Arinya

Som det konstaterats allt för många gånger tidigare: helgerna går för fort! Fast det kan ju ha att göra med att man har en hel del att göra, inte minst roligheter, och det vill jag i ärlighetens namn inte vara utan. Som ni säkert kan gissa har även den här helgen gått fort.

Fredag
På förmiddagen hade klassen redovisning av de julsånger och bibeltexter som vi hade fått i uppgift att översätta. Jag tycker om att översätta sånger till teckenspråk och just den här gången hade Helena (som blev min översättningspartner den här gången) lite extra kul skulle jag tro, vi bröt ihop av skratt ungefär var femte minut kändes det som :P Det var jättekul att se allas översättningar. Man tänker ju alltid olika när det gäller sådant, så man får ofta lite aha-upplevelser när man ser någon annans översättning på en välkänd källtext. Och jag måste säga att jag har jätteduktiga klasskompisar! Det var inte lätt alla gånger, men resultaten blev strålande tycker jag!

Sen var det dags för lunch efter att vi slutat (vi slutar alltid vid lunch på fredagar, väldans skönt tycker jag ^^). God mat, god efterrätt. Jag satt med Micke, och ofelbart ledde det till att lunchen blev lång ;) Efter ett tag joinade Nina och sedan Jan-E, och det pratades om allt möjligt från dövblindtolkning till högtryckstvättar till paint ball till... Ja, det blev en hel del skratt :P Jan-E och jag kom inte iväg förrän vid tre från skolan och när vi kommit hem var det nästan dags att laga mat igen (veg-tacos, mmm!).

På kvällen var det möte i kyrkan, angående barnverksamheten (eller "barnarbetet" som en del sa :P). Sen hem till Grytnäs igen med Malin, Johanna och Ivar, filmtittande på schemat. Jag såg mitt livs första Bond-film, men jag har lovat att inte se på det som en Bond-film utan som action-film, så det var väl det det var :P Något inbitet Bond-fan som vågar sig på en gissning, vilken film? Jag tyckte den var helt ok, förutom det att den aldrig tog slut... Och när den väl var slut hade vi övergått från fredag till

lördag.
Efter lite sovmorgon, lunch och allmänt pysslande (bl.a. julpyntande!) åkte vi på julmarknad. Jan-E, Anna, Johanna och jag hade klätt upp oss i medeltidsstass. Det finns alltid en liten medeltidsavdelning på marknaden, och varje anledning att få klä upp sig räknas ;) Det var ingen jättestor julmarknad i år, men det var ändå mysigt att gå där i mörkret bland alla marschaller, insvept i mängder med tyg. Några inköp blev det, inget spännande dock: bl.a. en vetekudde och ett par korgar. När vi dragit runt hela marknaden och köpt det vi skulle gick vi (Anna, Malin, Johanna, Jan-E och jag) och åt på GårdsCafét innan några av oss skyndade vidare till Leksands kyrka för att lyssna på Ranarim som skulle ha julkonsert. Det var vackert må jag säga! Det är gammal, svensk folkmusik de sjunger och spelar. En av koralerna de sjöng lät dock som att den hörde mer hemma bland Midgårds alver... Köpte deras julskiva och den rekomenderas!

Sen var det ungdomssamling i Pingst. Jan-E och jag hade ansvaret för fikat, men han hade lovat att ta största delen av den eftersom jag så gärna ville gå på konserten. Nåja, jag var ändå väldigt trött sen, så jag var nog lite nöjd med att han inte tycker om att man lägger sig i när han lagar mat. Som sagt, trött, men det var en bra kväll ändå. Det blev lite julgodistillverkning efter ett tag, bl.a. skulle några rulla mandelmassebollar som skulle säljas på marknaden dagen efter. Då börjar Lukas  (hur gammal är han? Typ 8 år?) springa runt och ropa: Var är spriten? Var är spriten? Var är spriten? Jag vet inte riktigt om han tänkte på hur smått komiskt det verkade (om nu sådant är komiskt), det han ville ha var ju handspriten, så att han kunde få vara med och rulla mandelmassa... Det var även han, när han äntligen fick sätta igång med mandelmassan, som uttryckte sig så här om rullandet: Jag har MVG i sådana här bollar! och som gång på gång, antagligen för att bekräfta föregående uttalande, sa: Jag har touchen! Just då var det ju väldigt kul, men jag vet inte, kanske inte är så kul egentligen. Stackars läsare...

Söndag
Adventsgudstjänst i Svenska Kyrkan. Frikyrklig som man är var det till att vara på alerten, hur gör de andra? Men det gick bra och det var en bra gudstjänst med en lite småflummig präst.

På eftermiddagen var det VHS i vanlig ordning. Vi åt middag, pysslade och hade det mysigt.

När de andra åkte hem var jag helt ensam hemma. Gräsänka. Jan-E tog nämligen 13:10-tåget till Stockholm, där han ska ha praktik en vecka. Det var ganska skönt ändå, att vara ensam hemma. Jag försökte städa i ordning lite innan jag gav upp och gick och lade mig, så tidigt som åtta faktiskt! Men ärligt talat så skulle jag behöva gå och lägga mig den tiden varje kväll den här årstiden, är ju trött för jämnan... Om vi bara kunde få lite sol!


Ja, det var den helgen det. Inte glamorös eller häftig på något sätt, men jag är nöjd och det är ju det som räknas ;P

Jag sitter nu i Stockholm, närmare bestämt på Skanstulls vandrarhem, och kan inte sova. Förklaring kommer...

Igår morse åkte jag till Stockholm och till min mini-praktik. Det var grymt intressant och lärorikt. Kul också att inse att man faktiskt har utvecklats lite :) Även Malines var där, vilket var trevligt. Fick lite guidning till mitt vandrarhem sen på kvällen, checkade in, handlade lite mat, åt och gick och la mig. Jag var ganska trött efter att ha gått upp obehagligt tidigt på morgonen och haft koncentrationen väldigt på under hela eftermiddagen. Men jag sov inte så hemskt bra. Grejen är nämligen den att jag delar mitt rum med tre andra. Två killar och en äldre herre. De var inte där knappt alls under min vakna tid, de kom någon gång på natten. Men det har gjort att jag inte sovit särskilt djupt... För det första blir jag inte så avslappnad av att sova i samma rum som okända människor. För det andra har den här äldre herren låtit konstant. Han inte bara snarkar, han stönar, fiser, vrider och vänder på sig. pratar i sömnen... Pratet har mest varit otydligt mummel som jag inte fäst mig så mycket vid, men när han senast pratade hörde jag allt för tydligt vad han sa: "kuken i fittan". Jaha, gissa om jag sedan låg klarvaken... Jag bestämde mig ganska snabbt för att det inte längre var någon idé att försöka sova, så jag lämnade rummet. Och här är jag nu och klockan är inte ens sju.

I tisdags hade vi under eftermiddagen en gästlärare här, hela skolan satt i aulan och lyssnade på Ingela Holmström när hon pratade om tvåspråkighet. Det hela gällde väl mest kombinationen svenska och teckenspråk och var väl i grunden riktad till föräldrar med döva och hörselskadade barn, men den handlade också mycket om flerspråkighet i största allmänhet. Hur intressant som helst! Jag tycker ju att det här med språk är riktigt kul och två- eller flerspråkighet kan jag ju relatera till själv också.

Ingela var en jätteduktig föreläsare som involverade sina lyssnare (tja, kanske lite fel ordval, tittare kanske är bättre?), var lagom personlig och hade en hel del relevant att säga. Nästan direkt när det hadde börjat tänkte jag "åh nej, det här kommer vara slut om tre timmar!". I pausen var vi några som frågade henne lite saker, bl.a. undrade Jan-E och jag lite över våra ev framtida barn, hur vi skulle kunna främja deras språkutveckling på bästa sätt. Det är nämligen så många språk vi skulle vilja ge dem. Självklart svenska, men i och med att vi bor i Sverige lär ju det komma automatiskt, det brukar liksom inte vara något problem. Sen är det ju det här med finskan, hela min sida av släkten har ju rötterna i Finland och är födda där, förutom jag och mina bröder. Där är Jan-E minst lika bestämd på att våra barn ska kunna finska språket någorlunda i alla fall, och han vill själv lära sig det så att han får en större samhörighet med den delen av familjen och släkten. Sen har vi teckenspråket, som båda tycker skulle vara fantastiskt bra om barnen lärde sig. Dessutom vill Jan-E att de ska lära sig känna igen engelska tidigt, men det tror jag inte ska bli något problem, det finns det ju ganska mycket av i samhället redan och det lär man sig i skolan om inte annat.

Ja, det hela blir väl lättare sagt än gjort... Jag fick finskan "gratis" unde rmin uppväxt, men det berodde på att det nästan uteslutande var dte språket som användes hemma när jag var liten. Så är det ju inte hemma hos Jan-E och mig nu för tiden, vårat gemensamma första språk är svenskan. Och även om mitt modersmål är finska är det ju inte mitt första språk, det kommer liksom inte helt spontant.

Nåja, vi får fundera och planera, men sen blir det väl ändå inte som man planerar ;P

I måndags var det tillbaka i skolbänken igen. Men vi har liksom inte riktigt lämnat praktiken bakom oss ändå. Vi har tagit upp en del fallbeskrivningar, utvärderat vad vi lärt oss, tagit reda på sådant som hade varit bra att kunna när vi var på praktik, berättat för tolk 3:orna hur dte var att ha praktik osv. Visst känns det lite konstigt att vara tillbaka i skolan nu när man fått smaka på den verklighet man siktar på, men samtidigt är jag ju långt ifrån färdig och nu vet jag vad det är jag ska jobba på för att bli bättre. Sen är det ju så klart jättekul att komma tillbaka till skolan och träffa alla go'ingar igen!

Nu kan ni se Marre i rörlig bild! I det senaste avsnittet av Pi (del fyra va tio) finns en liten snutt på slutet som jag skymtar till i lite då och då. Det gör förresten Jan-E också.