Nygift och allt det där
Allt sedan innan bröllopet (vilket känns som en väldigt avlägsen tid) tills nu, och antagligen lite längre, är den vanligaste frågan folk ställer:
Hur känns det?
Ja, och det är ju det här med att gifta sig de allra flesta menar, om nu någon trodde något annat... ;)
Nu är ju hela bröllopet och det över, nu är vi inne i fasen nygifta istället. Och det känns bra. Såklart är det ju väldigt ovant, men samtidigt känns det som att det är så här det ska vara. Det känns så rätt! Sen är det ju såklart ingen dans på rosor, vilket ingen av oss trodde att det skulle bli heller. Det är svårt ibland, det ska jag inte sticka under stol med. Vår relation har ju inte förändrats i grunden, men det mesta runtomkring har gjort det. Förutom alla de här små sakerna - som att det inte längre är mitt eller ditt, utan vårt, som att sova i samma säng som någon annan (och att denna någon råkar vara din man!), som att ha gemensam ekonomi med någon annan - är det en omställning bara att bo tillsammans. Det är så mycket som man måste tänka på som man inte behövde tänka på förut. Bara att båda ska må bra, kan bli ett litet pyssel om man inte tänker lite, och helst pratar lite också. Men i grund och botten känns allt bra, det känns som sagt så rätt och riktigt att det är så här det ska vara. Sen får vi jobba utifrån det.
Jag älskar min man och är så tacksam över att vi har varandra! ♥
Hur känns det?
Ja, och det är ju det här med att gifta sig de allra flesta menar, om nu någon trodde något annat... ;)
Nu är ju hela bröllopet och det över, nu är vi inne i fasen nygifta istället. Och det känns bra. Såklart är det ju väldigt ovant, men samtidigt känns det som att det är så här det ska vara. Det känns så rätt! Sen är det ju såklart ingen dans på rosor, vilket ingen av oss trodde att det skulle bli heller. Det är svårt ibland, det ska jag inte sticka under stol med. Vår relation har ju inte förändrats i grunden, men det mesta runtomkring har gjort det. Förutom alla de här små sakerna - som att det inte längre är mitt eller ditt, utan vårt, som att sova i samma säng som någon annan (och att denna någon råkar vara din man!), som att ha gemensam ekonomi med någon annan - är det en omställning bara att bo tillsammans. Det är så mycket som man måste tänka på som man inte behövde tänka på förut. Bara att båda ska må bra, kan bli ett litet pyssel om man inte tänker lite, och helst pratar lite också. Men i grund och botten känns allt bra, det känns som sagt så rätt och riktigt att det är så här det ska vara. Sen får vi jobba utifrån det.
Jag älskar min man och är så tacksam över att vi har varandra! ♥
Kommentarer
Trackback
