Tredje gången
Ja, som jag skrev förra gången väntar vi barn igen. En tredje unge, en femte familjemedlem. Det fattades liksom någon i vår lilla flock. Det är ju med lite skräckblandad förtjusning vi kastar oss in i detta igen. Både Jan-E och jag tycker ju att första tiden är tuff (så klart beroende vilket slags barn man får...), kanske särskilt för mig eftersom jag har ammat och då liksom varit mer "låst" i situationen. Dessutom kommer vi föräldrar att vara i numerärt underläge! Men samtidigt längtar vi efter att ha en till liten unge i vår kaosiga lilla familj, en till att älska och bli helt tokig på ♥
Man skulle ju kunna tro att det inte behöver köpas något nytt alls till unge nummer tre, man har väl redan allt? Inte vi, tydligen... Vi har bl.a. köpt en syskonvagn (Lea var ju så stor när Vide kom, så hon kunde ta sig fram för egen maskin för det mesta, men Vide är fortfarande så pass liten, så vi inbillar oss att det kan vara bra att ha ett åkdon till både honom och Knyttet), lite fler tygtvättlappar (de gamla har börjat bli ganska nötta nu) och plastad frotté (på något sätt går det inte att ha för mycket! Och vi lyckas tydligen tappa bort just plastad frotté...). Kläder har vi ju en mängd av, men efter den här sommaren kändes det vettigt att investera i ett par kortärmade bodies och jag har planerat att införskaffa några par lite tunnare byxor också. De andra två är ju födda på hösten och vintern, så deras klädbehov såg ju lite annorlunda ut. Sen tycker ju jag att det är trevligt att till varje barn köpa något som är införskaffat med bara just dem i tanken. Så det blev till att köpa en totalt onödig men söt liten body också.
Men visst är den ljuvlig? Vänta bara tills den sitter på en liten pyttebebis!
Fast i ärlighetens namn känns det just nu som att den där ungen kommer stanna i magen i evigheters evighet. De två första kom ju några dagar innan beräknad förlossning, så - mot bättre vetande - räknade jag med ett liknande scenario även denna gång. Men ack nej! Nu har jag gått över med drygt en vecka och det känns som att det här tillstånd som kommer hålla i sig jämt... Nåja, om inte annat så kommer jag ju att bli igångsatt om ingenting händer. Men lite frustrerande att inte veta, att ständigt behöva vara beredd på alla eventualiteter när resten av livet ju faktiskt inte tar paus i väntan på denna sega lilla varelse. Men men, det finns ju inte så mycket annat att göra än att anpassa sig till situationen och försöka lösa det hela. I sinom tid kommer hen ju faktiskt, och är då mer än välkommen!
Kommentarer
Postat av: Helena
Åh hoppas allt har gått bra och hen har gjort sin entré vid det här laget! Ska bli mysigt att höra nyheter. KRAM!
Svar:
Marre
Trackback
