Avstånd

Jag har levt med det långa avståndet - som mäter 45 mil - till familj och många vänner i ungefär fyra och ett halvt år nu, det första året gällde avståndet även Jan-E. Jag har väl aldrig riktigt haft något problem med det. Jag har vänner här uppe i Dalarna också och jag åker ganska regelbundet ner till västsverige, för det mesta fyra gånger per år. Men den senaste tiden, kanske det senaste året, har avståndet känts av mer och mer. Jag tror att en av orsakerna är att jag inte längre spenderar hela sommarlovet i mitt barndomshem, jag får liksom ingen överdos av Borås, som jag sedan klarar mig på resten av året. En annan orsak är dålig hälsa som drabbat en av mina närmaste. Jag tänker inte gå in på detaljer, men det är ju kämpigt när ett av de vitalaste organen inte fungerar som det ska. Sen finns det vänner som har det kämpigt, då är det klart att man vill finnas där rent fysiskt.

Och så saknar jag att kunna dra ut och träffa någon om jag känner för det. Förr var det oftast bara att hoppa på 159:an eller till och med ta en kort promenad om man ville ha en kram och lite kompishäng med någon särskild. Som sagt, det är inte det att jag inte har vänner här, men det är ju klart man saknar folk som har en speciell plats i ens hjärta.

Nästa gång jag ska till de gamla hemtrakterna är i påsk. Från början var det tänkt att Jan-E och jag skulle göra en liten familjeturné under själva påskhelgen och sedan åka hem, eftersom han ska jobba under påsklovet, men jag ville så väldigt gärna vara kvar längre, så planen är ändrad. Jan-E följer den ursprungliga planen, jag åker hem några dagar senare.

Åh, jag skulle väldigt gärna vara kvar längre än så och bara njuta av att kunna träffa nära och kära! Och när jag ändå håller på skulle jag kunna ta en hälsa-på-turné runt om i landet: Stockholm, Örebro, Linköping, Göteborg, Jönköping, Höör mm. Men men, det är ju faktiskt inte helt omöjligt att ta en sväng i någon stad någon helg, det händer ju faktiskt ibland. Sådana helger är guld!

Så där ja, färdigklagat. Nu ska jag ta och njuta av tillvaron jag faktiskt har!

Kommentarer
Postat av: TIDSTJUVEN

Oj vad jobbigt det låter att bo så långt ifrån sina nära och kära. :( Som tur är så finns ju alltid telefon och dator, så det går att hålla kontakten trots att man inte träffas. Förstås är det inte alls samma sak, och speciellt när någon av ens nära är sjuk vill man såklart finnas där och hjälpa. Det är ju inte så jättelång tid kvar till påsk åtminstone, som tur är!



sv: Tusen tack för den upplysningen! :D Det hade jag inte en aning om faktiskt, men nu ska jag såklart hålla utkik efter nyöversättningen av den första boken så att jag kan börja läsa dem sedan.

2011-04-02 @ 16:14:27
URL: http://tidstjuven.blogg.se/
Postat av: Marre

Oftast är det inga problem, men de gånger man sätter igång och saknar någon, då saknar man verkligen! Ja, påsk snart, får se fram emot den... Men samtidigt känns det lite surt, för det är ju bara en vecka jag kommer vara där... Nåja, kanske kan göra ett längre besök den här sommaren, vi får se.



Glad att kunna vara till hjälp vad gäller böckerna :) Har faktiskt inte läst nyöversättningen själv, är ju ett stort Tolkien-fan, och det skulle kännas grymt konstigt att läsa trilogin med ändrade namn. Förresten, ett till tips om du ska läsa nyöversättningarna: det är inte bara person- och platsnamn, språkliga fel mm de har ändrat, utan även titlarna på böckerna. I den första översättningen (och filmerna) heter böckerna Sagan om ringen, Sagan om de två tornen och Sagan om konungens återkomst, medan de i nyöversättningen heter Ringens brödraskap, De två tornen och Konungens återkomst.

2011-04-04 @ 10:31:36
URL: http://arinya.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0