Arinya

Den här helgen har varit riktigt bra! Men den hade ett högt pris: jag är helt slut och har ont i hela kroppen, jag går vaggande och känner varenda söm i sockan... Vi tar och börjar från början: Johanna, Malin, Jan-E och jag bestämde oss för att ge oss ut på en vandring med lite medeltidsstuk. Det innebar att vi drog på oss medeltidskläder och packade på oss mer eller mindre medeltida utrustning. Sen tog vi bilen till Leksands järnvägsstation och därifrån följde vi Siljansleden med en eldstuga som mål. Det var backigt värre! Mest uppför dessutom... Fin skog kompenserade dock upp det hela. Dessutom var vädret idealiskt för kämpig vandring, det var molnigt och några små duggstänk av regn ibland. Lite vattenpauser blev det här och där, det behövdes. En fikapaus blev det också, vid några fina fäbodar.

Det var tungt att gå, väldigt mycket beroende på den grymt tunga militärryggsäcken jag valde att frakta min saker i. (De är inte gjorde för små kvinnor med höfter och korta ryggar...) Till slut kom vi fram till dagens mål: Böle. Vad fint det var! Vi hade bara förväntat oss ett litet eldhus med breda britsar utmed väggarna och en eldstad i mitten. Det här var så mycket bättre! Det var ett gammalt boningshus som gjorts om till raststuga. Med riktiga sängar och allt! Lycka! Vad skönt det var att få av sig ryggsäckarna och sätta sig ett slag. Inte långt därefter hade vi satt igång med vedsågning- och huggning, vattenhämtning och placering av kroppshyddan i horisantalläge (ja, det var jag det...).

Efter ett tag hade vi en sprakande lite eld som Jan-E så glatt skötte om. Vi andra tog oss en tur i de stora hagarna intill. Vilken utsikt! Och lite sol fick vi där på kvällskvisten också. Vackert, vackert... Och det enda man hörde var fåglarna och vindens sus i trädkronorna. Till slut ville magarna ha lite påfyllning, med andra ord dags att börja laga lite middag. Det blev matvete, kokta morötter, bacon och champinjoner tillsammans med källvatten. Det satt fint! Till efterrätt blev det pinnbröd med smör, socker och kanel. Det blir lite som kanelbulle på pinne då :)

Dagen slutade med lite massage för trötta axlar, eldande lite i kaminen inne i stugan för att få upp värmen inför natten och lite bön. När jag kurade ihop mig där mellan mina filtar i sängen kände jag att jag verkligen hade gjort mig förtjänt av lite sömn.

Nästa morgon, när lederna för övrigt var en smula stela efter gårdagen, blev det frukost ute i solskenet. Ett härligt sätt att börja en dag! Så småningom var det dags att ge sig av igen. Det packades och bestämdes att vi skulle ta bilvägen hem. Marsch iväg. En vacker och solig dag! Det kändes lite konstigt att gå från skog och fäbodar till lite mer modern civilisation. Och visst var det några som tittade lite extra länge på oss...

Vi gick och vi gick. Ryggsäckarna tyngde mer och mer. Till slut bestämde vi oss för att dela på oss: två stannade kvar med all packning medan de andra två gick resten av vägen och hämtade bilen. Så blev det. Efter lite mat i magen började Malin och jag att traska iväg mot Leksand. Vad lätt det var utan det där åbäket till ryggsäck! Inget som tyngde bakåt, inga band som tryckte på nyckelbenen och ingen metallskena som pressade på korsryggen! Men vår väg var lång och till slut var vi väldigt trötta i ben och fötter... Till sist nådde vi fram till bilen (vad snopet det skulle varit om vi nu upptäckt att bilnyckeln inte var med) och åkte sen iväg för att hämta de andra två. Det kändes nästan som ett hån mot oss själva att åka med bilen den väg som Malin och jag mödosamt traskat fram på.

Till slut kom vi ändå hem. Vilken lycka att få ställa sig i duschen! Men jag kan ju säg att jag inte kommer ta ett steg mer än nödvändigt idag...

Det har sammanfattningsvis varit en hård med jättebra helg! Det har dessutom kompenserat riktigt fint för bristen på lajv det senaste året.



Mina färdkamrater vid järnvägsstationen.


Någon åker snålskutjs på Malins packning!


Johanna tittar ut ur byggnaden där vedhuggningen skedde.


Den fina raststugan.


Två fina flickor i hagen.


Här dyschas det för fullt!


Att töser'a orkar!


Matlagningen i full gång.


Jan-E med sin eldvaktarpinne.


Tro inte att strumporna var torra och fräscha efter vårt vandrande...


Och här har vi mig. Påpälsad med både det ena och det andra eftersom
jag frös ganska rejält.