Arinya

Nej, jag tycker inte om barn. Missförstå mig inte, det är inte så att jag ogillar alla barn, men jag gillar inte heller alla barn. Jag blir lite irriterad ibland när folk deklarerar att de tycker om barn så himla mycket, att de är så söta, att man så gärna vill ha barn för att man tycker så mycket om just barn osv. Antingen så har jag inte riktigt greppat vad de menar, eller så tycker de fel... Det är lite som när folk säger att de tycker att gamla människor är så mysiga eller att de med Downs är så söta. För mig är det ungefär som att säga att man gillar tatuerade människor eller folk som läspar, att man tycker indier är gulliga eller att man tycker så himla mycket om dem med armprotes. Det skulle ju vara helt ologiskt att säga så, eller?

Nu menar jag inte att de är helt galet att tycka om just barn, gamla, de med Downs, tatuerade, de som läspar, indier eller folk med armprotes. Det jag menar är att det känns väldigt märkligt att dra alla över en kam. Jag tycker inte om barn som grupp, lika lite som jag tycker om portugiser som grupp. Visst, jag försöker att ha en positiv inställning till människor jag möter och bemöta dem med respekt osv, men jag kan för den sakens skull inte säga att jag tycker mer om en grupp människor för att de är just exempelvis barn.

För grejen är ju att de är personer, individer. Jag gillar inte alla barn jag mött i mina dagar, men jag tycker grymt mycket om vissa av dem. Visst, jag kan säkerligen också vara duktig på att bunta ihop folk och sätta etiketter på vissa grupper, men just barn verkar vara så självklart att man tycker om, speciellt som tjej. Sen finns det ju de som säger att de verkligen inte tycker om barn: de är skrikiga, jobbiga, luktar och borde inte få tas till allmänna platser. Och så kan det ju också vara.

Jag är emot att stoppa in folk i fack, sätta etiketter och att ha en massa förutfattade meningar om folk bara för att de är si eller så. Och där ingår barn. De är människor, inidvider, personer; precis som alla vuxna. Visst, jag hamnar också omdevetet i de groparna ibland, buntar ihop folk och ger dem kollektiva egenskaper och jag har säkert en massa åsikter om olika grupperingar, men jag försöker i alla fall låta bli.

Att säga att man tycker om barn är inte i mina ögon samma sak som att säga att man tycker om, låt säga färgen röd. Barn är som sagt individer och även om man kan ha som grundinställning att man tycker om folk tycker jag det blir lite konstigt när man säger att man tycker om barn. På något konstigt sätt känns det lite respektlöst och objektifierande...

Men kanske är det tvärtom jag som är ute och cyklar här. Vad tycker ni? Dela gärna med er av era perspektiv om ni har lust.