Arinya

Någon gång i högstadiet var det på syslöjden obligatoriskt att prova på lappteknik. Jaha? Lappar, då. Vad gör man? En filt? För mycket jobb... Kudde? Hur många hade jag inte redan gjort när vi skulle brodera?! En hund? Ja men självklart! Sandra och jag gjorde varsin lapphund (haha!). Jag minns inte vilka färger hon valde, men min blev vackert blåvit: en finsk lapphund.

 

Idag var jag på teater. Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, har nog inte riktigt hunnit smälta alla intryck än. Men jag kan ju rekommendera er att se När vinterns stjärnor lyser här om ni har möjlighet. En oerhört stark föreställning, och har man någon minoritetsspråksanknytning berörs man kanske en aning mer dessutom. I föreställningen används nämligen sju språk: talad nordsamiska och sydsamiska, meänkieli, svenska, finska samt finskt och svenskt teckenspråk. Den handlar om språk och identitet, berövat modersmål, skam men också hopp. Vill man läsa mer om föreställning och kanske ta en kik på turnéplanen kan man gå in här.

 

 

Det högg till flera gånger under föreställningen och en tår eller två fick torkas bort. En hel del igenkänning, både från mitt eget liv, men också från äldre generationer. Självklarheter, sorgligheter, vidrigheter men som sagt också hopp. Viljan att försöka hålla mitt modersmål vid liv har fått mer ved på sin eld, även att ge Lea tillgång till sina rötter. Det känns viktigt, men också svårt. För varje generation så kommer vi längre bort från våra finska rötter. Inte konstigt, men sorgligt. Jag vill så gärna ge henne av det som varit - och är - en stor del av min identitet.

 

Nu har jag äntligen tagit mig i kragen och anmält mig till Donationsregistret! Egentligen fattar jag inte varför jag inte gjort det tidigare, det är ju en jättebra grej att registrera sin inställning till organdonation, oavsett om man vill donera eller inte. För så är det, man kan faktiskt registrera att man inte vill donera sin organ och vävnader också, själva poängen är att faktiskt få det på pränt så att om det väl blir aktuellt att veta om du hade velat donera eller inte - ja, då står det klart och tydligt i registret! Hur bra som helst!

 

För mig känns det ganska självklart att donera, även om själva tanken känns lite skum om jag ska vara ärlig... Men om någon annan eventuellt skulle ha nytta av mina organ när jag själv inte längre behöver dem, varsågoda! Är du själv sugen på att donera - eller att inte göra det - kan du gå in på livsviktigt.se Där kan du läsa om vad donation innebär, hur det funkar, personliga berättelse och vanliga frågor. Du kan också ta ställning till om du vill donera eller inte. Det finns ju också andra sätt att ta ställning: du kan fylla i ett donationskort att ha med dig i plånboken och du kan också informera dina närstående. Personligen tror jag att Donationsregistret är det smidigaste och säkraste sättet att ta ställning. Jag menar, det är inte alltid man bär runt på ett donationskort och det är ju inte säkert att ens närstående kommer ihåg ditt ställningstagande i just det ögonblicket det krävs.

 

Så ta ställning! Oavsett om du vill donera eller inte, registrera ditt ställningstagande!

Alltså, är det bara jag som inte riktigt fattar var i almanackan vi faktiskt redan är? Har lite svårt att vänja mig vid att det är 2014 nu, och att det dessutom är februari! När folk pratar om olika datum i mars och kommenterar att det är om ett par veckor, då blir det liksom lite fel i hjärnan för mig. "Vaddå, det är ju om typ en månad?!" Ja, jag hänger då verkligen inte med i svängarna just nu...

Jan-E lägger upp följande statusrad på Facebook:

 

Om man undrar vad grejen med att "fira" medeltid i Visby under vecka 32 är eller om man bara längtar till nästa vecka 32, då kan jag rekommendera att se dokumentären Sju dagar. Den ligger ute i typ tre veckor till, så passa på! Beskrivning på SVT play:

 

En timme eld, medeltidsstämning, passion för förr, hästar, förberedelser och gemenskap!

 

Så där ja, det börjar bli på tiden att lägga upp en årssammanfattning, månad för månad. Det blir en kort en den här gången. Bilder får ni en kompott av i slutet på inlägget, huller om buller!

 

Året börjar med mycket kyla. Vacker kyla. Det är dessutom intensiva Lea-tider för mig, det lilla livet låter mig inte direkt glömma anledningen till att jag är föräldra"ledig". Det bakas semlor och Jan-E lagar den bisarra sill-lasagnen.

 

Vi klipper Leas hår för första gången, vilket gör henne lite mer lik Björn Hellberg än innan.

 

Vi var på vårat andra Prolog (ett lajvkonvent), vilket resulterade i mycket trötthet och ännu mer pepp! Dessutom ryker min långa hårtofs och jag blir korthårig igen.

 

Precis som resten av våren känns det mest som att tiden går; vi försöker få ihop vardagen, grejar och står i och vips så har morgon blivit kväll ännu en gång.

 

Jag är fortfarande hemma med Lea, men jag börjar jobba lite då och då när tillfälle ges. Som vanligt avnjuts ännu en medeltidsmarknad men för ovanlighetens skull får jag under helgen 10 kg choklad! Dock inser jag att det är dags att pensionera min gamla Nokia och göra som alla andra: skaffar en sådan där smart mobil.

 

Det rullar på med sommar och allt... Bröllop, hälsa på vänner, lite jobb för både Jan-E och mig.

 

Inte ett enda blogginlägg under hela juli! Dock händer det ju en del ändå, vi är bland annat på en tripp till Västsverige och Jan-E drar iväg på lajv en vecka. Jag roadtrippar hem med Lea och Kattis från Borås till Leksand och dagarna efter det flummas det en del i vårat kök med damtidningsföljetång som grund ("Jag hatar dig, Steve Porter!" är en replik som för alltid etsat sig fast i minnet).

 

Vi spenderar två veckor i Visby; den första veckan en händelse- och folkspäckad vecka, den andra en programpunktsfri vecka med familjen som enda sällskap. Bra veckor båda två! Sedan är det dags för mig att börja förvärvsarbeta! Kul att komma igång med tolkningen igen.

 

Jag anmäler mig till en distanskurs på Folkuniversitetet, vilket leder till att jag köper ett bord på loppis, slipar det och lackar om det, så att jag kan sitta vid det och göra mina illustrationsuppgifter i lugn och ro.

 

Det blir mycket körande till och från jobb, och jobbande blir det ju också så klart. Kursen sätter igång och ger mig huvudbry. Vi får besök av bl.a. svärmor och Malin, men inte samtidigt. Jan-E och jag högläser på biblioteket. Det känns som att almanackan är full! Mitt i alltihopa fyller dessutom Lea ett år! Va, redan?

 

 Ännu en månad med noll blogginlägg! Tja, bland annat hade vi en liten tolkbarnsträff (eller vad ska man kalla det?) för oss tolkar som nyligen varit/är föräldralediga. Kul att få träffa kollegor och se deras barn :)

 

December var väl som december brukar vara: man inser att julen kommer med stormsteg och man hinner inte ens göra hälften av vad man hade velat. Men i år firar vi jul hemma tillsammans med ett par vänner, utan en massa måste och krav - skönt! I övrigt besöker vi förskolor, går på julmarknad och bråkar med SJ. Vi hänger också en hel del på biblioteket, vilket vi i stort sett gjort hela hösten. Kursen tar slut med en lättnadens suck och ett saknadens stygn. Vi avslutar året i Västsverige och världen blir en halmbock fattigare.

 

Det är lite segt på jobbfronten nu i januari, som vanligt. Det nya året börjar aldrig i rasande fart för mig, rent jobbmässigt sett alltså. Lite drygt är det ju, man vill ju komma igång och dessutom hänger ju ekonomin en del på att jag får in jobb, men samtidigt är det lite skönt att få vara hemma. Inga tider att passa, mer tid för familjen, man hinner fixa och dona hemma (även om det inte syns så mycket som jag skulle vilja...). Det är ju ingen idé att stressa upp sig heller, jobben kommer om de kommer och det är inget jag kan styra över.

 

På tal om jobb så ska Jan-E faktiskt söka ett hederligt gammalt sommarjobb i år, precis som man gjorde när man var yngre! Grejen är att efter ännu en "hoppa runt hos en massa folk och träffa så många som möjligt på så kort tid som möjligt"-jul har vi tröttnat lite, bl.a. på stressen. Vi började prata om att det vore skönt att ta ett längre besök till Västsverige under några veckor, kanske en månad till och med. Dock skulle det ju vara trist med inkomstbortfallet som skulle komma på köpet (ingen av oss har någon fast anställning = ingen betald semester). Då kläckte Jan-E den briljanta idéen att han ju kunde söka sommarjobb i Borås/Göteborg. Det hade ju varit perfekt. Dock måste han ju hitta - och framför allt få! - ett jobb först. Tips och förslag mottages tacksamt!

I tisdags kom vi hem, efter att ha varit på "julturné" hos nära och kära i Västsverige. Det är härligt och trevligt och mysigt och roligt att få träffa en del av dem man saknar mellan besöken, men nog är det bra skönt att komma hem efter att ha flängt runt och sovit i jag vet inte hur många bäddar! De senaste dagarna har vi försökt ta det lugnt och bara njutit av hemmavaron, med få - men bra! - undantag.

 

Funderingarna har fortsatt - allt från om vi har plats med ett par fåtöljer som vi skulle kunna få till hur tusan vi ska göra för att lösa det här med framtiden åt det håll vi vill ha det. Dock tycker jag att det på något sätt känns lättare att fundera när man är i hemmets trygga vrå.

 

Igår kom snön också, och idag har den bara fortsatt att vräka ner. Jag har inte orkat ta mig ut i kylan, istället har jag och resten av familjen stannat inne och eldat i vedspisen, så nu har vi faktiskt en human inomhustemperatur till och med i hallen (där det annars brukar vara nästan utomhustemperatur, eftersom vi vill hushålla med den värmen som finns)! Den bästa husvärmen får man verkligen när man eldar :)

 

Imorgon ska jag på årets första uppdrag, nice! Sen får vi vill se om det blir några fler snart, januari brukar ju annars vara en skral månad när det kommer till jobb, tycker jag.

 

Ja, som sagt: borta bra men hemma bäst!

Man vet ju aldrig vad som hända skall, och just inför det här året är det mer aktuellt än på länge! 2014 kommer handla mycket om framtiden, funderingar och tankar och att göra slag i saker. Hur vill vi i familjen ha det i framtiden och hur kommer vi dit? Hur vill vi ha det individuellt? Vilka möjligheter finns? Begränsningar? Det funderas och diskuteras, dock kanske lite mer konkret än vad det verkar i den här texten... Men det känns inte riktigt läga att tala om för hela världen just nu, vi får se vad som händer och vad vi bestämmer oss för.

 

Det som är bestämt är i alla fall att jag kommer fortsätta jobba som vanligt under våren. Sommaren betyder ju alltid stor dipp jobbmässigt för mig, så vi funderar på att komma ner till västsverige för en lite längre period då, men då är det lite annat som behöver lösas först. Vi ska söka förskoleplats till Lea för hösten, men vi får se om vi kanske skjuter på starten lite till ändå. För Jan-E:s del ser det ut att vara plugg som framtiden till stor del handlar om, men inget är ju hugget i sten. Sen har vi en hel del annat, både mindre men också större, som vi funderar en hel del på som sagt. Om det är något som kommer dyka upp här återstår att se.

 

Åh, och en sak som jag hoppas mycket på för 2014: att jag ska fortsätta - och gärna utöka - mitt kreativa skapande! Jag fick ju en liten spark i baken i och med kursen jag gick och jag vill inte att det ska hamna på is ännu en gång! Jag skulle vilja ha tid att försjunka in i block och pennor, gå en aquarell-kurs, inspirera och bli inspirerad, prova nya saker...! Det hade varit så härligt!

 

Och på tal om roliga saker så ska jag försöka komma iväg på något - gärna några! - lajv också. Jan-E var ju på ett fett storlajv i somras, men jag har inte lajvat på alladeles för länge (ok, jag fick lajva lite i några timmar i våras, men det räknar jag inte riktigt. Dels var det väldigt kort tid jag var med (punkterat av en massa amningspauser!) och dels var det så mycket som gick fel och bara kändes så dåligt efteråt), så nu är det sannerligen på tiden! Tråkigt nog handlar det löjligt mycket om tid och pengar just nu, många lajv har liksom en tendens att vara långt bort och jag har liksom inte tiden att fixa med utrustning så att det blir klart på en vecka... Men jag håller tummarna att 2014 ska bli ett bra lajvår!

 

Nu är ännu ett år till ända och det är dags att sammanfatta vad som hänt. Jag tänkte att jag i år provar att göra en årssammanfattning, som så många andra bloggare. Dock väntar jag med att lägga ut den, eftersom jag skulle vilja ha med lite bilder. Så eftersom jag inte är hemma och kan komma åt mina fotomappar än (vi åker norrut nästa vecka igen), så får det vänta lite.

Ja-a, då är det jul igen då! Idag har vi varit på tomtevinkning, det står en driva med julgodis i köket, granen står så grön och sned på bordet och imorgon är det julafton. Jag ska visserligen jobba en stund - vilket känns lite ovant så där på en julafton! - men sen kommer jag hem till min lilla familj och våra vänner som är här över julen, så ska vi ha en skön, mysig och opretentiös julafton. Vi har lovat varandra att inte ha några måsten eller inre krav: underbart! Bara njuta och ha det bra.

 

Nu är jag klar med kvällens papperssysslor, så nu ska jag gå ner till det varma köket och bara njuta av sällskapet och tänka på hur välsignat det är att ha människor i sin närhet som man tycker så mycket om!

 

Jag hoppas verkligen att ni också har en riktigt bra jul!

Åh, kära nån! Det är visst över en månad sedan som jag lade upp ett blogginlägg senast. Vad tiden swishar förbi! September och oktober var verkligen fullspäckade med jobb kändes det som, men sedan har det lugnat sig lite, på den fronten åtminstone. Men det har ju inte saknats något att göra för det! Varje dag är en ny övning i prioritering och jag har ständigt saker som väntar på att bli avbockade. Visst, jag är ju inte inte supereffektiv från morgon till kväll, det blir ju en del slappande och latande och oproduktiv tid. Typ. Men tråkigt hinner jag ändå inte ha, på gott och ont. Jag satt faktiskt och funderade på det förut: när var jag senast uttråkad egentligen? Alltså inte för att jag gör något som är trist, utan för att jag inte har något att göra. Nä, jag kan verkligen inte minnas när det hände sist. Jag kommer ihåg förr, när jag kunde sitta en hel lördag i sängen och bara läsa och läsa och läsa. För att jag kände för det. Oj oj, det var tider det. Nu är det andra tider. Inte sämre tider, bara andra tider helt enkelt.

 

Fort går den som sagt, tiden. Lea är redan över ett år. Ett år som har gått sjukt fort! Hon har verkligen utvecklats så otroligt mycket den här tiden, så häftigt! Och samtidigt som det har gått fort, känns det som att det var en halv evighet sedan jag satt i köket med frukostskålen balanserandes på den oerhört runda magen. Det känns nästan som en avlägsen dröm att jag var gravid, födde fram ett barn och gick runt på ett nattligt BB för att försöka lugna en vilt skrikande bebis som var lika ovan som jag vid den nya situationen.

 

Inte fick jag sova så mycket de nätterna, men nu har jag möjlighet att sova desto mer, bäst att ta den chansen medan den finns. Känns annars som att skulle kunna bli sittande här alldeles för länge och producera en massa svammel i skriven form. Så: god natt!

Jag går rakt på sak: om ni är i närheten av Leksand det här höstlovet kan ni slinka in på det fantastiska biblioteket. Man kan hänga där i största allmänhet, men lite mer i synnerhet så är det högläsning ur Harry Potter och de vises sten måndag till fredag mellan klockan tio och klockan elva.

 

Vanligtvis är det någon ur personalen som läser, men igår och idag var det ett par gästläsare där, nämligen Jan-E och jag! Jag var inte direkt pepp på idén från början, men sedan tänkte jag: varför inte? Man kan ju prova på! Jag såg nu också att vi råkat hamna på Instagram båda två.

 

Vad fam Grenlund önskar sig i julklapp: broderad tavla med lösenordet till husets wifi, så att den kan hängas på väggen och beskådas av diverse gäster (så att de slipper krångla fram modemet och försöka uttyda den lilla - men långa! - raddan siffror och bokstäver på baksidan).

Lördag. Regn ute. Eld i vedspisen. Inga inbokade jobb idag. Familjen tillsammans.

 

Värre kan man ju ha det! Visst, det finns en massa borden som jag skulle kunna ta itu med nu när jag faktiskt är hemma en hel dag, men näe! Jag tänker faktiskt bara ha en helt ledig hemmadag idag, tänker inte vara det minsta duktig eller huslig eller pluggig eller produktiv eller effektiv... Så det så!

 

...vad seg jag är på att uppdatera här nu! Jag har väl mina skäl (jobb, barn, städning, slipa och lacka bord, träffa vänner osv), men det är ju lite trist när det blir så glest mellan inläggen här. Och inte blir det så mycket bättre ikväll, för egentligen borde jag inte sitta här, utan istället borde jag sitta på övervåningen och skruva ihop ett bord och göra i ordning lite vid det. Jag ska verkligen försöka skriva lite mer framöver! Jag vill ju det, ju :)