Arinya

Igår var det exakt ett år sedan jag blev teckenspråks- och dövblindtolk. Marre - med rätt att tolka, haha. Det känns helt overkligt att jag har varit tolk ett år nu! Och vilket spännande år! För er som inte vet kan jag tala om att jag inte är anställd någonstans, istället frilansar jag i Dalarnas landsting, Gävleborgs landsting och ibland åt ett privat bolag. Dalarna anställer inte längre några tolkar, men det finns visserligen anställningar att söka ute i landet, men eftersom min man och jag inte vill flytta så är det så jag har löst jobbdelen. Det har hittills funkat bra och jag får vara hemma en del, vilket jag ju faktiskt vill. Visst skulle det vara tryggt och skönt att ha en fast anställning någonstans, men jag är faktiskt ganska nöjd som det är just nu. Sen har jag ju faktiskt lite svårt att tro att jag kommer fortsätta såhär ända till pensionen, men vi får se helt enkelt. Fördelen är att det är väldigt fritt, jag är inte fast någonstans och vill jag vara ledig så är jag det, jag bestämmer ganska mycket själv helt enkelt. Dock kan jag ju inte bestämma mig för att jobba mer än vad det finns jobb att få, det kan ju vara en nackdel ibland.

Det har som sagt varit ett spännande första år som tolk. Det har varit jätteroligt och kämpigt, uppåt och neråt. Jag har lärt mig otroligt mycket, både kunskap om olika situationer men också tolkning. Det är otroligt givande att jobba med kollegor tycker jag, för man lär sig alltid något av varandra, får nya infallsvinklar osv.

Deesutom är jag så tacksam över bemötandet jag fått från tolkcentralen i Falun (självklart mina andra arbetsgivare också, men det är ju Falun jag har haft mest kontakt med). De har varit hjälpsamma och peppande, glada och trevliga, alltid tagit sig tid att svara på mina otaliga frågor... Så igår när jag ändå var i Falun åkte jag dit med en liten rosbukett. Tyvärr har ju de två samordnarna som varit med från min start slutat båda två, men chefen skulle hälsa till dem också. Det är ju så lätt att klaga och kritisera när man är missnöjd, men det är inte så ofta man tänker på att visa sin uppskattning, så jag är glad att jag faktiskt gjorde det. För det är de värda!

Det finns mycket som man skulle kunna säga om det här första året - och ännu mycket mer om jag inte hade haft tystnadsplikt - men jag kan väl sammanfatta det hela med att det inte är mycket som blir som man tänkt sig, på gott och ont. Livet som tolk blev ju inte helt och hållet som jag trodde, men blir det någonsin det med något? Jag trivs i alla fall och väntar med spänning på allt som kommer hända under mitt andra år som tolk. Det är ett spännande yrke med stor bredd och en massa överraskningar!