Arinya

Förra veckan drog jag på mig en massa fysiska små skador: skar mig i fingret med en rejält vass kökskniv, gick med näsan rakt in i en dörrkarm (det var mörkt...), fick 37,5 kg Billy-bokhylla rakt på tån, fick kanten på vår bils bagagelucka i huvudet... Jag har haft ont kan man säga. Men även om jag skrikit av smärta kunde det ha varit mycket värre. I fredags körde vi hem efter ett besök på Ikea. Vi var precis utanför Falun på riksväg 70 när vi fick sladd på bilen. Rejäl sladd. Många bilar bakom, inte heller tomt i mötande körfältet och vi sladdade omkring i båda fälten! Både Jan-E och jag var helt övertygade om att vi skulle krocka. Det hela var över ganska fort (även om det inte kändes så) och mirakulöst nog stannade bilen i fel körfält med nosen åt höger, men utan att ens ha touchat en annan bil eller ens en snödriva! Mycket, mycket omskakade körde vi därifrån men stannade sedan på första bästa parkering. Båda var vi överens om att vi rimligtvis borde ha varit med om en trafikolycka några minuter tidigare, så vi var oerhört tacksamma att det inte hände. Tack gode Gud för beskyddet vi hade där på vägen! Det kunde ha slutat mycket illa...

I jämförelse känns skärsår, mosade tår och ömmande näsor inte så mycket att klaga över.