Arinya

Nu har jag faktiskt också gått och skaffat mig Instagram! Dock med viss begränsning, eftersom appen ligger på Jan-E:s mobil... :P Ja, min mobil är så himla besvärlig, det finns inte alls mycket plats för appar, så jag kan bara ha det nödvändigaste. Frustrerande. Så, jag kommer kanske inte vara så väldigt aktiv eftersom ju Jan-E faktiskt brukar ha med sig sin mobil när han inte är hemma. Hittills har jag lagt upp två (2) bilder... Men jag kan ju för all del följa andra, utan att ha hans mobil till hands, så kommentera gärna om ni har ett instagramkonto eller tips på andras. 

 

På tal om bilder klantade jag till det riktigt rejält idag! Jag skulle lägga över bilder från mobilen till datorn. Jag hade en himla massa gamla foton från mms och sådant som jag suttit och sparat över till mobilens minne just för att kunna lägga över till datorn. När jag är klar så trycker jag in kommandot ctrl+z (vilket är ett kortkommande för "ångra") och allt försvinner! Spårlöst! Och jag har ju inte kopierat bilderna, nej nej! Jag har bara klippt ut dem rakt av, vilket jag aldrig brukar göra (just eftersom sådant här klanteri kan hända). Och fråga mig inte varför jag tryckte ctrl+z! Helt oförklarligt...Och jag har verkligen provat allt för att få tillbaka bilderna, till och med ringt Windows support. Men, som killen på supporten sa, det är bara att bita i det sura äpplet. Och sannerligen, surt är det!

 

Och en tredje sak på temat foto: här kommer en bild som jag är glad att jag har kvar: Vide i bärsjal. Det är så grymt mysigt! Lea bar vi mycket i olika slags bärdon när hon var bebis, men knappt något i långsjal. Nu har vi fått låna en jättehärlig sjal, så nu övas det knytning!

 

För en gångs skull fick jag tummen ur och tömde min mobil lite, främst på foton. Vi kan väl ta en titt?

 

 

 

 

Jag tycker ju att den här grejen med "ett foto i timmen" är en rätt trevlig grej och skulle gärna själv haka på den. Problemet är bara att jag aldrig tänker på det förrän halva dagen har gått. Idag har jag dock fotat lite nu och då (tyvärr bara med mobilkameran, så kvaliteten är ju inte fantastisk). Jag blir nästan lite nostalgisk faktiskt, det här påminner en hel del om när man höll på med bilddagboken.se på nätet!

 

 

 I år blev det inte så mycket kameratid för mig, så det här blir de sista bilderna jag lägger upp från LMM-13.

 

Och så lite bilder på Patriarkus också. Åh, sköningar - jag liksom saknar er!

 

Här kommer lite bilder på gycklargruppen Mareld. Bäst är de ju så klart live!

 

Jag hade tänkt ta en barnvagnstur ute idag, men dels tog det sådan evinnerlig tid att få något gjort (det var en delvis väldigt gnällig fröken jag hade att göra med idag) och dels var det riktigt, riktigt kallt ute idag. Imorse var det arton-nitton grader och även om det blev lite "varmare" under dagen, var det fortfarande väldans kallt. Dock var jag väldigt lockad att bege mig ut, det var ju så otroligt vackert trots/tack vare kylan! Jag smet ut en snabbis och knäppte några bilder när solen gick upp, men jag stannade inte ute särskilt länge om man säger så...

 

 

Nu kanske någon undrar varför jag inte lade upp någon bild på vår lilla knodd i det förra inlägget. För vem vill väl inte visa upp sitt lilla underverk? Ja, jag vill gärna visa alla vilken fantastisk liten skapelse hon är, men inte på internet. Jan-E och jag har kommit fram till att vi inte ska lägga upp bilder på vårt barn på nätet. Anledning? Tja, lägger jag ut något på bloggen, Facebook, (min vansinnigt inaktiva) Bilddagboken eller liknande, då kan vem som helst se och använda bilderna. (Om jag nu inte lösenordsskyddar bloggen osv.) Dessutom handlar det lite om integritet: kommer Lea om tio-femton-tjugo år tycka att det är ok att det ligger ute en massa bilder av henne på internet, utan hennes medgivande? Visst, nu är hon fortfarande en bebis, hur farligt kan det vara osv... Men någonstans får man dra gränsen om man nu tar ett sådant här beslut, och vi har valt att göra så här. Punkt. Sen kan folk tycka att vi överdriver, är omoderna och allt sådant, men det är trots allt vi som är hennes föräldrar och vi vill så klart försöka göra det vi tror är bäst för henne.

 

Hur resonerar ni - med eller utan barn - kring det här?

Han har inte bara en underbar personlighet, han är snygg också. En fantastisk pappa, det är jag helt övertygad om att han blir!

Jag rotade lite i gamla lådor idag, försökte sortera lite i den enorma mängd saker vi har stående i gästrummet. Jag hittade bl.a. en massa skolsaker från min tid på tolklinjen. En av sakerna var den första skolkatalogen. Så här såg jag ut någon gång under mitt första år på Västanvik, alltså för ca fem år sedan. Jag undrar lite över minen...

Nu har frosten slagit till rejält. Vackert är det, men det är ingen höjdare att skrapa bilrutorna...
















Några stackars blommor kämpar fortfarande.

I helgen hade vi besök av Niclas. Mycket trevligt! Igår kväll när vi skjutsat Jan-E till jobbet och tagit oss en kvällsmacka blev jag sugen på att åka till Böle. Det var inte svårare än att sätta sig i bilen och köra iväg. Jag hade i och för sig bara varit där en gång tidigare och dessutom aldrig åkt bil dit, så jag var lite osäker på vägen (trots att det faktiskt var skyltat). Jag var ju där med Malin, Johanna och Jan-E för nästan två år sedan och ända sedan dess suktat tillbaka. Men det här med tummen då va... Men nu, äntligen!

Vi gick där i hagarna och bara njöt, Niclas och jag. Borta var min kvällsslöhet. Jag försökte ta in så mycket av utsikten som möjligt, höra stillheten, känna på de mjuka granskotten, ta in hela skapelsen. Och när jag trodde att det inte kunde bli så mycket bättre när vi stod där längst upp i hagen, då tar Niclas fram sin flöjt och spelar bland annat Rövarsången! Åh, vad bra man kan må då!

Jag tog en hel massa bilder, men så klart kan ingenting överträffa det verkliga Böle.


Raststugan som vi sov i för två år sedan.


Gammalt trä är verkligen fint.


Njuter av utsikten i hagen. Behöver jag säga något mer?


En "närmare" bild på utsikten.


Vacker kvällshimmel som inte kommer till sin rätt i ett enkelt fotografi.


Kommentarer känns överflödiga...


Lite längre upp i hagen.






Häggen doftade fortfarande en smula.

Vi tittade även på ödehus, försökte följa stigarna i skogen, letade efter vatten och hörde besynnerliga läten i skogen. Vilken härlig plats! Rofyllt och livfullt på samma gång. Jag är fortfarande helt salig av Böle-besöket och har en vänlig känsla i magtrakten.

Kan vittvätt kännas mer fräsch än när den hänger nytvättad ute i solskenet? Jag tror inte det. Det är väl inte ofta, men ibland mår jag helt enkelt bra av tvätt. Ett av livets små, otippade glädjeämnen...









För övrigt verkar ju titeln vara som hämtad från en dikt. Någon som har en dikt om vittvätt på lager?