Arinya

Jag tycker verkligen om min hemgrupp! (Eller cellgrupp, husgrupp, bönegrupp eller vad man nu vill kalla det.) Vi brukar träffas en gång i veckan hemma hos någon, fika, läsa lite ibland, prata en hel del - allt från djupa teologiska saker till totalt banala småsaker - och i slutet be ihop. Idag träffades vi igen och efteråt slogs jag av hur tacksam jag är över den här gruppen. Från början bestod den av två personer, men allt eftersom tiden gått har vi blivit fler och nu är vi ett gôtt gäng på sex pers. Redan från början var hemgruppen en skön oas i vardagen, en tid när man kan koppla av, vara öppen, fundera högt, prata tro, stötta varandra och framförallt att be ihop! Jag är verkligen tacksam över den gemenskapen (oh, vilket överanvänt ord på den här skolan...) vi får ha och för det jag får ut av att träffa de här personerna!