Påsklovet
Ja, det har ju blivit lite sparsamt med bloggandet för min del nu under lovet... Tänkte att jag i alla fall kan ta och sammanfatta vad som hänt det senaste veckan.
Har fått träffa min Ruden igen. Vi har klappat hönor, gungat gungbräda, ätit kyckling, ätit glass och så klart pratat en hel del. Alltid lika trevligt.
Jag har också träffat Sandra & Alex osedvanligt många gånger ;) De har ju nyligen flyttat flyttat till Dalsjöfors, trevligt att se deras nya lägenhet. Även Rickard fick vi träffa där. En av de soliga dagarn åkte jag med Sandra & Alex till Hofsnäs och gick en runda på drygt 4 km. Så vackert! Ibland saknar jag ekar och vitsippor i Dalarna, men nu fick jag en dos sådant :) När vi gick där i godan ro började en diskussion om bl.a. solidaritet, politik och invandring. Jag kan bara i mitt still sinne undra varför jag fortfarande inte lärt mig: jag ska inte prata om sådant med Alex ;)
Jan-E & jag har hälsat på hos kastöarna också. Det blev bl.a. lite vigselprat. Kändes bra att få träffa dem igen :) Och jag är säker på att kladdkakan var god, trevlig konsistens hade den i alla fall ;)
Vi har också hälsat på på vår gamla gymnasieskola Bäckäng. Det var renoverat och fräscht, en hel del som var annorlunda... Vi två var med på ett par teckenspråkslektioner och berättade lite om Västanvik. Kul att återse stället man spenderar tre år (respektive fyra år) av sitt liv på.
Det har varit en hel del bröllopsplanerande och -fixande... Allt har dessutom tagit minst dubbelt så lång tid eftersom jag varit/är sjuk (rekomenderas inte). Men men, lite har vi väl fått gjort ändå.
Självklart har jag hunnit vara en hel del hemma hos familjen också. Fick träffa Nina & Ari som var på besök. Och - eftersom det hör påsken till - jag har ätit memma! Mums.
Vi besökte Simons grav. Det var en fin dag, en fin plats... Det fanns spår av andra som besökt honom också. Det gjorde mig både glad och ledsen. Jag tror att han fått sin frid nu, men han saknas oss.
Någon annan som saknas oss är Johan. Han saknas oss... Det är lite mer verkligt nu, men fortfarande lika obegripligt att han inte finns här på jorden längre. På minnesstunden sa Dave något som verkligen fastnade. Jag kommer inte ihåg det ordagrant, men han sa att om man i sådana här lägen har Gud i sitt liv blir det hela så obegripligt. Har man inte Gud blir det istället outhärdligt. Jag kan bara hålla med. Även om sorgen är tung har vi med oss orden:
De som älskar varandra i Kristus ses aldrig för sista gången.
Idag ska jag försöka packa, köpa lite tyg, hämta Henke på stationen och gå till kyrkan på kvällen. Imorgon bitti bär det av till Leksand igen. Och det var det lovet.
En väderprognos från igår: Den här dagen ser ut att bli nästan lika fin som du. Min blivande man vet verkligen hur han ska få mig att le :)
Har fått träffa min Ruden igen. Vi har klappat hönor, gungat gungbräda, ätit kyckling, ätit glass och så klart pratat en hel del. Alltid lika trevligt.
Jag har också träffat Sandra & Alex osedvanligt många gånger ;) De har ju nyligen flyttat flyttat till Dalsjöfors, trevligt att se deras nya lägenhet. Även Rickard fick vi träffa där. En av de soliga dagarn åkte jag med Sandra & Alex till Hofsnäs och gick en runda på drygt 4 km. Så vackert! Ibland saknar jag ekar och vitsippor i Dalarna, men nu fick jag en dos sådant :) När vi gick där i godan ro började en diskussion om bl.a. solidaritet, politik och invandring. Jag kan bara i mitt still sinne undra varför jag fortfarande inte lärt mig: jag ska inte prata om sådant med Alex ;)
Jan-E & jag har hälsat på hos kastöarna också. Det blev bl.a. lite vigselprat. Kändes bra att få träffa dem igen :) Och jag är säker på att kladdkakan var god, trevlig konsistens hade den i alla fall ;)
Vi har också hälsat på på vår gamla gymnasieskola Bäckäng. Det var renoverat och fräscht, en hel del som var annorlunda... Vi två var med på ett par teckenspråkslektioner och berättade lite om Västanvik. Kul att återse stället man spenderar tre år (respektive fyra år) av sitt liv på.
Det har varit en hel del bröllopsplanerande och -fixande... Allt har dessutom tagit minst dubbelt så lång tid eftersom jag varit/är sjuk (rekomenderas inte). Men men, lite har vi väl fått gjort ändå.
Självklart har jag hunnit vara en hel del hemma hos familjen också. Fick träffa Nina & Ari som var på besök. Och - eftersom det hör påsken till - jag har ätit memma! Mums.
Vi besökte Simons grav. Det var en fin dag, en fin plats... Det fanns spår av andra som besökt honom också. Det gjorde mig både glad och ledsen. Jag tror att han fått sin frid nu, men han saknas oss.
Någon annan som saknas oss är Johan. Han saknas oss... Det är lite mer verkligt nu, men fortfarande lika obegripligt att han inte finns här på jorden längre. På minnesstunden sa Dave något som verkligen fastnade. Jag kommer inte ihåg det ordagrant, men han sa att om man i sådana här lägen har Gud i sitt liv blir det hela så obegripligt. Har man inte Gud blir det istället outhärdligt. Jag kan bara hålla med. Även om sorgen är tung har vi med oss orden:
De som älskar varandra i Kristus ses aldrig för sista gången.
Idag ska jag försöka packa, köpa lite tyg, hämta Henke på stationen och gå till kyrkan på kvällen. Imorgon bitti bär det av till Leksand igen. Och det var det lovet.
En väderprognos från igår: Den här dagen ser ut att bli nästan lika fin som du. Min blivande man vet verkligen hur han ska få mig att le :)
Kommentarer
Postat av: E-K
Saknar er redan! Det är så mysigt att ha er här (synd bara att jag är så kvällstrött...) och det är trist att det inte kan bli oftare. Kul att ni prioriterar oss när ni är "hemma" iallafall!
Postat av: Marre
Saknar er också! Nåja, bara två månader kvar tills vi kommer till Dalsjöfors nästa gång... Under tiden ska jag vara tacksam över att det finns internet :)
Trackback
