Känsliga jag
Jag är inte alltid så förtjust i mitt känsloliv... Jag är ju verkligen en känslomänniska, vilket märks ganska tydligt, om inte annat så för mig själv. Jag är inte duktig alls på att stänga av känslor och de påverkar mig ganska mycket; på gott och ont. För det mesta sätter sig känslorna rent fysiskt i kroppen, vilket inte alla gånger är superkul även om det helt klart har sina fördelar också. Den senaste tiden har känslorna växlat i ganska hög fart, även om de har hållit sig på samma sida av skalan. Det börjar bli ganska tröttsamt nu och det känns som att det inte är någon idé att ta känslorna och måendet på allvar, för om en stund har vinden vänt igen. Håhåjaja... Det är nästan så att jag börjar misstänka att det är något kemiskt/biologiskt eller något.
Och så en bild på det, eftersom jag tycker det varit lite väl många bildlösa inlägg den senaste tiden. Bilden hittade jag här och har kanske inte en direkt koppling till texten, men den är fin...
