Andra och sista inlägget i november

Ojoj, november är snart slut och ett ynka litet blogginlägg har skrivits. Lite tråkigt. Har ju en hel del jag skulle vilja skriva och visa och berätta och kommentera, men det är ju de vanliga bristerna som gör sig gällande: tid och ork. Det har varit en ganska körig månad nu, med mycket jobb och en del annat som krävt tid. Sen är ju inte orken på topp i åttonde månaden när man är gravid, även om det är på en ganska ok nivå nu jämfört med förut när jag nästan svimmade av utmattning om jag inte fick en sovstund någon gång under dagen. 
 
Just idag är jag gräsänka, eftersom Jan-E är på Karlstad universitet till imorgon (han pluggar ju på distans, men ibland har de "inne-dagar"). Jag har hunnit med två vändor till Mora (puh!), och typ inget annat känns det som. Egentligen borde jag ligga och sova nu för att orka morgondagen, men eftersom jag har en tendens att själv somna när jag nattar vårt kära barn och det den här gången inte fanns någon Jan-E med i bilden som kunde väcka mig, är jag inte särdeles trött nu - trots att klockan snart är halv ett på natten. Typiskt... Nåja, jag borde ju göra ett försöka att somna i alla fall, och det kommer ju inte hända så länge jag sitter här vid datorn.
 
Jag hoppas på att kunna berätta om mina strpatser från helgen snart om inte annat. Håller tummarna!

Tröttheten regerar

Puh, det är tröttsamt att vara gravid. Jag är ju en hyfsta trött person annars också, skulle behöva sova åtta-nio timmar per natt, men så mycket blir det oftast inte... Nu måste jag ta en tupplur om dagen för att orka. Men det gör mig inte så mycket, att sova är så skönt! Ok, det är inte så produktivt och man missar en del tid - men det är ta mig tusan skönt att inte vara så himla produktiv hela tiden! 
 
En väldigt bra grej med att vara iväg så här och inte vara hemma är att man ju faktiskt inte kan ta tag i särskilt många måsten. Det är svårt att göra sina egna hushållssysslor när man är hemma hos någon annan. Skönt. Steget till att lägga sig och ta en välbehövlig vila blir dessutom inte så långt då. Det är det jag njuter av nu de här dagarna. Även om vi hattar runt mellan olika platser så blir det ändå ganska vilsamt när man får lov att släppa alla tankar på de där sakerna som borde fixas, alla sysslor som behöver göras, alla papper som hopar sig - för man kan ändå inte göra något av det just nu.
 
Skrivet av en trött Marre som funderar på att gå och vila för andra gången idag.

Ingen hemma

En liten lägesuppdatering bara: nu är vi i syd- och västsverige, på en liten istället-för-julturné-resa, eftersom jag kommer att vara synnerligen höggravid nästa jul, kanske till och med nyförlöst (svårt att veta sådant där...). Exakt nu är vi i Halmstad, jag är närmare bestämt på Kattis jobb Dramalogen. Kul att se stället IRL efter att ha hört så mycket om det. Vi har sett en föreställning, fikat och snackat med nyanlända. 
 
Sen blir det lite familjepåhälsningar och hem åker vi om en vecka. Så då vet ni det!

Snabbvisit i Stockholm

I förrgår stack jag till Stockholm, var där knappt ett dygn. Under den tiden hann jag med att strosa runt ett tag på egen hand i bl.a. Gamla stan (dock var det ingen höjdare att gå i butiker eftersom jag på en gång blev jättevarm...), träffa Sara och äta med henne, gå på Dramaten med nämnda Sara och Isabelle och sedan sova över hos Isabelle. Dessutom hann jag oväntat springa några personer jag känner och tappa korken till min glasflaska. Jag brukar inte vara särdeles förtjust i Stockholm, men det känns som att det inte var så farligt den här gången. Vem vet, kanske jag en dag kommer tycka om Stockholm?
 
En liten bit av Gamla stan.
 
Foto: Sara Domström
 
 Jag behövde inte känna mig helt bortkommen: lite kurbits gav hemkänsla!
Foto: Sara Domström
 
Men Dramaten då, det är ju inte varje dag jag är där (det här var andra gången i mitt 29-åriga liv). Det vi var där för att se var en teckenspråkstolkad uppsättning av Klanen. (Här kan du läsa mer om den.) Tyvärr hade man kunnat lösa tolkningen på ett bättre sätt, som det var nu stod tolken vid sidan av så att man var tvungen att välja mellan att titta på tolken eller på skådespelarna (se bilden nedan). Annars tyckte jag att själva pjäsen var bra. Intressanta karaktärer, även om skådespelarinsatserna var lite ojämna. Jag hängde ju med Isabelle hem efteråt, och hon är ju lite mer kunnig på teaterområdet än vad jag är, men vi tyckte ändå rätt lika kring bl.a. de olika skådespelarinsatserna.
 
Daniel och BIlly.
Foto: Sara Domström
 
Dagen efter var det dags att gå upp tidigt för att åka tillbaka till Leksand i tid till ett besök på mödrahälsovården för att kolla så att Kiwi växer som hen ska och att mina olika värden ser bra ut (vilket de gjorde). Tur att man kan sova på tåget, för det blev inte många timmars sömn...
 Frostigt landskap utanför tågfönstret.
 
Tack Stockholm för den här gången!

Vandring på Östgötaleden

Ja, sist jag skrev var jag ju på väg till Linköping för lite vandring tillsammans med Anna. Det var ju ett par veckor sen, men jag tänkte rapportera lite om hur det gick ändå. Jag kom ju fram på söndagen och då var det införskaffande av mat som gällde, sen for Anna och jag till stallet där Anna brukar rida. Där fick jag assistera som paraplyviftare när Anna klicker-tränade hästen Pelle. Sen var det till att åka hem till Anna, Stefan och Leo för pannkaksmiddag och förberedelser inför morgondagen.
 
Packningen, som den såg ut under färden till Linköping. Sedan dess ändrades innehållet en smula, och lädergrejerna fick inte följa med på vandring (de skulle bara levereras till Anna och Stefan).

Så kom då morgondagen och vi kom efter diverse förberedelser iväg. Först skjuts av Stefan in till Linköping och därifrån buss till Bjärka Säby där vi började vår vandring. Jag började stabilt med att bli blöt om fötterna... Kängorna jag hade var gamla och väl ingångna, men tyvärr lite slitna och spruckna, så blött gräs var ju ingen höjdare. Men när vi hade en paus lite senare och jag ändå passade på att byta till lite mindre varma kläder (ojoj, vad lite extra blod i kroppen kan göra för värmealstringen, speciellt om man rör på sig!), så passade jag på att byta strumpor och problemet var löst; skönt!
 
Det blev inget jättehögt tempo på vandrandet, eftersom min kondition inte är i topp och jag blir just nu jätteflåsig av minsta lilla backe. Men det var trivsamt! Vi vandrade utmed Östgötaleden som bjöd på väldigt varierad terräng, vilket var trevligt. Dock blev jag väldigt indignerad när vi gick en oändligt lång (ok, den kanske bara kändes oändlig) sträcka där någon slags skogsmaskin hade förstört leden fullständigt och tvingade oss att skutta över diverse vattensamlingar samtidigt som vi försökte undvika den djupaste leran. Hjulspåren var gigantiska och terrängen så snårig vid sidan av "leden" att vi inte kunde gå där. Vem gör så mot en vandringsled?! Får man ens det? Jag var lite upprörd, kan man säga...
 
Jag hade väldiga problem med att komma ihåg namnen på platserna, men vi började i alla fall vid Bjärka Säby slott och fortsatte under första dagen söderut mot Sätravallen och därifrån vidare mot dagens slutmål: ett vindskydd vid Nedre Långsjön. (Jag har googlat platsnamnen nu efteråt...)
 
Så här kan det så ut vid Nedre Långsjön.
 
Och så här.
 
Där njöt vi av att sitta ner och inte ha på oss våra tunga ryggsäckar. Med ömmande axlar gjorde vi i ordning i vindskyddet och lagade mat. Sällan har väl bacon, pasta, svamp och crème fraiche smakat så gott! Nu när vi väl var stilla var det inte så varmt längre, så det pälsades på lager efter lager, men när man väl kröp ner i sovsäcken var det varmt och gott! Åtminstone halva natten... Jag är fortfarande ganska imponerad av att jag lyckades krångla på mig ett par sockor inne i sovsäcken, trots gravidmagen!
 
Det svåra dagen efter var ju att förmå sig att lämna sovsäcken. Det var ju inga behagliga temperaturer så där på morgonen, men till slut kom vi upp och påbörjade dagen. Jag hade varit orolig över att min axlar skulle vara superömma, men ryggsäcksbärandet gick över förväntan, även om jag för all del var en smula mör. Dagen innan hade varit ganska växlande rent vädermässigt men med en hel del sol ändå. Dag två däremot var mulen, blåsig och stundvis hyfsat blöt. Jag gick runt och var både kall och varm samtidigt, vilket inte var så behagligt. Eftersom vädret inte lockade till några längre utfärder beslutade vi oss att det var lagom att gå till Brokind och ta bussen därifrån tillbaka till Linköping. Sagt och gjort, så blev det. Och i Linköping letade vi upp en pizzeria. Tänk, att förutom pizza kan man på ett sådant ställe njuta av ett toalettbesök med rinnande vatten! Härligt. 
 
Sen blev det ytterligare en busstur och en liten sträcka promenad till innan vi var hemma hos Anna och Stefan igen. Där kunde vi njuta av ännu mera lyx: dusch och något varmt och torrt och mjukt att ligga på! Allt som allt hade vi nu gått ca 23-25 km (vi gick fel vid ett tillfälle, så det ökade kilometerantalet lite). Inte en enorm sträcka, men det var lagom med tanke på vilken form jag var i; man ska ju kunna njuta av vandrandet också, tänker jag.
 
Nästa dag satte jag mig på tåget igen och åkte hem, nöjd och glad trots väntetider och byten. När jag sedan satt på tåget insåg jag hur jag kunde har reglerat en del remmar på ryggsäcken så att den hade passat bätte över ryggen. Kände mig lite snopen att jag inte kommit på det förrän då, men bättre sent än aldrig antar jag. Bra att veta till nästa gång.
 
Fötter som vandrat färdigt för den här gången.
 
Nöjd Marre, hemma.
Foto: Jan-E

Mot Östergötland!

Nu är jag på vift igen, den här gången på väg till Linköping tågledes. Skönt att slippa köra! Anna och jag ska ut och vandra lite, vilket jag inte gjort på år och dar.
 
Just nu sitter jag alltså på tåget, och jag är hemskt nöjd med min mattermos! Jag köpte den för över ett år sedan för att kunna ha varm mat med mig när jag jobbar. Jag frilansar ju, så jag har oftast inte tillgång till en personalmatsal där jag kan värma upp min matlåda. Och jag är ju ganska förtjust i, och blir mättare av, varm mat.
 
(Jag hade tänkt ha med en bild på min fenomenala termos, men mobilen vill inte som jag vill...)

Jag vill ha tråkigt!

Men hallå, vart tog tiden vägen? Ända sedan vi kom hem i början på månaden har verkligen jobb, kompishäng och övriga grejer bara avlöst varandra i ett svep känns det som. En hel del trevligheter har det visserligen varit, men jag börjar längta lite efter att ha en långtråkig dag, en dag helt utan planer som inte väntar på att bli fylld av en massa aktiviteter och göranden. En dag man bara kan skrota runt här hemma och liksom göra lite vad som faller en in. Vet inte när det hände senast... Kanske inte den mest realistiska av drömmar, men ändå. 
 
Just nu sitter jag själv i köket medan resten av familjen ligger och sover. Jag ska iväg och jobba om ett tag och passar på att ta det lite lugnt en stund i alla fall. Annars går mycket tid till planering och praktiska grejer som behöver fixas inför helgen, då vi ska iväg på Söderköpings gästabud. Vi har ju sagt i några år nu att vi ska åka dit, men har inte riktigt lyckats med det än. Men i år har de ju 10 årsjubileum och allt, så nu lär vi pallra oss dit! (Inser för övrigt att jag mer och mer börjat använda ordet lär som dalfolk gör, viss nyanskillnad mot hur åtminstone västgötar använder det...)
 
Nä, dags att försöka fixa frukostgröt eller något, här kan man ju inte bli sittande...

I'm back

Så där ja, efter att i princip inte haft något internet alls i lite drygt en vecka är jag tillbaka på internätet. Igår kväll kom vi hem. Fy, vad skönt! Äntligen hemma! Till på fredag i alla fall, sen far vi till Örebro på bröllop. Eller ja, inte var vi hemma hela dagen idag heller, istället var vi ett gäng som åkte på får-café i Dala-Järna. Varför ta det lugnt liksom... ;)
 
Jag tänkte inte bli långrandig den här gången, mest berätta att jag är hemma igen och så där. Förhoppningsvis ska jag få tid till att skriva lite om vad vi pysslade med i Finland och slänga upp lite bilder också.

Sommaruppdatering

Men! Jag hade ju planerat att ha en massa tid för bloggen nu i sommar! Ja, ni ser ju hur det har blivit... Planen var att ha några riktigt lugna veckor i vårt husvaktningsobjekt med gott om tid för läsning, bloggskriverier, glass, ritande och allmänt softande. Det blev väl inte riktigt så. Vi har konstaterat att den här familjen inte är så duktig på att ta det lugnt, istället har vi flängt runt i Stockholm, Göteborg, Örebro och lite allt möjligt. Det har absolut varit roligt och vi har träffat en himla massa sköningar, men särdeles lugnt har det ju i ärlighetens namn inte varit (förutom de dagarna vi var hos farmor och farfar ute på landet, där är det nästan omöjligt att inte varva ner och ta det lugnt!). Och imorgon åker vi! Visserligen inte hem, men härifrån. Tre veckor kan visst gå hiskeligt fort! 
 
Igår och idag har vi ägnat oss åt jätteroliga aktiviteter, så som att packa och städa. Dock tog vi en paus igår eftermiddag och drog iväg till Babbel och åt tapas med några vänner. Supergott som alltid! Men jag lär mig verkligen aldrig att jag blir jättemätt på en gång... Idag har vi inte åkt någonstans, men å andra sidan kan man se frukterna av vårt arbete: det mesta är nerpackat och städat. Lite kvar, men det är fortfarande några timmar kvar på det här dygnet, så det är ingen fara!
 
Ja, imorgon åker vi som sagt, men vi åker inte hem. Vi drar till Kapellskär och därifrån ska vi sedan ta färjan över till Finland. Woop woop! Jag har inte varit där på elva år, så nu är det sannerligen på tiden. Men sen, sen ska vi faktiskt hem! Jag har faktiskt lite hemlängtan nu, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att vi varit borta i lite drygt en månad nu. Borta bra men hemma bäst!

Morfar/barnbarn-bondande

Det är inte alltid Lea och hennes morfar får möjlighet att hänga, men igår borrades, skruvades, lektes, tittades på tv och allt vad det nu var. Den bästa stunden var dock när Lea gick in i ateljén och undrade över staffliet. Istället för att börja förklara tog pappa fram penslar och färgtuber och så var Lea i full färd med att måla sig en tavla! Det var fint att se dem båda där framför staffliet, jag blev alldeles varm inombords.
 
 
 

Kanga

 
Jag har just nu inte så många par shorts jag kan använda nu när det är så himla varmt (jag har gått upp en hel del i vikt sen förra sommaren), men min kanga sviker inte! Jag köpte det någon gång när jag gick på Västanvik, då det var en man som kom och föreläste om Tanzania och sålde saker därifrån. Han sålde bland annat just kanga (i plural...), uppenbarligen. Det är ett rektangulärt tygstycke som man helt enkelt kan vira om sig och sedan vika ner överkanten på. Voilà, så har du en enkel och skön kjol! Verkligen ett one size fits all-plagg! Baktill brukar det stå något slags ordspråk. På min står det Mke ni tunda niwajibu kumtunza. Enligt han som sålde den betyder det ungefär En bra fru är som en god frukt. 
 
 Nu har jag linnet över kangans vikning, men det är alltså bara att man viker ner tyget.
 

Det här är inte enda sättet att bära en kanga, man ska visst till och med kunna ha det som bärsjal. Tyvärr är jag inte så insatt, men den intresserade lär kunna googla.

Sommarmorgon

Jag försöker vänja mig vid att jag nu är ledig i över en månad, kan inte jobba ens om jag skulle vilja! Det är dock lite svårt att komma in i ledighetslunken och få semesterfeeling. Det här är visserligen bara min tredje dag som ledig, så jag har ju ett tag på mig...
 
Idag ska vi iallafall till Kolmården. Spännande! Men just precis nu ligger hela familjen i ett vardagsrum med otrolig takhöjd och utanför fönstret vajar trädgrenar med solljuset silandes genom lövverket.
 
 

Morgonstund

Här sitter jag vid köksbordet och försöker vakna. Det känns alltid lite märkligt när man sovit en hel natt med kläderna på och utan att ha borstat tänderna. Jag somnade nämligen på soffan igår kväll ("Jag vill bara vila 5-10 minuter..."), och ja, sen blev det som det blev.
 
Imorse vaknade jag av väckarklockan halv sex, woop woop! Jag ska nämligen iväg och jobba nu på morgonkvisten, sista uppdraget innan ledigheten börjar. Sen blir det som sagt packning och städning för hela slanten när jag kommer hem!
 
(Här hade jag tänkt ha med en bild jag tog på utsikten från köksfönstret, men kameran och datorn verkar inte vilja samarbeta med varandra idag.)

Sommar, sommar!

Vilken midsommar vi har haft! Huset fullt med folk hela tiden, en massa god mat, kära återseenden, knott, Gropen, Rättviksglass... Jag kan sannerligen inte klaga! Nu har dock alla åkt, så nu är det förunderligt lugnt och tyst här hemma. Vi njuter av riktigt ordentligt sommarväder (ok, jag retirerade inomhus, det blev lite väl varmt efter ett tag...) och bara slappar just nu. Andas ut lite. Snart är det dags att börja packa och städa för vår egen avfärd, som blir på tisdag. Vi kommer att ta god tid på oss på nervägen till västsverige och kommer nog inte komma fram förrän i slutet på veckan. Sen kommer vi faktiskt inte hem förrän i augusti. Och som en himla massa grädde på det goda moset: vi kommer vara helt lediga! Visst, det kommer att sätta sina spår i hushållskassan, men vi har sparat, fått skatteåterbäring och helt enkelt kommit fram till att vi verkligen skulle må bra av det! Åh, jag är så pepp på en massa sommarledighet med familjen, träffa släkt och vänner, äta ohemula mängder glass, återse Finland och bara njuta! 

Två saker

1. Jan-E hälsar.
 
2. Jag tycker att den här after sun-lotionen luktar jättegott! (Det är inte jag själv som har smetat på det på lite väl solexponerad hud, utan just nämnda Jan-E som har sovit i gassande solsken och fått en lite väl röd ton...)
 
 
 
 

Sommarplanerna

Sommarplaneringen är i full gång! I år blir det lite speciellt, vi ska nämligen befinna oss i västsverige i ca en månad och tre av veckorna ska vi vara husvakter och kommer således att ha ett "eget" ställe att husera i. Vi har stora förhoppningar om att slippa hoppa runt på olika besök och istället kunna bjuda folk till där vi kommer att vara. Vi kommer dock påbörja ledigheten med en väldigt långsam tur neråt landet med diverse stopp, så det kommer ta några dagar. Sen är vi som sagt i västsverige ett tag och efter det ska vi en sväng till Finland. Förr om åren var jag ju där var och varannan sommar, men nu var det över tio år sen sist! Ja, om man inte räknar med den där väldigt höstiga helsingforskryssningen Jan-E och jag gjorde för många åre sen. Därefter åker vi hem och vänder innan vi ska iväg på ett bröllop. Och innan allt det här ska göras ska det planeras resvägar, bokas båtbiljetter, ordna med diverse prylar som skulle vara bra att ha med sig och lite annat smått och gott. Men, oh!, vad jag ser fram emot lite långledigt med familjen! Visst, jag har ju inte lyxen att få betald semester, men med lite sparade slantar och en trevlig skatteåterbäring ska det inte gå någon nöd på oss. Att bara få vara ledig, det längtar jag verkligen efter nu! Och att få äta tapas på Babbel.
 
P.S. Är det någon i sydligare trakter som vill passa på att ses nu i sommar, hojta till!

Passerat mållinjen!

Ja, så känns det. Äntligen är Jan-E hemma igen och detta sammanfaller med en ledig dag för alla parter. Så skönt! Jan-E har varit borta i Karlstad i sex dagar för att gräva gropar och räkna mossor. Det är dock inget han har kommit på själv och spontant utfört, det ingår i hans utbildning. Under tiden har jag varit gräsänka med Lea. Självklart kom det en massa stora uppdragsförfrågningar som jag inte ville tacka nej till, så det blev till att jaga barnvakter. Mitt i alltihopa dog bilen i Bollnäs också, så det har varit lite meck med att transportera sig både därifrån men också till och från alla jobb som jag hunnit boka upp mig på. Men allt har ändå funkat, även om jag varit helt slut på kvällarna. Jag är verkligen så tacksam över vänner och bekanta som ställer upp!
 
Idag har jag lyxat till det med en och en halv timmes promenad på skogsväg. På tillbakavägen träffade jag på Jan-E och Lea som var på utflykt, de hade precis stannat för matsäckspaus. Jag stannade en stund, snyltade på lite macka och lyssnade på deras eskapader som de hunnit med på de - gissningsvis - 300 meter de hunnit gå respektive cykla med springcykel.
 
Skogsrondell
 
 Allmänt trevligt promenadväder.
 
Nu ska dagen fyllas med andra saker jag inte hunnit eller orkat när Jan-E varit borta, ska bli skönt att få göra undan lite saker som hopat sig på listan... Sen i eftermiddag blir det lite grillning med besök. Hittills har det varit en bra dag och det känns som att den kommer att fortsätta i samma spår. Ha en fin dag ni också!

Den där Jan-E

Jag bläddrade igen lite gamla blogginlägg och den här gamla bilden från 2011 dök upp. Jag är bara tvungen att publicera den igen, han är ju så snygg! (Inte bara, men bland annat.)
 
 
 

Hälsa på och bli påhälsad

Selfie med fån-Jan-E i bakgrunden :)
 
Tjohej, här är vi nu i Borås. Vi har hunnit med lite olika besök, men har några kvar. Det blir lite snabba hopp från ställe till ställe, men det är sånt man får ta... Så klart hinner vi inte besöka alla vi skulle vilja, men det kommer ju nya chanser. Tex i sommar. Då kommer vi tillbringa ett antal veckor i Boråstrakten, eftersom vi kommer att vara husvakter åt några vänner. Och då kanske inte vi måste vara de som hälsar på hela tiden, det kanske rent av kan vara så att vi kan vara de som får besök, vem vet? ;)

Livstecken

Haha, det är sannerligen ingen jämn uppdateringstakt på den här bloggen! Några dagars frekvent bloggande följt av flera tysta veckor... Alltså, jag vill ju verkligen blogga, jag tycker det är kul. Men det känns som att det alltid brister i något - oftast tid, men också i motivation när måendet inte är i topp. Inget konstigt med det visserligen.
 
Men nu kommer en liten lägesuppdatering i alla fall! Vardagen rullar på som vanligt, förutom att Jan-E inte jobbar för tillfället, utan har VFU (alltså typ praktik). Skillnaden blir att han har fler och längre dagar hemifrån, annars inte så mycket skillnad egentligen (han jobbar vanligtvis som lärare, nu ska han vara lärarpraktikant, till och med på samma skola han jobbar på). Ja, och på fregdag sticker vi på påsk-turné, blir borta drygt en vecka. Det blir några snabbvisiter hos föräldrar och diverse svärisar. 
 
Så då vet ni det!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0