Stödstrumpor och lera

Jag var på lajv för ett tag sen, närmare bestämt första advent-helgen. Troligen sista lajvet på ett tag nu, så jag ville av den anledningen väldigt gärna komma iväg. Dock var jag oerhört velig och tvehågsen in i det sista. Kul med lajv! Men så mycket som behöver göras, kommer jag orka? Massa trevligt folk som kommer! Men jag kommer väl inte lyckas interagera med folk... Det verkar bli ett bra rollkoncept det här! Men kommer jag kunna spela det utan att sabba spel för andra och tänk om jag gör helt fel? osv. Men jag fixade med det praktiska (lånade typ hälften av min utrustning av hjälpsamma medlajvare), fnulade ihop ett rollkoncept tillsammans med ytterligare andra hjälpsamma medlajvare och fick pepp och stöttning av, ja, just det: hjälpsamma medlajvare.
 
Lite speciallösningar får man dra till med om man har en gravidmage...
Foto: Jan-E
 
     
"Le, cordov!"
 Utstyrseln som jag fick ihop av det vi hade hemma. Dock funkade den inte så bra, en del grejer byttes ut mot lånegrejer.
Foto: Jan-E
 
Lajvet jag till syvende och sist alltså åkte på hette "Du, vad är mitt luftskepp?" eller förkortat "KH 7.2", ett lajv i Krigshjärta-kampanjen. Som kampanjnamnet lite subtilt antyder är det oftast krigs-/soldatlajv det handlar om och jag har velat prova konceptet ganska länge. Om man ska beskriva det väldigt, väldigt kortfatttat och enkelt är det ett krig (dock fred för tillfället) mellan två stridanden parter: Cordovien och Gillet. Cordoverna skulle man kunna beskriva som Nordkorea goes medeltid med franska personnamn, medan Gillet å sin sida är Kapitalister med stort K, kör på landsknektmodet och personnamnen är hämtade från tyskan. (Sen finns det en massa andra folkslag med egna agendor, men vi skulle ju hålla oss väldigt basic nu). 
 
Jag har länge velat spela cordov (har tidigare bara varit på ett KH-lajv och då spelade jag skaegi (typ viking)). Jag hade egentligen velat prova på konceptet slagfalk (soldat med svärd och sköld), men det kanske inte är det ideala när man är gravid i åttonde månaden... Så efter en del funderande och diskuterande kom jag fram till att jag skulle spela ej stridande (pga gravid även in-lajv) sjukvårdsgardist i rote 1212, även kallad Moralroten.
 
Sjukvårdsgardist Joelle
Fotograf: Kalle Burbeck
 
Det praktiska funkade ganska bra, jag var beredd på betydligt kallare väder än vad det blev, så jag hade varma kläder i överflöd, frysa slapp jag alltså. Jag hade också utrustat mig med stödstrumpor och ett sådant där stöd för gravidmagen, för att underlätta det kroppsliga så mycket som möjligt. Sen att det inte var så kallt, utan relativt milt och ganska blött, gjorde vår lägerplats väääldigt lerig. Dock höll de snygga loppis-stövlarna jag hittat veckan innan förvånansvärt bra! Jag hade även bokat in mig på ett vandrarhem nästgårds, precis som en del andra lajvdeltagare, så att jag skulle få sova i en ordentlig säng istället för tält, och dessutom ha tillgång till en ordentlig toalett nattetid. På dagtid fick jag låna liggplats i min rotes tält, så jag fick min dagsvila också. Jag försökte äta och dricka mycket, även när jag inte kände behov av det - eftersom jag av erfarenhet vet att jag generellt inte gör det tillräckligt på lajv. Så, det funkade ganska bra på den fronten.
 
Tyvärr blev det inte så mycket personligt spel med folk, desto mer marscherande (plus turer till och från vandrarhemmet)! Tyvärr lite för mycket: kroppen sa ifrån en del medelst diverse mer eller mindre obehagliga krämpor under och efter helgen. Men det var trots allt mitt ansvar att hänga på eller att vila. Visst vilade jag en del också, dock missade jag saker de gångerna det hände, vilket kändes lite tråkigt. Sen att vi hade så få ljustimmar per dygn gjorde det svårt att få till något engagerat och händelserikt lägerspel, även om det gjordes en del lyckade försök.
 
Jag fick dock en del sjukvårdsspel, vilket var både roligt och lite svårt. Svårt för att man inte alltid vet vilket slags spel folk vill ha på sin skada. Är det "jag har blivit skadad, men har inte lust att spela så mycket på det" eller "jag har blivit skadad och vill spela på det och kanske få en snygg scen". Ibland är det ganska tydligt och är det det sistnämnda, ja då är det bara att köra på utan att spara på krutet! 
 
Allt som allt blev det för min del ett ok lajv. Jag var inte direkt lajvbakis när jag väl kommit hem, däremot taggad att åka på fler KH-lajv, och gärna vara lite mer boffer-aktiv!
 
Sen måste jag ju också säga att det var riktigt nice att vara gravid i den miljön (förutom de fysiska umbärandena). Jag hade tidigare gått ut i facebook-gruppen, tagit det muntligt med min rote och även tagit upp på cordov-sidans off-möte att jag visserligen är gravid, men att man inte behöver ta någon särskild hänsyn till det - jag säger till om jag inte orkar etc. Jag ville inte bli behandlad med silkesvantar, jag ville bli behandlad som den sjukvårdsgardist jag faktiskt skulle spela. Och det blev jag! Folk försökte inte "underlätta" för mig in-lajv, de kommenterade inte (förutom vid ett par enstaka gånger, och då handlade det om det positiva med cordovsk reproduktion och att en person aldrig skulle förlåta sig själv om hon smittade ett cordovskt barn) och behandlade mig inte som något väldigt ömtåligt som helst inte ska göra något som det minsta påminner om fysisk ansträgning. Det var väldigt skönt! Jag vet inte om det berodde på att jag försökt informera i förväg eller om folk bara var vettiga (även om jag fick en del - positivt menade! - kommentarer och frågor när vi var off-lajv, men det kan jag leva med), men det hade ju helt klart varit skönt att ha det så i verkligheten också. Alltså, jag är inte en enda stor vandrande mage som alla är välkomna att klappa på och kommentera - det finns en person bakom magen också! Och det fick jag vara på lajvet (om än en annan person...) - väldigt skönt som sagt!
 
En väldigt färgglad gardist...
Fotograf: Kalle Burbeck

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0