer hands on uppleva skillnaden på sjal och sjal, och var helt lyrisk efteråt och hyfsat inställd på något slags köp av bärdon. I slutet av mars klippte Jan-E av sig majoriteten av sin långa man och jag gick omkring och insåg återigen hur snygg han är! Ja, och så präglades ju nästan hela mars av min nyfunna entusiasm för Instagram som jag äntligen lyckades skaffa.