Arinya

Med risk för att bli långrandig i ämnet vill jag också lägga upp kommentaren jag skrev till inlägget jag länkade till i föregående inlägg:

När jag var i yngre tonåren läste jag maniskt VR, på biblioteket och i smyg hemma hos en kompis (hon var äldre än mig, men fick inte köpa dylika tidningar för sina föräldrar, vilket hon gjorde ändå och sedan gömde hon dem). I en av tidningarna fanns "rumptestet" som redan nämnts i kommentarerna ovan. Satt man på den uppslagna tidningen och ens rumpa höll sig innanför sidorna var man godkänd, flöt den däremot ut utanför tidningen var man nog i behov av åtgärder. Jag minns att jag klarade testet, vilket jag var väldigt nöjd över. Och? Vad var det att vara nöjd över? Och varför skulle jag varit missnöjd om jag "misslyckats" med testet? Vad har någon för nytta av ett sådant test?

Hade det varit så farligt om VR istället hade uppmuntrat unga tjejer att INTE tänka på om man hade osexiga läppar, osnygg rumpa, gäddhäng, påsar under ögonen, otrendiga kläder, fel smink, tråkig frisyr... Att inte uppmana tjejer på att fokusera på vad andra tycker och tänker om en själv. Hade det inte varit fantastiskt om VR hade försökt inpränta i läsarna - både tjejer och killar - hur viktigt det är att man trivs med sin kropp, oavsett hur den ser ut? Att vi inte behöver söka bekräftelse hos andra för att duga? Tänk om VR hade uppmuntrat självförtroende och god självkänsla PÅ RIKTIGT! Tänk att ha en tidning som hyllar mångfalden och har med både hjärta och hjärna i innehållet, inte bara yta. Tänk att ha en tidning som ger en god eftersmak och inte komplex för fler år framåt...

Nu har inte jag läst VR på länge, kanske är det så tidningen ser ut idag, men efter att ha läst kommentarerna här får jag intrycket av att så inte är fallet. Kanske inte så konstigt. Vi är så styrda av normerna i dagens samhälle, så att ha en tidning som talar om hur vi ska uppfylla alla dessa sjuka normer, det måste ju vara bra lönsamt!