Grönt är skönt

Jag är verkligen inte typen med gröna fingrar. Jag är nöjd så länge mina krukväxter inte vissnar... Men det är ju lite kul med växtlighet ändå tycker jag, speciellt ute. Så i år har jag sått lite frön, någon slags blomsterkrasse tror jag att det var... Och det tar sig faktiskt lite! Nu får jag bara hoppas att de små rackarna inte ger upp.


Jag hoppas på fina blommor!

Jan-E är lite mer driftig i trädgården han. Både potatis och kryddor har han satt, och potatisen växer så att man nästan hör det.


Potatis on its way!

Egentligen har jag ju inget tålamod för sådant här, jag vill att allt ska komma upp på en gång! Men men, övning ger färdighet antar jag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0